Ända sedan Fidel Castro tillfälligt lämnade över presidentposten till sin bror Raúl efter sin operation den 31 juli har spekulationerna farit som kastvindar över världen.
Fidel Castro skrev själv i ett uttalande i söndags, på sin 80:e födelsedag, att det vore lögn att säga att hans läge har förbättrats avsevärt eller att han snart kommer att vara återställd. Raúl Castro har fortfarande inte gjort några uttalanden, men framträdde för första gången offentligt i söndags, när han mötte Venezuelas president Hugo Chávez som kommit till Kuba för att fira Fidel Castros födelsedag. Firandet har annars skjutits upp till 2 december.
Exilkubaner följer med spänning händelserna på Kuba. Författaren Frank Fernández, född i Havanna 1930 men nu bosatt i Miami och aktiv i den anarkistiska organisationen Movimiento Libertario Cubano, Frihetliga kubanska rörelsen, säger till Arbetaren att vänner på Kuba och resenärer som just återvänt berättat för honom om en stämning av rädsla och osäkerhet i landet.
– Livet fortsätter som normalt, men eftersom ingenting är som det synes vara på Kuba har folket inget annat val än att hålla tyst och vänta, säger han.
Frank Fernández konstaterar att bristen på information gör det svårt att säga vad som egentligen händer.
– Men i vilket fall tror jag inte att Fidel kommer tillbaka till den allsmäktiga maktposition han har haft. Som ledare på Kuba och dirigent i Latinamerika har han redan gått till historien. Jag tror att Raúl kommer att spela statschef tills det bildas en medborgerlig och militär rörelse inom systemet som kan avsätta honom. Men detta kan förstås inte hända förrän Fidel Castro har försvunnit, säger han.
Anna Ardin är statsvetare och arbetar med demokratiprojekt för Olof Palmes internationella center. I början av juli blev hon själv utsatt för flera timmars förhör av den kubanska säkerhetspolisen efter att ha intervjuat personer i den inhemska oppositionen för en D-uppsats i statsvetenskap. Hennes kubanska kontakter berättar nu om ökad kontroll och en mer synlig militär på Havannas gator.
Hon är tveksam till om Raúl Castro verkligen kommer att ta över rollen som landets ledare.
– Åtminstone kan han inte göra det i samma form som Fidel Castro. I så fall måste han bli hårdare på att behålla kontrollen, eftersom folk inte alls har samma inbyggda lojalitet till honom som till Fidel, säger hon.
De personer i oppositionen som Anna Ardin har kontakt med är hoppfulla om en förändring.
– Eftersom den nya regimen inte som tidigare bara består av en person, innebär det förhoppningsvis ett mer rationellt beslutsfattande. Men det kan förstås också leda till en maktkamp mellan olika personer som vill ta över Fidel Castros roll.
Det sägs att Raúl Castro på 1990-talet var den som förespråkade, och också fick igenom, en viss ekonomisk öppning när Sovjetunionen föll och övergav det ekonomiskt beroende Kuba. Anna Ardin menar att det kan tyda på att en utveckling liknande den som i Kina är möjlig om Raúl Castro nu tar över rodret.
– Det skulle kunna bli hans trick för att förbättra Kubas ekonomi: att öka det politiska trycket men öppna upp ekonomin. För oliktänkande, både inom oppositionen och de som uttrycker sig genom konst och musik, skulle det kunna bli svårare. Men folk i allmänhet skulle kunna få det bättre ekonomiskt och det skulle betyda mycket för många. Kubaner har i princip aldrig upplevt demokratiska val, så det är inte främst det man efterfrågar, utan snarare att kunna tjäna pengar. Å andra sidan skulle en sådan utveckling också leda till ökade ekonomiska klyftor, säger hon.
Att USA nu skulle utnyttja läget för att invadera Kuba, något som många Castro-vänner varnar för, tror hon inte.
– Jag tror inte att de har något reellt intresse av det, eftersom Kuba faktiskt inte utgör något hot mot USA. Men om förändringarna skulle kunna få USA att häva sin blockad skulle det kunna bli dödsstöten för den kom-munistiska regimen, eftersom blockaden har fungerat som deras ursäkt för allt som inte fungerar.
Anna Ardin menar att den utveckling som vore mest önskvärd på Kuba är att uppnå en nationell dialog med de mer liberala krafterna inom den nuvarande regimen, och att de så småningom skulle utlysa fria val.
– De partier som finns idag är för svaga för att kunna bära en regering. Men om de skulle kunna få med sig personer inifrån regimen, skulle man kanske kunna få ett flerpartisystem, säger hon.
Men alla tror inte att Kuba kommer att förändras radikalt efter Castro. Martin Österlin är ordförande för Svensk-kubanska föreningen och beskriver stämningen på Kuba som ”på topp”.
– Kuba är ett väldigt decentraliserat samhälle, oavsett vad västvärldens media går ut med. Förändringar kommer att ske, men det gör det hela tiden och man ska inte överdriva enskilda personers inflytande på samhällsutvecklingen, säger han.
Att en utveckling liknande den i Kina skulle kunna vänta Kuba tror han inte.
– Kuba och Kina är helt olika samhällen, med olika historier. Dessutom går Kubas ekonomi starkt framåt, så vad är problemet? Kuba är inget perfekt samhälle, men det händer otroligt mycket positivt där nu, särskilt vad gäller den ekonomiska utvecklingen
Frank Fernández är också skeptisk, om än av andra orsaker, till att Kuba skulle utvecklas som Kina.
– Kinas väg är en möjlighet, men Kuba befinner sig alltför nära USA. Dessutom behövs mycket tid för en sådan förändring, och tid saknas i Havanna. Vad gäller den arbetande klassen på Kuba, kommer den inte att kunna förbättra sina förhållanden särskilt mycket genom ekonomiska reformer, så länge de saknar den frihet som behövs för att leva ett bättre liv än det elände som castrismen erbjuder, säger han.
