Kvinna till kvinna hade i förra veckan årskrönika på ABF-huset i Stockholm.
Då diskuterades vad som skett sedan organisationen i våras presenterade en medieundersökning som visade att kvinnor är kraftigt underrepresenterade i mediernas utrikesbevakning.
– Räkna skallar, var frilansjournalisten Ülkü Holagos råd som första steg att komma till rätta med snedvridningen.
Ett exempel på en underrapporterad konflikt där kvinnor är särskilt utsatta är den i Demokratiska republiken Kongo. Kvinnor våldtas systematiskt i kriget, som har en komplex bakgrund med många aktörer från flera olika länder. Under hösten har mediernas strålkastare visserligen riktats mot området, och dessutom har det utbredda våldet mot kvinnorna varit fokus i många rapporteringar, men risken är att det blir en kortfattig stund i rampljuset.
– Det har stått mycket i tidningarna om Kongo på sista tiden, men har det inte skett en kontinuerlig bevakning så kan inte konflikten förstås, sade Johanna Mannergren Selimovic, forskare vid Göteborgs universitet som samarbetat med Kvinna till kvinna i samband med medieundersökningen.
– Rapporteringen kommer så stötvis. För att få förståelse om varför det blir våld mot kvinnor i en konflikt måste man synliggöra de kvinnor som jobbar med de här frågorna i de olika länderna, sade Eva Zillén från Kvinna till kvinna som under hösten fortsatt att belysa konflikten i södra Kaukasus. Organisationen har bland annat bjudit in kvinnor som jobbar med fredsarbete i både Georgien och Sydossetien (se Arbetaren nr 48/2008).
I en efterföljande debatt, bland annat kring FN:s deklaration 1325 som tar upp vikten av kvinnors deltagande i freds- och säkerhetsarbete, sade Eva Zillén att bevisbördan inte ligger på dem som arbetar för att få in kvinnorna i dessa processer:
– I stället för att vi ska försvara vikten av kvinnors deltagande bör man ställa frågan varför det skulle vara bättre med manlig överrepresentation, vilket är fallet i dag.
