Demonstrationer har hållits i flera länder efter att den välkända palestinska Al Jazeera-journalisten Shireen Abu Akleh på onsdagen sköts till döds när hon bevakade en israelisk räd på det ockuperade Västbanken. Enligt Al Jazeera sköts Shireen Abu Akleh till döds av israeliska styrkor.
– Jag tycker det är fel tillfälle att misstänkliggöra de medier och journalister som var på plats, säger Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser i Sverige till Arbetaren.
Shireen Abu Akleh var en välkänd och folkkär reporter i Mellanöstern. En hel generation palestinier växte upp med hennes rapportering. Hon började arbeta på den arabiska tv-kanalen Al Jazeera 1997 och har i över 25 års tid rapporterat från fältet om alla stora nyhetshändelser i Israel och Palestina.
Hon har förklarat sitt livsverk i en video med orden: ”Jag valde att bli journalist för att vara nära människor. Det är kanske inte så lätt att förändra verkligheten men jag kunde åtminstone göra deras röster hörda för världen”.
Det var i samband med att hon tillsammans med andra kollegor bevakade en israelisk stormning av ett flyktingläger i Jenin på det ockuperade Västbanken som platsen där de befann sig besköts. Enligt ögonvittnen och de journalistkollegor som var tillsammans med henne under morgonen sköts Shireen ihjäl av israeliska soldater.
– De bad oss inte att lämna området och de bad oss inte sluta filma. De sköt mot oss. En kula träffade mig och en annan träffade Shireen. De dödade henne kallblodigt, säger Ali al-Samoudi, som även han blev skjuten i ryggen och i dagsläget behandlas på sjukhus i Jenin, till nyhetsbyrån Reuters.
Det är klarlagt att Shireen Abu Akleh bar skyddsutrustning – en blå skyddsväst med ordet “press” som tydligt markerade att hon var journalist, och även en blå skyddshjälm. Kulan träffade henne i huvudet där det inte täcktes av hjälmen.
– Vi var en grupp journalister som alla bar pressvästar. Shireen bar till och med en hjälm, så det är uppenbart att de som sköt avsåg att träffa en oskyddad del av hennes kropp. Det var en avrättning, sade Shatha Hanaysh, journalist på Quds News som också var på plats, till The Guardian.
I det sista mejlet Shireen Abu Akleh skickade till sin redaktion strax efter klockan sex på morgonen skrev hon: “Ockupationsstyrkor stormar Jenin och belägrar ett hus i Jabriyat-kvarteret. På vägen dit kommer jag att ge er nyheter så snart bilden blir klar.”
Nyhetskanalen Al Jazeera har beskrivit Shireen Abu Aqlehs död som ett kallblodigt mord utfört av israeliska styrkor. “Vi uppmanar också det internationella samfundet att fördöma och hålla de israeliska ockupationsstyrkorna ansvariga”, skriver de i ett uttalande.
Israels premiärminister Naftali Bennett sade att det kan vara beväpnade palestinier som ligger bakom dådet. Den israeliska armén uppgav först att de undersökte ”möjligheterna att journalisten träffades av de palestinska skyttarna”, men arméchefen Aviv Kochavi sade senare att det inte gick att fastställa från vilken sida det dödliga skottet kommit, rapporterar TT.
Den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem har presenterat en digital kartläggning som visar att reportern befann sig i ett område där hon var utom skotthåll för stridande palestinier. De har även ingående granskat och motbevisat innehållet i en film som Israels utrikesministerium släppt, och som cirkulerat på Twitter.
Vi har också under fyra års tid sett hur 140 palestinska journalister beskjutits och skadats av israelisk militär när de bevakat den veckovisa demonstrationen, the ”Great march of return” och en rad andra attacker.
Erik Halkjaer, ordförande på Reportrar utan Gränser i Sverige
Den Internationella journalistfederationen (IFJ) skriver i ett uttalande att man fördömer “israeliska styrkors riktade dödande” av den palestinska journalisten Shireen Abu Akleh. Federationen menar att fallet bör anmälas till Internationella brottmålsdomstolen (ICC).
Enligt det palestinska journalistförbundet har nära 50 palestinska journalister dödats av Israel sedan 2000.
Erik Halkjaer är ordförande på Reportrar utan gränser i Sverige. Han menar att säkerheten för journalister i Palestina försämrats dramatiskt de senaste åren och påpekar att i RUG:s årliga press-index ligger Palestina numera på plats 170 av 180.
– Det är en av de värsta platserna i världen att vara journalist på. Till exempel har vi sett Israels bombningar av flera mediaredaktioner i Gaza, förra våren förstördes Al-Jazeeras redaktion. Vi har också under fyra års tid sett hur 140 palestinska journalister beskjutits och skadats av israelisk militär när de bevakat den veckovisa demonstrationen, the ”Great march of return” och en rad andra attacker. Utöver israeliska attacker ser vi också hur palestinska myndigheter på både Västbanken och i Gaza är oerhört restriktiva och tuffa mot journalister när det kommer till pressfrihet.
Hur tycker du rapporteringen om mordet varit bland svenska journalister?
– Visserligen ser vi en utveckling där färre journalister mördas per år, men i år har vi sett en dramatisk ökning i och med kriget i Ukraina. Elva journalister har dödats under årets första månader i Mexiko, och så nu en regelrätt avrättning i Palestina. Detta får väldigt lite uppmärksamhet i media och jag skulle vilja säga att svenska journalister är förhållandevis dåliga på att bevaka våld och övergrepp på journalister generellt. De måste bli bättre på att visa solidaritet och rapportera om sina kollegors situation. Nu har det skett en rad fördömanden på det här mordet, men det kunde ha varit mer.
– Allting blir också genast väldigt politiserat, i stället för att man fokuserar på att en journalist skjutits ihjäl. Nu är det plötsligt väldigt noga med vem som är avsändare i medierapporteringen om mordet. Då pratar vi ändå om etablerade trovärdiga medier som varit på plats och som rapporterar om den här händelsen. Media måste också acceptera att journalister varit på plats och utgå från att de rapporterar fritt och oberoende om detta. Sedan måste man självklart göra en oberoende utredning för att stärka och undersöka vad som skett, och ifall rapporteringen kan ha blivit fel. Men jag tycker det är fel tillfälle att misstänkliggöra de medier och journalister som var på plats, säger Erik Halkjaer.
