Jag känner mig ibland som en uppskruvad docka som säger samma sak om och om igen: fler kvinnor i nyheterna och bort med sexism, könsdiskriminering och stereotypa skildringar av kvinnor och män. Under 2005 görs ett par större granskningar av jämställdhet i mediebruset. Dels upprepas studien ”Massmediernas enfaldiga typer” som kollegan Maria Edström och jag […]
Jag känner mig ibland som en uppskruvad
docka som säger samma sak om och om igen: fler kvinnor i nyheterna
och bort med sexism, könsdiskriminering och stereotypa skildringar
av kvinnor och män.
Under 2005 görs ett par större
granskningar av jämställdhet i mediebruset. Dels upprepas
studien ”Massmediernas enfaldiga typer” som kollegan Maria
Edström och jag gjorde för tio år sedan, dels genomfördes
den återkommande nyhetsstudien Global Media Monitoring Project
16 februari.
I Massmediernas enfaldiga typer undersöker
vi antalet kvinnor och män i en mängd medier och genrer
under en dag. Drygt 1 700 personer på bild räknas och
analyseras.
I den globala studien deltar 140 länder.
I Umeå, Stockholm och Göteborg samarbetar aktivister,
forskare och journalister för att granska landets största
nyhetsförmedlare med avseende på könsrepresentation.
Åtta dagstidningar, två radiosändningar och fem
teve-sändningar ingår i Sveriges kvot. I snitt medverkade
18 procent kvinnor som nyhetssubjekt vid den förra mätningen
år 2000. När jag nu går igenom skörden av
tidningar och de resultat som kommit från granskningsgrupperna
ser det inte lovande ut för Sverige.
??Kompakt mansdominans, kvinnor i underordnade
roller, ofta som offer.
Den första datakörningen av Massmediernas
enfaldiga typer ter sig inte bättre. Antalet kvinnor är
färre än för tio år sedan. De välbekanta
stereotypa skildringarna som betonar kvinnor som sex- och skönhetsvarelser
och män som aktörer och förövare består.
men flera redaktioner har insett att det
är omodernt att behandla kvinnor som en minoritet. Nyligen
pratade jag med tidningschefen Olov Carlsson på Piteå-Tidningen.
I tidningen fanns 18 procent kvinnor för fyra år sedan.
Ett arbete för förändring startades av redaktionsledningen
och i år hade man kommit upp till 24 procent kvinnor, enligt
det publicistiska bokslutet som tidningen deltar i. ”För
jävla dåligt fortfarande” säger Olov Carlsson,
”men det går åt rätt håll.” Ointresset
bland medarbetarna är utbrett, säger han. Han betonar
att det inte räcker med att leta upp kvinnor som källor,
dagordningen måste ställas om. ”Vi journalister
måste börja bevaka områden där kvinnorna finns
och agerar.”
Även Göteborgs-Posten har beslutat
att jämställdhet ska omfatta det journalistiska innehållet.
Jag föreläste nyss för de redaktionella avdelningscheferna
vid avsparken för satsningen. Journalister vill gärna
se sig som progressiva och medvetna. När insikten om att de
dagligen och okritiskt återskapar en diskriminerande maktstruktur
i stället för att granska och utmana den, ja då
vaknar intresset.
Det är Peking +10 i år. Dessvärre
kan få framsteg rapporteras på medieområdet som
utsågs till ett av tolv nyckelområden i arbetet för
kvinnors rättigheter.
Det gäller att skruva upp sig några
varv till.