Eva Victor berättar i sin film Sorry, baby om efterspelet till ett övergrepp. Att kunna formulera gränssättning visar sig inte vara mycket till hjälp i skarpt läge. Fortfarande jobbar offret nästan som av instinkt med verktyg som ”undvikande av dålig stämning”, och ”att minimera skadan”. En smärtsam process, knivskarpt formulerad.
På många områden har världen förändrats i takt med nätets explosiva intåg i våra liv, inte minst det mellanmänskliga språket. Gränser har förflyttats, och kontaktytorna blivit mer gränslösa och på samma gång distanserade. Nya röster har tagit plats för att hjälpa till att sätta ord på det som förr kanske var ordlöst. Uttryck som tjatsex, samtycke och freezing var för de flesta nyord för bara ett eller två decennier sedan.
#78/2025
Intervjun
Radikal vänskap mellan fängslad och fri
Manusförfattaren och komikern Eva Victors debutfilm innehåller mycket av resultatet där vi, på gott och ont, har hamnat. I sin film Sorry, baby spelar hon själv huvudrollen som den väldigt ledsna, knappt 30-åriga Agnes. ”Något dåligt” hände henne för tre, fyra år sedan, och livet sattes liksom på vänt.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill