Sex spanska syndikalister har blivit dömda till sammanlagt över 20 års fängelse och 150 428 euro i böter. Konflikten började 2017 och innehåller en arbetsköpare med kontakter inom polisen, falska affischer och kändisadvokater. Men också kvinnor som vägrat backa.
Brottet? Att facket krävde att existerande kollektivavtal skulle följas. Albert Herranz beskriver de senaste årens hårda repression mot fackligt och politiskt aktiva.
Vad har en kypare, en butiksanställd, en sångare, en taxichaufför, en undersjuksköterska och en lärare – en man och fem kvinnor – i spanska Asturien gemensamt? Jo, de har alla blivit dömda till 3 år och 6 månaders fängelse för att ha deltagit i lagliga fackliga demonstrationer och möten.
För att försöka förstå varför måste vi backa till år 2017.
Ett kollektivavtal som inte följs
I början av 2017 söker en anställd på konditoriet La Suiza i Gijón upp syndikalistiska CNT:s lokala samorganisation, LS, i staden. Hon har då redan frågat runt bland andra fackföreningar, som hade avrått henne från att kämpa för sina rättigheter.
För LS:et är det en intressant tid, facket växer i restaurangbranschen och ska komma att ha upp till 30 konflikter samtidigt.
Vad kvinnan till en början berättar för facket är inte något ovanligt i en bransch där de anställda är mycket utsatta och ofta rättslösa. Hon radar upp problemen: hon är underbetald enligt kollektivavtalet, hon jobbar fler timmar än tillåtet och får inget betalt för de timmar hon jobbar över.
Men med tiden kommer också en annan bild fram. Kvinnans chef antastar henne och kommer med kommentarer om hennes underkläder. Och när hon meddelar sin chef att hon är gravid får hon bära tunga mjölsäckar, vilket framkallar en blödning och nästan ett missfall. När hon börjar blöda tillåter inte chefen henne att lämna jobbet förrän hennes pass är slut. Då åker hon till sjukhuset tillsammans med sin sambo.
När hon meddelar sin chef att hon är gravid får hon bära tunga mjölsäckar, vilket framkallar en blödning och nästan ett missfall.
Stödgrupp och blockader
När facket får veta allt det här beslutar de att ta reda på mer om konditoriet: vilka är förhållandena, är chefens översittarstrategi något återkommande? Detta görs genom att prata med före detta anställda, med grannar till konditoriet och med kvinnans psykolog, för att fastslå om det utöver de ekonomiska aspekterna handlar om trakasserier och sexuellt ofredande. Facket bildar också en stödgrupp med kvinnor för den anställda.
Sedan försöker de kontakta arbetsköparen – förgäves. Facket beslutar att genomföra två blockader. Man samlas utanför konditoriet, delar ut flygblad och pratar med folk.
Efter det går arbetsköparen med på att ha ett möte, men det slutar utan att någon överenskommelse görs. LS fortsätter därför med blockaderna och lämnar dessutom in två stämningar: den ena till Arbetsdomstolen, för brott mot kollektivavtalet, och den andra för sexuellt ofredande och trakasserier.
I september 2021 stängs konditoriet, som hade varit i salu sedan ett år tillbaka. Samtidigt täcks staden av affischer signerade av CNT, där facket skryter om att de har stängt konditoriet. Det är falska affischer – ett steg i den smutsiga kampen som ska följa. CNT anmäler affischerna.
Arbetsköparens anmälningar
Som svar på CNT:s stämningar anmäler arbetsköparen 30 personer, till stor del syndikalister men även några grannar till konditoriet, för förolämpning och förtal – arbetsköparen hade blivit kallad slavdrivare, översittare och antastare.
Detta fall, ärende 721/2017, upptog 14 000 sidor och tog två år att utreda.
Arbetsköparen gjorde tre anmälningar till, som blev till tre skilda rättegångar: i den första anklagades tre syndikalister för att försöka försvåra rättvisans arbete genom påtryckningar och hot. Dessa tre kvinnor anhölls, men släpptes sedan ur häktet.
Detta fall upptog 14 000 sidor och tog två år att utreda.
Den andra anmälan handlade om att CNT skulle bedriva en olaglig verksamhet genom att med maffialiknande metoder driva in pengar från Gijóns arbetsköpare. Den tredje anmälan var mot Gijóns LS dåvarande generalsekreterare Héctor González, för att försöka försvåra rättvisans arbete.
Arbestköparen fick inte rätt i något av fallen, vilket också fastslogs av Oviedos provinsiella domstol (Audiencia Provincial de Oviedo).
En mardrömslik vändning
När facket blir måltavla för en så stor rättslig offensiv är den första tanken att arbetsköparen har tappat greppet helt. Men när arbetsköparens son, som tagit en aktiv roll i repressionen mot CNT, skryter om att ha nära kontakter både inom Partido Popular (PP, det högerkonservativa partiet i Spanien) och i nationalpolisens högsta ledning tar det hela en mardrömslik vändning.
Många av de anmälningar som görs från arbetsköparens håll sker enligt samma mönster: sonen känner igen en syndikalist eller någon deltagare i blockaderna mot La Suiza – Gijón är en liten stad – han ringer polisen, de kommer och identifierar personen i fråga, som ibland omhändertas och anmäls på polisstationen.
Arbetsköparen har visat en stor fallenhet för att anmäla folk. Han anmälde även PP:s Gabino de Lorenzo, som var Asturiens landshövding (Delegado de Gobierno), för att inte göra sin plikt eftersom han enligt arbetsköparen borde förbjuda CNT:s demonstrationer.
Det blev sex rättegångar till, mot sex syndikalister, anklagade för hypotetiska mordhot mot arbetsköparen och hans son. Bara en blev dömd, men inte för mordhot, utan för att ha sagt till sonen ¿Pa dónde vas, pincelín? (Vart är du på väg så där uppklädd?) vilket ansågs vara kränkande.
Under processerna har arbetsköparen och hans son anlitat 14 olika advokater. Tre av dem är särskilt värda att nämna: Rafael Felgueroso (som mellan 2011 och 2015 hade befälet över kommunens polis), Teresa Bueyes som är känd som ”kändisarnas advokat”, och Javier Gómez Bermúdez, som jobbar för en advokatfirma som bland sina kunder har familjen Botín (ägarna till banken Banco de Santander). Hur kan en person som påstår att han är ruinerad av CNT ha pengar för att betala deras arvoden?
Partiska poliser och munkavlelagen
Det har dessutom skett en hel drös oegentligheter som visar på att polisen hade order att tysta ner facket. Till exempel: CNT fick böter för att en festlig parad-demonstration, pasacalles, enligt polisen gick för sakta. En person fick böter utan att hans identitet var fastställd, som lagen föreskriver. Tre kvinnliga syndikalister blev anhålla vid sina hem utan att det fanns något underlag som rättfärdigade det. Och 28 personer har fått vänta på rättegång för att ha varit med i lagliga blockader.
Allt detta kanske kan få en svensk läsare att höja på ögonbrynen. Men tyvärr är det i Spanien ganska vanligt att polis och domstolar används för att tysta oppositionen. Det är ett vanligt drag att anmäla motståndaren och är man konservativt lagd finns det stora chanser att vinna, hur absurda anmälningarna än kan te sig.
I Spanien sitter en rapartist fängslad för att ha hyllat den baskiska separatistgruppen ETA samt för ”förtal och förolämpningar mot kungahuset”. Bland annat sade han att kung Juan Carlos I var ett fyllo och en tyrann. Ett annan artist är i exil i Belgien för att undgå fängelsestraff. Anledningen är att han i en låt har framfört att en lokal politiker för Vox (högerextremt parti) borde få en atombomb uppkörd i röven.
Om något, så har repressionen ökat det senaste decenniet. Nyare statistik är svår att finna, men exempelvis 2014 hölls rättegångar mot cirka 200 fackmedlemmar för att ha deltagit i lagliga strejker och demonstrationer. Ungefär samtidigt infördes den så kallade munkavlelagen (la ley de la mordaza).
Den nuvarande vänsterregeringen har lovat att avskaffa den hårt kritiserade lagen. Men än så länge gör lagen det praktiskt taget omöjligt att fälla en polis för våld eller hot.
Den nuvarande vänsterregeringen har lovat att avskaffa den hårt kritiserade lagen. Men än så länge gör lagen det praktiskt taget omöjligt att fälla en polis för våld eller hot, och polisen vet att de kan agera nästan hur som helst utan riskera straff.
Domare och åklagare går inte heller fria från misstankar om partiskhet. Det blev tydligt under den så kallade katalanska processen – före, under och efter folkomröstningen i Katalonien 2017.
Och nyligen har Alberto Núñez Feijóo, PP:s kandidat i presidentvalet, haft ett möte inför valkampanjen med de konservativa domarna i Författningsdomstolen – det allra heligaste, och i teorin opartiska, som ska garantera de demokratiska rättigheterna för alla.
Fackfientlig domare dömer till fängelse
Tillbaka till konditoriet La Suiza. Vad polisen och arbetsköparens son söker är en vänligt sinnad domare. Slutligen händer det: i juni 2021, i slutet av utredningen av ärende 721/2017, beslutar domstolen att utvidga anklagelserna med ”försök att försvåra rättvisans arbete, påtryckningar och hot”. Detta trots att det inte finns nya bevis eller omständigheter, och trots att en högre domstol redan beslutat att det inte fanns något brottsligt i CNT:s agerande.
Av de från början 30 anklagade åtalas slutligen bara åtta, efter att blivit hörda. Trots att åklagarsidan under rättegången erkänner att det inte finns några bevis för att ett brott har begåtts, beslutar domaren Lino Rubio Mayo att döma sex av dem till fängelse. Två går fria. (Av dem hade den ena delat en video om fallet i sina sociala medier, och den andra läst ett manifest under en blockad.)
Den här domaren är känd för att vara fientlig mot facket. År 2007 dömde han två framträdande fackföreningsmedlemmar till fängelse för att ha bränt upp en säkerhetskamera under en demonstration, trots att de lade fram bevis för att de, då detta hände, var i en annan del av demonstrationen.
Pedro Sánchez, Spaniens premiärminister, skröt i mitten av maj i parlamentet om att Spanien nästan inte har några sociala konflikter.
Detta påminner om domen mot två medlemmar i syndikalistiska CGT i Barcelona 2015. De anklagades för att ha satt eld på Barcelonas börshus. Trots vittnesmål, och trots att målsägande tog tillbaka sin anmälan, yrkade åklagaren på två och ett halvt år fängelse och 40 000 euro i böter. Det hela slutade dock med en överenskommelse och de två syndikalisterna slapp fängelse.
Pedro Sánchez, Spaniens premiärminister, skröt i mitten av maj i parlamentet om att Spanien nästan inte har några sociala konflikter. Och han har rätt. Trots ekonomiska, ekologiska och samhälleliga kriser kvävs konflikterna just med böter och hot om fängelse.
”Trots att vi är rädda så backar vi inte”
Hur blev det då med CNT:s ursprungliga anmälningar mot arbetsköparen? När det gäller anmälan till Arbetsdomstolen, så har denna anmärkningsvärt nog bestämt att man inte kommer behandla ärendet förrän rättegången mot CNT:s medlemmar är klar. Trots att det alltså handlar om två skilda instanser, arbetsdomstol och brottmålsdomstol, och det ena inte borde påverka det andra.
CNT andra ärende, om ofredande och sexuella trakasserier, beslöt domstolen att inte pröva. Arbetsköparen friades, och anmälde då arbetaren för falska anklagelser. Detta avslogs dock.
CNT har fått stöd inte bara från de andra facken i staden, som tolkar det som har hänt som en allvarlig attack mot det fackliga arbetet och arbetarnas rättigheter. De har också fått stöd från olika föreningar; politiska, oberoende och kulturella. Det har dessutom varit stor uppslutning inom CNT på nationell nivå och solidaritetsyttringar från olika föreningar runtom i Spanien.
En aspekt i den här kampen, som har gjort att den har varit omtalat i Asturien, är att det inte handlar om garvade gruvarbetare eller sjömän ”som vanligt” utan att den har drivits av kvinnor. Och att de flesta som drabbats av repressionen är kvinnor. Från allra första början har det därför varit en både syndikalistisk och feministisk kamp.
En av de dömda syndikalisterna sammanfattar det hela i tidningen El Salto med att: ”De dömer oss för att vara kvinnor som hjälper kvinnor, för att vi är stöd, för att vi inte förblir tysta, de dömer oss för att vi inte anpassar oss, för att varken våra kroppar eller vår värdighet är till salu, de dömer oss för att trots att vi är rädda så backar vi inte.”
Hopp om att slippa fängelse
Just nu är fallet hos Högsta domstolen – Tribunal Supremo – som bedömer om de ska behandla det. Om domstolen beslutar att ta upp fallet finns det en möjlighet för de dömda att slippa fängelse, om inte åklagarsidan kräver att domen verkställs.
De säger att de gjorde det enda rätta och att de skulle göra det igen.
CNT och andra sociala rörelser jobbar nu med att sprida information och skapa ett tillräckligt opinionstryck, som skulle kunna omöjliggöra domens verkställande. Det är solidaritetens tur att prata, nu när domstolar och advokater har tystnat.
När jag pratar med Sergio, från Gijóns LS, så berättar han att de sex personerna som väntar på att få sitt fall omprövat eller bli intagna i fängelse inte vill ställa upp på några intervjuer, de vill bara medverka i konkreta aktioner med CNT. Just nu är de skakade, sorgsna och oroade, i den ovisshet som de lever i. Men de säger att de gjorde det enda rätta och att de skulle göra det igen.
