Ett stilla regn faller ner över Stensö Camping strax söder om Kalmar. Här finns väl egentligen allt som man kan förvänta sig av en campingplats. Cykeluthyrning, en liten servicebutik där värmeljus säljs styckvis, minigolfbana och en liten badstrand. Säsongen har precis börjat med en riktig knock-out för campingplatsens personal. Spåren av midsommarfirandet har nödtorftigt städats bort och campingen gått över i ett mer normalt semestertillstånd. Några barn hoppar på en stor studsmatta och verkar inte bry sig om regnet, men annars ser det tomt ut. Åtminstone på ytan. För campingen lever förstås sitt liv ändå, innanför tältdukar, husvagnsväggar och de gemensamma toaletterna där campinggästerna borstar tänderna, sida vid sida, morgon och kväll.
När regnet slutar öppnar förtälten upp sig likt gigantiska vårblommor en dag i maj. Långliggare med 25 år på samma plats samsas med fattiga studenter i lånade tält, tyska husbilar och vanliga barnfamiljer.
– Det här är frihet! Jag brukar åka på campingsemester. Dels för att det är det jag har råd med, men även för att det är mysigt. Att ta dagen som den kommer och inte vara bunden. Vi har varit på väg i två veckor nu och stannar oftast inte längre än en natt på varje ställe. Det har blivit en tripp söderut ner mot Skåne, upp hit till Kalmar och Öland och nu rör vi oss mot västkusten, säger Johanna Svensson, 25 år från Årjäng i Värmland innan hon checkar ut. På väg mot nya äventyr.
Om det finns en ny campinggeneration som successivt tar över campingplatserna från de allt äldre långliggarparen som återkommer till samma plats år efter år, är det turister som vill upptäcka. De som följt med sina föräldrar ut på campingsemestrar och nu visar sina barn det Sverige som de själva såg i unga år. Fast nu blir campingen mer ett sätt att kunna uppleva andra saker. Som det verkar blir själva campandet mindre och mindre viktigt.
– Vi brukar hamna här någon gång per år eftersom vi har släkt i Kalmar. Det är fritt och billigt, vi har inte den ekonomin som småbarnsföräldrar att resa utomlands. Vi är absolut inga långliggare utan försöker flytta runt så mycket som möjligt i sommarsverige, säger Lars-Göran Hellberg från Göteborg.
Till vardags jobbar han som fastighetsskötare. Nu står familjens minifastighet – husvagnen – mitt på en gräsplätt med allt sitt innehåll uthällt. Det vilar ett lugn över deras ansikten där de sitter i förtältet. En lycka över att bara komma ifrån och släppa allting.
Ann-Charlotte Hellberg, som är sjuksköterska, berättar hur campingsemestern brukar förflyta.
– Vi börjar oftast dagen med att köpa frallor till frukosten. Sedan tar vi en sväng i den stad vi för tillfället bor i närheten av. Det här är ett att sätt att komma ifrån en stund.
– Men jag brukar mest bada och cykla, flikar sonen Kalle in och kryper in till sitt gömställe i husvagnen.
Det vore kanske fel att säga att camping är en livsstil, men det gemensamma svaret jag får efter några timmars intervjuande är ändå att alla är ute efter en semester utan en beroendeställning till något. Att kunna släppa vardagen totalt. Ofta i kombination med ett billigt boende nära naturen. Men det här med billig semester stämde bättre förr. Camping var verkligen billigt och ibland det enda sättet som man som vanlig arbetare kunde ta sig ut på grönbete med.
– På campingplatser har det till stor del varit mest vanliga knegare som firat sin semester tidigare, men det riskerar att förändras. Turistformen har spridit sig över samhällsskikten och det är en stigande skara höginkomsttagare som väljer att campa. De med liten semesterbudget riskerar att konkurreras ut av ett stigande bensinpris, säger Pavo Hemingsson som arbetat på campingar sedan 1999.
Han berättar att campingrörelsen går vidare från generation till generation. Fast de unga som bor på campingplatser i dag är mer ute efter att uppleva saker än att ligga still länge som sina föräldrar.
– De är ofta stadsbor som flyttar runt mellan olika campingar. De använder campingplatsen som en bas för att utforska ett område och drar sedan vidare till nästa del i landet. Och vill man ha en sådan fri semester är det förstås ett riktigt budgetalternativ mot att ta in på hotell. Sedan finns förstås en längtan till naturen där. Fast man vill ändå ha de bekvämligheter och den trygghet man är van vid, fortsätter Pavo Hemingsson.
Campingrörelsens rykte har inte direkt varit bra genom åren. Fast myten om dumma träningsoverallsklädda husvagnscampare har antagligen till stor del byggts upp av kultureliten. I själva verket rör det sig om en av de stora folkrörelserna i Sverige, även om den lever lite i skymundan. Åtminstone i förhållande till sin storlek. Det finns runt 235000 husvagnar och 40000 husbilar som rullar i Sverige varje år. Och hur många har egentligen inte ett tält undanstoppat någonstans? Varje år har de svenska campingplatserna mellan 15 och 17 miljoner gästnätter. 2006 spås dessutom slå alla tiders campingrekord.
Borta i ett hörn av campingplatsen står ett ungt par och försöker få upp ett tält, lite osäkra på vad de egentligen gett sig in på.
– Vi diskuterade de fördomar vi hade kring det här innan, men våra kompisar tyckte bara att det var en kul grej. De har inte mobbat ihjäl oss för det här. Resan är lite av en pre-smekmånad för oss. Vi ska gifta oss om två veckor! Och med vår ekonomi har vi varvat camping med ett par hotellnätter. Det får bli så när man är en fattig student, säger Hedvig Fellbrandt och Klas Gotthardsson (snart också Fellbrandt) som till vardags studerar i Uppsala.
De berättar att de varit nere i Karlskrona ett par dagar och har nu tagit sikte på Kalmar och Öland.
– Det är riktigt praktiskt om man vill se Sverige. Fast frågan är om det blir så billigt. Man måste ha ett campingkort för att få bo på de organiserade platserna, och det kostade en slant. De frågade om vi ville ha det, efter att ha upplyst oss om att man var tvungen för att få bo här, så vad hade vi för val? Vi har inte så mycket erfarenhet av campingliv sedan tidigare. Men vi har i alla fall skaffat ett riktigt campingbord!, utbrister Hedvig Fellbrandt.
– Vi åker nog vidare efter någon dag, det är ju fördelen. Att ta dagen som den kommer. Och nu måste vi ju bo på någon mer campingplats när vi skaffat det där kortet.
De berättar att det faktiskt är betydligt mycket mysigare än att bo på hotell. Det ultimata skulle vara om man fick hotellfrukosten till tältet.
Det finns nog ändå en naturlig förklaring till varför folk fortfarande campar. Arbetslivets krav är hårda nu såväl som när campingrörelsen startade. De tunga kroppsarbetena har visserligen blivit färre, men med ett allt högre tempo är det många som sliter.
Tider ska passas, scheman hållas och fler arbetsuppgifter utföras, helst lite snabbare än tidigare. Både hemma och på jobbet. Campingen är den totala motsatsen. Man behöver inte planera. Man kan välja att stanna eller åka, man behöver oftast inte boka i förväg, åtminstone inte om man kommer med tält. Man blir accepterad som man är. Oavsett om man vill eller inte vill umgås med sina campinggrannar. En stunds frihet mitt bland alla krav och tider. Där hittar man svaret till att campingrörelsen bara växer och växer.
