Enligt Arbetsmiljöverket arbetsolyckorna de senaste åren ökat inom bemanningsbranschen. Bilden är en genrebild. Foto: Adam Ihse/TT

”Det är modernt slaveri”  

På arbetsmarknaden är risken för olyckor högre för bemanningsanställda än direktanställda. Anställda vittnar om en tystnadskultur och om arbetsplatser med bristande arbetsmiljö. Arbetaren granskar villkoren för bemanningsanställda.

I Bro utanför Stockholm ligger Coops massiva grå lagerbyggnad, där det i dagsläget arbetar omkring 725 personer. Under julhelgen 2021 skedde en olycka på lagret där en bemanningsanställd blev påkörd av en truck. 

I anmälan som upprättades beskrivs en arbetsplats med mycket stress och hög arbetsbelastning. Detta är bara ett av alla tillbud i en bransch där mörkertalet avseende olyckor är stort. 

– Bemanningsanställda byter jobb rätt ofta och är ständigt på nya arbetsplatser. Och är man ny på jobbet är risken för att en arbetsolycka sker större i början av anställningen, än om man jobbat på samma ställe i ett år, säger Heli Aarnipuro, arbetsmiljöinspektör och projektledare på Arbetsmiljöverket. 

Heli Aarnipuro, arbetsmiljöinspektör och projektledare på Arbetsmiljöverket Foto: Arbetsmiljöverket
Heli Aarnipuro, arbetsmiljöinspektör och projektledare på Arbetsmiljöverket Foto: Arbetsmiljöverket

Olycksfrekvensen inom bemanningsbranschen beror enligt Aarnipuro främst på två faktorer. Dels är bemanningsanställda ofta nya på jobbet och dels handlar det om själva arbetsuppgifterna. De bemanningsanställda får ofta utföra tunga arbetsuppgifter och använda farliga verktyg och maskiner, exempelvis truckar, utan att ha tillräcklig erfarenhet eller utbildning. 

–   Just truckar är en av de absolut farligaste maskinerna som en bemanningsanställd på ett lager använder sig av. Bemanningsföretaget och kundföretaget har gemensamt arbetsmiljöansvar. Kundföretagen kanske tänker att det är bemanningsföretagen som utbildar sin personal i exempelvis att köra truck och hoppar då ibland över den viktiga introduktionen, säger Heli Aarnipuro. 

Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsköparen och kundföretaget säkerställa arbetsmiljön. Ansvaret ligger därmed hos bägge parter, men det är just detta gemensamma ansvar som gör att bemanningsanställda ofta faller mellan stolarna.

– På olika industrier och på olika jobb så är det fler arbetsolyckor inom bemanningsbranschen. Man måste också förstå att bemanningsanställda också har svårare att anmäla incidenter, för de vill inte verka problematiska eller så vet de inte hur man går tillväga, säger Pille Strauss-Raats, researcher inom arbetsmiljö på Göteborgs Universitet. 

Enligt Arbetsmiljöverket har frekvensen av arbetsolyckor per 1000 förvärvsarbetande inom bemanningsföretag ökat från 13 arbetsolyckor år 2011 till 19 arbetsolyckor år 2021. 

Detta går att jämföra med att det i samtliga branscher skedde sju olyckor per 1000 för direktanställda mellan 2011 och 2014. Även 2019 låg olycksfrekvensen för direktanställda för samtliga branscher på sju arbetsolyckor med sjukfrånvaro per 1000 anställda. Det innebär är den som är bemanningsanställd löper nästan trippelt så stor risk att skada sig på jobbet.

Bemanningsbranschen omsatte 2021 uppemot 8,5 miljarder kronor – vilket är en stor vinstuppgång i förhållande till tidigare år. I början av 2000-talet låg omsättningen på omkring två miljarder kronor, enligt branschorganisationen Kompetensföretagen. 

Från början var det problematiskt att jobba fackligt med bemanning. Den information som vi får av kundföretaget, får inte de bemanningsanställda. 

”Peter”, huvudskyddsombud

På en bensinstation ska “Peter”, som egentligen heter något annat, lämna in sin bil för årlig besiktning. Bromsarna ska kontrolleras och kamremmen bytas ut. Han arbetar till vardags som huvudskyddsombud för lagerarbetare någonstans i Sverige. Peter har jobbat inom lager i nästan elva år och beskriver en situation där jobbet för de bemanningsanställda går ut över deras hälsa. 

– Från början var det problematiskt att jobba fackligt med bemanning. Den information som vi får av kundföretaget, får inte de bemanningsanställda. 

Peter beskriver en situation där det blir svårt att veta vem man ska vända sig till beträffande arbetsmiljöproblem. Han menar också att arbetsköparen varit likgiltig inför arbetsuppgifterna de bemanningsanställda utfört. 

– Vi hade ett område inne på vårt lager där det var mycket personal som sprang runt och plockade och även många truckar. När man varit där i en vecka ska man som anställd rotera och få nya arbetsuppgifter. Arbetet i detta område är väldigt tungt och man sliter ut ryggen och axlarna. Men de som jobbar hos bemanningen fick aldrig rotera mellan arbetsuppgifterna.

Peter förklarar att de anställda på bemanningsföretaget kommit till honom och berättat att de alltid blev placerade på just det område där skaderisken var som störst. 

– Då vände jag mig till arbetsgivaren och sa att i stället för att placera de som är inhyrda och som inte har någon variation i arbetet på platsen där jobbet är som tyngst, är det bättre att låta dem vara ute på andra verksamheter i lagret. När bemanningen är inne gör de bara en sak. De plockar. Vi som är direktanställda har en grundfunktion i våra avtal som gör att vi får rotera.

I dokument från Arbetsmiljöverket kan man läsa om brister i arbetsmiljön på Coops lager i Bro. Myndigheten som gjorde tillsynen föreskrev också arbetsköparen ett vite på 100 000 kronor om inte problemen med arbetsmiljön åtgärdades inom kort. Larmet handlade om just bristen på rotation för de bemanningsanställda.

En utredning gjordes på alla arbetsmoment på Coops lager, som senare redovisades till Arbetsmiljöverket. Arbetet för de bemanningsanställda ändrades, och de flyttades till ett nybyggt område för att det skulle kunna gå och plocka ergonomiskt. Först när skyddsombuden larmade till Arbetsmiljöverket tog företaget tog tag i problemen.

I ett mejlsvar till Arbetaren skriver Coop att ”säkerheten är god. Alla anställda får samma utbildning oavsett anställningsform. Vi följer noga upp olyckor och tillbud och ser ingen skillnad i representation mellan anställningsform”.

På frågan varför behovet med bemanningsanställda finns, svarar Coop: 

”Våra konsumenters köpmönster varierar kraftigt med väder, veckodagar, högtider eller till exempel pandemier. För att kunna parera de kraftiga volymsvängningarna mellan till exempel en mathögtid som påsken och veckorna efter behöver vi bemanningsanställda. De är ett viktigt komplement i uppdraget att leverera mat till hela landet, när konsumenterna behöver den”. 

Vidare så svarar Coop gällande den höga skaderisken för landets bemanningsanställda att “de noggrant följer skador och tillbud på vår arbetsplats och vi ser inte något sådant fenomen här på Coop”.

Foto: Tomas Oneborg/TT
Foto: Tomas Oneborg/TT

Över en kopp kaffe inne på macken fortsätter “Peter” att förklara. Han menar att det finns risker med att ha bemanning. Personerna kan utnyttjas av kundföretagen genom att bara jobba på de ställen där arbetet är som intensivast. 

– Man måste se över kontrakten. De som har den typen av anställning lätt kan bli utnyttjade och då kanske man inte vågar säga till. Som ni alla vet så kan man bli uppsagd efter två veckor. Det blir också svårt för oss skyddsombud att driva saker vidare när man inte vet om personen man hjälper kommer att vara kvar om en månad. 

Arbetsmiljöverket har i sin tillsyn dragit slutsatsen att de två parterna, det vill säga bemanningsföretagen och kundföretagen, bör förbättra sitt samarbete och på så sätt även förbättra arbetsmiljön för de bemanningsanställda. 

– All lagstiftning på arbetsmiljöområdet gäller även för bemanningsanställda, säger Heli Aarnipuro, arbetsmiljöinspektör och projektledare på Arbetsmiljöverket och fortsätter:

– Vi tycker att kundföretagen och bemanningsföretagen måste utveckla och förbättra samarbetet, för det finns regler för att arbetsolyckor ska undersökas och utredas. Man ska utreda vad som är orsaken till en olycka, säger Heli Aarnipuro. 

Bemanningsanställda som skadar sig kan ibland snabbt återvända till arbete.

– Det är på gott och ont. Skadar man sig på jobbet så har bemanningsföretagen oftast bättre möjligheter att anpassa arbetsuppgifterna till den person som är skadad, så man inte behöver vara sjukskriven utan kan fortsätta att jobba med något annat. 

Men enligt Peter är det inte fullt så enkelt. Han menar att bemanningsanställda ofta håller tyst om olyckor som sker på jobbet. Anställda som rapporterar till bemanningsföretaget riskerar att inte bli inringda igen. 

– När de är sjuka är det väldigt svårt att få arbetsanpassning. Kontrakten brukar avslutas när bemanningsanställda blir sjuka eller skadar sig på jobbet och detta på grund av att kontrakten är så dåliga från början. Man har inte råd att vara sjuk eller klaga på dålig arbetsmiljö, säger Peter. 

På Vårväderstorget i Biskopsgården är det för tillfället lugnt. Några pensionärer och hemtjänstpersonal är de enda som är i farten. Det är soligt ute och stämningen är god på det avlånga torget. Ovanför torget dånar spårvagnen fram. Den ska transportera människor från den här delen av Göteborg in till staden som är känd för sina stora industrier. 

Det finns truckar på avdelningen som det antagligen är svårare att skicka tillbaka till företaget man hyr dem av, än vad det är att sparka en människa som är inhyrd.

Per Andersson

Per Andersson har varit bemanningsanställd i många år och arbetat på Volvo Cars. Han har även jobbat aktivt inne på fabriken med att organisera bemanningsanställda för att ställa krav på arbetsköparen. 

– Det finns truckar på avdelningen som det antagligen är svårare att skicka tillbaka till företaget man hyr dem av, än vad det är att sparka en människa som är inhyrd. Den personen behöver man bara ringa upp och säga att den inte behövs längre. De behöver nästan inga argument alls.  

Han var tidigare anställd som montör på Volvo Cars och inte via bemanning. Sedan kom finanskrisen 2008. Per och cirka tusen andra direktanställda var tvungna att gå. Efter ett tag fick han anställning på samma arbetsplats, men denna gång som bemanningsanställd och skulle hoppa in när det fanns en lucka. Hans gamla chefer ville anställa honom direkt men bemanningsföretaget vägrade. 

– Jag var fackligt aktiv när jag var direktanställd och fortsatte med det även som bemanningsanställd. Så när jag såg hur vi behandlades försökte jag organisera oss under radarn. 

Per Andersson menar att det fanns ”en risk” med att organisera de bemanningsanställda under den perioden. Arbetstagare kände sig inte trygga och trodde att de skulle förlora jobbet om de gick med i facket. Per misstänker att han även förlorade chansen att få en fast tjänst på Volvo genom sitt fackliga arbete.

– Om bemanningsföretagen behandlar sina arbetare som på 30-talet, så kommer vi organisera oss som på 30-talet. 

Per Andersson arbetade tidigare på Volvo Cars, där han organiserade bemanningsanställda. Foto: Allan Persson
Per Andersson arbetade tidigare på Volvo Cars, där han organiserade bemanningsanställda. Foto: Allan Persson

På ett tak ovanför en restaurang inne på Volvofabriken i Göteborg började hemliga rastmöten hållas för att undvika insyn.

– Vi hade karosseriet, måleriet och monteringsfabriken med oss. Och så hade vi även en facebookgrupp där vi öppet kunde diskutera löner och sådant. Alla som deltog och delade ut flygblad var medvetna om att de var två månader från att få sparken. Vilket hände till slut.

Jag har sett folk bli väldigt illa behandlade också bara för att de reagerat på att det inte finns ett säkerhetsräcke vid arbetsplatsen eller klagat på att någon truck inte fungerar. 

Per Andersson

Per Andersson jobbar i dag på ett annat företag, där han nu är direktanställd. Även om olyckor ibland sker i det tunga arbetet han utför som metallarbetare menar han att det är en stor skillnad. På Volvo var det uppenbart hur dåligt det fungerade. 

– De skilda förutsättningarna för direktanställda och bemanningsanställda skulle jag säga är tydliga och i vissa fall till och med synliga. Till exempel så kan du få begagnade skor som inhyrd. Jag har sett folk bli väldigt illa behandlade också bara för att de reagerat på att det inte finns ett säkerhetsräcke vid arbetsplatsen eller klagat på att någon truck inte fungerar. 

Per Andersson menar att bemanningsanställda löper större risk att skada sig på jobbet. Foto: Allan Persson
Per Andersson menar att bemanningsanställda löper större risk att skada sig på jobbet. Foto: Allan Persson

Han fortsätter och beskriver orsakerna som han tror är anledningen till att fler bemanningsanställda skadar sig.

– Man får sämre utbildning. Man får inte rätt skyddsutrustning och man får sparken om man säger till. Jag har träffat inhyrda som haft handleder stora som apelsiner. Ett tydligt tecken på muskelinflammation när de står och monterar men de vågar inte sjukskriva sig för då kan de bli av med jobbet. Vissa har till och med blivit tablettmissbrukare. Det gör så ont i mig när jag får se sånt.  

Även resurssvaga grupper i samhället utnyttjas menar Per Andersson. 

– Det är en rasistisk exploatering som pågår. Kolla bara här i Biskopsgården, de flesta människor här jobbar inom bemanning. De bästa bemanningsföretagen får ju pris för att de har en massa utlandsfödda som jobbar hos dem. Men det är för att utlandsfödda är mer utsatta för arbetslöshet och därför tar de jobben med sämst villkor och lägst lön. Kvinnor är också bland de som utnyttjas hårdast. 

På bensinmacken i norra Stockholm är Peters bil klar för upphämtning. 

– Det är modernt slaveri. Det är hur jag ser på det, säger han med eftertryck innan han går.

Studentconsulting AB, ett av Skandinaviens största rekryterings- och bemanningsföretag och ett av de bemanningsföretag som Coop använder sig av, avböjer att ställa upp på intervju.

Peter heter egentligen något annat men vill vara anonym av rädsla för repressalier.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält
Amalthea Frantz, Arbetarens chefredaktör. Foto: Johan Apel Röstlund, Anders Wiklund / TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Att Sverige är ett särskilt tryggt land för arbetare är en seglivad myt. Vi har internationellt sett usel anställningstrygghet. I de branscher som drabbas mest av dödsolyckor har facket traditionellt varit starkt – men nu uppdagas värre och värre missförhållanden, inte sällan dolda bakom chimären kollektivavtal. 

Varje vecka dör en person på sitt jobb i Sverige. Fortfarande. De allra flesta är män. I kvinnodominerade yrken slits de anställda ut och blir sjuka på andra sätt. Vilket kan ha nog så dramatiska orsaker – exempelvis ligger hot och våld bakom 12 procent av de allvarliga arbetsolyckorna inom kommun- och regionsektorn, som Arbetaren uppmärksammade i höstas.

Själva dödstalen kunde förstås vara mycket värre. Så sent som på 1960-talet dog närmare en arbetare om dagen i Sverige. Att det inte är så längre är ingen slump. Som alltid finns de berördas egna drivkrafter bakom: anställda har kämpat för säkra arbeten och drägliga uppgifter, bland annat via skyddsombud. Gränsen för vad som var acceptabelt förflyttades. Dessvärre har denna gräns pressats tillbaka igen de senaste decennierna. 

Till exempel vittnar många fackligt aktiva om att skyddsombudens arbete försvåras allt mer. Samtidigt har medieskuggan brett ut sig över arbetares villkor i allmänhet, oavsett könstillhörighet.

Men, kanske har konflikterna synts lite mer än vanligt även i de stora medierna det senaste året. Vi minns skandalerna runt Northvolt och senare Stegra. Lönesänkningarna på Clas Ohlson. Den till synes ändlösa Tesla-strejken. Och förstås de omskrivna olyckorna med flera döda, senast i Söderhamn, tidigare i exempelvis Sundbyberg. Men de dödsolyckor som mest blir en siffra i statistiken är lika fruktansvärda.

Myten om tryggheten

Myten om Sverige som ett tryggt land för arbetare lever kvar. Det är uppenbart att många inte omfattas av tryggheten längre – särskilt inte migrantarbetare. Men försämringarna påverkar alla. Hur många är medvetna om att Sverige bedöms ha bland de sämsta anställningsskydden bland OECD-länderna, eftersom lagen om anställningsskydd (LAS) är så urvattnad? Det är därför stora delar av EU:s plattformsdirektiv inte kommer göra någon direkt skillnad för gigarbetare här. 

De stora facken har länge varit starka inom manligt dominerade branscher. Samtidigt är det just där de flesta dödsolyckor ännu sker – och där värre och värre missförhållanden uppdagas. Bygg, transport och jordbruk. Bland de många ljusskygga företagen finns förstås också ett mörkertal av olyckor. 

Tryggheten är på många sätt en chimär. I den omskrivna penningtvättshärvan hade ungefär hälften av de inblandade företagen kollektivavtal. Samma sak gäller de arbetsköpare som syndikalister drog till Arbetsdomstolen under 2025 – hälften av byggbolagen hade avtal med LO-facket Byggnads. 

Tecken i tiden

Att driva fall i domstol framstår kanske inte som det mest radikala fackföreningar kan göra. För syndikalisternas del beror de många fallen på två saker: för det första att man, i motsats till LO, har lyckats organisera en stor andel migrantarbetare. Dessas fall är ofta relativt enkla, till exempel att arbetsköparna förhandlingsvägrat. För det andra att lagändringen år 2019, som drevs igenom av Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco samt S-regeringen, gjort det mycket svårare att ta till andra metoder. 

Fallen i AD är tecken i tiden. Samtidigt har de minskat kraftigt sedan 2024 – eftersom fler av syndikalisternas ärenden når en lösning genom andra sorters förhandlingar. Om vi ska försöka se något positivt i samtiden (inte det lättaste) så är det en liten ljusglimt. I samma ljus måste vi se att medlemmarna i SAC:s lokala samorganisationer nyligen valde flera migrantarbetare till viktiga poster.

Ett annat tecken i tiden är att en syndikalistisk fackförening för lantarbetare nyligen grundades i Stockholmsområdet.

Rikta ljuset mot klassfrågorna

Om arbetsköparna får som de vill flyttar de gärna villkoren 100 år tillbaka i tiden. Just nu bevakar Natacha López rättegången om fallet utanför skånska Skurup. Rubriken säger det mesta: Lockades till Sverige med löften om arbete – tvingades till slav­arbete.

Många rubriker i dag låter som tagna från förra seklets början. Men kamperna fortsätter, in i framtiden. Under 2026 väntar en dom om ifall Hamnarbetsköparna gjort sig skyldiga till föreningsrättskränkning. Samma sak som drabbade skogsarbetarna i Lossmen-Ekträsk – de fick inte organisera sig som de ville. För hundra år sedan. 

Efter en drygt sju år lång konflikt vann syndikalisterna den striden. IF Metalls ovanliga Tesla-strejk fortsätter även den, in på sitt tredje år. 

Detta år, valåret 2026, tävlar de politiska partierna i hårda åtgärder som ska råda bot på otryggheten i samhället. Visst är det lustigt att de samtidigt fortsätter låtsas som om just arbetare och arbetslösa lever under exceptionellt trygga förhållanden i Sverige? 

De vill inte rikta ljuset mot klassfrågor. 

Men som alltid är det de berördas kamp som avgör i slutänden. Anställda, deras familjer, hela samhällen måste hålla ihop, hålla ut och hjälpa varandra för att nå verklig förändring. 

Publicerad Uppdaterad
6 dagar sedan
Två män döda efter arbetsplatsolycka i Bergvik utanför Söderhamn
Polisen utreder händelsen som misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Två döda efter allvarlig arbetsplatsolycka utanför Söderhamn


Två medelålders män omkom under tisdagen efter en allvarlig arbetsplatsolycka i Bergvik strax utanför Söderhamn. Polisen är fortfarande förtegen om vad som hänt med meddelar att en utredning om misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka inletts.

Det var vid 13-tiden som larmet kom från en arbetsplats i Bergvik bara någon mil väster om Söderhamn. Två män hade då skadats i samband med en olycka och både ambulans, polis och räddningstjänst kallades till platsen. De båda männen, som enligt Svt Gävleborg var i medelåldern, fördes akut till sjukhus.

Senare under eftermiddagen meddelades det dock att de bägge dött till följd av sina svåra skador.

”Med hänvisning till förundersökningssekretess kommer polisen inte ge några ytterligare kommentarer om omständigheterna för olyckan”, skriver polisen på sin hemsida.

Dödsolyckan var den fjärde hittills i år. Förra året omkom minst 52 personer på sina arbetsplatser runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
2 veckor sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad