Vi som ska fixa allt

11.30

Larmtelefonen ringer och om tio minuter kommer ambulanserna in till akuten. Det har varit en stor seriekrock på E4:an och allt vi vet är att ungefär fem bilar är inblandade. Larmtelefonen står på expeditionen och det är vår hotline dit ambulanserna eller SOS ringer och förvarnar oss på akuten när något mer allvarligt är på väg in.
Narkospersonalen och läkarna strömmar ner och de två akutrummen förbereds.

Trafikolyckor, hjärtattacker, slaganfall, feber och frossa. Det är vi som ska fixa det. Magsjukor, snoriga näsor, nageltrång. Det ska vi fixa. Fylla, överdoser, uppskurna handleder. Vi fixar det. Uttorkade russin till gamlingar och svullna underben. Fixat. Och alla de som bara ledsnat, på livet, universum och allting. Vi ska fixa det. För det är det sjukvård handlar om. Att bota, lindra och ordna upp. För att folk ska kunna återgå till det gamla vanliga, eller börja något nytt eller börja om från början. Det är det Landstinget betalar oss för och som sjuksköterska på akutmottagningen är tanken att vi ska ta hand om dem alla. För det här är första anhalten. Eller sista. Det beror på.
Allt kan vi inte fixa.

Vi tar på oss plasthandskar och jag börjar göra i ordning kanyler och provrör och ett dropp, samtidigt står narkosen på sin sida och kontrollerar utrustningen. Var och en har sin bestämda plats och bestämda uppgift.

Sjukvård handlar om att tänka i flera steg. Att tänka framåt, att tänka olika scenarier. Allt kan hända.
Den där huvudvärken är aldrig en vanlig huvudvärk.
Tänk hjärnblödning.
Tänk stroke.
Tänk rullstol, förlamning och mat som sakta dreglar ut över kinden.
Så i akutrummen står vi nu och tänker trauma. Ben som är brutna, nackar som är knäckta, invärtes blödningar.

Den första ambulansen kränger in i garaget och strax därefter kommer de inbärandes på en bår, en person ligger fastspänd på en speciell ryggbräda och med huvudet fixerat med en halskrage, vi lyfter försiktigt över honom till britsen och börjar arbeta metodiskt efter ett givet schema. Narkosläkaren kontrollerar andningen, undersköterskorna börjar klippa upp kläderna, sjuksköterskan trycker in nålar i armvecken och kirurgen undersöker snabbt patienten från topp till tå. Det ska gå fort. Snart kommer ytterligare fyra ambulanser inrullande i garaget.

Det är fredag och det är lönehelg. Jag kommer att möta den ombytt i bomullskläder och med trötta ögon. Klockan är halv tolv på förmiddagen och kvällspasset har redan rivstartat. Idag är det även Brännbollsyran, den årliga studentfesten i Umeå. På väg upp till jobbet såg jag de första ölen knäckas upp i parkerna. Blir vemodig av att veta att deras fest innebär mer jobb för mig i kväll. Varenda student och yngling kommer att samlas i studentområdet och dricka sprit och spela brännboll och bränna möbler i Fysikgränd och dricka för mycket och ramla och slå sig och bli arga och hamna i slagsmål. Polisen har kallat in förstärkningar och brandkåren också. Men på akutmottagningen i Umeå har landstinget is i magen. En extra sköterska är vår enda förstärkning inför natten. (Jämfört med 75 poliser). Men eftersom en sjukskriver sig så blir bemanningen den vanliga.
Läkaren är färdig med sin undersökning, hans händer har klämt och fingrat över och i kroppen, jag har tagit proverna och hängt upp ett dropp som leder in i patientens armveck.
Bromsen på sängen trampas upp och patienten rullar iväg till röntgen och nästa person kommer in.

Akutmottagningen är ett tvärsnitt av Sverige, en snabb blick ut i väntrummet och man ser tjocka och smala, unga och gamla, kvinnor och män, svarta och vita, gröna och röda, kort sagt, alla kommer hit för eller senare. Och det är här vårdkön finns i sin fysiska form. Otåliga, trötta och ibland irriterade sitter de i väntrummet, men än så länge finns det bara gräddfiler för de som behöver det.

15.00

Trafikolyckorna visade sig vara hanterbara, ingen allvarligt skadad och strax innan jag går på middagsrast kopplar jag bort den sista halskragen och skickar hem patienten med två Alvedon. De har tagit upp nästan all vår tid de senaste timmarna och först nu kan vi åter igen börja ta hand om dem som suttit och väntat sen i morse.

16.00

I fikarummet sitter vi och tittar ner i våra mikrade plastlådor med ångande pasta. Ett snabbt ögonkast på någons matlåda avslöjar allt om personen i fråga. Hon som sitter och äter råa morötter har fastnat i GI-träsket och han som alltid mikrar Billys panpizza är singel och han som har en plastpåse för varje veckodag är gift, tisdag kalops, onsdag pyttipanna, fredag spagetti och köttfärssås, frun överraskar varje dag. Hon med en laxpaj på fullkornsbotten kommer vara utbränd inom tio år och jag som skivar banan över nudlarna har ångest. Folk försöker få ihop sitt livspussel. Det är barn och det är dagis. Om det pratar vi och det är ett ständigt problem att få ihop våra oregelbundna arbetstider med den övriga, normala, världen där man fortfarande arbetar nine to five. Och när både mamma och pappa jobbar på akuten respektive ambulansen så synkar ingenting gentemot dagis, villa och husdjur.

Av mina kollegor får jag lära mig allt om livspusslets alla problem. Om stressen att hinna laga middag efter jobbet, att inte orka vara kulinariskt kreativ i köket, att alltid falla tillbaka på korv och makaroner.
(Det är uppenbart för oss att det är arbetet som förstör pusslet, och en rejäl arbetstidsförkortning skulle göra betydligt mer nytta än Alliansens rabatterade pigor.)

Automaten fräser ut kaffet i muggen och jag försöker sjunka undan, ibland står snacket mig upp i halsen. Att lyssna på det är kanske det bästa preventivmedlet någonsin.
Tänk barn som ska skjutsas.
Tänk barn som ska hämtas.
– Ja du Henrik, fyra sekunders nöje och ett livslångt helvete. Så är det.

Min kollega ler illmarigt och sammanfattar kärnfullt i princip hela nöjet med familjelivet och jag tömmer det sista kaffet och går förvirrad tillbaka ut till expeditionen. Ska jag skratta eller gråta?

18.00

Akuten är en speciell arbetsplats, det är en av få arbetsplatser på sjukhuset som är populär. Det är många som söker sig till akuten och likt mig söker sig många killar hit. Det sägs att det behövs fler killar i vården. Det sägs att det skulle vara bra för lönerna och jämställdheten. Jag tror inte det. Akuten visar snarare motsatsen.

Problemet är att det finns en ständig ström unga personer som av ren tacksamhet tar emot allt med ett leende. Alltid redo att jobba, alltid redo att ta i, alltid redo till allting. För ett jobb på akuten är värt det. Ett tag i alla fall, det är först de som arbetat där några år som yttrar kritik, det är de som ser bristerna och vill åtgärda dem. Men det går trögt. Den fackliga gräsrotsaktiviteten är i närmast obefintlig. Jag avundas inte de fackliga ombuden och de andra som faktiskt inte nöjer sig med att alltid vara redo. De upplever sig som gnälliga, och vem vill vara det på sjukhusets populäraste arbetsplats? Och jag själv är pinsamt tyst. Sjukvården är hegemonin institutionaliserad, allt ska lösas via samverkan och alla sitter i samma båt. Men det finns saker att ta tag i. Vi har cirka tusen kronor mindre i lön jämfört med de andra avdelningarna på sjukhuset. Och vi är många som arbetar på tillfälliga anställningar. Vikariat och timanställningar är regel, ingen finner det märkligt längre, jobb finns alltid.

Och visst finns det jobb.

Jag kommer ut till expeditionen och ser hur patienterna ramlat in under min halvtimmes middagsrast, väntrummet är fullt och undersökningsrummen också. Väntetiderna för dem som inte bedöms vara urakuta blir långa. Vi måste hela tiden prioritera. De som har bröstsmärtor, de som ligger och kvider med händerna kring magen, de som kommer med ambulanserna. Det är därför vissa får sitta timme efter timme i väntrummet.

20.00

Den första ambulansen från brännbollsyran anländer. De har med sig två stycken, fler finns att hämta. De brukar få åka skytteltrafik mellan Fysikgränd och akuten. Först raglar det ut en ung kille i Children of Bodom-t-shirt med ena handen i ett blodigt bandage, med den andra handen kramar han krampaktigt en lila kasse från systemet. Han är glad. Och oroar sig mer över ölen än över sin söndertrasade hand.
Vi skickar ut honom till väntrummet.

Nästa person bärs ut från ambulansen, även det en ung man med en pikant doft av Falcon. Med honom är det allvarligare. Skulle spexa och klättra upp i träd men trillade ner från trädkronan och ett fall på över tre meter låter kanske inte så allvarligt. Men räknat i fysikens lagar är tre meter tillräckligt för att utveckla en väldigt stor kraft som slår mot kroppen.

Återigen står vi i akutrummet och klipper upp kläder och lyser med ficklampor i ögonen samtidigt som trycket från väntrummet och alla patienter som ännu inte har hunnit bli omhändertagna pressar oss mot tiden.

Om en timme är arbetspasset slut. En vass kanyl perforerar hans bleka hud och en scharlakansröd stråle blod fyller upp provrören och han är rädd och hyperventilerar och det är fredag på akutmottagningen i Umeå och i vita bomullskläder går vi runt mellan britsarna och försöker fixa det. Ibland är det lugnt och vi sitter bekvämt tillbakalutade i kontorsstolarna och tittar på gulliga djur på Blocket, och ibland är det som nu och fötterna är ömma och någonstans ovanför våra huvuden fortsätter det ständiga spelet om våra liv och andras. Landsting och politiker som vill spara in, budgetar på minus och nedskärningar. Vi läser om det i tidningarna och alla som jobbat ett tag tar det med en axelryckning. Hur ska det gå med sjukvården? Vem bryr sig, jobb kommer alltid att finnas.

Och jag vet hur det slutar.
Tänk fyra sekunders nöje.
Tänk ett livspussel som aldrig går ihop.

Fakta / Henrik Mellström

Yrke: Sjuksköterska

Ålder: 26 år

År i yrket: Två

Bor: Umeå

Familj: Flickvännen Tina

Tidigare jobb: Personlig assistent, brevbärare, vårdbiträde

Fritidsintressen: Buffy the Vampire Slayer

Blogg: mllstrm.wordpress.com

Publicerad Uppdaterad
21 hours sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nu får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad
3 days sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
1 week sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad