Alva Myrdal föddes 1902 och dog 1986. Hon var socialdemokrat och politiker, blev minister, diplomat och mottagare av Nobels fredspris. Hennes politiska arbete började typiskt nog i socialpolitiska frågor – det var ett politiskt område som i någon mån var öppet för kvinnor under 1930- och 1940-talen. Som socialpolitiker blev hon en av de allra […]
Alva Myrdal föddes 1902 och dog 1986. Hon var socialdemokrat och politiker, blev minister, diplomat och mottagare av Nobels fredspris. Hennes politiska arbete började typiskt nog i socialpolitiska frågor – det var ett politiskt område som i någon mån var öppet för kvinnor under 1930- och 1940-talen. Som socialpolitiker blev hon en av de allra inflytelserikaste när det gällde att utforma den socialdemokratiska linjen.
Jag önskar att jag kunde skriva en enkel faktatext bara om Alva Myrdal. Det går inte, eller det skulle under alla omständigheter teckna en falsk bild. Alva Myrdal uppfattades under sin verksamma tid som en del av en tvåsamhet, paret Myrdal. Den andra halvan i paret Myrdal var hennes make Gunnar Myrdal – nationalekonom, en period handelsminister och en samhällsvetenskaplig gigant i den svenska efterkrigsdebatten.
Paret Myrdal och deras barn kom att spela en slags kändisroll – familjen Myrdal skulle personifiera det moderna familjeidealet i socialdemokratisk tappning (sonen Jan Myrdals stridslystna och utlämnande uppgörelse med sin barndom ledde till uppståndelse och blev en bestseller).
Det var denna enhet, paret Myrdal, som 1934 utgav skriften Kris i befolkningsfrågan. Få politiska skrifter har blivit så omdiskuterade. Boken behandlar den låga nativiteten i Sverige och ger förslag på lösningar.
Till stor del består lösningarna av sociala reformer, många av dem radikala och framsynta, om än inte feministiska dock med en serie gynnsamma effekter för kvinnorna. Det handlade om daghem, effektiviseringar av vardagslivet och kollektiva lösningar som skulle underlätta för kvinnor att bli mammor och samtidigt ha ett yrkesarbete. Kris i befolkningsfrågan anses vara själva skolexemplet på det man kallar social ingenjörskonst.
När bokens nämns idag handlar det dock mer sällan om daghem och kollektivhus utan oftare om tvångssterilisieringar. Det var nämligen att av förslagen i boken, och motiverades ur ”arvshygienisk synpunkt” och för att ”förebygga socialt elände”.
Man skulle kunna säga att Alva Myrdal som politiker ”växte ifrån” svensk socialpolitik och inhemskt folkhemsbyggande. Hon blev i ökande grad engagerad i internationell politik och fick under 1950-talet tunga FN-tjänster inom det socialpolitiska fältet. Därifrån gick hon till att blir svensk ambassadör i Indien.
Hon blev under 1960-talet djupt involverad i nedrustningsfrågor, och fick också ansvar för nedrustningsfrågorna som statsråd. Det var på grund av detta engagemang som hon 1982 tilldelades Nobels fredspris.
Det går inte att säga något annat än att Alva Myrdal varit en betydelsefull kraft för jämställdhet. Att inte tillerkänna henne titeln feminist vore fel. Hon var inte alltid feminist, och hon hade, liksom Simone de Beauvoir, en kluven inställning till kvinnor. Det betyder dock inte att hon inte varit en av Sveriges viktigaste feminister.
Denna dubbelhet är genomgående i Alva Myrdals texter och politiska gärning: å ena sidan var hon en av de viktigaste tänkarna när det gällde att ta strid mot borgerliga och patriarkala familjeideal, mot social marginalisering och orättvisor. Å andra sidan förespråkade hon det slags okritiska rationalism och tro på modernitet som öppnade för tvångsåtgärder och endast medgav mycket begränsat utrymme för individuella eller kulturella variationer.