Vilka är dina känslor nu när båten snart seglar?
– Oj, det är många. Bland annat att det fortfarande är mycket kvar att göra. Men också en känsla av att herre gud, det är bara en månad sedan vi köpte båten efter att vi i höstas beslutade oss för att försöka göra det här igen. Men mest är det naturligtvis en positiv känsla av praktisk solidaritet.
Vad hoppas ni kunna uppnå med seglatsen?
– Vi vill återigen sätta press på Israel och Egypten att blockaden måste upphöra. Men vi vill också visa envisheten i solidaritetsarbetet och vikten av internationellt samarbete. Dessutom vill vi uppmärksamma vad som händer på Medelhavet med de fruktansvärda flyktingkatastroferna. Situationen i Gaza är en av källorna till det, att folk tvingas fly.
Är det fortfarande meningsfullt med den här typen av aktioner?
– Det är en bra fråga och beror naturligtvis på vad man menar med meningsfullt. Men blockaden kvarstår trots att den folkliga opinionen världen över är starkare än någonsin. Precis som att det tog lång tid för apartheidregimen i Sydafrika att falla så tror jag att det kan ta tid innan den här blockaden hävs. Men vi vill vara en del av det.
Det har gått fem år sedan
israelisk militär attackerade
fartygskonvojen ute på internationellt vatten och nio aktivister dödades. Hur mycket tänker du på det inför den här resan?
– Ända sedan dess har vi fortsatt att försöka ta oss till Gaza men blivit stoppade, så det är klart vi tänker på det och det kommer hållas någon form av minnesceremoni den 31 maj. Vårt mål är att vara framme i Gaza innan halvårsskiftet.