När Imperiet hamnar på film blir det en nostalgitripp utan särskilt mycket tyngd. Kanske beror det på att bandmedlemmarna egentligen inte verkar så sugna på att minnas. Regissören Balsam Hellström har nog fått kämpa ordentligt för att få med dem på tåget med sin film Ett hjärta är alltid rött.
När folk blir medelålders blickar man gärna tillbaka några decennier, till en tid med en känsla av att slippa både ansvar och makt och med rätt att sparka uppåt eftersom man alltid var längst ner i hierarkin.
För dagens föräldrar som gärna vill berätta för sina tonåringar om hur kul det var på deras tid dyker de sista decennierna före millennieskiftet upp. Och i rask takt hoppar tre herrklubbar upp: Eldkvarn, Killinggänget och Ebba Grön/ Rymdimperiet/ Imperiet.
Eldkvarns avskedsspelning flankerades av ett stort antal nostalgiska intervjuer. Killinggrabbarna fick chansen att i en tv-serie på tre timmar fundera över vad de egentligen höll på med när de skapade sina shower och tv-serier om egentligen ingenting (för att citera Seinfeld, ytterligare en nostalgishow mest om män, som går på repeat på en strömningstjänst nära dig).
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill

