Bara titeln väcker begäret, alla vi som var för unga, för svenska, för mesiga, inte fattade grejen _ kanske kan vi ändå få vara med en stind på denna historska kulscen; Woodstrock i augusti för precis 40 år sedan. Hendrix, Mamas and the papas, Janis Joplin, Joe, Cocker, Richie Havens… Men icke! Elliot Tiber rör sig bakom kulisserna och magin kring de nattliga spelningarna eller morgonruset i gryningen i oavbruten loop får man inte mycket känsla för.
Tiber var en ung grabb som jobbade på sina föräldrars trötta motell i norra New York. Inte konstigt att han tog chansen när han hörde att att festivalen var på ingång, och plötsligt var han en motor i hela logistiken. En halv miljon människor vällde in på området, de är som en massa som bara finns där, ideologin, eller bristen på den berör han svagt, mer vad som hände honom själv under dessa tre dagar. Tiber började fundera och tog sig från sömninga Bethel till New York och vidare ut i världen.
Woodstock, med undertiteln Tre dagar som förändrade världen – och mitt liv, förändrade nog inte världen så mycket egentligen som det kickade igång författaren. Stångandet med föräldrarna som blev ett slags uppror, klivet ut ur garderoben och bejakandet av den egna kreativitetn; allt detta var förstås under inflytande av den mest jättelika musik- och lovepowermanisfestation som världen skådat. Det var ingen liten erfarenhet han gjorde den gången; att det kan räcka med att lyfta en telefonlur för att några veckor senare stå med ett nyfött barn i famnen och 100 000-tusentals människor på bakgården. Detta också samtidigt som USA befann sig i hett krig med en stor del av Sydostasien och halva Latinamerika, och kallt med halva Europa.
Elliot Tibers memoarer som man nog delvis kan kalla boken, är en gripande och stark berättelse, även om språket är skämtsamt och lätt, om grabben som kunnat resa till Vietnam men for till London och vågade bli homosexuell dramatiker i stället.
Woodstock
Elliot Tiber
Norstedts
