Anders Karlsen
Foto: Johan Apel Röstlund Foto: Johan Apel Röstlund

Han styrde Dalarnas droghandel: ”Vaknade av mardrömmar på nätterna”

Anders Karlsen var spindeln i nätet i Borlänges ökända kriminella värld. Nu kommer hans självbiografi. En lika brutal som ärligt berättelse om ett liv fyllt av brott, våld och droger. Men också en historia om kampen att ta sig därifrån och hålla sig kvar. Arbetaren mötte upp honom för en pratstund.

Under en period i slutet av 1980- till en bra bit in på 90-talet var Borlänge, vackert belägen mellan Dalälven, sjön Runn och de stora skogarna mot Västerdalarna, ökänd för sin kriminalitet. I folkmun kallad Sveriges Chicago. 

Med sina omkring 40 000 invånare illustrerade de mörka silhuetterna av Domnarvets jernverk och Kvarnsvedens pappersbruks väldiga skorstenar bilden av en traditionell svensk arbetarstad. En typisk mellanstor industriort där röken dygnet runt steg mot himlen och där köerna av ringlande folkmassor på väg in och ut ur fabrikerna, aldrig tycktes ta slut.

Men Borlänge var också en stad med utbrett missbruk där våldet hela tiden låg i luften. Samtidigt en strategisk viktig plats rent geografiskt. Den historiska järnvägsknuten Borlänge, där också den tungt trafikerade E16 rullar förbi mot Bergen och Oslo och där riksväg 50 förbinder södra Sverige med Norrlandskusten. Helt enkelt ett perfekt ställe för omlastning och hantering av droger.

Arbetare på väg till jobbet på Domnarvets Jernverk i Borlänge 1977 Foto: SvD/TT

Bostadsområden som Tjärna Ängar blev hem för hela arbetsplatser där grannarna slet sida vid sida runt de tunga maskinerna på dagarna och inte sällan festade ihop på helgerna.

– På många ställen var det kaos. Med droger, fylla och fullt av oberäkneliga människor. Det var väldigt våldsamt och den där typiska bruksmentaliteten fanns hos de flesta.

Anders Karlsen slår ut med händerna. Det senaste året har varit en påfrestande resa. Tillsammans med journalisten Miguel Guerrero har han, steg för steg, gått igenom sitt till stor del yrkeskriminella liv. Fyllt huvudet med plågsamma minnen av brott, de många långa vändorna på kåken, det besinningslösa våldet och ett intensivt amfetaminmissbruk.

Mentor åt det kriminella nätverket Familjen

Den självbiografiska och djupt gripande Satan från Borlänge är hans berättelse. En brutalt ärlig redogörelse över gränslösheten som gjorde honom till spindeln i Dalarnas tungt kriminella nät av ökända kassaskåpssprängare, langare, sprutnarkomaner och som mentor åt den beryktade tonårsligan Familjen.

– Just nu känns det bra. Men det har varit jobbigt. Processen var känslosam med många skuld- och skamkänslor som fått mig att vakna av mardrömmar på nätterna. Jag tvingades lyfta på locket till mitt liv. Samtidigt känner jag en lättnad över att det där livet är färdigt och dit vill jag aldrig tillbaka igen, säger Anders som i dag är drogfri, nykter och utbildad socialpedagog med inriktning på missbruk och kriminalitet.

Flerfamiljshusen i bostadsområdet Tjärna Ängar i Borlänge där Anders Karlsen växte upp står fortfarande kvar. Idag drar han sig för att besöka den gamla hemstaden. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Han föddes våren 1966 och växte upp hos sina morföräldrar när mamman inte riktigt hade den förmåga som krävs för att ta hand om barn. Hon gillade att festa. Pappan han aldrig träffade var tung missbrukare och körde ihjäl sig när Anders var tio, kort efter deras första telefonsamtal. Livet med mormor och morfar var långt ifrån okomplicerat. Morfadern hade under kriget flytt över gränsen till Sverige sedan han ingått i en hemlig motståndsgrupp som dödade tyska nazister i det ockuperade Norge.

– Han måste också ha lidit av någon slags posttraumatisk stress. Men i stället för att som jag gjorde, bedöva min ångest med droger, valde han tystnaden. Han pratade aldrig om sina känslor eller vad som hände under kriget.

Kallades Satan av vännerna

Anders hamnade ofta i slagsmål hemma på innegårdarna bland trevåningshusen. Han var liten och smal men envis. Vägrade ge sig och glömde aldrig en oförrätt. ”Sluta aldrig hämnas” blev mottot när livet snabbt gick utför. Som tonåring var han redan djupt nedgången på amfetamin och hasch. Alkohol hade han druckit sedan 12-årsåldern.

– Första gången jag förstod att det gått rejält över styr var när jag skickades med ambulans till Falu lasarett. Jag var 17 år, hade fått en amfetaminpsykos och var i så dåligt skicka att de skjutsade mig till Säter och ett behandlingshem. Där och då förstod jag att jag inte kunde sluta, det var läskigt. Ändå kände jag att det här livet kanske var min lott och jag hade så mycket ilska inom mig.

Jag brukade cykla runt hemma i Borlänge med vapen i cykelkorgen.

Anders Karlsen

Det gick så långt att dina egna vänner började kalla dig Satan…

– Det där är ju lite tragiskt faktiskt, även om jag i dag kan se en knorr av humor i det också. Jag förstår ju nu att jag fungerade som någon slags förebild för många kriminella i Borlänge på den tiden.

Några av de som såg upp till Anders var hans egen lillebror Stefan och gänget kring honom. Den vida omtalade tonårsligan ”Familjen” som under 1990-talet satte skräck i hela Mellansverige och kom att bli ett av landets mest beryktade kriminella gäng.

– Det var en fullständigt galen tid. Jag brukade cykla runt hemma i Borlänge med vapen i cykelkorgen. Polisen hade ju helt andra förutsättningar då, de var inte alls lika professionella som i dag. Samtidigt höll ju brorsan och hans kompisar på att röka massa hasch och begå småbrott. Jag såg potentialen i dem och gillade det där gänget och de gillade mig.

På en och en halv månade hade jag kraschat allt. 

Anders Karlsen

Anders gnuggar händerna, skrattar till och minns tillbaka. Beskriver hur han fungerade som en tidig mentor till de yngre förmågorna. Nästan som att de samlades i ring kring honom där på lägenhetsgolvet i Tjärna Ängar. Som påtända och tungt beväpnade pojkscouter runt en lägereld med drivor av tjack uppdelat i hundratals små genomskinliga påsar och där lågorna snabbt fick spridning bortom all kontroll.

– Det var liksom som att de bara satt och lyssnade. De var nyfikna, ställde frågor och sög i sig mina historier, så det ena ledde liksom till det andra…

Foto: Johan Apel Röstlund

Berättelsen om Familjen, som snabbt började utföra jobb åt Anders, finns som en alldeles lysande radiodokumentär från 2018 och där medverkar även han själv på ett hörn. Men den här historien är hans och i dag har han inte mycket kontakt med de som fortfarande lever från den tiden.

Runt årsskiftet 1996/97 kom han in på ett behandlingshem i skogen någonstans i Dalarna. Tanken, förklarar han, var inte att bli drogfri utan mer att komma undan ett överhängande LVM-hot. 

– Men under den där behandlingen hände något. Jag fick plötsligt kontakt med mina känslor, samtidigt föddes mitt andra barn och jag kände att jag var tvungen att skaffa mig verktyg för att bli en schyst farsa.

Han lyckades vara ren i drygt ett år med näsan ovanför vattenytan i stället för full av amfetamin. Till och med jobb och nytaget körkort. Sedan brakade allt åt helvete. 

– Det var många saker som gjorde att jag inte orkade längre. Bland annat dog en kompis mitt framför ögonen på mig hemma i min egen lägenhet. Vi hade börjat dricka lite, och föll snabbt tillbaka i drogerna och då gick det jävligt fort. På en och en halv månade hade jag kraschat allt. 

Månaderna blev till år. Missbruk, misshandel, fängelse.

– Jag mådde skit då, riktigt jävla illa. Stängde av världen omkring.

Och så var det paranoian. Anders förklarar hur satte upp kameror på det lilla huset han hyrde i Upplands utkanter. Blockerade skogsvägen dit med en stor järnbom. Isolerade sig med sitt eskalerande missbruk. Alltid nojig och hela tiden misstänksam med en växande oro i den allt mer tärda kroppen.

– Där och då kändes det som att alla var mina fiender, förklarar han.

Så åkte han plötsligt tillbaka till Borlänge. Staden han lämnat men aldrig riktigt kunde släppa.

– Jag gjorde ett rån, blev gripen och dömdes till två års fängelse. Men att sitta inlåst har egentligen aldrig gjort mig något, det har mer varit stressen av att inte veta hur man skulle få tag i droger som var ett problem då. Även om det alltid löste sig. Anstalterna läckte som såll på den tiden.

I dag är han återigen drogfri sedan sex och ett halvt år tillbaka. Sammanlagt har han suttit nästan 20 år i fängelse eller på olika institutioner. Kontakten med barnen, som i dag är vuxna, är bättre och han trivs på behandlingshemmet utanför Norrköping där han jobbar.

– Det ger mig verkligen något och har gjort att jag känner ett lugn jag inte haft tidigare. Men det kan också vara påfrestande, jag sitter ju många gånger där och får möta mig själv i den jag en gång var när jag träffar de inlagda.

Anders ser precis som alla andra hur de senaste årens dödliga skjutningar och blodiga gänguppgörelser exploderat i Sverige. Och han ser likheter mellan dåtidens Borlänge och dagens utsatta förortsområden.

– Många gånger handlar det om väldigt slutna världar och där måste myndigheterna in. Men samhället måste också lära sig förstå hur de världarna funkar, lyssna på de familjer som drabbas. För det som händer nu med skjutningarna är tragiskt. Skillnaden jämfört med när jag höll på är väl att vi aldrig involverade några barn, som det faktiskt är i dag. Då åkte man på stryk, det här har vuxit till en annan nivå.

Det mesta av boken utspelar sig i Borlänge. Sjaskiga och eftersatta hyreslägenheter, betongen i den lilla stadskärnan. Bruksmiljöerna. I dag drar han sig för att besöka den gamla hemstaden.

Pappersbruket i Kvarnsveden
Pappersbruket i Kvarnsveden lades ner 2021 och drygt 400 personer blev av med sina jobb. Foto: Johan Apel Röstlund

Jag kan tycka att det är väldigt jobbigt att vara människa ibland. Men det är också kul att leva, och nu känns det mer meningsfullt än förr.

Anders Karlsen

– Jag är väldigt restriktiv med det. Visst kan jag ta bilen och åka dit för att hälsa på min son som bor där men jag kan inte stanna någon längre tid. Det sipprar liksom fram saker då. Minnen som jag tycker är rätt läskiga faktiskt.

Är du någonsin rädd att falla tillbaka till där du en gång var?

– Nej, jag kan inte säga att jag är rädd. Men jag kan tycka att det är väldigt jobbigt att vara människa ibland. Men det är också kul att leva, och nu känns det mer meningsfullt än förr.

Publicerad Uppdaterad
12 timmar sedan
Forum Noden Röster från rörelserna
Ett nytt diskussionsforum för vänstern har lanserats: Noden forum. Foto: Annika Byrde/TT, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Nytt internetforum för vänstern: ”Behövs en mötesplats för diskussion”

På några dagar har det nya internetforumet Noden samlat ihop över 150 medlemmar som skapat lite mer än 500 inlägg. Vilka ligger bakom det och varför behövs ett nytt forum för vänstern?

Ni beskriver Noden forum som vänsterns nya mötesplats på nätet. Berätta mer, vad är tanken med forumet och hur kommer det fungera?

– Vi tror att det behövs en mötesplats där saker kan diskuteras i lugn och ro och inte försvinna direkt i sociala medie-flöden. Nu finns det en mötesplats men det är upp till användarna att möblera den.

Vilka är ni som startar upp det?

– En insatsstyrka med handplockade medlemmar som alla brinner för en stark rörelse. Redo att fylla forumet med intressanta ämnen, hålla rent och bidra till en kamratlig stämning.

Är forumet kopplat till Radio Noden?

– Vi har kopplat ihop forumet med Radio Noden för att det är en grym infrastruktur. Och så slapp vi hitta på ett nytt namn. Ingen kan ana hur många usla namn vi kom på innan.

Varför behöver den radikala vänstern ett nytt internetforum?

– Vi själva behövde det nog för att kunna snacka saker med likasinnade. Det senaste året har vi åkt runt och pratat med många kamrater och många har saknat något liknande. Om vänstern i allmänhet tänker likadant lär vi ju märka.

Vilka hoppas ni kommer hitta dit?

– Gamla rävar och unga lejon. Förhoppningsvis några som också mest är nyfikna på att organisera sig. Men vi skulle gärna se att klimatrörelsen också hittade forumet.

Publicerad Uppdaterad
13 timmar sedan
Bildmontage: I förgrunden förhandlaren Daniel Jonzon från Linköpings LS. I bakgrunden Trädgårdstorget torg i Linköping
– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon. Foto: Toivo Jokkala, Fredrik Sandberg / TT. Montage: Arbetaen

Nu satsar fler lokala fack på migrant­organisering

Både i Linköping och i Göteborg satsar nu syndikalistiska fackföreningar på att organisera arbetare med migrantbakgrund.

I Göteborg har man precis genomfört ett flerspråkigt möte för migrantarbetare och i Linköping har man redan vunnit flera fall.

Daniel Johanzon, förhandlare för Linköpings LS, berättar att de har jobbat med flera fall både inom jordbruksektorn, frisörbranschen och på byggarbetsplatser.

– Vi hade bland annat ett fall på ett bygge där en medlem blev uppsagd, men där vi lyckades förhandla fram ett skadestånd för felaktig uppsägning och att medlemmen skulle få betalt för den tid han faktiskt jobbat.

För varje liten seger berättar Daniel Johanzon har det trillat in fler och fler medlemmar med migrantbakgrund i Linköpings LS.

– Som LS har vi växt det senaste året och jag tycker det är jättesporrande. 

– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon.

Flerspråkiga möten för arbetare i Göteborg

I Göteborg anordnades det nyligen ett möte för migrantarbetare på ryska och ukrainska där organisatörer från Stockholms LS deltog.

I en artikel i SAC:s medlemstidning syndikalisten berättar Alex Bohlin från Göteborgs LS:

– På sikt hoppas och tror jag att vi kan stötta medlemmar till att organisera och hjälpa varandra, särskilt personer inom samma bransch och på samma arbetsplatser.

– Göteborgs LS får genom de här mötena förhoppningsvis även möjlighet att kunna se inom vilka branscher i Göteborg med omnejd som många migranter arbetar och antagligen utnyttjas och var vi kan hjälpa till att organisera arbetare.

Publicerad Uppdaterad
13 timmar sedan
Vänsterpartisten Mohamed Ali och Silas Aliki.
”Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer”, skriver Silas Aliki. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Lo River Lööf

Silas Aliki:
Tidöstyret är inte över

”Tiden efter den mest rasistiska valrörelse Sverige haft i modern tid har, föga förvånande, även den präglats av rasism. Drevet mot den vänsterpartistiske ledamoten Mohamed Abdukardir Ali, som tog sig in i riksdagen med personkryss, är en berättelse om hur högerns världsbild totalt dominerar vårt offentliga samtal”, skriver Silas Aliki.

Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer. Det lilla styrkeprov från jordens fördömda som inkryssandet av honom i riksdagen utgör är tillräckligt för att trigga både anonyma trollkonton och namnkunniga opinionsbildare till höger. 

Samtidigt pågår fortfarande Tidös paradigmskifte, som bara syftat till att ge samma rasistiska kapitalism mer muskler, i bakgrunden. Den extrainkallade riksdagen röstade under sommaren igenom enorma reformer som nu trätt i kraft och börjar få effekt. Nyligen fick jag ett mejl från en lokalradioreporter som undrade varför en åklagare i den lokala tingsrätten begärt en person utvisad. Det rörde sig bara om misstanke om ett mindre bidragsbrott, varför?

Utvisningar kan sexfaldigas

Jag tvingas svara att det beror på ny lagstiftning som trätt i kraft den 1 september i år, där åklagare gjorts skyldiga att alltid lägga till ett yrkande om utvisning, om de gör bedömningen att målet kan leda till att den tilltalade döms till en strängare påföljd än böter. Tidöregeringens förhoppning om att regeländringen ska sexfaldiga antalet utvisningar kanske är i överkant, men i praktiken innebär den att en dom för rattfylla eller flera fall av ringa narkotikabrott kan innebära deportation.

Till detta ska läggas den så kallade straffreformen, där riksdagen bland annat höjde straffen för närmare 50 olika brott och tog bort regeln om att annan påföljd än fängelse ska väljas om det är möjligt. Reformen beräknas leda till 16 000 fler utdömda fängelseår de kommande tio åren och öka antalet människor i fängelse till 40 000. Riksdagen röstade under sommaren även igenom förändringar i försörjningskravet för anhöriginvandring, som kommer att öka antalet så kallade tonårsutvisningar kraftigt.

Sossarna röstade för många av Tidös förslag

Lagstiftning är, även i Tidöregeringens antidemokratiska expressfart, ett långsamt verktyg. Det kommer att dröja månader och år innan ändringarna slagit igenom så pass att allmänheten märker det i sin vardag. När kollegor, klasskompisar och vänner som levt hela sina liv i Sverige utvisas för småsaker och anhöriga som döms för brott inte längre får vård utan enbart straff kommer sannolikt en motreaktion. Men de partier som nu vunnit valet känner redan till konsekvenserna. Socialdemokraterna röstade i den absoluta majoriteten av fallen dessutom för att införa dem. 

Det är i ljuset av allt detta drevet mot Abdukardir Ali måste ses. Om den parlamentariska vänstern inte förmår riva upp dessa klasslagar, denna institutionaliserade rasism, finns inget existensberättigande kvar. Det åligger dessutom oss som bor i det här landet att göra våra röster hörda, om vi inte vill att den här politiken ska genomföras i vårt namn. Att en enda av folket inkryssad ledamot kan dra igång så mycket rädsla och reaktion från makten är en indikation på vad vi kan göra om fler av oss organiserar oss som och med Mohammed Abdukardir Ali.

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
En lotsbåt och ett fartyg från Kustbevakningen på plats vid det 130 meter långa fartyget BBC Lagos
Fartyget i bild har inget att göra med domen. Foto: Johan Nilsson / TT

Lotsarnas arbete i Marstrand stoppas efter dom  

Lotsarnas arbete i Marstrand pausas efter veckans dom, då en lots fälldes för den uppmärksammade dödsolyckan på Tjörn i juli. 

Den 28 juli kolliderade ett fraktfartyget Misje Verde med en fritidsbåt utanför Tjörn. En mamma och dotter ombord på båten omkom, medan pappan och sonen klarade sig. 

I veckan dömdes Göteborgs tingsrätt kaptenen och lotsen för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik.

Kaptenen får villkorlig dom, och lotsen villkorlig dom med dagsböter. Båda har nekat till brott.

– Det vi försöker ta reda på nu är hur många i arbetsgruppen som mår så pass dåligt att de behöver bli sjukskrivna och vår förhoppning är att de som mår bra ska kunna återgå till arbete snart, säger Björn Alverfeldt, presstalesperson på Sjöfartsverket till Svt.

Lots och kapten nekar till brott

Enligt lotsens advokat har allt för stort ansvar lagts på lotsen och han har till Svt sagt att de kommer att överklaga domen. Han hävdar att det inte är lotsen som ska ha ansvar för utkik.

– Det är fartygschefen som har ansvar för utkik, inte lotsen, säger Thomas Håkansson, lotsens försvarare till Svt.

Kaptenens försvarare håller inte med:

– Det synes vara praxis i svenska farvatten att lotsen tar över manövrering och styrning av fartyget, men då får man ta ansvar för det också, säger Taavi Tuula som är kaptenens försvarare, till Svt.

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
Israel rullstolrar för barn Gaza
Trots ”vapenvilan” dödar den israeliska militären i snitt ett barn om dagen inne i Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/TT och Oded Balilty/TT

Israels blockad: Inga rullstolar till barnen i Gaza

Trots det humanitära katastrofläget vägrar Israel fortfarande släppa in rullstolar avsedda för barn i Gaza. Det rapporterar nu den australiensiska public service-kanalen ABC News.

Splitter- och skottskador, amputerade ben och söndertrasade kroppar. Enligt FN-organet Unicef har över 11 000 barn i Gaza drabbats av livsförändrade skador till följd av Israels bombningar. Trots det blockeras fortfarande en leverans av 900 specialdesignade rullstolar av de israeliska myndigheterna, avslöjar ABC News.

Rullstolarna, skänkta av bland annat hjälporganisationen Kids on Wheels Alliance, anlände till Jordanien redan vintern 2025 men har sedan dess inte släppts in i Gaza.

Över 20 000 palestinska barn döda

Israel menar, enligt ABC News, att rullstolorna kan ha ”dubbla användningsområden”.

Rullstolarna är specialdesignade för att klara svår terräng, som exempelvis rasmassorna inne i det sönderbombade landskapet, och dessutom byggda för att kunna justeras i takt med att barn växer.

Vid sidan av de många svårt skadade uppskattas över 20 000 barn ha dödats av den israeliska militären sedan oktober 2023. Trots den så kallade ”vapenvilan” som trädde för ett år sedan har FN och andra människorättsorganisationer rapporterat om att ett barn om dagen dödats inne i Gaza sedan dess.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte verkar ha fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Right Liveliehood 2026
Timnit Gebru och Zakithi Sibandze från organisationen Rural Women's Assembly och den georgiska människorättsaktivisten Tamar Oniani är några av årets pristagare. Foto: Right Livelihood

Det alternativa fredspriset: Här är årets vinnare

Kampen mot patriarkalt våld, auktoritära styren och en allt mer okontrollerad AI-utveckling. Det är temat på årets Livelihood-pristagare som presenterades under onsdagsmorgonen.

– Ett system byggt för att tjäna ett fåtal kommer aldrig att hålla. I år hedrar vi kvinnor som vägrar att vänta på tillåtelse. De skriver om reglerna som auktoritära och patriarkala ledare samt Silicon Valleys mäktigaste män tagit för givet att de fick skriva själva, säger Ole von Uexkull, verkställande direktör för Right Livelihood i ett uttalande.

Det prestigefyllda så kallade alternativa Nobelpriset har i över 45 år delats ut till människor och organisationer som leder väg för en mer rättvis och hållbar värld. Pristagarna garanteras livslångt stöd i sin kamp och uppmärksammas varje år i stora internationella medier. 

På onsdagsmorgonen tillkännagavs vinnarna av 2026 års Right Livelihood-pris vid en presentation i Stockholm med följande motiveringar:

Jalila Haider. Foto: Right Livelihood

Jalila Haider. Som den första kvinnliga advokaten från den hazariska minoriteten i Pakistan kämpar hon mot etnisk, statlig och patriarkal förföljelse, driven av övertygelsen att ingen människa är illegal.

Rural Women’s Assembly. Organiserar kvinnor på landsbygden i södra Afrika. Enligt juryn ”i en förenad kraft som försvarar land, fröer och kroppslig autonomi mot företags och patriarkala strukturers övertygande”.

Nona Kurdovanidze och Tamar Oniani från Georgian Young Lawyers’ Association kämpar för demokrati och mot auktoritär repression. Foto: Right Livelihood

Georgian Young Lawyers’ Association, GYLA. Människorättsorganisation av frivilliga jurister som kämpar för demokrati och medborgerlig makt inför ”auktoritär repression” i Georgien.

Timnit Gebru. Amerikansk forskare inom artificiell intelligens. Enligt juryn utmanar hon maktkoncentrationen inom AI och banar väg för digital teknologi som är rotad i rättvisa, levd erfarenhet och mänsklig handlingskraft.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Wikimedia Commons. Montage: Arbetaren

Veckovers: I skenet

Jag halvligger i soffan.
Vardagsrumskvällen är sen.
Mitt ansikte och två andras
upplysta av tre telefoners sken.

Arbetsdagen egentligen slut
men jag öppnar och läser ett mejl.
Kan inte motstå att gå in och kolla
hur många gillar mig?

Min dotter längtar efter luren
fastän hon inte fyllt två
hade hon lärt sig exakt vad den var
långt innan hon lärde sig gå.

Allting jag älskar blir content
och jag älskar det mindre därför
men jag är ungefär som alla andra
och gör ungefär som dom gör.

Jag minns vagt andra sätt att bete sig.
Att på gott eller ont hitta på
något med den eller vad
som råkade finnas där just då.

Det var lättare att tro på något eget.
Att behålla vår egen illusion.
Nu när alla illusioner är deras
återstår väl bara tappa tron.

Rädsla äter upp hjärnorna.
Den förvandlas till politik.
Skärmen visar mig alla fienderna.
Såna måste förvandlas till lik.

Vem önskade sig det här livet?
Jag vet nog ingen alls.
Ändå sitter alla jag känner
med Zuckerbergs kniv mot sin hals.

Det känns som jag sitter i fängelse
men även såna har sina vägar ut.
Detta köttätande nätcasino
var någonstans finns dess slut?

Hur gör jag för att inte spela med?
Hjärtat svider och ömmar.
Snälla säg hur jag får ett slut
på reklaminslagen i mina drömmar.

Jag tar dottern till havet en regnig dag.
Vi kastar småsten i böljan den grå
och jag knäpper inte ett endaste kort.
Det här ska dom fan inte få.

Publicerad Uppdaterad