Matfattigdom i semesterparadiset

Penzance är den sista tågstationen i Cornwall, Englands mest södra region. På ena sidan staden ligger den historiskt viktiga fiskehamnen och byn Newlyn och därefter Mousehole, som överväldigande består av semesterboenden.

De många palmträden vittnar om regionens mikroklimat, som tack vare golfströmmen är varmare än resten av England. Kustlandskapet är dramatiskt och inåt landet breder hedar och skogar ut sig. Ett scenario som taget från brittiska myter om Kung Arthur. 

Det är alltså inte konstigt att Cornwall är ett semesterparadis. Hit åker såväl britter som utländska turister. De besöker turistattraktioner, kvarlämningar av gruvnäringen och pittoreska fiskebyar. Vandrare går Cornwalls berömda kustled och regionen är en av Europas mest populära destinationer för vågsurf. 

Men det turisterna inte ser är fattigdomen. Med ett BNP på 68 procent av EU-genomsnittet är regionen den näst fattigaste i norra Europa. I Cornwall, där 80 procent av alla företag är beroende av turism, har pandemin redan satt djupa spår. Efter en drygt tre månader lång nationell lockdown för att minska spridningen av Covid-19, kom turistnäringen igång i början av juli. Men för många i Cornwall är det redan för sent.

Foto: Maria Lundin OsvaldsEn av CTIPA:s volontärer i full fart med att packa matpaket.
Foto: Maria Lundin Osvalds
En av CTIPA:s volontärer i full fart med att packa matpaket.

Enligt OECD kan Storbritannien bli det land i Europa som drabbas hårdast ekonomiskt av coronakrisen. Det märks redan nu. Runt om i Storbritannien ökade matbankerna, som förser hushåll i finansiell kris med mat, sin utdelning av matpaket i maj med 175 procent. Detta är en aldrig tidigare skådad ökning.

– Innan corona delade vi ut två dussin paket i veckan. Men efter mars fördubblades antalet ransoneringar snabbt, säger Christine Glendell. 

Hon är ordförande för matbanken CTIPA i Penzance, som drivs av flera olika kyrkor i närområdet. De förser människor i tillfällig kris med matpaket.

Foto: Maria Lundin OsvaldsDe nya rutinerna funkar bäst när det är fint väder. Då kan CTIPA sätta ut bord utanför sina lokaler. Här placeras matpaketen som därefter hämtas upp av volontärer som kör ut leveranser till utsattas hem.
Foto: Maria Lundin Osvalds
De nya rutinerna funkar bäst när det är fint väder. Då kan CTIPA sätta ut bord utanför sina lokaler. Här placeras matpaketen som därefter hämtas upp av volontärer som kör ut leveranser till utsattas hem.

Matbanker är ett nationellt fenomen i Storbritannien. De har ökat som ett resultat av att regeringen minskat socialförsäkringsutgifter och reducerat bostadsförmåner. 2010 förändrades även Universal Credits, systemet för socialbidrag. Från att ha betalats ut veckovis, sker nu utbetalningarna varje månad. Många av de som kommer till matbankerna lider av de nya bidragssystemen. 

– Därför kan det ta upp till sex veckor innan ett ärende är handlagt och ett beslut fattat. Mångas sparkapital räcker endast en månad utan inkomst, säger Christine Gendell. 

Som hos andra matbanker krävs en matkupong, ett intyg från en myndighet. Varje ny kupong kräver ett nytt besök och en ny utvärdering. 

– I Penzance finns det cirka 50 olika aktörer, som socialarbetare eller skolpersonal, som gör den typen av utvärdering, säger Christine Gendall.

Foto: Maria Lundin OsvaldsChristine Gendell är ordförande för CTIPA i Penzance.
Foto: Maria Lundin Osvalds
Christine Gendell är ordförande för CTIPA i Penzance.

Runt om i Cornwall återspeglar utsatta socioekonomiska områden en nedgång i tidigare industrier: kuststäder som Penzance levde tidigare på fiske, med Camborne och Redruth i centrala Cornwall var beroende av gruvdrift. 

– Idag har många säsongsbetonade jobb med låg lön eller timkontrakt. Turistsäsongen startar i april och sträcker sig till oktober och under sommaren tjänar många sitt uppehälle för vintern, säger Christine Gendell. 

De med säsongsarbeten har drabbats hårt av pandemin, trots att den brittiska regeringen introducerat flera ekonomiska stödpaket till företag och deras redan anställda personal.

– Vi har hjälpt personer som precis skulle börja sitt säsongsjobb när pandemin inträffade och som därför inte blev permitterade, säger Christine Gendell. 

CTIPA håller till i två små garage som ligger i området Treneere, en så kallad council estate, socialbostäder. Bostäderna är öronmärkta för låginkomsttagare, som betalar hyror under marknadspris. Treneere är Cornwalls mest socioekonomiskt utsatta område och tillhör de tre procent mest utsatta i landet. 

Foto: Maria Lundin OsvaldsCTIPA:s lokaler ligger i Treneere. De håller till i två garage.
Foto: Maria Lundin Osvalds
CTIPA:s lokaler ligger i Treneere. De håller till i två garage.
Maria Lundin OsvaldsLorna Prowse är permitterad från sitt jobb och hjälper till med att köra leveranser för matbanken.
Maria Lundin Osvalds
Lorna Prowse är permitterad från sitt jobb och hjälper till med att köra leveranser för matbanken.

CTIPA delar ut matpaket som räcker för sju dagar och består av framförallt konserver och torkade basvaror. I alla matvarubutiker står donationslådor där allmänheten skänker mat med lång hållbarhet.

– Vi vill ge en balanserad och näringsrik diet. Tack vare ekonomiska donationer från allmänheten kan vi köpa mjölkvaror, färska grönsaker och frukt, säger Christine Gendall.

Tidigare kom personer och hämtade sin mat varje torsdag. Efter införandet av social distansering levereras matpaketen hem till behövande.

– De flesta av våra 30 volontärer är pensionärer och därför isolerade. Men vi har fått hjälp från boende i regionen som kör leveranser, säger Christine Gendall.

Även myndigheternas arbete har förändrats. Många jobbar hemifrån och det är därför svårare för de människor som befinner sig i kris att få en kontaktperson och matkuponger.

– Därför har vi gjort det enklare att nå oss genom att starta en hemsida och ett direktnummer för de som behöver hjälp, säger Christine Gendell.

Sedan den 23 mars har vi varje vecka delat ut matpaket för sju dagar till 50-60 familjer, en fördubbling från innan krisen.

Mo Williams, volontär i föreningen Food for families

Men även under normala omständigheter kan det vara svårt att få matkuponger. Det är ofta en extra barriär för de redan utsatta. Framförallt i en liten stad som Penzance, där alla känner till alla. Därför startade Julia Tucker 2017 organisationen Food for Families. De är en förening som arbetar mot matfattigdom i området Penwith, och delar också ut matpaket till människor i kris. Till skillnad från CTIPA kräver de inte en matkupong.

Föreningen håller till i en liten källarlokal i Treneere. Det är lågt tak och alltid trångt. Men det är bättre än tidigare, då Julia Tucker arbetade hemifrån. För ett drygt år sedan fick organisationen ett ekonomiskt stöd från Penzance stadsråd för att renovera lokalen och köpa in hyllor och frysar. 

Foto: Maria Lundin OsvaldsTreneere är ett av de mest socioekonomiskt utsatta områdena i Cornwall.
Foto: Maria Lundin Osvalds
Treneere är ett av de mest socioekonomiskt utsatta områdena i Cornwall.

– Sedan den 23 mars har vi varje vecka delat ut matpaket för sju dagar till 50-60 familjer, en fördubbling från innan krisen. Vissa veckor är lugnare, när barnfamiljer får bidrag för skolmat, säger Mo Williams som driver organisationen tillsammans med Julia Tucker. 

De tvingades, likt CTIPA, att förändra sina rutiner. Bland annat stängde de sin bäst före butik, där besökare varje fredag kom för att hämta snart utgången mat utan att betala. Om de hade möjlighet lämnade de någon form av donation, till exempel gamla tekniska prylar.

Foto: Maria Lundin OsvaldsMo Williams (t.h) och Julia Tucker (t.v) utanför organisationen Food For Families källarlokal.
Foto: Maria Lundin Osvalds
Mo Williams (t.h) och Julia Tucker (t.v) utanför organisationen Food For Families källarlokal.

– Dessutom har jag, med hjälp av min man, kört levererat matpaket till de som isolerar sig, säger Mo Williams. 

– Vi är helt beroende av donationer. Bland annat får vi fryst mat från organisationen the Hive, som gör storkok av matavfall från matvarubutiker. I senaste leveransen kom allt från kikärtscurry till bananbröd, säger Julia Tucker och fortsätter: 

– Utöver mat ger vi ut hygienprodukter men även hundmat till de som har hund, säger Julia Tucker. 

Många av de som behöver hjälp har stora familjer, med många munnar att mätta. 

Mo Williams, volontär i Food for Families

Många familjer drar sig för att kontakta föreningen. Det är stolthet, berättar Mo Williams.

– De flesta tillhör arbetarklassen. De känner skam inför att fråga oss om hjälp. Många av de som behöver hjälp har stora familjer, med många munnar att mätta. 

– Att inte kunna ge sina barn mat är fruktansvärt. Jag var i den situationen tidigare, när jag frågade vänner om pengar till hyran. Det var efter den perioden som jag bestämde mig för att starta Food for Families, säger Julia Tucker. 

De har märkt ett något mindre behöv sedan besöksnäringen öppnade i början av juli. 

– Nu förbereder vi oss på en andra våg och försöker bunkra med varor med långa bäst före datum, säger Mo Williams. 

Sedan coronapandemins start har Food for Families fått besök av flera nya familjer. En av dem är Amanda Coram. 

Amanda Coram är 49 år gammal och bor tillsammans med sin man Mike och sina två yngsta döttrar – 21 år och 23 år –  i Treneere. För familjen har coronapandemin slagit hårt. För första gången har de tvingats besöka Food for Families.

– Att ens familj går hungrig är förfärligt. Det känns som att hjärtat slits itu. Vi har alltid arbetat, betalat vår hyra och haft mat på bordet. Tills allt plötsligt brakade samman.

Foto: Maria Lundin OsvaldsPå grund av coronakrisen har Amanda Coram tvingats besöka Food for Families.
Foto: Maria Lundin Osvalds
På grund av coronakrisen har Amanda Coram tvingats besöka Food for Families.

Amanda Coram är utbildad kock. Fram till för tre år sedan arbetade hon mer än heltid. Men efter en arbetsolycka fick hon problem med tidigare mental ohälsa. I kombination med att hennes 23-åriga dotter för ett år sedan fick en allvarlig diagnos, blev det en självklarhet att gå ner i arbetstid. 

– Jag hjälper henne att lära sig att leva med sin diagnos.

Varje sommarsäsong arbetar Amanda Coram på en restaurang i grannstaden St Ives. Men lockdown innebar att hon varken började eller blev permitterad. Familjen förlorade en inkomst de planerat inför.

– Min man arbetar som säkerhetsvakt nattetid och har jobbat under pandemin. För drygt 50 timmar i veckan får han 400 pund innan skatter, säger Amanda Coram och fortsätter: 

– Mike har en lungsjukdom och borde egentligen isolera sig. Men när vår 21-åriga dotter blev permitterad från sin lärlingsposition som kock, med en lön på 4.15 pund per timme, bestämde sig Mike för att fortsätta jobba.

Krisen är ett exempel på hur det krävs en långsiktig förändring genom att betala en lön som går att leva på – inte minimilön.

Amanda Coram, boende i Treneere

Trots lön, inkomst från permittering och 23-åringens socialbidrag insåg familjen snart att deras inkomst inte räckte till. När deras bil, som Mike behöver för att kunna ta sig till jobbet nattetid, gick sönder och krävde reparation var familjen redan skuldsatt. Amanda Coram kontaktade Julia Tucker. 

– Jag var förnedrad och ledsen. Det är hemskt att oroa sig över pengar till nästa mål mat, eller att flickorna har mens och behöver hygienprodukter, säger Amanda Coram och fortsätter: 

– Som kock förstår jag vikten av näringsrik mat. En dieselbil fungerar inte med bensin, och vi människor måste ha rätt näring för att orka.

- Det är hemskt att oroa sig över pengar till nästa mål mat, eller att flickorna har mens och behöver hygienprodukter, säger Amanda Coram.oto: Maria Lundin Osvalds
– Det är hemskt att oroa sig över pengar till nästa mål mat, eller att flickorna har mens och behöver hygienprodukter, säger Amanda Coram.
oto: Maria Lundin Osvalds

Amanda Corams jobb är fortfarande stängt. Sedan mitten av juli jobbar hennes 21-åriga dotter på en restaurang i grannstaden St Ives. Men höga transportkostnader äter upp en stor del av hennes minimilön. Det kommer ta tid innan familjen återhämtat sig ekonomiskt. 

– Krisen är ett exempel på hur det krävs en långsiktig förändring genom att betala en lön som går att leva på – inte minimilön, säger Amanda Coram.

Penzance stadsråd, med borgmästare i spetsen, är ett av de största och mest ekonomiskt starka stadsråden i Cornwall. Rådet väljs vart fjärde år. Till skillnad från Cornwall Council, den regionala myndighet som ansvarar för lagstiftade uppdrag, som barnomsorg, kan stadsrådet agera snabbt. Redan dagen efter Storbritanniens nedstängning, bestämde sig stadsrådet för att stötta lokala samhällsprojekt under coronakrisen. De gav bland annat 1 250 pund till Food for Families. 

– Vi saknar kompetensen som de lokala organisationerna har. Men vi kan ge ett ekonomiskt stöd, säger borgmästare Nicole Broadhurst. 

Pengarna kom från deras “Social Actions Fund”, som inrättades i början av 2019. Fonden startades för att tackla problem som fattigdom, hemlöshet och alkoholmissbruk. 

– Tidigare hanterades detta endast av polisen. Fonden, som har en årlig budget på 25 000 pund, stödjer lokala projekt som hjälper utsatta grupper.

Men Nicole Broadhurst poängterar, likt Amanda Coram, vikten av att långsiktigt förändra de strukturer som gör att människor hamnar i finansiell kris. Ett av de största problemen i Cornwall är obalansen mellan inkomst och levnadskostnad.

– Vi arbetar med att få företag i Penzance att betala 9,30 pund i timmen. Det motsvarar en så kallad levnadslön, en inkomst som är tillräckligt hög för att upprätthålla en normal levnadsstandard, säger Nicole Broadhurst.

Foto: Maria Lundin OsvaldsNicole Broadhurst är borgmästare i Penzance.
Foto: Maria Lundin Osvalds
Nicole Broadhurst är borgmästare i Penzance.


Trots att Treneree bara ligger två kilometer från Penzance strandpromenad, är verkligheten långt ifrån de semesterfirande som njuter av sol, hav och vacker omgivning. De redan existerande socioekonomiska skillnaderna är extra tydliga i coronakrisens spår, när allt fler hushåll måste vända sig till matbanker för att inte gå hungriga. 

Men trots det ökade trycket på matbankerna finns det ljus i tunneln – medmänsklighet kommer ibland från oväntade håll. 

I Food for Families lilla källarlokalen skriker Mo Williams plötsligt till. 

– En kvinna från Sussex har skickat en check på 5 000 pund! Hon ringde i lördags och sa att hon hört talas om oss och gärna skulle göra en donation. Jag trodde donationen skulle bli 50 pund. 

– Jag kan inte fatta att det händer, säger Julia Tucker, chockad och lycklig, och fortsätter:

– Vi har aldrig fått så här mycket pengar. Det kommer att hjälpa så mycket. Vi måste direkt ringa och säga tack. 

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
Ambulansmord i Harmånger, Hälsingaldn
Chocken och ilskan var stor i Hälsingland sedan en ambulanssköterska mördades under utryckning i den lilla orten Harmånger i höstas. Foto: Mats Andersson/TT

Hovrätten fastställer dom för ambulans­mordet i Hälsingland


Hovrätten fastställer nu domen mot den man som dödade ambulanssköterskan Helena Löfgren i Harmånger i september. Det meddelades strax innan lunch på måndagen.

Det var lördagen den 20 september som den fruktansvärda attacken på ambulanssköterskan Helena Löfgren ägde rum i den lilla orten Harmånger i norra Hälsingland. Händelsen skapade både ilska och sorg. Inte minst bland ambulansförbundet och annan sjukvårdspersonal inom Region Gävleborg fick den stor uppmärksamhet.

I början av december dömdes en 26-årig man till 18 års fängelse för mordet. En dom som nu fastslås av Hovrätten för Nedre Norrland. Det här trots att rätten inte var eniga i sitt beslut.

”Två ledamöter har ansett det bevisat att gärningsmannen haft en direkt avsikt att döda offret och att påföljden borde bestämmas till livstids fängelse”, skriver domstolen i ett pressmeddelande.

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan
LO:s utspel den 3 februari låter inte lika hoppingivande när man tittar närmare på det.

Amalthea Frantz:
Håll inte andan i väntan på LO:s arbetstids­förkortning

Utspelet om förkortning av arbetstid ska ses i ljuset av att det är valår. Själva frågan löper stor risk att begravas i nästa avtalsrörelse.

Många har undrat varför inga partier verkligen prioriterar frågan om arbetstidsförkortning. Vi vet ju att det finns en mängd goda skäl till en sådan, och att Sverige har jämförelsevis hög arbetstid. Sänkt arbetstid borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare, helt enkelt.

I veckan gick så den stora fackliga centralorganisationen LO ut med att de vill sänka normalarbetstiden. Frågan är hur mycket det är att hurra över.

Vilka förhandlingar?

Innehållet i LO:s utspel, bortom rubrikerna, låter ärligt talat inte speciellt hoppingivande. Inte mycket konkret, till exempel inte hur lång arbetsvecka de vill ha. Detta ska preciseras under förhandlingarna. 

För det första: LO har inte utmärkt sig med att vinna stora strider på mycket länge. Faktum är att de knappt ens tar några strider. Med något enstaka undantag, mest omtalat strejken för kollektivavtal med Tesla, har det initierats ytterst få arbetsmarknadskonflikter från de stora fackliga organisationernas sida under de senaste 20 åren.

För det andra: Vilka förhandlingar? Vad är nästa steg? 

Förra året förhandlade LO och de andra centralorganisationerna om de flesta kollektivavtal – det var den största avtalsrörelsen på länge. Nu löper avtalen på och LO får inte ta till några stridsåtgärder. Med andra ord, vad skulle de ha att sätta emot den andra parten, Svenskt Näringsliv, i förhandlingarna? 

Svenskt Näringsliv svarade direkt NEJ på LO:s utspel om att förhandla. Förstås. Det här är inget som på riktigt förvånar LO-ledarna. Arbetsköparorganisationen Svenskt Näringsliv har motsatt sig arbetstidsförkortning sedan eviga tider. De vet dessutom att de har övertaget på arbetsmarknaden i dagens Sverige.

Att LO gör utspelet nu handlar om att det är val i höst. Som sagt: arbetstidsförkortning borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare. Om utspelet verkar få stöd bland allmänheten så lär Socialdemokraterna framöver gå ut med att de tar med sig frågan. För att visa att de hänger med, är lyhörda för krav underifrån. Men säkerligen inte genom att lova något konkret. Sedan skjuts frågan fram till nästa avtalsrörelse och där går den under i händerna på ett försvagat LO. 

Ta ett djupt andetag i stället

Tidningen Arbetaren kommer, oavsett, bevaka frågan om arbetstidsförkortning, som vi alltid gjort.

Och vi kan förstås hoppas på att jag har fel. På att LO tar striden, och vinner den. (Och på vägen stämmer Svenskt Näringsliv för förhandlingsvägran.)

I så fall kommer jag, och några miljoner till, bli väldigt glada. En kortare vecka skulle ge en stabilare grund för bättre arbetsmiljö, allmän hälsa och att orka göra något mer än bara arbeta och sedan försöka vila från arbetet. 

Men håll inte andan medan du väntar på LO. Ta ett djupt andetag och höj din egen röst i stället. 

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Johan Ingelskog, avtalssekreterare Kommunal, Marie Nilsson, ordförande IF Metall, Veli-Pekka Säikkälä, LOs avtalssekreterare, Johan Lindholm, LOs ordförande och Eva-Lotta Ramberg, ordförande HRF, när LO-styrelsen presenterar förslag till hur LO vill sänka arbetstiden i Sverige, under en pressträff i LO-Borgen i Stockholm.
Flera tunga LO-toppar var på plats i Stockholm under tisdagsmorgonen där de presenterade förslaget om sänkt arbetstid. Foto: Lars Schröder/TT

LO kräver förhandling om kortare arbetstid för alla


LO kräver kortare arbetstid för samtliga av Sveriges arbetare. Vid en pressträff på tisdagsmorgonen beskrev förbundsordföranden Johan Lindblom förslaget om att kalla Svenskt Näringsliv till förhandling i frågan för ”historiskt”.

Den senaste tiden har flera studier visat att kortare arbetstid kan ge både friskare personal och ökad produktivitet. Nu kallar därför LO arbetsköparsidan till förhandling i frågan där de kräver kortare arbetsveckor med bibehållen lön. För alla yrkesgrupper oavsett bransch.

Svenskt Näringsliv har tidigare sagt nej till förslag om en lagstiftning i frågan men LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä hoppas på konstruktiva förhandlingar. 

– Vi vill gärna lösa ut den här frågan under hösten, innan förhandlingarna om nya kollektivavtal 2027 drar igång. Samtidigt vet vi att sådana här stora frågor kan ta tid att förhandla, säger Veli-Pekka Säikkälä till tidningen Arbetet.

Grannländerna arbetar mindre

En av motiveringarna bakom LO-kravet är de höjda pensionsåldrarna och de ökade arbetsmiljöproblemen. Att alltför många, särskilt inom de klassiska arbetaryrkena, helt enkelt inte orkar jobba ett helt yrkesliv.

Som exempel lyfter LO Norge och Danmark som lämnat 40-timmarsveckan och i stället arbetar omkring 37 timmar.

Agnes Lansrot är nytillträdd generalsekreterare för SAC Syndikalisterna och hon välkomnar LO:s förslag.

Agnes Lansrot SAC Syndikalisterna
Agnes Lansrot på SAC Syndikalisterna är positiv till LO:s förslag. Foto: Johan Apel Röstlund

– Det är verkligen på tiden. Vi har haft 40 timmars arbetsvecka sedan 1973 så det är bra att hela arbetarrörelsen nu går samman. Jag tror att en sådan här reform skulle leda till ökad jämlikhet och vara extra viktig inom yrken med hög arbetsbelastning, säger Agnes Lansrot till Arbetaren strax efter LO:s pressträff på tisdagsmorgonen.

Enligt LO kommer facket att skicka en förhandlingsframställan till Svenskt Näringsliv inom några dagar med förhoppning om att förhandlingarna kan komma igång under våren.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Dödsolycka påp arbetsplats i skånska Staffanstorp
Dödsolyckan i Staffanstorp var den andra på lika många dagar i Skåne och hittills i år har minst sex personer omkommit på sina jobb runt om i Sverige. Foto: Johan Nilsson/TT

Nattsvarta statistiken: Ännu en dödsolycka på arbetsplats i Skåne


Ännu en dödsolycka på en arbetsplats i Skåne. Under måndagseftermiddagen omkom en kvinna i 45-årsåldern i Staffanstorp sedan hon klämts fast under någon form av ventilationsplåt.

Det blev en nattsvart start av februari på den svenska arbetsmarknaden med två döda på lika många dagar.

I söndags omkom en man inne på en verkstad i Landskrona hamn och bara ett dygn senare omkom en kvinna i 45-årsåldern i en klämolycka på sin arbetsplats i Staffanstorp.

Larmet kom strax efter lunch på måndagen och räddningstjänsten arbetade länge på plats för att få loss kvinnan, som enligt polisen ska ha klämts under någon form av ventilationsplåt som fallit över henne. Hon kunde senare föras akut till sjukhus med allvarliga skador men hennes liv gick inte att rädda.

Enligt vakthavande befäl vid Räddningstjänsten Syd pågick en renovering i byggnaden där kvinnan arbetade och en anmälan om arbetsplatsolycka och vållande till annan död har nu upprättats.

Dödsolyckan var den sjätte hittills i år på den svenska arbetsmarknaden och den andra i Skåne på bara två dagar, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 weeks sedan
Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält
Amalthea Frantz, Arbetarens chefredaktör. Foto: Johan Apel Röstlund, Anders Wiklund / TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Att Sverige är ett särskilt tryggt land för arbetare är en seglivad myt. Vi har internationellt sett usel anställningstrygghet. I de branscher som drabbas mest av dödsolyckor har facket traditionellt varit starkt – men nu uppdagas värre och värre missförhållanden, inte sällan dolda bakom chimären kollektivavtal. 

Varje vecka dör en person på sitt jobb i Sverige. Fortfarande. De allra flesta är män. I kvinnodominerade yrken slits de anställda ut och blir sjuka på andra sätt. Vilket kan ha nog så dramatiska orsaker – exempelvis ligger hot och våld bakom 12 procent av de allvarliga arbetsolyckorna inom kommun- och regionsektorn, som Arbetaren uppmärksammade i höstas.

Själva dödstalen kunde förstås vara mycket värre. Så sent som på 1960-talet dog närmare en arbetare om dagen i Sverige. Att det inte är så längre är ingen slump. Som alltid finns de berördas egna drivkrafter bakom: anställda har kämpat för säkra arbeten och drägliga uppgifter, bland annat via skyddsombud. Gränsen för vad som var acceptabelt förflyttades. Dessvärre har denna gräns pressats tillbaka igen de senaste decennierna. 

Till exempel vittnar många fackligt aktiva om att skyddsombudens arbete försvåras allt mer. Samtidigt har medieskuggan brett ut sig över arbetares villkor i allmänhet, oavsett könstillhörighet.

Men, kanske har konflikterna synts lite mer än vanligt även i de stora medierna det senaste året. Vi minns skandalerna runt Northvolt och senare Stegra. Lönesänkningarna på Clas Ohlson. Den till synes ändlösa Tesla-strejken. Och förstås de omskrivna olyckorna med flera döda, senast i Söderhamn, tidigare i exempelvis Sundbyberg. Men de dödsolyckor som mest blir en siffra i statistiken är lika fruktansvärda.

Myten om tryggheten

Myten om Sverige som ett tryggt land för arbetare lever kvar. Det är uppenbart att många inte omfattas av tryggheten längre – särskilt inte migrantarbetare. Men försämringarna påverkar alla. Hur många är medvetna om att Sverige bedöms ha bland de sämsta anställningsskydden bland OECD-länderna, eftersom lagen om anställningsskydd (LAS) är så urvattnad? Det är därför stora delar av EU:s plattformsdirektiv inte kommer göra någon direkt skillnad för gigarbetare här. 

De stora facken har länge varit starka inom manligt dominerade branscher. Samtidigt är det just där de flesta dödsolyckor ännu sker – och där värre och värre missförhållanden uppdagas. Bygg, transport och jordbruk. Bland de många ljusskygga företagen finns förstås också ett mörkertal av olyckor. 

Tryggheten är på många sätt en chimär. I den omskrivna penningtvättshärvan hade ungefär hälften av de inblandade företagen kollektivavtal. Samma sak gäller de arbetsköpare som syndikalister drog till Arbetsdomstolen under 2025 – hälften av byggbolagen hade avtal med LO-facket Byggnads. 

Tecken i tiden

Att driva fall i domstol framstår kanske inte som det mest radikala fackföreningar kan göra. För syndikalisternas del beror de många fallen på två saker: för det första att man, i motsats till LO, har lyckats organisera en stor andel migrantarbetare. Dessas fall är ofta relativt enkla, till exempel att arbetsköparna förhandlingsvägrat. För det andra att lagändringen år 2019, som drevs igenom av Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco samt S-regeringen, gjort det mycket svårare att ta till andra metoder. 

Fallen i AD är tecken i tiden. Samtidigt har de minskat kraftigt sedan 2024 – eftersom fler av syndikalisternas ärenden når en lösning genom andra sorters förhandlingar. Om vi ska försöka se något positivt i samtiden (inte det lättaste) så är det en liten ljusglimt. I samma ljus måste vi se att medlemmarna i SAC:s lokala samorganisationer nyligen valde flera migrantarbetare till viktiga poster.

Ett annat tecken i tiden är att en syndikalistisk fackförening för lantarbetare nyligen grundades i Stockholmsområdet.

Rikta ljuset mot klassfrågorna

Om arbetsköparna får som de vill flyttar de gärna villkoren 100 år tillbaka i tiden. Just nu bevakar Natacha López rättegången om fallet utanför skånska Skurup. Rubriken säger det mesta: Lockades till Sverige med löften om arbete – tvingades till slav­arbete.

Många rubriker i dag låter som tagna från förra seklets början. Men kamperna fortsätter, in i framtiden. Under 2026 väntar en dom om ifall Hamnarbetsköparna gjort sig skyldiga till föreningsrättskränkning. Samma sak som drabbade skogsarbetarna i Lossmen-Ekträsk – de fick inte organisera sig som de ville. För hundra år sedan. 

Efter en drygt sju år lång konflikt vann syndikalisterna den striden. IF Metalls ovanliga Tesla-strejk fortsätter även den, in på sitt tredje år. 

Detta år, valåret 2026, tävlar de politiska partierna i hårda åtgärder som ska råda bot på otryggheten i samhället. Visst är det lustigt att de samtidigt fortsätter låtsas som om just arbetare och arbetslösa lever under exceptionellt trygga förhållanden i Sverige? 

De vill inte rikta ljuset mot klassfrågor. 

Men som alltid är det de berördas kamp som avgör i slutänden. Anställda, deras familjer, hela samhällen måste hålla ihop, hålla ut och hjälpa varandra för att nå verklig förändring. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Två män döda efter arbetsplatsolycka i Bergvik utanför Söderhamn
Polisen utreder händelsen som misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Två döda efter allvarlig arbetsplatsolycka utanför Söderhamn


Två medelålders män omkom under tisdagen efter en allvarlig arbetsplatsolycka i Bergvik strax utanför Söderhamn. Polisen är fortfarande förtegen om vad som hänt med meddelar att en utredning om misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka inletts.

Det var vid 13-tiden som larmet kom från en arbetsplats i Bergvik bara någon mil väster om Söderhamn. Två män hade då skadats i samband med en olycka och både ambulans, polis och räddningstjänst kallades till platsen. De båda männen, som enligt Svt Gävleborg var i medelåldern, fördes akut till sjukhus.

Senare under eftermiddagen meddelades det dock att de bägge dött till följd av sina svåra skador.

”Med hänvisning till förundersökningssekretess kommer polisen inte ge några ytterligare kommentarer om omständigheterna för olyckan”, skriver polisen på sin hemsida.

Dödsolyckan var den fjärde hittills i år. Förra året omkom minst 52 personer på sina arbetsplatser runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
3 weeks sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
1 month sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
2 months sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad