När hushållsavdraget skapades i Finland 1997, först på försök och sedan bestående från och med 2001, var meningen att den nya okvalificerade sektorn skulle sysselsätta långtidsarbetslösa. De var många efter den kraftiga ekonomiska tillbakagången i början på 1990-talet. 1994 stod arbetslösheten som högst, närmare 17 procent av finländarna gick utan arbete. Samtidigt var just den okvalificerade sektorns branscher de som var svårast drabbade av svartjobb.
Ett par estniska snickare fixade det nya köket för en bråkdel av det egentliga priset och en student putsade fönstren och passade barn för en billig peng. Dessutom utförde många småföretag arbete både med och utan kvitton.
När lagen planerades på 1990-talet fördes en debatt som omfattade allt från rädsla för ett nytt pigsamhälle till bävan för vad dessa avdrag skulle kosta för den vanliga skattebetalaren. Det finska vänsterförbundet var ett av dem som ställde sig kritiska till avdraget. Men efter lagens genomförande orkade ingen protestera längre, säger Erkki Snellman, som är förbundets gruppsekreterare.
– Nu när den finns, så finns den. Dessutom tror jag att några av våra ledamöter själva har utnyttjat avdraget, berättar han.
I mars i år kom en första utvärdering av hushållsavdraget, beställd av det finska Arbetsministeriet. Tolkningarna av vad utvärderingen egentligen kommit fram till blev vitt skilda. I finska massmedia skröts det om hur avdraget skapat 8000 nya jobb och att antalet kommer att växa. Även den gråa ekonomin hade krympt i takt med att hushållsavdraget utnyttjats och hyllningskören för hushållsavdraget var enigt. I svensk press beskrevs däremot både jobben som skapades och dess användare som för få – bara fem procent av finländarna hade köpt hushållstjänster.
Mitt i bullrigaste delen av Helsingfors sitter ekonomiforskaren Kari Niilola. Han är en av de tre män som gjort utvärderingen av hushållsavdraget, där hemarbete beskrivs som en företeelse som kvinnor känner stolthet att utföra.
Kari Niilola är lyrisk över att skattereduktionen, som han ser det, har skapat en helt ny yrkesgrupp på arbetsmarknaden: hemstädarna. Det trots att bara 5 procent av finländarna har utnyttjat avdraget och då mest till renovering. Renoveringskostnaderna står för nästan 87 procent och 226 miljoner euro mot städtjänsternas dryga 8 procent och 22 miljoner spenderade euro. Till övervägande del har avdraget alltså använts för att betala för traditionellt manliga sysslor.
– Hemstädning är helt klart en växande sektor. På så sätt får kvinnor i karriären hjälp med hemmet och andra kvinnor får jobb. Det är ett vinn-vinn-koncept, ler Kari Niilola förnöjt.
Trots att finländarna gärna framhåller sig som ett av jämställdhetens flaggskeppsländer är statistiken över män som deltar i hushållarbetet, tar ut föräldraledighet eller strider för jämställdhetsfrågor dyster. Kvinnorna gör både karriär och tar hand om det traditionella kvinnogörat – barnen och hushållet. Även löneskillnaderna mellan könen är påtagliga trots lagen om lika lön och de finska kvinnornas allt högre utbildningsnivå.
Att hitta någon som ser hushållsavdraget ur ett feministiskt perspektiv visar sig heller inte vara helt lätt. Finlands äldsta feministförbund, Unioni, känner inte till den feministiska debatten om hushållsavdragets vara eller icke.
Inte heller den feministiska tidskriften Tulva (Finlands motsvarighet till Bang) har skrivit om avdraget eller diskuterat problematiken.
På jakt efter kritiska röster träffar jag på Anne Kovalainen som är professor i socioekonomi på Handelshögskolan i Åbo. Hon minns pigdebatten från nittiotalet, men bekräftar att de var länge sedan de kritiska rösterna hördes senast.
– Kanske har de börjat köpa veckostädning själva, säger hon med ironi i rösten.
Anne Kovalainen är dock intresserad av att själv gå vidare med ämnet. Bland annat hur köpet av hushållstjänster påverkar jämställdheten i hemmet eller problematiken med vilka värderingar man förmedlar till barnen intresserar henne.
– Om man börjar köpa till exempel hemstädning skippar man lätt jämställdheten i hemmet. Det är ett sätt för männen att komma undan. Börjar man köpa dessa tjänster hjälper det visserligen kvinnorna, men samtidigt kan hemmets roll som en plats där alla tar ansvar urvattnas, säger Anne Kovalainen.
Hon tycker sig se hur allt fler områden i livet omfattas av marknadens lagar och konsumtion. Många företag erbjuder hemstädning, andra hyr till och med ut en ”make” som fixar upp tavlorna och gardinstängerna. Ytterligare andra erbjuder barnpassning och hemtjänst.
– De sysslor som folk förr gjorde själva blir hårdvaluta, säger Anne Kovalainen.
Dammvippor, mirakeltrasor, golvmoppar och en mängd olika specialmedel står uppradade hos ett medelålders par när hemstädarna Tiina Villikka och Gunnel Selke anländer. Den stora villan ligger i ett nybyggt område i en av Finlands rikaste kommuner, Grankulla, nära Helsingfors.
Tiina Villikka är 23 år och har jobbat som hemstäderska sedan i höstas.
– Jag älskar att städa och ville ha ett deltidsjobb nära hemmet, så det här jobbet passar mig bra just nu, säger hon.
Egentligen har hon en utbildning i turistbranschen, men efter ha varit hemma två år med sin son ville hon börja jobba. Nu jobbar Tiina för föreningen Hyvä Arki i Esbo som använder överskottet till föreningens sociala arbete. Hon jobbar i genomsnitt fem timmar om dagen, timlönen hamnar runt nio euro per timme. Sonen är hemma med en barnvakt som bekostas av Kela, finska motsvarigheten till Försäkringskassan.
Teamet har bara med sig en dammvippa och några reservredskap som trasor och kökssvampar, hemmen står för resten.
– Det värsta är vanliga golvmoppar, helt värdelösa. Men för det mesta är det bra. Tyvärr är många hem totalt opraktiska att städa i. I vissa hem finns det för många saker, andra har många otympliga saker som inte går att flytta på, tycker Gunnel.
Tiina dammsuger och Gunnel dammar och torkar, sedan ger de sig på köket. Skåpluckorna får sig en omgång både in- och utvändigt och en hel rad specialmedel kommer till användning när den keramiska spishällen och de rostfria vitvarorna ska rengöras. Det blir många svåråtkomliga ytor och knäböj per arbetsdag.
Gunnel hade ett kontorsjobb förr, men när hon blev varslad sökte hon sig till en annan bransch.
– Jag ville inte ha något mer stillasittande, säger hon.
Varken Tiina eller Gunnel känner igen sig i bilden av att vara någons piga. De förklarar att hemstädning för dem är ett jobb vilket som helst.
På den finska arbetsförmedlingens sidor är efterfrågan på hemstädare stort. Körkort och en pigg inställning är de vanligaste kraven.
– Men kunderna vill oftast att de som kommer och städar kan flytande finska, och dessutom är de lite äldre kvinnorna efterfrågade, säger Paavo Määttä, Tiinas och Gunnels chef från föreningen Hyvä Arki i Esbo.
Han bekräftar att det kan vara svårt att hitta arbetskraft. Föreningen har även anställt några estniska kvinnor med egen f-skattesedel som underleverantörer.
Efter en rundringning till företag som erbjuder hemstädning verkar den vanligaste typen av hemstädare dock vara en finsk kvinna, gärna i medelåldern. Det finns få invandrare i Finland och misstänksamheten är ganska stor. Bland de många mikroföretagen på hemstädningsmarknaden dominerar också kvinnor med finska namn.
Vilka är då användarna av avdraget? Enligt utvärderingen är de flitigast representerade grupperna de som tjänar över 40000 euro om året, bor i villa, är tjänstemän, har sommarstuga eller är barnfamiljer. Efter avdraget blir timpriset för veckostädning runt hundra kronor.
Forskaren Kari Niilola menar att tjänsterna nu är så billiga att alla har råd med dem. Men i Finland, där särskilt låginkomsttagarnas löneläge är lägre än i Sverige, är hundra kronor för tjänster man kan göra själv fortfarande hundra kronor som många helst lägger på annat.
Bland mopparna i villan i Grankulla konstaterar Tiina Villikka och Gunnel Selke att städtjänster inte är något som de är intresserade av att köpa själva.
– Jag skulle inte vilja ha någon städandes hemma hos mig, det vill jag göra och klara av själv. Det finns bättre saker att lägga pengarna på, säger Gunnel.
