Samtidigt som Danmark förbereder för att outsourca sitt flyktingmottagande till Afrika drar de in uppehållstillstånd för hundratals som redan befinner sig i landet.
– Jag känner skuld, varför tog jag min familj hit? Jag är rädd för att jag förstört deras framtid, säger Suzana Jelelatti.
Jag vill att politikerna ska se oss, kolla oss i ögonen förstå att vi flyktingar är människor.
Samir Abdullah Barakat
Sommarsolen värmer Köpenhamn. På Ströget lyser turisterna med sin frånvaro. Det är den andra pandemi-sommaren i Danmarks huvudstad. Ändå är det fullt av folk. Stämningen är uppsluppen. Danmark spelar match i fotbolls EM. På gator och torg står barn, vuxna, gamla och unga i röda landslagströjor. Var och varannan person har den danska flaggan i handen, i ansiktet eller på bröstet.
Ett stenkast från folkfesten på Ströget, mitt i staden tornar Christansborg upp sig. Slottet är hem för både statsministern och det danska folketinget. Utanför ingången till slottet sitter en äldre man från Syrien. Han röker cigarett efter cigarett. Mannen har inte ätit på fyra dagar, han är i hungerstrejk för att få politiker att förstå hur utsatta flyktingar är. På en stol bredvid honom sitter hans son, sonen översätter faderns ord.
– Jag strejkar för att mina barn ska få en bättre framtid. Jag vill att politikerna ska se oss, kolla oss i ögonen förstå att vi flyktingar är människor, säger mannen som heter Samir Abdullah Barakat.
Hans son ser rörd ut, han säger att han är stolt över att hans pappa protesterar för att göra livet bättre för de som flytt. Han berättar att han går i skolan, han pratar efter åtta år bättre danska än arabiska. Ändå känner han sig inte hemma.
– Vi har uppehållstillstånd men behandlas som andra klassens invånare, säger sonen, Mohammed Barakat.
Retoriken har blivit allt hårdare i Danmark. Ofta anklagas flyktingar för att utnyttja den danska välfärden.
– Jag är rädd för vad som kommer hända i framtiden, för vad som ska hända mina barn, säger Samir Abdullah Barakat.
Hans rädsla är inte obefogad. Danmark vill inte ta emot flyktingar och danska politiker har gått från ord till handling. Veckor tidigare, innanför slottets murar röstade det danska Folketinget igenom ett lagförslag som gör det möjligt för dem att förlägga mottagandet av flyktingar utomlands. Tanken är att flyktingar som söker asyl i Danmark ska flygas till Afrika och där få gå igenom asylprövningen. Beviljas de asyl ska de stanna och integreras i det land de befinner sig i. Notan ska Danmark stå för, mottagandet ska ske utanför Europa.
– Därmed kommer en asylansökan som beviljas inte längre leda till ett uppehållstillstånd i Danmark och därmed inte heller en åtkomstbiljett till vårt välfärdssamhället, sade den socialdemokratiske utlännings och integrationsminister Mattias Tesfaye när lagförslaget debatterades i folketinget i början av maj.
De länder som diskuterats som värdar för Danmarks mottagande har hög fattigdom, svag demokrati och många plågas av väpnade konflikter. Det rör sig om länder som Egyptien, Tunisien, Marocko, Etiopien, Rwanda och Libyen. Medan Marocko och Libyen har sagt nej har Rwanda uttalat sig positivt om möjligheten att ta emot Danmarks asylsökande.
– Rwanda har redan anläggningar för asylsökande och vi uppskattar samarbetet med Danmark inom detta område. Vi är öppna för ett nytt samarbete och nya förslag som kan leda till att erbjuda lämpliga villkor för asylsökande, skrev Rwandas ambassad som svar på frågan om de var beredda att ta emot asylsökande från Danmark, enligt Jyllands posten.
Samtidigt finns det i Rwanda redan 150 000 flyktingar från närliggande länder. Under förra året tog Danmark emot 200 kvotflyktingar från det afrikanska landet.
– Jag är medveten om att vissa anser att Danmark inte borde ta emot några kvotflyktingar alls. Men i regeringen tror vi att det finns ett behov av att avlasta ett av de länder som i dag åtar sig en enorm uppgift i de omedelbara områdena, sa utlännings och integrationsminister Mattias Tesfaye under våren.
Beslutet att outsourca flyktingmottagandet är bara ett av en rad kontroversiella beslut som tagits. Under våren tog Danmark beslutet att återkalla uppehållstillstånd för syrier från Damaskus området. Ett beslutet som riskerar att splittrat många familjer. Det är nämligen bara kvinnor och äldre män som får sina uppehållstillstånd indragna. De yngre männen får stanna då Danmark gör bedömningen att de kommer fängslas för att ha vapenvägrat om de återvänder.
Flyktingar är inte välkomna. För några dagar sedan när vi gick ned för gatan kom två män och skrek åk hem till mig.
Rihab Kassem, sjuksköterska och flykting från Syrien
På borggården rör sig politiker och tjänstemän. Runt halsen bär de namnbrickor. Ingen tycks notera den äldre mannen, hans vänner och hans son. Inte heller tycks de notera den mindre folksamling som samlats på slottstorget. Mannen, sonen och folksamlingen är alla del av en manifestation mot Danmarks asylpolitik. Manifestationen har pågått sedan maj.
Mitt i den lilla folksamlingen, i skuggan av en staty sitter Rihab Kassem, hon är i sextioårsåldern. Hon har bott i Danmark i åtta år. För bara några månader sedan trodde hon att hennes tillfälliga uppehållstillstånd skulle kunna förvandlas till ett permanent. I stället har hon nu tio dagar på sig att lämna landet.
– Mina barn och barnbarn bor här i Danmark, jag har ingen i Damaskus, säger hon.
I Syrien jobbade hon som sjuksköterska. På grund av att hon under kriget vårdat folk som gjort uppror mot Asad-Regimen riskerar hon livet om hon återvänder. Hon tar upp mobilen och visar bilder föreställande hemlösa på gatorna i Damaskus.
– Hur ska jag kunna leva själv där, frågar hon.
Klimatet i Danmark beskriver hon som allt annat än välkomnande. Även om hon menar att många danskar visar medkänsla upplever hon att ingen vill ge henne riktig hjälp och det finns de som vill henne illa.
– Flyktingar är inte välkomna. För några dagar sedan när vi gick ned för gatan kom två män och skrek åk hem till mig. Människor har kommit fram till mig, hostat mig i ansiktet och sagt att de har corona, säger Rihab Kassem.
De som sitter runt henne skakar sorgset på huvudet. Stämningen på torget är tryckt, många har fått utvisningsbeslut. Bland de som manifesterar går rykten om bekanta som tagits till förvaren, försvunnit och inte kommit tillbaka. Folk är rädda för att fängslas. Danmark saknar diplomatiska relationer med Syrien. Det innebär att de i dagsläget inte kan deportera syrier. I stället tas de som saknar asyl och som inte följer uppmaningarna om att lämna landet i förvar. Där hålls de fängslade på obestämd tid.
– De låser in folk och håller dem fängslade. Varför ska vi behöva välja mellan det och döden, säger Suzana Jelelatti, också hon en av de protesterande.
Hon och hennes döttrar har fått sina uppehållstillstånd indragna.
– De behandlar oss som kriminella, utreder oss, fängslar oss. Jag har så många frågor, varför fick vi stanna och bygga upp våra liv här om de ska skicka tillbaka oss, säger hon.
När hon pratar fylls hennes ögon med tårar.
– Jag tänkte att danskarna är världens lyckligaste folk, det kommer bli bra för min familj men de vill inte ha oss. Jag känner skuld, varför tog jag min familj hit? Varför fortsatte jag inte över bron? Jag rädd för att mitt beslut har förstört deras framtid, säger hon.
Några kilometer bort, på Danmarks nationalarena Parken har elva danska spelare radat upp sig. Ur högtalarna och tusentals munnar stiger sången.
”Det finns ett älskvärt land som står med breda bokträd nära den salta Österstranden. Det buktar sig i backar och dälder och heter gamla Danmark”
Det går bra för gamla Danmark, de tar sig ända till semifinal. Landet kastas in i en nationalistisk segeryra. Ur stadens tunnelbana väller unga män i rött och vitt. Vrålen stiger mot skyn, de som brukar kallas världens lyckligaste folk är fyllda av glädje.
På torget har den äldre mannen gått hem för att vila. På morgonen ska han återta sin plats och fortsätta sin tysta protest. Hans förhoppning är att makthavarna ska se honom.
Den 29 juni avslutades manifestationen. Rihab Kassem har fått sitt ärende öppnat igen, vad som händer henne i framtiden vet hon inte. Suzana Jelelatti är kvar i Danmark men har fortfarande ett utvisningsbeslut,
