År 2019 infördes en ny antistrejklag i Sverige. Den är negativ för alla löntagare men har udden riktad mot de fristående facken SAC och Hamnarbetarförbundet. Har lagen tagit död på SAC? ”Nej. Vi har tagit fram en utredning där en ny strategi presenteras. Vi bedömer att syndikalister alltjämt kan strida lovligt för både kollektivavtal och alternativ till kollektivavtal.” Det skriver Jenny Stendahl, Erik Bonk och Rasmus Hästbacka i SAC.
Det brukar påstås att Sverige har världens starkaste fackföreningsrörelse. Kanske är de fackliga byråkratierna starka, men rörelsen och kampen har länge varit på tillbakagång. I Sverige finns det bara två rikstäckande fackföreningar som tar medlemsdemokrati på allvar: SAC och Hamnarbetarförbundet (Hamn). För oss i SAC och Hamn är det självklart att medlemsbasen ska ta beslut om fackliga krav, stridsåtgärder och uppgörelser med arbetsgivarsidan.
De svenska fackförbunden kan stoltsera med höga medlemsantal, men saknar i regel den primära källan till facklig styrka: att många kollegor håller ihop och agerar tillsammans.
Vi ser inom LO-, TCO- och Saco-förbunden att det finns spridda öar av gräsrötter som försöker utveckla den fackliga demokratin och bjuda arbetsgivarna motstånd. Dessa hedervärda öar bekämpas ständigt av den fackliga byråkratin. Alltför ofta vinner byråkratin. Inom SAC och Hamn finns ingen sådan byråkrati.
De svenska fackförbunden kan stoltsera med höga medlemsantal, men saknar i regel den primära källan till facklig styrka: att många kollegor håller ihop och agerar tillsammans. Utan starka fackföreningar kan arbetsgivare löpa amok. Inte helt oväntat börjar den svenska arbetsmarknaden bli galen.
Det beräknas att över 770 svenskar dör av arbetsrelaterad stress varje år. Allt fler löntagare jobbar under usla villkor, inte bara i arbetsmarknadens utkanter och för företag som saknar kollektivavtal. SAC:s skyddsombud och migrantmedlemmar vittnar om usla villkor under ansedda företag med kollektivavtal. Många arbetsgivare tecknar avtal endast för syns skull som de sedan struntar i. Syndikalister lägger mycket krut på att försvara kollektivavtal som egentligen har träffats av andra fackföreningar.
Den självständiga fackliga kamp som SAC och Hamn praktiserar kan arbetsgivarsidan inte kontrollera. Det kan inte heller Sveriges riksdag eller facktopparna inom LO, TCO och Saco. Följaktligen gjorde dessa makthavare gemensam sak år 2019 och införde en ny antistrejklag. Den så kallade fredsplikten i medbestämmandelagen (MBL) utökades drastiskt. Fredsplikt innebär förbud mot strejk, blockad och andra stridsåtgärder. Den utökade fredsplikten är negativ för alla löntagare men har udden riktad mot SAC och Hamn.
Vid första anblicken kunde det se ut som att 2019 års antistrejklag skulle reducera SAC och Hamn till meningslösa organisationer. Tidigare hade SAC och Hamn fri stridsrätt mot arbetsgivare som träffat kollektivavtal med andra fackföreningar. Vi kunde vägra att acceptera usla avtalsförslag och behålla stridsrätten fullt ut. Så är det inte längre.
Vi drabbas av den utökade fredsplikten så fort andra fackföreningar träffar avtal, även när avtalen är så dåliga att vi omöjligen kan godta dem. Vi är förbjudna att vidta stridsåtgärder mot avtalsbundna arbetsgivare – såvida inte syftet med åtgärderna är att träffa ännu ett kollektivavtal. Det är huvudregeln i den nya paragrafen 41 d i MBL.
I hamnarna har arbetsgivarsidan av tradition rikstäckande kollektivavtal med LO-förbundet Transport, inte med Hamnarbetarförbundet. Tog 2019 års antistrejklag död på Hamnarbetarförbundet? Nej. Samma år träffade förbundet för första gången ett eget riksavtal med arbetsgivarsidan. Hamn gick stärkt ur denna strid och stretar vidare. Det var arbetsgivarsidan som i alla år hade vägrat teckna riksavtal, inte Hamn.
Har SAC gett upp? Nej. Vi har tagit fram en utredning där en ny strategi presenteras. Vi bedömer att syndikalister alltjämt kan strida lovligt för både kollektivavtal och alternativ till kollektivavtal. Vi kommer att utbilda medlemskåren i denna strategi i syfte att bygga kollektiv styrka på arbetsplatserna och flytta fram positionerna. Det viktiga är att skapa en bättre arbetsplats för alla anställda oavsett yrke eller facklig tillhörighet.
Nyckelpersonerna i den nya strategin är alla syndikalister som organiserar på sina jobb. Syndikalister bygger så kallade driftsektioner på arbetsplatsnivå. Det är fackklubbar för alla yrken utom cheferna. Ordet ”drift” syftar på att sektionens långsiktiga vision är att personalkollektivet ska demokratisera arbetsplatsen och överta driften. Syndikalister bygger även tvärfackliga forum och grupper för att ena kollektivet.
Utan att avslöja alltför mycket för de arbetsgivare som läser denna artikel, ska vi förklara vad den nya strategin går ut på.
Vad händer om en syndikalistisk sektion träffar kollektivavtal som innehåller bättre löner och anställningsvillkor än de kollektivavtal som andra fackföreningar redan har träffat? På juristspråk talar man då om konkurrerande kollektivavtal, där sektionen blir part i det så kallade andraavtalet. Enligt Arbetsdomstolens praxis är arbetsgivaren endast skyldig att tillämpa löne- och anställningsvillkoren i det först tecknade kollektivavtalet, det så kallade förstaavtalet. Alltså kan arbetsgivaren strunta i sektionens andraavtal. Det är huvudregeln.
Så, hur kan vanliga knegare navigera i denna snåriga juridik? Det finns grovt sett tre handlingslinjer.
(1) Den första linjen är att sektionen tar strid för kollektivavtal som inte reglerar anställningsvillkoren, men som innehåller fackliga rättigheter för sektionen och dess förtroendevalda. Några exempel på sådana rättigheter är rätten att utse skyddsombud, jobba fackligt på betald arbetstid och en förstärkt rätt till information och förhandlingar. Sådana rättigheter är arbetsgivaren skyldig att respektera även i ett andraavtal.
(2) Den andra handlingslinjen är att sektionen trots allt träffar kollektivavtal som innehåller bättre löne- och anställningsvillkor än ett förstaavtal. När förstaavtalet löper ut blir arbetsgivaren förmodligen skyldig att tillämpa sektionens avtal i stället, vilket hela personalen vinner på. Då får övriga fackföreningar acceptera att syndikalisterna plötsligt äger förstaavtalet. Syndikalister kan släppa denna position om de andra facken lyckas ingå kollektivavtal som ger personalen ännu bättre villkor. Syndikalister är också öppna för tvärfackligt samarbete och flerpartsavtal.
Om en sektion tar strid för ett bättre kollektivavtal än det befintliga avtalet, så kommer arbetsgivaren att sätta sig på tvären. Arbetsgivaren lär påstå att stridens syfte är att undantränga förstaavtalet, varför striden är olovlig. För att förebygga sådana invändningar kan sektionen skriva in i sitt avtalsförslag att sektionens avtal inte ska tillämpas förrän förstaavtalet har löpt ut. Då skulle Arbetsdomstolen förmodligen bedöma striden som lovlig.
Kollektivavtal är inget nytt för SAC. Under 1900-talet träffade syndikalister hundratals kollektivavtal, primärt lokala avtal men även centrala avtal inom skogsbruket. Syndikalister träffar alltså gärna kollektivavtal förutsatt att den berörda löntagargruppen får ta ställning till avtalsförslagen.
(3) Om arbetsgivarsidan vägrar träffa avtal med oss, så är vi öppna för alternativa uppgörelser. Det är den tredje handlingslinjen. I SAC:s strategiutredning laborerar vi med flera alternativ till kollektivavtal, däribland muntliga avtal och skriftliga individuella avtal. Muntliga avtal kan användas för att stärka de fackliga rättigheterna. En ljudupptagning av muntliga avtal förebygger tvister om avtalets innehåll. Skriftliga individuella avtal kan användas för att förbättra löner och anställningsvillkor för alla anställda på en arbetsplats, förutsatt att avtalen är likalydande och undertecknas av alla.
Med kollektivavtal följer den mest omfattande fredsplikten (enligt den gamla paragrafen 41 i MBL). Under avtalsperioden är nästan alla stridsåtgärder förbjudna. En stor fördel med nyss nämnda alternativ till kollektivavtal är att dessa uppgörelser inte medför fredsplikt. Arbetsgivare som ogillar detta, får så vackert acceptera att träffa kollektivavtal med syndikalistiska sektioner.
Medlemmar i SAC kan läsa allt om den nya strategin genom att logga in på SAC:s hemsida. Där lägger vi upp videoföredrag, artiklar och nya erfarenheter. Vi menar att strategin kan användas även mot arbetsgivare som använder så kallad avtalsshopping och gula fackföreningar. Dessa problem riskerar att växa på grund av den utökade fredsplikten i MBL.
Den nya strategin är vass men ingen ”quick fix”. Allt hänger på medlemmarnas tålmodiga organiseringsarbete.
Jenny Stendahl, ledamot i SAC:s centralkommitté
Erik Bonk, generalsekreterare för SAC
Rasmus Hästbacka, ledamot i SAC:s rättskommitté
