Med sina långsamma promenader och blockader av tungt trafikerade vägar har organisationen Återställ våtmarker skapat stor debatt och lyft klimatfrågan. Foto: Återställ Våtmarker

Ökad repression mot klimataktivister

17 personer anhölls i veckan efter en långsam protestpromenad på en av Stockholms tyngst trafikerade gator. Polisingripanden mot klimataktioner har ökat och så även straffen för civil olydnads-aktioner. Samtidigt har högerextrema miljöer börjat hänga ut klimataktivister. Arbetaren följde med en allt mer påpassad rörelse under Återställ våtmarkers aktionsvecka.

I takt med den eskalerande klimatkrisen har motståndet också trappats upp. Motorvägar, hamnar och flygplatser blockeras allt oftare av klimataktivister som kräver akuta åtgärder för att få ner utsläppen och som vill att makthavare världen över agerar. Samtidigt ökar också repressionen mot de som utför aktionerna. Både från ytterkantshögern och från myndigheterna.

– Vi har sett en kraftig skärpning av straffen för civil olydnad. Det märks inte minst på brottsrubriceringarna som ändrats. Aktioner som tidigare klassades som ohörsamhet mot ordningsmakten ses nu som sabotage och kan ge minst sex månaders fängelse.

Det säger Pia Björstrand som är advokat och talesperson för organisationen Klimataktion. Hon har försvarat flera klimataktivister. En av dem har dömts till just fängelse efter att ha limmat fast sig på Växjö flygplats landningsbana.

Återställ våtmarker skapar debatt

En grupp som fått stor uppmärksamhet de senaste åren är organisationen Återställ våtmarker. Deras metoder har ifrågasatts av många, men samtidigt har budskapet om att förbjuda torvbrytning nått ut och skapat stor debatt.

Organisationen använder sig av fredligt motstånd genom civil olydnad när de bland annat blockerar trafiken genom sina så kallade ”slow-walks”, långsamma  protestpromenader, ute på hårt trafikerade vägar.

– Läget är ju akut. Vi lever i ett system som för oss mot massförstörelse av ekosystem på hela planeten som riskerar att kollapsa hela vår civilisation, så egentligen är jag förvånad att inte fler agerar, säger Pia Björstrand.

Pia Björstrand menar att civil olydnad många gånger kan vara nyckeln till förändring och i sitt jobb som advokat har hon försvarat flera klimataktivister. Foto: Klimataktion

Hon tillägger att en trafikblockad kan leda till irritation vilket i sig kan vara kontraproduktivt för miljörörelsen.

– Men civil olydnad har ju historiskt sett varit nyckeln till förändring i många stora och avgörande politiska frågor. Med tanke på att vi befinner oss i ett klimatnödläge är det inte konstigt att människor försöker göra allt de kan för att förändra systemet.

Slow walks för klimatet

Tidig Stockholmsmorgon i slutet av april. Vårsolen värmer sakta och en bit utanför staden hoppas stressade långtradarchaufförer hinna passera innan den värsta rusningstrafiken slår till. Byggjobbare och överfulla bussar med pendlare. Jäktade människor på väg till jobbet. Plötsligt stannar allt in.

Någon trummar otåligt på ratten och tittar irriterat på klockan. Ilskan i de växande köerna sprider sig. Pengarna ska in. Inflation och skenande priser på bland annat mat har gjort att allt fler fått det svårt att gå ihop och för de allra flesta är en försening lika med avdrag på lönen.

Återställ våtmarker på Hamngatan i centrala Stockholm strax innan aktivisterna delar upp sig i ett tiotal mindre grupper för att blockera trafiken i protest mot Sveriges klimatpolitik. Foto: Johan Apel Röstlund
17 personer greps och anhölls efter måndagens aktion. Foto: Återställ våtmarker

Bilar tutar och svordomar hörs genom de nervevade rutorna. Några hundra meter längre fram lyser de gula reflexvästarna upp den trefiliga vägbanan. Återställ våtmarker står de på frontbanderollen som vecklats ut och snart hörs de första polissirenerna. En cyklist som susar förbi den stillastående kön gör dock tummen upp. ”Fortsätt kämpa”.

Aktivisterna rör sig sakta framåt. Några grips på plats och förs till en intilliggande polisstation. En stund senare rullar allt på som vanligt. Ännu en aktion som de senaste året blivit en vanlig syn i Stockholms gatubild och som kommit att dela befolkningen i huvudstaden i två läger.

– En demonstration måste störa för att få effekt.

Det säger Helen Wahlgren som är en av grundarna till Återställ våtmarker och som fortfarande deltar i de flesta av organisationens många demonstrationer.

”En demonstration måste störa för att få effekt”, säger Helen Wahlgren i ett peppande tal till deltagarna innan de ger sig ut på Stockholms gator. Foto: Johan Apel Röstlund

17 anhållna

Hon får medhåll av Tina Kronberg, tidigare förskollärare från Malmö som sagt upp sig från sitt jobb för att ägna all sin tid åt klimataktivism. När vi pratar sitter 17 av hennes kamrater från Återställ våtmarker fortfarande anhållna efter måndagens aktioner i Stockholm. Vid ett annat tillfälle har även journalister gripits och fått sin utrusning beslagtagen sedan de rapporterat om en liknande aktion i slutet av augusti förra sommaren. Något som fått hård kritik från bland annat organisationen Reportrar utan gränser.

– Det är helt ofattbart, suckar hon.

– Jag vill bara skrika, så förbannad är jag. Människor som demonstrerar, som använder sin grundlagsskyddade rättighet, grips för sabotage. Det är som att rättsväsendet försöker skrämma människor till tystnad samtidigt som vi lever i en akut och eskalerande klimatkris.

Tina kronberg har själv suttit häktad i 16 dagar för en trafikblockad i Stockholm förra året. Foto: Johan Apel Röstlund

Tina Kronberg berättar om sin aktivism. Hur hon den där rekordvarma sommaren 2018 började förstå att något inte stod rätt till. Sveriges skogar stod brand samtidigt som allt fler internationella forskningsrapporter pekade på samma sak. Läget är akut.

– Jag gick på ett möte med Extinction rebellion och det var egentligen först då jag började förstå det här med sociala rörelser och civil olydnad, det var något nytt för mig. Sedan starten 2022 har jag varit med i Återställ våtmarker. Vi vågar göra vad som krävs.

Hårdare klimat

Även Tina Kronberg märker av det hårdare klimatet. Polisen ingriper allt oftare och tonen mot aktivisterna höjs. Inte minst på sociala medier där högerextrema grupper lägger ut namn och bild på aktivister som varit med och stoppat trafiken. Allt i syfte att skrämma och förhindra fortsatt engagemang.

Under en av helgens samlingar i Kungsträdgården dyker den högerextrema mediaprofilen Christian Peterson upp med sin kamera. Närgånget följer han aktivisterna som samlats innan dagens vägblockader. På den högerextrema alternativa nyhetssajten Exakt24 och andra liknade sidor har klimataktivister hängts ut.

Christian Petersson, som bland annat står åtalad för grovt förtal, filmar och hänger ut klimataktivister på högerextrema sajter. Foto: Johan Apel Röstlund

När Christian Peterson upptäcker att även Arbetaren är på plats för att rapportera skiner han upp och närmar sig snabbt med både mobiltelefon och filmkamera. Bara någon timme senare har jag som reporter hängts ut med en inte allt för smickrande bild som snabbt sprids via flera högerextrema konton på så väl twitter som instagram och telegram.

I inlägget handlar ingenting om själva klimatmanifestationen vi båda är där för att bevaka. Snarare är det något slags mumbo konspiratorisk jumbo-snack om att min fru skulle bytt efternamn då hon enligt Christian Peterson inte vill förknippas med mig.

Sedan följer, och där måste jag ge dem en poäng, flera kommentarer om min tveksamma kroppshållning och mitt inte överdrivet heta utseende. Hur som helst.

Tina Kronberg suckar igen.

– Det är därför jag inte använder så mycket sociala medier. Men det blir ju väldigt tydligt när de är här och att de är efter oss, förklarar hon.

Den så kallade kallade alternativa högern, med allt från fascister till renodlade nazister, men även en hel del moderater har upprepade gånger rasat mot aktionerna som får trafiken runt huvudstaden att stanna. Med hjälp av ursinniga utspel på sociala medier med ett allt högre tonläge hoppas de vinna frustrerade bilisters sympati.

Moderaterna vill se obligatorisk häktning

Så sent som i april förra året meddelade Moderaterna exempelvis att de vill se strängare lagstiftning mot klimataktivister med bland annat obligatorisk häktning för de som blockerar vägar.

– Självklart kan jag förstå att folk som fastnar i en bilkö kan bli arga. Men vi lever också i en tid där klimatkatastrofen är här och nu. Miljontals människor tvingas fly från sina hem på grund av klimatförändringarna och då måste man göra vad som krävs för att förändra, säger Tina Kronberg.

Är du aldrig rädd när du kliver ut på en tungt trafikerad motorväg?

– I början ville jag inte vara med, jag var verkligen jätterädd och skrev till och med ett avskedsbrev för jag trodde att jag skulle bli påkörd. Nu känner jag mig mer lugn när jag sätter mig mitt i vägen och jag är stolt över vad vi åstadkommer trots den ökade repressionen mot oss.

Publicerad Uppdaterad
15 timmar sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
19 timmar sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
3 veckor sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 månader sedan
– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod, säger journalisten Alexandra Urisman Otto. Foto: Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto ny skribent i Arbetaren

I somras sa den prisade klimatjournalisten Alexandra Urisman Otto upp sig från sitt jobb på Dagens Nyheter, i protest mot tidningens rapportering om både Palestina och klimatet. I dag publiceras hennes första text sedan dess – som frilans i Arbetaren. 

Hur kommer det sig att du börjar skriva för oss på Arbetaren? 

– Arbetaren är en väldigt fin tidning som jag både tror och hoppas kommer att nå allt fler läsare med tiden. Jag lämnade Dagens Nyheter efter nästan ett decennium på grund av den ängsliga publicistiska kulturen och att tidningen inte förmådde hålla linjen vare sig när det gällde klimatjournalistiken eller bevakningen av folkmordet i Gaza. 

– Arbetaren har en sund inställning till journalistik och jag märker redan att det är högt i tak på redaktionen. Det är som att tidningens stolta historia av att stå rakryggad i sitt motstånd mot nazismen under andra världskriget på något vis sitter i väggarna här. Jag är stolt över att få vara en liten del av den här tidningen.

Vilken typ av journalistik önskar du se mer av?

– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod. Att man står stadigt i sin syn på vetenskap, fakta och grundläggande, universella mänskliga rättigheter – och att man låter det vara utgångspunkten för journalistiken. Precis det här gör Arbetaren så bra och jag vill egentligen mest se mer av det – fler reportage, intervjuer med intressanta och relevanta personer och granskningar som ställer makten till svars.

– Helt enkelt mer klassisk, god journalistik som ger läsarna möjlighet att orientera sig i den här omvälvande tiden, med accelererande klimatkris och en destabiliserad omvärld med folkmord, krig, konflikter och stora hot mot demokratin.

Du har nyligen släppt en handbok i klimatjournalistik tillsammans med Lisa Röstlund. Hur ser dina planer ut framöver?  

– Jag har ett gäng artikelidéer som jag hoppas kunna få ur mig, och det kommer nya hela tiden. Parallellt skriver jag på en ny bok och tänker mycket på hur jag kan göra mest nytta under de här månaderna och åren när koldioxidbudgeten rinner bort framför våra ögon.

Här kan du läsa Alexandra Urisman Ottos första text i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
En städare har jobbat drygt 5 600 övertidstimmar utan att få betalt – på ett företag som påstår att ”kollektivavtal är en självklarhet”. Foto: Johan Apel Röstlund. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Vem ska städa efter den svenska modellen?

Flosklerna om den svenska modellen har varit många senaste tiden. Den ”står stadigt”, trots det nya EU-direktivet, enligt bland andra LO och Svenskt Näringsliv. ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!” skriver Rengörare Näslund, samtidigt som Arbetaren rapporterar om hur en anställd arbetat flera tusen timmar övertid utan att få betalt.

”Den svenska modellen står stadigt”, påstår såväl tjänstemannafack som LO och Svenskt Näringsliv. Anledningen till utropet denna gång är att EU:s direktiv om lagstadgade minimilöner i stort drivits igenom. 

EU-domstolen har knappt brytt sig om Sveriges och Danmarks protester. Ändå vill alla kalla det en seger. 

Kanske har de stora svenska facken rätt i att direktivet inte kommer att innebära en avgörande förändring för inhemsk lönesättning på kort sikt. Men vad är det de försvarar egentligen? 

Hotet mot den så kallade svenska modellen kommer minst lika mycket inifrån, från dem själva, som från EU. 

Priset för att ”komma överens”

”Den svenska modellen” innebär i korthet att fackföreningarna och arbetsköparsidan ska komma överens själva, utan att staten lägger sig i. Men många (allt från stora fackföreningar till partier och näringslivet) hänvisar gärna till modellen som ett samlingsnamn för mycket mer: nöjda, stolta, trygga arbetare. Men arbetare som inte bråkar i onödan – som tillsammans med arbetsköparna skapar fred på arbetsmarknaden.

Detta har aldrig varit helt sant. I dag närmar det sig ren lögn. För vad är det värt att ”komma överens” om den part som redan från början var i underläge hela tiden får mindre och mindre inflytande? 

Arbetares inflytande har försvagats på flera punkter under många år nu. Inte bara i praktiken ute på arbetsplatserna – utan lika mycket genom just ingripande från stat och politik.

Några exempel: Strejkrätten försämrades kraftigt 2019. Regeringen leddes då av det påstådda arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Samtidigt har lagen om anställningsskydd, LAS, urholkats rejält. Det började underifrån, genom att arbetsköpare tog sig allt större friheter. Motstånd kom också underifrån, förstås. Men lagändringen klubbades igenom i riksdagen 2022. Regeringen var även då socialdemokratisk.

Den svenska modellen döljer miljarder i stulna löner

Samma vecka som vissa utropar att ”den svenska modellen står stadigt” kan Arbetaren berätta om ett fall på den anrika städfirman Rengörare Näslund

En städare har jobbat cirka 5 600 övertidstimmar utan att få betalt. Det hela ska bygga på ett system som kallas ”fasttidsobjekt”: ett fast pris, långt under den normala ersättningsgraden, för varje städad lokal, och ofta flera lokaler samma dygn. 

Företaget skriver på sin sajt: ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!”

Det här har med rätta väckt upprörda känslor. Men det värsta är egentligen inte det enskilda fallet, eller företaget. Det är att det säkerligen finns tusentals fall som inte har kommit fram i ljuset – ännu. 

Arbetaren har rapporterat om många liknande ärenden inom olika branscher, inte minst byggsektorn, ofta hos företag som på papperet har ”schyssta villkor”. Men sannolikt är det knappt ens toppen av isberget som vi lyckats skrapa fram. 

Meningslösa kollektivavtal

De stora fackförbunden har de senaste åren, ännu mer än förr, enbart fokuserat på vikten av kollektivavtal. Samtidigt vet vi att dessa avtal ofta är meningslösa. Om arbetarna inte är medlemmar i det avtalsslutande facket, till exempel LO, så förmår inte LO följa upp om avtalen alls följs. Det här drabbar särskilt utrikesfödda arbetare i privat sektor.

Sveriges arbetare behöver inte mer nostalgi kring kollektivavtal eller den svenska modellen. Det som behövs är organisering för bättre villkor i praktiken och hårt motstånd mot alla försök att försämra. Oavsett vilken färg regeringen har – och oavsett om facktoppar väljer att kalla nederlag för seger.

Publicerad Uppdaterad