Clara Lindblom fortsätter att förneka arbetarnas subjektiva förmåga att handla utifrån sina egna intressen. Inte en enda gång i sin replik skriver hon något om konflikten i fråga. Därmed väljer hon att helt ignorera de kämpande arbetare som faktiskt har tagit strid mot ParaGå, precis som hennes parti aktivt har avstått från att stödja dessa arbetare, såväl i ord som i handling.
Först behöver man tydligen en utredning – som om arbetarnas egna erfarenheter inte vore skäl nog för handling. ”Snabbare än så är det faktiskt inte möjligt att arbeta”, påstår Lindblom. Om något visar dock situationen det motsatta. På kort tid har en blockad hunnit övergå i lockout och strejk. Inom hemtjänsten är man nämligen van vid ett snabbt arbetstempo (delvis tack vare system som ParaGå). Frågan är hur länge V kommer att dröja med att ge sitt stöd till de strejkande? Länge nog för att konflikten ska skärmas av och dö ut?
I praktiken har ParaGå fungerat för att hetsa och splittra arbetarna samt frånta dem makt över arbetsprocessen. Detta är en objektiv funktion av systemet för dem som har makten att leda och fördela arbetet. Därav det naiva i Lindbloms tilltro till att ParaGå kan användas för att reglera utförarna. Vem reglerar egentligen vem?
För att motverka exploateringen inom hemtjänsten krävs i stället en motmakt från arbetarna själva. Av den anledningen borde V stödja de hemtjänstarbetare som faktiskt kämpar för makten över sitt arbete som aktivt handlande subjekt – inte begränsa deras rörelse.
