Christer Sturmark har tidigare framför allt gjort sig känd som it-entreprenör. Men sedan 2005 är han ordförande för förbundet Humanisterna och kommer i dagarna ut med boken Tro och vetande 2.0 med undertiteln Om förnuft, humanism och varför människor tror på konstiga saker.
Varför tycker du att diskussionen om tro kontra vetande är viktig just nu?
– Kampen mellan sekulär humanism och religiös dogmatik är den idédebatt och det idédrama som präglar hela världspolitiken just nu, och kommer att göra så under lång tid, tror jag.
Hur tycker du att den här kampen yttrar sig i Sverige?
– Sverige är relativt sett ett av de mer förskonade länderna. Men självklart ser man det här också. Kristna organisationer, men också kristna individer, är mer fundamentalistiska än de varit tidigare. Det är plötsligt legitimt att säga att man är kreationist eller att förespråka ojämställdhet i familjen av bibliska skäl.
– I Sverige har man rent politiskt en feg hållning till det religiösa etablissemanget. Staten skilde sig från kyrkan för sex år sedan, men ändå har man inte klippt av navelsträngen – man samlar fortfarande in deras medlemsavgifter via deklarationen.
– Även när det gäller kyrkans inställning till homosexuella tycker jag att regeringen har en fjäskande inställning. Den försöker övertyga kyrkan om att de ska välsigna homosexuella istället för att ta ifrån kyrkan vigselrätten. Kyrkan ska inte ha några uppdrag av staten och en religiös ritual ska inte ha någon juridisk status. Sedan kan de få välsigna eller inte välsigna vilka de vill.
Är inte religion en privatsak?
– Religionen ska vara en privatsak och bör inte få vara något annat. Problemet är att man gör anspråk på saker som annars skulle vara förbjudna – i religionens namn. Man kräver att få slakta djur på ett sätt som är grymmare än det behöver vara, att få omskära pojkar eller att kvinnor ska få särbehandlas. Då handlar det inte längre om privatsaker.
Men religion kan ju också leda till något gott, som till exempel när flera religiösa företrädare gick ut och krävde amnesti för flyktingar?
– Jo, religion kan leda till något gott, men skulle man göra en balansräkning skulle jag påstå att den negativa sidan skulle väga mer än den positiva. Jag tycker att det är jättebra att kyrkan tar ställning i sociala frågor. Men det har inte med religion att göra, utan med etik och moral, som kommer ur en gammal humanistisk och filosofisk tradition, som religionen till viss del har plockat upp och integrerat i sina trosläror. De här ställningstagandena skulle ske även utan religion.
När började du kalla dig för ateist?
– Det var nog under tonårstiden. För mig var det en rent intellektuell process. Jag hade ingen hemsk frireligiös uppväxt som jag revolterade mot, utan det var snarare mitt intresse för filosofi som har lett mig till hypotesen att det inte finns någon gud. Man ska komma ihåg att ateism betyder att jag har hypotesen att gud inte existerar, det betyder inte att jag vet det. Jag tycker att förnuftet ska gälla för alla hypotesprövningar. Skulle jag få skäl att tro att gud fanns, så skulle jag ändra mig.
– Religiösa tror ofta att ateism är en ideologi, men det betyder ju bara att man tror att gud inte existerar. Jag tror ju inte på att Storsjöodjuret existerar heller, men det finns det ingen term för.
– Däremot är humanismen en livsåskådning och en ideologi i någon mening. I grunden är det ju en tanke från den grekiska antiken om att människor inte har några relationer till magiska krafter i skyn, utan att vi själva måste ta ansvar för våra relationer till andra människor och till en naturlig värld – i motsats till övernaturlig.
– Forskning handlar om att ställa upp hypoteser och testa dem. Lek då med tanken att man ställer upp ateistens hypotes om att gud inte finns och utifrån det forskar på vad religion egentligen är. Om det faktiskt är sant att det inte finns någon gud, vad är då religion? Är det en genetisk defekt, en hysterisk tvångsneuros, eller vad fan är det?
Om man ser på diskussionerna kring till exempel Muhammedkarikatyrerna – när blir den västerländska humanismen rasistisk och islamofobisk? Finns det en risk att den närmast blir kolonialistisk genom att peka ut västvärlden som mer ”förnuftig” än andra kulturer?
– Jag håller med om att när frågor förenklas i mediebilden finns en sådan risk, så man måste vara väldigt varsam. Men samtidigt måste man få kritisera islam utan att kallas rasistisk, främlingsfientlig eller islamofob. Att säga att det inte är okej
att kvinnor behandlas som de gör enligt sharialagarna betyder inte att man är islamofob, utan att man står upp för vissa rättigheter som inte är förhandlingsbara. Jag menar att människan har ett antal rättigheter som inte går att kompromissa med av religiösa eller kulturella skäl. Därför kan jag tycka att man egentligen borde avskaffa religionsfriheten, för den behövs inte. I grundlagen finns sex rättigheter – informationsfrihet, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, föreningsfrihet, demonstrationsfrihet och religionsfrihet. Idag åberopas den för att man ska få göra saker i religionens namn som annars inte skulle vara tillåtna. Det tycker jag är fel. Därför menar jag att man i ett land som Sverige idag kan avskaffa religionsfriheten, för ens rättigheter att tro på vem man vill skyddas av de andra fem i grundlagen.
– Jag tycker att det ska vara tillåtet att publicera karikatyrer av vad som helst. Däremot var ju skälet till Muhammedpubliceringarna ofta att förnedra arabiskt utseende. Det är vulgärt och oetiskt, men jag tycker inte att det ska vara förbjudet – därmed inte sagt att man måste göra det.
Humanisterna anmälde i våras en skola som undervisat i så kallad intelligent design, men skolan fick rätt av Skolverket. Vad tycker du om debatten om religiösa friskolor?
– Den är oerhört flat och fjäskande. I alla andra sammanhang sätter man barnen först, men när det gäller religiös indoktrinering är det plötsligt okej att tala om föräldrarnas rätt. Jag tycker att alla barn ska ha rätt till en skolutbildning som vilar på empirisk grund.
– När det gäller intelligent design-rörelsen måste man genomskåda vad det handlar om. Intelligent design-teorin i USA har framför allt en politisk agenda bakom sig, det är en högerkristen konservativ agenda och ideologi. Det handlar inte om biologi, utan om politik, och det har kommit bort i svensk debatt. Jag är oroad över att riksdagsmän och ordföranden för kristdemokraternas ungdomsförbund säger öppet att de är kreationister och yrar om att barn ska få lära sig alternativa teorier i skolan och sedan bestämma själva vad de tycker. Jag tycker att det är ett bisarrt resonemang, för då får man ta in David Irvings historierevisionistiska böcker i skolan också och säga att ”här finns en teori om att förintelsen aldrig ägde rum, ni får välja själva vad ni ska tro”.
