Den grekiska statsbudgeten måste genomgå ett stålbad för att landet ska beviljas lån av EU och IMF. Fackföreningar har tagit täten i protesterna mot regeringens kommande nedskärningar.
Under fredagen presenterades till slut en uppgörelse mellan Grekland, EU och Internationella valutafonden, IMF, som omfattar lån på hela 110 miljarder euro under de närmaste tre åren. Därmed slipper Grekland låna på den oroliga ”marknaden”, vilket innebär att den kommande dramatiken förskjuts till en annan fråga: och om grekerna kommer att acceptera lånepaketets drakoniska villkor.
Sparprogrammet som Grekland antagit i utbyte mot lånepaketet omfattar kraftiga lönesänkningar – i form av två slopade ”extra månadslöner”, som varit det traditionella sättet att dela upp årslönen – för offentliganställda, massiva avskedanden och höjning främst av momsen och regressiva skatter, skatter som alltså minskar med högre inkomst.
Många artiklar i internationella medier har återkommit till Greklands ”uppsvällda” statsapparat och påstått generösa pensionsregler. En kontroll visar dock att Greklands statsutgifter i förhållande till BNP var 42 procent, klart lägre än Tysklands (46 procent), Frankrikes (54), Storbritanniens (50) eller Sveriges (52).
Greklands problem tycks främst förklaras av att landet får in så lite skatt, ”Grekland är ett fattigt land med många rika”, lyder ett talesätt. Statens inkomster är runt två tredjedelar av vad den spenderar, vilket ger en uppfattning om vilken välfärdsslakt som kommer bli nödvändig om budgeten ska bringas i balans genom nedskärningar.
Detta för vidare till frågan om vilket alternativ de protesterande grupperna kan presentera och vilken möjlighet de har att förverkliga det.
– Varför kan de inte ta de som stal pengarna? Är det min lön eller min mammas pension på 300 euro som ska rädda landet? säger den demonstrerande statstjänstemannen Pavlina Parteniou till nyhetsbyrån Reuters.
Att beskatta de rika verkar vara många grekers spontana förslag. EU och IMF har emellertid gjort klart att de inte godkänner ett sparprogram med det som huvudfokus.
Protesterna har hittills till övervägande delen inte varit spontana utan anordnade av olika organisationer, främst fackföreningar. Många radikala röster varnar dock för att de stora fackfederationerna GSEE (privatanställda) och ADEDY (offentliganställda) har nära band till regeringspartiet, socialdemokratiska PASOK, och tror att de planerar en manöver i stil med den svenska kommunalstrejken 2003 – demonstrationer och korta strejker som ett sätt att lufta missnöje utan ambitioner att verkligen vinna.
En aggressivare aktör med viss tyngd är PAME, kommunistpartiets fackliga front. Frihetligt socialistiska grupper kritiserar dem dock för att prioritera sitt eget organisationsbygge och vara ointresserade av samarbete.
Fackföreningarna pekar på att en viktig post i budgetunderskottet är den grekiska regeringens bankstöd på 28 miljarder euro – efter sedvanliga svindelaffärer i branschen – som nu dessutom verkar utökas ytterligare sedan EU och IMF beviljat lån. Det grekiska storkapitalet som skeppsredarna, markspekulanterna och turistindustrin är legendariska nolltaxerare, och där borde bördorna läggas, menar de demonstrerande. PAME gjorde till exempel en kortvarig ockupation av Finansföretagens huvudkontor för att ”visa EU var pengarna finns”.
Frågan nu är om protesterna kan pressa fram några eftergifter från den stat som redan är bankrutt och nästan maktlös mot långivarna. Om inte återstår bara mörkast tänkbara scenario: en utdragen depression med förkrossande avbetalningar, som ändå inte räcker för att minska skuldberget i förhållande till en krympande ekonomi.
FAKTA Nedskärningarna
• Lånepaketet från EU och IMF är villkorat mot att Grekland minskar sina offentliga utgifter eller höjer skatterna med 30 miljarder euro per år. Detta ska åstadkommas bland annat genom försämrade pensionsutbetalningar samt sänkta löner.
• Grekiska fackföreningar har reagerat med ilska. Omedelbart efter beskedet om nedskärningarna annonserade ADEDY och GSEE en två dagars generalstrejk, och mängder av mindre protester har under de senaste veckorna avlöst varandra.