Nomineringarna till antipriset Stora Journalist-prisse 2007 har släppts, och det är förstås inga direkta överraskningar – om än en samling påminnelser och hur farten kan förblinda inte bara unga eller karriärlystna dillettanter inom journalistskrået, utan också redaktörer och chefredaktörer med större intresse för upplagor i det korta perspektivet än för sanningen. Kanske var man egentligen ute efter på Stora journalistpriset men glömde lära sig sikta. Skjuta kan man ju alltid göra ändå… I år har amatörismen och skamlösheten svingat sig till ofattbara höjder, typiskt kan då tyckas att i topp ligger inte en journalist utan en politiker, Maud Olofsson, c, näringsminister och vice statsminister, som ju, vilket Arbetaren skrev om härom veckan genom sin presssekreterare chattade närmast telepatiskt med svenska folket i Aftonbladet och lyckades flika in lite självberöm. Niclas Rislund tycks inte kunna gö
ra mycket rätt, han fick till och med sluta på Expressen efter en fällande dom då han jagat uppgifter genom att utge sig för att vara polis. Rislund har i Dagens Media intervjuat sig själv om domen, och också han passat på att förgylla sin person; han kallar sig ”Expressens tidigare stjärnreporter”. En mer skrämmande kandidat är Kungsbacka tidnings chefredaktör och ansvarige utgivare, Kurt Johansson, som släppte iväg en artikel där en rånare genomgående beskrevs som ”svartingen”, som i citatet: ”En svarting försökte sig på ett rån här i lördags”. Johanssons försvar är minst sagt vagt. Bakom Prisse står Peter Stjernström som granskar medier och dess medarbetare.
2006 års förstapristagare var Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin, för osmaklig publicering av namn och bild på en tonårsflicka som blivit våldtagen, bara ett par dagar efter händelsen.
Den 22 november publiceras årets “vinnare”.
