I slutet på 1950-talet började den argentinska marken bränna under fötterna på den landsflyktige naziläkaren Josef Mengele. ”Dödsängeln” från Auschwitz hade levt nästan tio år i Buenos Aires; sedan 1956 rent av under sitt eget namn. Där hade han agerat representant för familjeföretaget Mengele Agrartechnik som tillverkade jordbruksmaskiner. Med hjälp av familjeförmögenheten hade han dessutom köpt in sig i flera andra rörelser, bland annat ett läkemedelsbolag. Men 1959 begärde Västtyskland honom utlämnad och israeliska Mossad var honom hack i hälarna. Medan Argentina fördröjde utlämningsprocessen fann Josef Mengele det för gott att lämna Buenos Aires. Via Paraguay hamnade han så småningom i Brasilien, där han 1979 drunknade när han drabbades av en hjärtattack under en simtur.
Lucía Puenzos film Den tyske läkaren, som bygger på en roman skriven av henne själv, plockar upp Dr. Mengele vid vägkanten i argentinska Patagonien vårvintern 1960. Hängande mot väggen på ett ruckligt litet hotell mitt i ödemarken betraktar han några flickor som hoppar rep. Alla utom en är mörkhåriga. Bara Lilith med sitt långa blonda hår avviker. Mengele fascineras omedelbart av henne. Hon är ”ett perfekt exemplar”, så när som på en detalj. Hon är tolv år gammal, men liten och tunn som en åtta- eller nioåring.
Mengele presenterar sig som Helmut Gregor för Liliths familj. Av en händelse är de, liksom Mengele, på väg till turistorten Bariloche i de andinska bergen där de nyligen ärvt ett hotell. Att Liliths mamma Eva dessutom är av tyskt ursprung och att Lilith och hennes storebror ska gå på stadens tyska skola ökar ytterligare Mengeles intresse för familjen. Snart är den belevade läkaren permanent gäst på deras hotell, en gigantisk alpstuga som för tankarna till Overlook Hotel i The Shining.
Bariloche visar sig vara ett verkligt nazifäste, där krigsförbrytare på flykt skyddas av sympatisörer ur den stora tysktalande lokalbefolkningen. På tyska skolan städar man undan nazismens yttre symboler, men den ideologiska andan lever kvar, inklusive kroppsfascism och pennalism. När Lilith blir retad och kallad ”dvärg” av skolkamraterna övertalar Mengele mamma Eva att i hemlighet låta honom injicera dottern med tillväxthormon. Pappa Enzo ska ingenting få veta. Han är inledningsvis mer reserverad mot denne mystiske tyske läkare som påstår sig forska om boskapsavel. Men när Mengele erbjuder sig att investera i massproduktion av de porslinsdockor Enzo designar och bygger för hand tycks även Enzos misstänksamhet skingras.
Lucía Puenzo har blandat fakta och fiktion till en förrädiskt lågmäld dramathriller, förhöjd med en lätt ton av magisk realism. Verklighetens Bariloche, en stad på drygt 100 000 invånare som grundades i slutet av 1800-talet av tyskspråkiga immigranter och som på 1930-talet byggdes om till en skidort i centraleuropeisk stil, var i högsta grad en tillflyktsort för naziförbrytare. Ihärdiga rykten påstår till och med att Adolf Hitler och Eva Braun lurade döden och flydde hit. Sant är hur som helst att SS-kaptenen Erich Priebke spårades till Bariloche så sent som 1994 och att han under många år var rektor för just tyska skolan. Obekräftade vittnesmål har också placerat Josef Mengele i Bariloche strax efter flykten från Buenos Aires, men vad han i så fall gjorde där förblir okänt.
Den tyske läkaren är en oblodig och på ytan ganska odramatisk film. Här finns ingen storskalig nazikonspiration, som i Pojkarna från Brasilien (1978), där Mengele är centralfigur i en komplott för att klona Adolf Hitler. Och koncentrationslägren berörs knappt. Det närmaste filmen kommer en skildring av Mengeles brott är genom några av teckningarna i den dagbok han ständigt bär med sig, skapade av den argentinske konstnären Andy Riva.
Det som ändå gör filmen både kuslig och intelligent är det sätt på vilket den nazistiska ideologin kopplas till det till synes vardagliga. Till skolpojkarnas poängbedömning av flickornas kroppar i simhallen – Lilith får noll poäng. Till det sätt på vilket skolans hierarkiska struktur sätter disciplin och ordning före sanning och rättvisa. Till den djuravel Mengele påstår sig forska om. Till den barackliknande fabriksmiljön, med dess rader av tysta kvinnliga arbetare. Till likriktningen av Enzos dockor, som, när de massproduceras, blir identiska, alla med blonda flätor – tvärtemot Enzos tidigare strävan att göra varje docka unik. Filmens originaltitel, Wakolda, är för övrigt namnet på den docka Lilith fått av sin pappa; en docka vars långa, vildvuxna hår är korpsvart.
Den tyske läkaren påminner oss om att nazismens ideologi må vara extrem, men den är ingen främmande gäst i kapitalismens socialdarwinistiska värld, med dess produktivism och koloniala arv. Det är genom redan gläntande dörrar som filmens Mengele bjuder in sig, med hjälp av den diskreta charm som för ett ögonblick lockar också Lilith till fantasier om blonda övermänniskor.
