Kan debatten om den planerade sexfiliga motorvägen Förbifart Stockholm bli lika besvärande för regeringen som FRA-lagen i somras? Kommer vi att nu som då se tyckarsoffor i tv som vecka efter vecka analyserar samma fråga ur olika vinklar, underblåsta av engagerade bloggare och högljudda demonstrationer på en rad orter? Kan regeringen, nu som då, tvingas backa?
Visst ser vi högljudda bloggkommentarer och demonstrationer på många orter. Den senaste utanför riksdagen i förra veckan, arrangerad av Klimax och Planka.nu. Men de stora medierna är påfallande ointresserade av att skildra detta. Följaktligen upplevs pressen på regeringen, trots att projektet kan komma att begränsa allas våra liv betydligt mer än signalspaningen, som svag.
När Uppdrag granskning i förra veckan tydligt visade att Förbifart Stockholm har en negativ inverkan på klimatet och att Vägverkets eget underlagsmaterial visar att projektet är samhällsekonomiskt olönsamt, blåstes visserligen nytt liv i debatten.
Men några nya avslöjanden borde inte behövas för att inse att Stockholm inte bör vara den storstad i Europa som går mot strömmen och satsar på vägnätet när många andra satsar på att bygga ut modern spårbunden trafik.
Redan nu pågår ett konkret förberedelsearbete, men själva byggstarten ligger några år fram i tiden, tidigast 2010. De dryga två milen motorväg beräknas då ta åtta år att bygga, till en kostnad av 25–30 miljarder kronor. Och koldioxidutsläppen beräknas enligt Vägverkets egna uppgifter öka
med 140000 ton.
Det rimmar inget vidare med att koldioxidutsläppen måste minska om vi vill överleva på vår planet. Om inte ens storstäderna förmår begränsa biltrafiken blir en total reducering avlägsen. För är det någonstans bilen behövs är det på landsbygden.
Tankekullerbyttorna staplar sig på varandra. Så låt oss intensifiera debatten. Än är projektet möjligt att stoppa. En viktig kontrollstation innan byggstart är att regeringen måste lyckas visa att satsningen är laglig. Och det finns en rad frågetecken. Bland annat hävdar Naturvårdsverket att vägdragningen i fråga inte är förenlig med miljöbalken.
Ekonomisk kris betyder möjlighet till nytänkande. Göran Greiders förslag i måndagens Metro, att staten bör köpa upp Volvo och göra företaget världsledande på att ta fram miljöbilar, var ett konstruktivt exempel.
Varför ser vi inga lika konstruktiva utspel från makten? Antagligen för att alliansregeringen inte vill förstå att klimatproblemet kräver djupgående förändringar – bland annat i form av en ny trafikpolitik. Mycket, inte minst den proposition om långsiktiga investeringar i vägar och järnvägar som presenterades i förra månaden, tyder på att regeringen vill sitta kvar i knät på kapitalet, som aldrig tycks få nog av massbilism och nya vägar; det enda objekt som pekades ut konkret i propositionen var nämligen – Förbifart Stockholm.

