Jan-Olov Ågren började använda förnamnet Madeleine, parallellt med Jan-Olov, för snart 20 år sedan. Våren 2008 bestämde han sig för att ta kampen mot staten. Anledningen var inte bara att på ett personligt plan på rätten att få fungera som Madeleine i alla delar av samhällslivet, utan också att bryta den rättspraxis som sedan 2001 inneburit att så kallade könskonträra namn är ”uppenbart olämpliga”, eller som har nekats den sökande med hänsyn till ”dennes bästa”.
– Tidigare har man använt formuleringen i namnlagen att man ska ”skydda bäraren från obehag”. I själva verket har det varit tvärt om, att man orsakar obehag genom att neka till namnbytet. Det har känts som väldigt mycket förmynderi, säger Jan-Olov Madeleine Ågren till Arbetaren.
Den tiden är förbi. Regeringsrättens dom förklarar att vuxna människor själva kan bestämma vilket namn de mår bra av.
– En av de glädjande sakerna med domen är att den inte på något sätt hänvisar till hur jag lever mitt liv, utan man konstaterar att jag som vuxen får leva och välja namn som jag vill.
Ågren menar att de nya namnmöjligheterna kommer att öppna upp tankelivet och fantasin hos människor som av olika anledningar velat ha könskonträra namn men inte trott att det var möjligt, eller ens haft utrymme att tänka tanken.
– Det blir ganska många transpersoner av olika slag som nu inte behöver huka och vara rädda för att skicka in en ansökan. För så har det har varit sedan 2001; många har avstått från att ens försöka, de har tänkt att det inte är lönt att hålla på att bråka, och försökt leva sitt liv ändå.
Fakta / Transpersoner
Transperson är ett paraplybegrepp som tillkom framför allt för att kunna vara en samlande term i sexualpolitiska frågor.
Transpersoner definierar sig sällan som detta. Enskilda transpersoner kan definiera sig som transsexuella (som byter kön, biologiskt och juridiskt), transvestiter, transgenderister, dragqueens, dragkings eller något annat.
Källa: RFSL

