Ledare

Att ta från de fattiga

Vi vet att föräldraförsäkringen är något av en nyckelfråga för att komma vidare med ojämställdheten på arbetsmarknaden. Uttaget av föräldradagar är – fortfarande – enormt könsmässigt skevt. Bara omkring 30 procent av papporna tar ut mer än en månad och totalt sett tar kvinnorna ut omkring 85 procent av dagarna. Därför är föräldraförsäkringen en viktig […]

Vi vet att föräldraförsäkringen är något av en nyckelfråga för att komma vidare med ojämställdheten på arbetsmarknaden. Uttaget av föräldradagar är – fortfarande – enormt könsmässigt skevt. Bara omkring 30 procent av papporna tar ut mer än en månad och totalt sett tar kvinnorna ut omkring 85 procent av dagarna.
Därför är föräldraförsäkringen en viktig pusselbit för att nå förändring. I dag vet alla arbetsgivare att det är skillnad på att anställa och befordra kvinnor och män. Kvinnor är riskfaktorer eftersom de med stor sannolikhet förr eller senare söker årslånga
föräldralediga perioder från jobbet. Männen däremot är desto pålitligare. Och kanske ännu viktigare: Könsmönstren som etableras under den första tidens vård av barnen, innan de börjar på dagis, lever sedan kvar. Det är framför allt kvinnorna som Vab:ar, det vill säga stannar hemma när barnen är sjuka.
Långtidsutredningen (SOU:2003:36) konstaterade att föräldraförsäkringen som den är utformad i dag bidrar till att befästa traditionella familjemönster där kvinnor fortsätter att ta ansvar för hem och barn. Den konstaterar samtidigt att arbetsgivare, särskilt om det handlar om jobb med längre inlärningstid, hellre anställer män samt att föräldraledighet har en negativ inverkan på löneutvecklingen för både män och kvinnor.

på arbetsmarknaden: Löneskillnader relaterade till kön – ibland handlar det om att kvinnor har flera tusen kronor lägre lön för samma arbete – sämre karriärmöjligheter, lägre status på kvinnodominerade branscher och inte minst sämre arbetsmiljö. Men trots att dessa orättvisor tydligt är kopplade till kvinnors frånvaro för att ta hand om barnen, finns en enorm ovilja att förändra situationen.
Regeringens officiella ståndpunkt är att ökad kvotering bara är lämpligt om föräldraledigheten förlängs, och än finns inget ekonomiskt utrymme för det.
Den 1 juli höjs i stället taket i föräldraförsäkringen från 24 800 kronor till 33 000 kronor. Det innebär att taket för ersättning höjs från 652 till 870 kronor per dag. Vad förändrar det? Det förändrar ekonomin för höginkomsttagarna, kvinnor och män, som är föräldralediga. Det blir lättare för dem att behålla lån på dyra hus, bilar och båtar trots föräldraledig-heten – men reformen lär inte påverka jämställd-heten nämnvärt.
Högavlönade män tar redan i dag ut fler pappa-dagar än lågavlönade, trots att glappet mellan lönen och ersättningsnivån är större.
En uppriktig könsambition från regeringen skulle inneburit en hårdare individualisering av föräldra-försäkringen. Och en uppriktig klassambition skulle resulterat i att golvet höjdes före taket. I dag är
lägstanivån 180 kronor per dag. Det ger en bruttolön på ungefär 5500 kronor i månaden. Men den frågan är inte ens uppe på dagordningen.
Höjningen av taket förväntas kosta cirka 756 miljoner kronor 2006 och cirka 1 626 miljoner kronor 2007. En ansenlig summa som regeringen tycker sig satsa på jämställdhet. Men taklyftet är inte jämställdhetspolitik, det är fördelningspolitik: Att ta från de fattiga och ge till de rika.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984