Vid årsskiftet presenterade två socialdemokratiska ministrar att de vill att svenskt bistånd ska gå till ökat återvändande, som även inkluderar tvångsutvisningar. Något som fått flera biståndsorganisationer att rasa.
Det var under en presskonferens den 29 december som de socialdemokratiska ministrarna Morgan Johansson och Anders Ygeman gjorde ett politiskt utspel om att fler personer som saknar juridisk rätt att vara i Sverige ska återvända till hemlandet.
Bland annat sade de att Polismyndigheten och Migrationsverket allt mer aktivt ska söka upp personer som vistas utan juridisk rätt i Sverige, bland annat på arbetsplatser.
Utöver detta sade de att delar av det svenska biståndet ska användas för att påverka hemlandets mottagande av den som utvisas.
– Bistånd bygger på respekt mellan landet som ger och landet som får, sade justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S), enligt SVT.
Integrations- och migrationsminister Anders Ygeman uppgav, enligt Dagens Nyheter, att den yttersta konsekvensen av detta kan bli att dra in bistånd från länder som inte tar emot sina medborgare. Ett villkorande som Moderaterna tidigare gjort, men som den tidigare röd-gröna regeringen inte gick med på.
Enligt Morgan Johansson har 90 000 asylsökande, sedan 2014, återvänt till hemlandet efter att de fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd. Vissa frivilligt, andra med tvång.
– Länderna måste respektera grundläggande folkrättsliga principer och börja ta emot dem som är dömda för brott, men även frivilliga och tvångsmässiga återvändanden, sade Morgan Johansson till SVT.
Utspelet har kritiserats av sju biståndschefer i en debattartikel publicerad i tidningen Omvärlden. En av dem är Anna Tibblin, generalsekreterare för biståndsorganisationen We Effect.
– Det här är otroligt oroande därför att det går emot de beslut som fattats av Sveriges riksdag, det är oroande för att den minister som är ansvarig för biståndspolitik inte var på plats när utspelet gjordes och för att det går emot Socialdemokraternas internationella program. Det är även oroande eftersom bistånd inte kan användas för att tvångsutvisa människor enligt de internationella regelverk som finns, säger Anna Tibblin.
I Socialdemokraternas nya internationella program står bland annat att ”Sverige ska ställa tydliga krav på att biståndet används till vad det är avsett för, och aktörer ska ställas till svars när oegentligheter upptäcks. Samarbetsländernas ägarskap av den egna utvecklingen är centralt och utvecklingssamarbetet ska anpassas till deras egna utvecklingsstrategier”.
Vad som får räknas som bistånd avgörs av kommitteen DAC, Development Assistance Committée, inom den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD. Anna Tibblin menar att den viktigaste internationella överenskommelsen är från 2017 och där i står bland annat att bistånd inte får användas för tvångsmässiga utvisningar.
– Det låter som ett populistiskt utspel för att visa att man menar allvar i migrationsfrågan, för att i sin tur vinna inrikespolitiska poäng. Att börja vackla i biståndsfrågan nu, när det behövs mer än någonsin, gör ont i magen.
Hanna Nelson, policychef på Oxfam Sverige.
Även Oxfam Sveriges policychef Hanna Nelson är kritisk. Hon förtydligar att majoriteten av biståndet inte går direkt till andra staters regeringar, utan till bland annat aktörer i civilsamhället, som stöttar lokala grupper och behov på plats, för att lyfta människor ur fattigdom.
– Det låter som ett populistiskt utspel för att visa att man menar allvar i migrationsfrågan, för att i sin tur vinna inrikespolitiska poäng. Att börja vackla i biståndsfrågan nu, när det behövs mer än någonsin, gör ont i magen, säger hon.
Den 17 januari släppte Oxfam rapporten Ojämlikhet dödar, som Arbetaren tidigare skrivit om, och som visar på att ojämlikheten ökar i världen. Enligt rapporten har 160 miljoner personer knuffats ned i fattigdom sedan pandemins början.
– Det som behövs i dagsläget är politiker som står upp för solidariteten och för internationella samarbeten, säger Hanna Nelson.
Arbetaren har sökt biståndsminister Matilda Ernkrans för en kommentar, men har av hennes pressekreterare hänvisats till ett debattinlägg i Omvärlden där hon svarat på kritiken. Där skriver hon att ”självklart ska det svenska biståndet följa OECD-DAC:s direktiv för vad som kan anses vara bistånd.”
Det svenska biståndet finansieras av skattemedel och styrs av de mål som fastställs av Sveriges riksdag. I dessa står att Sveriges bistånd ska gå till fattigdomsbekämpning i de länder där fattigdom och utsatthet är som störst. Biståndet ska bland annat främja demokratiutveckling, respekt för mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling.
Matilda Ernkrans skriver även i debattinlägget att ”Regeringen har nu gett Sida ett uppdrag att kartlägga hur de redan nu arbetar med flyktingar och migranter, bland annat stöd för ett säkert återvändande och en hållbar återintegrering.” Kartläggningen ska vara klar den 14 februari.
– Men det var inte det som ministrarna pratade om i utspelet, utan de talade om att använda biståndet till tvångsutvisning. Det kan man inte göra enligt de regler och mål som finns, säger Anna Tibblin.
Något som också är problematiskt, menar hon, är att det här kan få befolkningen att tro att det går att använda och villkora biståndspengar på det här sättet.
– Utspelet föder okunskap. Om det här bara handlar om politisk retorik så skiftar man fokus från det som biståndet syftar till; fattigdomsbekämpning. Och detta i en tid då bistånd behövs som allra mest. Fattigdomen i världen ökar just nu för första gången på trettio år samtidigt som de humanitära katastroferna förvärras och demokratin i flera länder är på tillbakagång, säger hon.
– Utspelet föder okunskap. Om det här bara handlar om politisk retorik så skiftar man fokus från det som biståndet syftar till; fattigdomsbekämpning. Och detta i en tid då bistånd behövs som allra mest.
Anna Tibblin, generalsekreterare på We Effect.
I en rapport om det humanitära läget i världen, publicerad den 2 december 2021, uppskattar FN att 274 miljoner människor kommer vara i behov av humanitärt stöd under 2022.
Och enligt Sida ökade antalet människor på flykt till 82 miljoner personer under 2020. En ökning som bland annat beror på att antalet väpnade konflikter runt om i världen ökat, men även på klimatförändringens effekter; såsom extrem torka och översvämningar. De senaste två åren har också pandemins effekter förvärrat det ekonomiska läget och ökat fattigdomen i många länder.
– Är det något vi har lärt oss under de senaste åren med pandemi är att världen hänger ihop. Det går inte att stänga gränser och tro att pandemi och klimatkris försvinner, vi måste samarbeta och jobba ihop. Att då föreslå att bistånd ska fokusera på annat än det är ämnat för är djupt cyniskt och oerhört allvarligt, säger Anna Tibblin.
Arbetaren har sökt biståndsminister Matilda Ernkrans, justitie- och inrikesminister Morgan Johansson samt integrations- och migrationsminster Anders Ygeman.
