När Nooshi Dadgostar tog över efter Jonas Sjöstedt var det många som trodde att partiet skulle backa i opinionsmätningarna. Det blev tvärt om och i förra veckan noterade Vänsterpartiet sin högsta siffra i SCB:s partisympatiundersökning på 16 år. Men målet är att samla betydligt fler som tröttnat på privatiseringar och ökade klyftor, säger Nooshi, när Arbetaren möter henne på partikansliet i centrala Stockholm.
Gråkall decemberförmiddag i centrala Stockholm och solen har inte synts till på flera dagar. Glest med folk i Gamla stans gränder och på tunnelbanan sitter människor utspridda. Av rädsla och försiktighet. Ansiktsmasker, betydligt vanligare nu än i våras, och utanför riksdagen står tre vakter och huttrar i det ihållande duggregnet.
En bit därifrån tar Nooshi Dadgostar emot uppe på Vänsterpartiets kansli. Lokalerna är gamla och stelt men stilrent inredda. Kopieringsmaskiner, kaffeautomater och fikabord. Hon har varit partiledare i precis en månad sedan hon efterträdde den nästan omåttligt populära Jonas Sjöstedt. Många, inte minst kvällstidningarnas så kallade politiska experter, spådde ett bakslag när den betydligt mindre kända Nooshi skulle ta över.
Det visade sig vara fel. Dagen innan vi möts presenteras Statistiska centralbyråns partisympatiundersökning för november. Vänsterpartiet får där sina högsta siffror på 16 år och skulle det vara val idag hade 9,3 procent av de svenska väljarna lagt sin röst på partiet, enligt undersökningen.
– Det känns så klart väldigt roligt. Och det märks i vårt arbete att det håller på att vända. Jag upplever en enorm trötthet på privatiseringar, marknadsskolan och utförsäljningar. Bara härom dagen kunde vi ju läsa om en äldre dam som blivit vräkt från sin lägenhet på Albyberget i södra Stockholm av ett riskkapitalbolag sedan hon missat en hyra. Samtidigt har vi fått igenom en ändring i frågan om sjukförsäkringar. Det var ett genombrott för oss. Många väljare upplever nog att samhället under flera år dragit sig tillbaka, och där är vi en motkraft.
Men samtidigt som ni får den högsta siffran på 16 år. Varför är ni inte ännu större med tanke på hur läget ser ut?
– Vi vill naturligtvis alltid bli större och jag ser hur vi växer. Under den pågående pandemin är det ju många som fått upp ögonen för exempelvis äldrevården och folk tror knappt sina öron när de läser om att det bara i Stockholm finns omkring hundra privata bolag inom hemtjänsten. Det är inte klokt, säger Nooshi Dadgostar och tittar ut över den tomma möteslokalen tre trappor upp.
Det är visserligen inget svar på den fråga jag ställde. Varför ett vänsterparti med så stort fokus på offentligt anställda och deras villkor inom vård, omsorg och skola inte ens lockar var tionde väljare samtidigt som nya rapporterar hela tiden presenteras kring missförhållanden inom de branscher som på så många sätt bär Sverige genom den största krisen sedan andra världskriget.
– För att kunna genomdriva vår politik måste vi så klart växa som parti. Framförallt på orter utanför storstäderna. Vi måste få ut ett hoppfullt budskap om att det faktiskt går att förändra saker politiskt.
Nooshi ser bestämd ut. Blicken är hela tiden allvarsam och svaren kommer fort. Nästan inövade. Hon lägger inte fram några stora visioner utan pratar hellre om här och nu. Om saker hon tror går att förändra. Reformer och fler arbetstillfällen. Bättre villkor för de som jobbar och en drägligare tillvaro för de utan anställning.
Jag får ibland känslan av att den svenska vänstern, och då inte bara ditt parti, är splittrade. Att det finns två väldigt starka motpoler som inte riktigt möts…
– Jag uppfattar det som att vi har en bra stämning. Åtminstone i Vänsterpartiet. Att vi vill vara en offensiv kraft att räkna med. Det är synd om det finns en splittring för vi behöver verkligen samlas och göra saker som påverkar i verkligheten.
Det var under vågen av nedskärningar och jag kunde se hur allt det där påverkade mina föräldrar. De arbetade inom långvården och i hemtjänsten.
Nooshi Dadgostar gick med i Ung Vänster hemma i uppväxtstaden Göteborg under högstadiet i slutet av 1990-talet. Det inte mer än lite drygt 20 år sedan men känns på många sätt som en helt annan tid. Hon minns det tydligt.
– Det var under vågen av nedskärningar och jag kunde se hur allt det där påverkade mina föräldrar. De arbetade inom långvården och i hemtjänsten. Så för mig kändes Ung Vänster självklart, och jag var ju feminist också.
Tillbaka till frågan om ifall vänstern är splittrad. Hon ser nästan besvärad ut av frågan och tar ett djupt andetag.
– Mitt uppdrag är ju att samla så många som möjligt för att kunna förändra saker.
Det finns ju en vänster även utanför ert parti. För några veckor sedan var det många som reagerade på en visserligen ganska tramsig radiointervju du gjorde i P3 där du sade något om att anarkister kan gå med i Moderaterna…
– Ja det där. Alltså. Jag minns inte riktigt vad jag sade och jag är väl ingen expert när det kommer till anarkism. Men jag fick flera intressanta böcker skickade till mig efteråt som det ska bli roligt att läsa.
Bakom aktionen med att skicka böcker till den nytillträdde partiledaren låg den frihetliga bokhandeln Info. I ett lustigt formulerat meddelande förklarade de att misstänkte en historisk kunskapslucka hos Nooshi och att därför i välvilja skänker henne ett bokpaket med översiktlig syn i anarkismens roll i den internationella arbetarrörelsens historia.
Kropotkin, Emma Goldman och svenska Ingemar Sjöös Fackliga fribrytare, om den syndikalistiska rörelsen i Sverige var några av de böcker som lades på postlådan.
Det är den stora frågan om hur vi får ännu fler att vilja vara med och förändra. För jag är säker på att många fler än de som röstar på oss tycker som vi när det exempelvis gäller privatiseringar och utförsäljningar av det gemensamma.
Nooshi ler och upprepar att hon ska läsa böckerna. Och förklarar samtidigt att hon inte menar att alla som ser sig som vänster måste gå med i partiet. Själv har hon bland annat engagerat sig utomparlamentariskt i bostadsnätverket Alby är inte till salu som tillsammans med Hyresgästföreningen jobbade för att stoppa utförsäljningar av allmännyttan i södra Stockholm.
– Vi måste få människor att våga tro igen. På att det går att förändra saker genom att engagera sig politiskt. För de problem vi ser i samhället idag är politiska och inte individuella.
Vilken är den svåraste frågan för vänstern idag?
– Det är den stora frågan om hur vi får ännu fler att vilja vara med och förändra. För jag är säker på att många fler än de som röstar på oss tycker som vi när det exempelvis gäller privatiseringar och utförsäljningar av det gemensamma.
En knapp halvtimme av den överenskomna tiden tiden har gått. Nooshis vikarierande pressekreterare tittar otåligt på klockan. Statsminister Stefan Löfven har kallat till presskonferens om coronaläget och den måste de följa.
Men först. Tre snabba. Vilka är Vänsterpartiets viktigaste frågor att driva den närmaste tiden?
Nooshi ser självsäker ut och tvekar inte.
– Anställningstryggheten. Det skapar en enorm oro i vardagen för så många människor när man inte vet när och om man ska gå till jobbet. Det handlar om att kunna planera sitt liv. Förstörs den tryggheten så vet vi vad det leder till.
– Sedan skulle jag säga bostadsfrågan. Det behövs en statlig bostadspolitik där det byggs hyresrätter där folk har råd att bo.
– Och naturligtvis marknadiseringen inom exempelvis skolan, det fungerar inte som det ser ut i dag. Men jag vill lyfta en fjärde fråga också och det är så klart att det behövs jobb och utveckling i hela landet.
