Den mexikanska konstnären Frida Kahlo (1907–1954) har tolkats och omtolkats igen. Hon har blivit en idol och ett ideal för kvinnor värden över; konstnärligt begåvad, erkänd, vacker, tuff och inte minst utrustad med en fantastisk begåvning att stå ut med all den smärta man kan tänka sig, utan att vara ett offer. Frida Kahlo porträtteras, och porträtterar sig själv utstående fysiska plågor med en skönhet som inte påverkas av det lidande hon tvingats till. Hennes spårvagnsolycka i tonåren som skar genom och permanent skadade inte bara ryggraden utan också livmodern och underlivet vilket lär ha försvårat, kanske berövat henne alla möjligheter att bli gravid, blev en del av mytifieringen av henne. Också att hon levde med en äldre, inte så glamorös man som bedrog henne upprepade gånger, liksom många av hennes målningar med trasiga kotor och döda foster har tolkats som att hon som levde sin offerroll. Men en av hennes starkaste målningar är den i kostym där hon just klippt av sig håret efter makens otrohet; det är bilden av en kvinna med integritet, som njuter av kampen.
Frida Kahlos starka radikalitet och undersökande av ”kvinnligheten” omfattade både traditionella indianska kvinnoutstyrslar med spetsar, band och konstfärdiga frisyrer såväl som lesbiska förhållanden och öppen ”otrohet”. Kahlo har alltså tolkats genom sina målningar och sin livsstil, men sällan har hennes egen röst och texter funnits med i kören av tolkningar. I Bakhålls urval av brev från Kahlo till nära vänner, boken Att trotsa smärtan, finns visserligen hennes sjukdomar och operationer med men titeln är missvisande: det framgår att hennes filosofi verkligen handlade mycket mer om att trotsa än om någon smärtans dominans. Och en hel del om lycka. Samlingen, som måste vara en av de vackraste volymer som utgetts på länge, innehåller också ett antal målningar och en hyllningstext till maken, muralkonstnären Diego Rivera, och ett skissartat porträtt av Åsa Moberg som berättar precis tillräckligt om Kahlos liv och tid.
Att trotsa smärtan
Frida Kahlo, Översättning: Martin Uggla.
Bakhåll
