Den 5 och 10 juli exploderade de första bomberna, riktade mot det statliga oljebolaget Pemexs installationer, men utan att åstadkomma några omfattande skador. I slutet av månaden bombades också Sears Roebucks varuhus och ett bankkontor tillhörande Citigroup i staden Oaxaca, centrum för ett omfattande uppror under förra året.
Mexikos chefsåklagare, Eduardo Medina Mora, beskrev det som oklart vem som låg bakom attackerna och att undersökningen ”följde flera spår”. Den mexikanska militärledningen lade däremot från första början skulden på gerillagruppen Folkets Revolutionsarmé, ERP. 18000 soldater kommenderades ut för att skydda ”strategiska installationer” runt om i landet. Dessutom sade sig militären undersöka kopplingar till ”Appo (Oaxacas folkförsamling, den ledande gruppen i upproret) och radikaler inom oljearbetarfacket”. Den 1 augusti kom också mycket riktigt en kommuniké där ERP tog på sig ansvaret.
Den 10 september small det igen, denna gång i en koordinerad serie av mycket mer sofistikerade och kraftfulla bomber som under flera dagar slog ut 25 procent av landets naturgasnät. Flera viktiga industrier tvingades stänga och den direkta ekonomiska skadan uppskattas till hundratals miljoner dollar; stålproduktionen föll exempelvis tillfälligt med 60 procent. Tre dagar senare tog ERP återigen på sig ansvaret. Denna gång beordrade president Felipe Calderon personligen ut tiotusentals soldater som svar. Mobiliseringen kommer i en situation när armén redan satts in i stor skala mot narkotikakartellerna och landet skakats av en lång rad våldsdåd (se Arbetaren 26/2007). Landet är nu mer militariserat än vad det varit någon gång sedan revolutionen på 1920-talet.
Men det finns mycket som är oklart kring attentaten. ERP, en gerilla som såvitt känt aldrig omfattat mer än några hundra personer, har inte varit aktiva sedan 1998 och har aldrig tidigare genomfört attentat i så stor skala. Säkerhetsexperten José Luis Piñeiyro uppger till tidskriften Cronica att ERP varken torde ha kapacitet att operera i de delar av Mexiko där bombningarna skedde eller den tekniska kompetensen att hantera de avancerade sprängämnen som användes den 10 september. I tidningen El Universal hävdar en annan militärexpert att de inte ens kan ha haft möjlighet att få tag på dem. I den mexikanska pressen spekuleras det kring att de verkligt ansvariga skulle kunna vara regeringen, högergrupper, narkotikasmugglare eller CIA. Center-vänsterpartiet PRD har hävdat att Calderon själv ligger bakom. Han motiv skulle då vara att avleda uppmärksamhet från den senaste korruptionsskandalen kring undangömda kampanjmedel i presidente
ns parti Pan.
I alla händelser har attackerna bidragit ytterligare till den redan spända och paranoida stämningen i Mexiko. I en annan artikel i El Universal konstateras att regeringen nu överväger att ”inleda ett lågintensivt krig mot de sociala rörelser som tros ha kopplingar till gerillagrupperna… eller att skärpa säkerhetsapparaten, spåra, infiltrera och deaktivera gerillan” – en utveckling som tillsammans med det redan pågående ”kriget mot drogerna” i praktiken skulle föra Mexiko mot något som liknar ett nationellt undantagstillstånd.
