[BOK] Att konstruera en kvinna: Berättelser om normer, flickor och tanter
Karin Lövgfren (red.)
Förlag: Nordic Academic Press
Hur uppstår kön? Det har funnits tider då konsensus varit att en person föds med lust och egenskaper som är gemensamma för samtidens bild av en ”flicka/kvinna” respektive en ”pojke/man”, och andra perioder då det lika starkt slagits fast att könet skapas helt och hållet av samhällets uppfostran och förväntningar.
Det är lätt att göra sig rolig över båda synsätten, svårare att hitta en seriös grund för diskussion med utrymme för nya perspektiv. Var och en av oss har ju egna erfarenheter så tydliga att de måste hävdas som objektiva faktainlägg.
Kreerandet av kön pågår hela livet, och är inte alls begränsat till barnböcker med prinsessor.
Att konstruera en kvinna, med undertiteln Berättelser om normer, flickor och tanter, samlar berättelser om hur ett kvinnligt genus formas genom myter, kultur och förebilder, i vår tid. De sex forskarna har samlat flick- och kvinnobilder ur film, veckotidningar, sagor och böcker, även de verkliga kvinnor som beskrivs måste nog betraktas som påhittade eftersom de speglas genom en nedskriven berättelse som inte är biografisk på djupet.
Ett undantag utgörs kanske i någon mån av kvinnor som beskriver sig själva i bloggar, som redaktören Karin Lövgren skriver om, men även där finns en roll som är designad för att vara offentlig. ”Bloggarna kan ses som en publik arena för identitetsförhandlingar och reflektioner om genus”, som hon citerar en forskare.
Annelie Bränström Öhman tar ett ordentligt spadtag och följer blodspåret av döda och odöda flickor som ett nytt och subversivt element i kriminallitteraturen, i kapitlet ”Lisbeth Salanders grav och andra flickgravar” – en inte särskilt rolig men spännande läsning för den som slukat Salander som en förebild.
Kreerandet av kön pågår hela livet, och är inte alls begränsat till barnböcker med prinsessor. Att stå emot bombardemanget med accessoarer för att klä genusgranen från morgon till kväll är en svårbemästrad uppgift, rollen äter sig in från den första rosa rosetten på ett skalligt babyhuvud.
Det är kanske konsten med sina ständiga ifrågasättanden från olika håll som får vara det upplysande fönstret i ett till synes kompakt mörker, antyder Karin Lövgren. Och denna bok förstås.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill