Under gatstenen vi trampar varje dag ringlar en livsviktig infrastruktur. Bara i Stockholm forsar vattnet genom 200 mil dricksvattenledningar och över 300 mil avloppsledning.
Några meter ovanför ledningarna slänger Per Lefvert igen dörren till sin arbetsbil. Han är ledningstekniker och har arbetat på Stockholm Vatten i 22 år. Yrkesstoltheten är svår att ta miste på.
– Vi vet allt om ledningarna i den här stan, när de är lagda och i vilket material, konstaterar han nöjt.
När rykten om privatisering florerade bland de anställda för två år sedan var många oroliga.
– Vi var livrädda, vi ville ju inte vara ägda av något stort franskt bolag. Stockholms vatten ska ägas av stockholmarna! säger han och plockar upp sin mobil som börjat ringa. Det kan vara ett larm om en vattenläcka som måste lagas.
När de borgerliga tog över makten i Stockholm 2006 var det med inställningen att Stockholm Vatten skulle rationaliseras kraftigt och koncentrera sig på sin kärnverksamhet. Första steget var att stycka upp bolaget i flera mindre. Sedan började utförsäljningen. Byggprojekteringen och laboratorieverksamheten såldes ut och är nu tjänster som köps in på entreprenad. Informationsverksamheten till skolor bantades kraftigt. Bolagets internationella division, som förut haft projekt där man bistått andra länder och tagit aktiv del i Stockholm Water Week, lades ned.
Rebwar Hassan, vice ordförande i Stockholm Vattens styrelse och miljöpartist, säger uppgivet att de senaste åren har sargat bolaget svårt.
– Stockholm Vatten var ett av världens bäst ansedda vattenbolag. Nu finns vi inte längre på den internationella arenan. Nu är vi bara en vattenförvaltning som producerar och levererar dricksvatten och tar hand om avloppsvatten, inget annat. Att satsa på utveckling eller miljöarbete finns ingen plats för.
Erik Winnfors är chefredaktör för tidskriften Cirkulation, som vänder sig till vatten- och avloppsbranschen. Han skrev 2007 om de jättebesparingar som det borgerliga styret i Stockholm planerade – närmare 38 miljoner – och har sedan följt Stockholm Vattens utveckling.
Han gör analysen att behandlingen av Stockholm Vatten till stor del är ideologiskt styrd. Kan man sälja ut så gör man det.
– I Stockholm styr de hårdast ideologiskt inriktade borgerliga politikerna i Sverige. De genomför en politik som inte heller borgerliga politiker i andra delar av Sverige kan känna igen sig i.
Förändringarna möttes med stort motstånd från den politiska oppositionen. Inte minst beslutet om att minska investeringarna i drift och underhåll av ledningsnätet med 20 procent. Numera ska underhållet vara avhjälpande i stället för förebyggande. I klartext betyder det att befintliga läckor ska lagas, medan de rör som ”bara” är på väg att gå sönder ska lämnas. Man gick också över till att bara planera tre år framåt i stället för som förut tio år.
”Genom att skjuta nödvändigt underhåll framför sig i syfte att kunna sänka taxorna lämnar man i praktiken över till kommande generationers stockholmare att städa upp efter vår generation”, rasar S, V och MP i styrelseprotokollen.
– Problemet är att det här inte behöver slå igenom ekonomiskt i sommar eller nästa sommar, det kan ta fem, tio år innan man ser effekterna och då är det kanske en annan politisk regim som får på nöten för det. För mig saknar det motstycke. Jag har bevakat den här branschen i snart tjugo år och har aldrig sett något liknande, säger Erik Winnfors.
Ett argument för renodlingen och nedskärningarna var att vatten och avloppstaxan skulle sänkas, något som aldrig har varit en politisk fråga, påpekar han.
– Stockholm hade redan en av de lägsta avgifterna i landet och det finns undersökningar gjorda som visar att stockholmarna inte alls tycker att den är för hög, konstaterar Erik Winnfors.
När frågan om hur efterlängtad en taxesänkning egentligen var går vidare till Erik Wassén, folkpartistisk ordförande i styrelsen för Stockholm Vatten, slår han ifrån sig.
– Det är märkligt att vi som vill hålla nere en avgift som drabbar låginkomsttagare alltid måste försvara det gentemot er på vänsterkanten. Om det är någon i Stockholms stad som är betjänt av en låg avgift är det väl de hushåll som har lite pengar? säger han.
Några tankar på att gå vidare och privatisera själva driften av vattnet i Stockholm finns inte, menar Erik Wassén. Men han är nöjd med de avstyckningar som gjorts.
– Målsättningen med Stockholm Vatten är att vi ska syssla med det som bolaget är bra på, nämligen vatten- och avloppstjänster, det är kärnverksamheten.
Argumenten om att besparingarna innebär att man skjuter en kostnad framför sig ger han heller inte mycket för.
– Ja, om femtio år kommer det att finnas ett större underhållsbehov. Men varför ska vi byta ut ledningar nu som behöver bytas om femtio år?
I andra delar av världen tycks det ju gå åt motsatt håll: en återkommunalisering?
– Ja, det är möjligt. Men i Stockholm går det åt rätt håll.
Transformationen av Stockholm Vatten är ingenting som har gått resten av Europa obemärkt förbi. Oroliga forskare från andra länder har hört av sig och undrat vad som händer med bolagets internationella verksamhet, som har haft gott rykte. Den tyske vattenaktivisten David Hachfeld, aktiv i Attac och Berlin Water Table, säger att även den europeiska vattenrörelsen är brydd över Stockholms vägval.
– Stockholm Vatten har varit känt i hela Europa som ett vattenbolag som fungerade enormt bra. Varför då sälja ut delar av det?
Att det bara är ”sidoverksamheter” som sålts ut och inte rubb och stubb ser han inte som någon större lindring.
– Privatisering är negativ eftersom vattenförsörjning inte ska vara något man kan tjäna på – i något led. Effekterna av outsourcing är desamma som att privatisera helt, även om de är lite mindre synliga.
Per Lefvert drar på sig sin illgula jobbjacka igen och gör sig beredd att återgå till arbetet bland stadens vattenrör. Han säger att han märker av nedskärningarna av underhållsbudgeten, men än så länge inte så mycket.
– Förhoppningsvis är det en nedslimning nu, i ett eller två eller tre år till. Sedan måste man nog tänka om. Om fem, tio år skulle ledningarna kunna gå sönder mer och mer och då finns det ju risker.
