Hundratusentals pendeltågsresenärer i London påverkas av den femdagarsstrejk som nu nått halvtid. Strejken är den mest omfattande fackliga stridsåtgärden inom landets transportsektor sedan 1968 då The National Union of Railwaymen gick ut i en 12 dagar lång strejk för högre löner.
Bakgrunden till den pågående strejken, som påbörjades i måndags och ska hålla på till och med fredag, är en nedskärning av bemanningen ombord på tågen vars drift sköts av Southern Rail, ett underföretag som ägs av Govia Thameslink, GTR.
Genom installation av ny teknik kommer konduktörerna ombord inte behövas i samma omfattning utan ska i stället arbeta med “kundservice”. GTR har sagt att ingen kommer att förlora sitt jobb men att företaget med den nya modellen “kan bli mer flexibelt i sättet att använda de anställda”.
Pendlare har i flera månader, under de pågående förhandlingarna mellan GTR och det mest stridbara transportfacket Rail, Maritime and Transport Union, RMT, klagat på den undermåliga driften av trafiken. Klagomålen handlar om inställda, försenade och överfulla tåg.
Under juli månad skyllde GTR det kraftigt reducerade antalet avgångar på en enormt hög sjukfrånvaro och hävdade att situationen var att betrakta som en inofficiell och därmed olaglig stridsåtgärd, något som facket förnekar. RMT menar att orsaken till kaoset är underbemanning och att problemet pågått under mycket lång tid.
– De säger till allmänheten att detta beror på personalen och inte den egna hanteringen av situationen. Våra medlemmar blir spottade på och verbalt kränkta av trafikanter på grund av det, säger en talesperson från RMT till tidningen The Independent.
Facket menar också att de konduktörslösa tågen utgör en säkerhetsrisk vilket avfärdas av arbetsköparen som i det får medhåll av ansvariga ministrar. Storbritanniens järnvägsminister, Paul Maynard, lägger hela skulden på facket och har offentligt gått ut och hyllat de strejkbrytare som sett till att vissa avgångar körs.
Enligt beräkningar kommer strejken att kosta London 100 miljoner pund.