Italiens högerradikala regering har infört nya ”uppföranderegler” för de fartyg som räddar migranter på Medelhavet. Med hårdare krav och böter på upp till 50 000 euro har räddningsbåtarnas arbete försvårats. Frilansjournalisten Nissim Gasteli har under våren följt Ocean Vikings livsviktiga räddningsarbete på Medelhavet och rapporterar nu för Arbetaren från fartyget.

De första solstrålarna träffar det röda skrovet på Ocean Viking, det humanitära fartyget från den icke-statliga organisationen SOS Méditerranée. Besättningen ser sig omkring och en av livräddarna, som håller i sin kikare, blir upprörd.

– Där är den, jag ser den!, säger han till sina kollegor, som spanat efter den lilla svarta pricken i fjärran mitt i havet. Så småningom blir den större och större. Gruppen har äntligen hittat den nödställda båten.

Tidigare under natten väcktes Anita Zugarramurdi, uppdragschef ombord, av en vakthavande officer. Ett e-postmeddelande från Alarm Phone, nödtelefonen för migranter, rapporterade om ännu ett nödläge. 

Efter att ha rådfrågat kaptenen ändrade Ocean Viking kursen till den nödställda båtens senast kända position.

Med blicken på horisonten greppar Anita tag i radion. ”All besättning, all besättning, gör er redo för räddning”, ropar hon ut till teamet. Dessa få ord markerar början på räddningsoperationen. 

Inom några minuter är räddningsbesättningen, läkarna och skyddsteamet redo att hjälpa människorna, vars överfulla båt inte är lämpad för navigering. 

– Ni har grönt ljus att sätta RHIB:erna [Rigid inflatable boat] i vattnet, meddelar den uruguayanska navigatören.

Två av livbåtarna sjösätts. Sedan åker de snabbt vidare till migrantbåten för att göra en första bedömning av situationen.

Veckor av förberedelser och utbildning 

– Vi är en humanitär organisation, vi ska hjälpa er, men ni måste följa våra instruktioner, förklarar en av räddningsarbetarna. 

Ombord på en av räddningsbåtarna övervakar Jérémie, ledaren för sök- och räddningsgruppen, den svåra operationen: när som helst kan migranternas ömtåliga båt kapsejsa eller gå sönder. 

När båtens och passagerarnas tillstånd har undersökts, börjar en person ur räddningsbesättningen dela ut flytvästar för att minska drunkningsrisken. 

Det tar över en kvart och försvåras av havets svallvågor och strömmar. När vädret lugnat sig börjar räddningsbesättningen överföra de överlevande till fartyget. 

– Ni kommer att gå ombord på vår båt en efter en, förklarar Jérémie för migranterna.

Efter en timmes arbete är alla ombordvarande på båten i säkerhet. För att nå en sådan nivå av förberedelser och lagspel, har teamen arbetat med livräddning i flera år.

Den franska icke-statliga organisationen grundades 2015, när migrationskrisen i Europa nådde sin peak, och har sedan dess utvecklat omfattande kunskaper och färdigheter i sökning och räddning. 

Den 16 januari möttes teamet i Syracusa på Sicilien för att gå ombord på fartyget. Besättningen består av cirka 30 personer, däribland sjömän, räddare, läkare, sjuksköterskor, en logistiker, socialarbetare och en kommunikationsansvarig. 

Dessutom finns det sju sjömän som ansvarar för fartygets funktion och som arbetar ombord under en längre tid. Under den första veckan genomförde teamen teoretisk och praktisk utbildning dag och natt för att förbereda sig på att reagera på alla typer av situationer.

– Vi måste vara beredda på det värsta scenariot, förklarar Jérémie, som har arbetat ombord i flera år. Vi måste kunna hantera om människor faller överbord, i svallvågorna, mitt i natten och i kyla, säger han. Och om situationen sedan blir mindre farlig, så är det så, men man måste vara beredd på allt. 

Migranter som flyr undan krigets fasor i Libyen stiger ombord på båtar av dålig kvalitet, gjorda av trä eller gummi. Den riskfyllda resan i naturens våld för att nå Italien eller Malta kan ta flera dagar, vilket kan leda till uttorkning, hypotermi eller kemiska brännskador när bensin och havsvatten blandas.

Ny italiensk strategi

När livräddningen är över ber Anita Zugarramurdi på radion om att få en säker hamn där de överlevande kan stiga i land. ”Tidigare höll myndigheterna oss till sjöss i dagar eller veckor, tills det blev outhärdligt att ha hundratals överlevande ombord”, minns den uruguayanska sjömannen. 

Sedan Giorgia Melonis högerextrema regering kom till makten har Rom ändrat sin praxis: tilldelningen av en ”säker hamn” är nu mer noggrann, men också mer restriktiv. 

Knappt en halvtimme efter att ha skickat sin begäran får Ocean Viking ett svar från den italienska samordnings- och räddningscentralen: man är tvungen att stiga i land med de överlevande i Ravenna. 

För att nå denna handelshamn i Emilia-Romagna i norra Italien, där fartyget lagt till en månad tidigare, måste Ocean Viking göra en lång resa på mer än 1 600 kilometer genom Medelhavet, Joniska havet och Adriatiska havet. 

Fyra dagars navigering och lika länge för återresan, under vilken fartyget kommer att vara borta från sitt verksamhetsområde. 

– Konsekvenserna för oss är naturligtvis ökade kostnader, förklarar Anita Zugarramurdi.

– Enligt våra prognoser kommer vår bränslebudget sannolikt att fördubblas under året, förklarar Carla Melki, biträdande driftschef, som var ombord några dagar tidigare. Detta motsvarar ytterligare 1 miljon euro.

Kort därefter börjar fartyget segla mot Ravenna. Ett kontroversiellt lagdekret kräver nu att humanitära fartyg ”utan dröjsmål” ska fortsätta till den hamn de tilldelats. Den som bryter mot lagen riskerar böter på upp till 50 000 euro och administrativt kvarhållande av fartyget. 

– Det var allt, en räddning och vi packar ihop, säger en av sjömännen medan han kastar sin fortfarande genomblöta våtdräkt. 

– Tidigare brukade vi göra flera räddningar, ibland sex, sju, åtta i rad. Vi brukade göra den ena efter den andra, förklarar Lucille Guenier, som ansvarar för kommunikationen ombord.

”Håll flottan borta från Medelhavet”

– Den nya italienska strategin är det senaste försöket från EU att förhindra hjälp till människor i nöd, säger Anita Zugarramurdi och fortsätter:

– För mig är syftet med det nya dekretet tydligt: det handlar om att hålla fartyg från den civila flottan så långt borta från Medelhavet som möjligt.

Stort behov av räddningsinsatser under sommaren

Den nya italienska strategin möter allt större kritik. I slutet av februari omkom nästan 86 personer i ett skeppsbrott utanför Kalabrien i den södra delen av landet. Totalt antas närmare 1000 personer ha dött i centrala Medelhavet sedan början av 2023, enligt Internationella organisationen för migration – ett rekord sedan 2017. 

Men som svar på situationen begränsar Italien de civila räddningsfartygens insatser. Två av dem, Geo Barents från Läkare utan gränser och Louise Michel, har beslagtagits och inte fått lämna hamnen på grund av det nya dekretet. Den 20 juni beslagtogs även de tyska räddningsskeppen Sea Eye 4 och Mare Go.

Med sommaren i antågande, och en mer gynnsam väderperiod för överfarter, kommer allt fler migrantbåtar försöka ta sig över havet.