EPA-avtalen, Economic Partnership Agreements, har kritiserats av fackföreningar och lantbrukarorganisationer i Afrika eftersom de innebär att AVS-länderna inom loppet av några år ska konkurrera med Europas subventionerade storjordbruk och högteknologiska industrier. Enligt EPA-avtalen ska AVS-länderna kunna skydda 20 procent av sin totala handel med EU mot avreglering, men eftersom de flesta länder inte har hunnit utveckla så många industrier att skydda utgörs de 20 procenten framför allt av jordbruksvaror. En mer långsiktig effekt av avtalen kan därför bli att inga nya industrier etableras.
– Inom några decennier kommer alla försök till industrialisering i Afrika att vara borta. Man låser fast länder i deras nuvarande ställning som råvaruproducenter, sade Emily Jones, som skriver en avhandling om EPA-avtalen vid Oxfords universitet, på ett seminarium som nyligen anordnades i Stockholm av Afrikagrupperna och Forum Syd.
EPA-avtalens kritiker vänder sig mot att AVS-länderna inte får ändra vilka sektorer de vill skydda senare och även förbinder sig att inte höja tullarna över dagens nivå. I stället för de övergångsperioder på upp till 20 år som länderna enligt förslaget skulle ha på sig för att avreglera sina marknader vill AVS-länderna ha en industrialiseringsklausul i avtalen som ger möjlighet till successiv avreglering i takt med att industrin växer. I södra Afrika kommer hotet inte bara från europeiska industrier utan även från den regionala ekonomiska giganten Sydafrika.
– Hur ska Namibia kunna attrahera nya investerare om vi inte får skydda våra nyetablerade industrier? Inom några år kommer de att vara utkonkurrerade av Sydafrika, sade den namibiske handelsanalytikern Wallie Roux.
Två tredjedelar av länderna i Afrika tillhör kategorin ”minst utvecklade länder” och exporterar redan allt utom vapen tullfritt till EU genom initiativet Everything But Arms, EBA. De har lite att vinna på att skriva under ett EPA-avtal och av de länder som får exportera genom EBA är det bara Kamerun som skrivit under ett sådant. I mars i år godkände EU-parlamentet det första färdiga EPA-avtalet med Västindien. I Afrika är förhandlingarna däremot fortfarande infekterade. Ett problem är att de regionala grupperingar som EU förhandlar med i Afrika har skapats enkom för EPA-förhandlingarna. Detta splittrar i många fall redan existerande tullunioner och samarbetsorgan, vilket försvårar handeln mellan länder i Afrika. EU förvärrade splittringen genom att uppmana enskilda länder att skriva på interimsavtal i slutet av 2007.
Enligt tidsplanen ska förhandlingarna avslutas under 2009 men Emily Jones menar att det inte finns någon chans att ro avtalen i hamn i år. Samtidigt har EU fått lära sig en läxa.
– EU-kommissionen förväntade sig inte att afrikanska länder skulle stå emot på det sätt de gjorde. Motståndet har långsamt tvingat EU att ändra sin attityd, säger hon till Arbetaren.
Inom Världshandelsorganisationen WTO har förhandlingarna brutit samman de senaste åren på grund av att fattiga länder motsatt sig att förhandla områden som tjänstehandel, investeringar, offentlig upphandling och patentskydd. Dessa så kallade ”handelsrelaterade frågor” försöker EU nu pressa in bakvägen i EPA. EU vill därmed göra EPA-avtalen betydligt mer omfattande än vad som krävs för att de ska vara förenliga med WTO:s regler. Afrikanska unionens ministermöten har de senaste åren upprepade gånger slagit fast att de inte vill förhandla de handelsrelaterade frågorna inom ramen för EPA. Fattiga länder och solidaritetsorganisationer ser en risk för att avtal på dessa områden ska minska länders politiska handlingsutrymme att bedriva en aktiv politik för fattigdomsbekämpning och diversifiering av sina ekonomier.
– Om investeringar ska leda till utveckling måste länderna ha möjlighet att ställa krav på investerarna. Det handlar om saker som att återinvestera en del av vinsten i landet, anställa lokal arbetskraft och att använda lokala råvaror, säger Karin Gregow som arbetar med handelsfrågor på Forum Syd.
Förespråkarna för EPA-avtalen, däribland Sveriges regering, menar att dessa kommer att öka AVS-ländernas möjligheter att integreras i världsekonomin. Emily Jones tror att det finns en genuin vilja hos EU:s förhandlare att skapa utvecklingsvänliga avtal men hon menar att de missförstår kopplingarna mellan handel, tillväxt och utveckling.
– Det handlar inte om huruvida handel leder till ekonomisk utveckling, utan om vilken typ av handel som leder till vilken typ av utveckling.
Fakta / Economic Partnership Agreements, EPA
EPA-avtalen förhandlas mellan EU-kommissionen och regioner av länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet sedan 2001. Avtalen ska ersätta delar av Cotonouavtalet som gick ut den 31 december 2007 och byggde på ett undantag från WTO:s regelverk, som tillät EU att särbehandla sina forna kolonier i AVS med mer gynnsamma handelsvillkor än andra länder.
Av de 77 AVS-länderna har endast 14 länder i Västindien skrivit under bindande avtal som inkluderar bland annat tjänstehandel och investeringar. Kamerun och Elfenbenskusten har skrivit på interimsavtal som bara inkluderar varuhandel och 19 andra länder har ”initierat” interimsavtal som innehåller ännu olösta frågor.
I en undersökning som Afrikagrupperna har sammanställt om hur de svenska EU-kandidaterna ser på EPA-avtalen svarade 52 procent att de är negativa till dem. Alla oppositionens kandidater uppgav att skulle rösta nej till EPA-avtalen i deras nuvarande form, då de befarar att u-länder riskerar att bli intvingade i orättvisa avtal.
Tre fjärdedelar av alliansens kandidater sade sig vara positivt inställda till avtalen.
