Amazon har på sitt FC i Passo Corese utanför Rom infört säkerhetsåtgärder mot covid-19 som gjort det ännu svårare för anställda att tala med varandra under skiften. Foto: Julia Lindblom

Pyjamasdagar och osäkra jobb – så funkar Amazons lager

Snart öppnar Amazon i Sverige, men vad är det för ett företag? Arbetaren reser från Amazons äldsta lager i Europa till ett av de allra nyaste och mest robotiserade, för att prata med arbetare och företagsföreträdare om arbetsförhållandena och företagskultur.

De senaste åren har Amazon under september månad anordnat en global välgörenhetskampanj till stöd för cancersjuka barn. På Amazons FC:s runt om i världen uppmuntrar företaget sina anställda att komma till skiften i pyjamas, eftersom de sjuka barnen tillbringar en stor del av tiden i sängen. Amazon delar inför välgörenhetsdagen, som går under namnet ”Amazon Goes Gold”, ut foldrar med grafiska illustrationer om hur man bör klä sig anständigt.

Det går bra med en heltäckande pyjamas, men inte med ett nattlinne som slutar ovanför knäna. Det går bra att ha på sig en t-shirt med stålmannen-tryck, men inte en med sitt favoritbands logga. I Bad Hersfeld detta år ger Amazon bort fem euro till välgörenhet för varje anställd som kommer utklädd till skiftet. I italienska Passo Corese uppmuntrades manliga anställda under en liknande välgörenhetsdag förra året, ”Movember”, att låta mustaschen växa ut i solidaritet med människor med prostatacancer.

Detta är några av flera återkommande tillställningar som Amazon arrangerar på sina lager varje år. Skruvade inslag som den så kallade ”Pyjamasdagen” är inte främmande i den företagskultur som representerar Amazon eller andra moderna företag, men det som utmärker Amazon som techföretag är att de har tusentals lagerarbetare i låglönesektorn.

Amazons lager kallas för ”Fulfillment centers”, FC:s, och finns utspridda i ett femtontal länder runt om i världen. När Amazon för över tjugo år sedan etablerade sig i Europa fokuserade de på den tyska marknaden. Att Amazon då valde att påbörja verksamheten i Bad Hersfeld var ingen slump. Staden genomkorsas av flera stora motorvägar i alla väderstreck och är en viktig nod i Tysklands logistiska nätverk. Från den lilla tågstationen går det regelbundet snabbtåg till Frankfurt såväl som till Berlin. Den vykortsvackra staden ligger med andra ord mitt i Tyskland. Här finns vindlande gränder, idylliska korsvirkeshus och en av Europas äldsta katedraler från medeltiden. 

Bad Hersfeld har genomgått många industriella förändringar genom åren. Staden hade tidigare en stor textilindustri, men är i dag alltigenom präglad av logistikbranschen. I Bad Hersfeld och dess omgivningar bor det i dagsläget omkring 30 000 personer. 3 500 av dessa, över 10 procent av befolkningen, arbetar på Amazon som också är den största arbetsgivaren i kommunen. Varje sommar reser kulturintresserade människor från hela Tyskland till den lilla staden. Då sätter kommunen upp en teaterfestival i de gamla katedralruinerna i stadsparken.

Evenemangsaffischerna sitter när jag besöker staden fortfarande uppsatta på elskåp och fasader. Amazons diskreta logga skymtar i kanten. Amazon har nämligen också inflytande över stadens kulturliv. Borgmästaren har en god relation till företaget som ger stöd till större evenemang som teaterfestivalen. Samtidigt försöker Amazon undvika att betala skatt i Tyskland, och slussa intäkterna vidare till Luxemburg där företaget har sitt högkvarter. 

Foto: Julia LindblomAmazons lager i Bad Hersfeld är ett av de äldsta i Europa. Det var i Bad Hersfeld som Amazon etablerade sig när de ville nå ut till den europeiska marknaden 1999.
Foto: Julia Lindblom
Amazons lager i Bad Hersfeld är ett av de äldsta i Europa. Det var i Bad Hersfeld som Amazon etablerade sig när de ville nå ut till den europeiska marknaden 1999.

Amazons pressekreterare Stephan Eichenseher hälsar mig välkommen i receptionen. Min ankomst registreras och jag får ett passerkort att hänga om halsen. Mittemot receptionen står ett konstgjort träd i vilket det hänger färgglada små lappar i snören. Det är önskningar och hälsningar som anställda fått skriva ned i samband med välgörenhetsdagen. 

Stephan Eichenseher nickar mot trädet och säger att det är förtjusande att så många dagen innan kommit till jobbet i pyjamas. Han visar mig in i ett studioliknande rum där besökare brukar samlas inför Amazons guidade turer. På väggen hänger en stor karta där Amazons alla FC:n i Tyskland finns utmärkta.

– Allting började här på Amazon i Bad Hersfeld 1999. Det här är ett Traditional FC. Det gäller för oss att ha standardiserade processer, men det finns såklart undantag, förklarar Stephan Eichenseher. 

Det finns olika kategorier av Amazonlager; Sortable, Non-Sortable och Mixed. Större och tyngre varor hanteras på de lager som klassificeras som ”Non-Sortable”, medan böcker, leksaker och mindre föremål hanteras som ”Sortable”. Kort och gott det mesta som ryms i Amazons svarta förvaringsboxar, de som på Amazonspråk kallas för ”totes”. 

I Bad Hersfeld på de två stora lagren handlar det dock om varor som kräver särskild hantering. På lagerenheten FRA1 hanterar man alkohol och drycker och på FRA3 hanterar man kläder och skor. I Amazons europeiska logistiska nätverk finns en noga planerad inventering över vilka produkter som hanteras på vilket lager. När konsumenter i Sverige handlar från Amazon är det därför långt ifrån säkert att varorna levereras från det kommande lagret i Eskilstuna under de arbetsförhållanden som kommer att råda där.

Foto: Julia LindblomStephan Eichenseher är pressekreterare för Amazon i Tyskland.
Foto: Julia Lindblom
Stephan Eichenseher är pressekreterare för Amazon i Tyskland.

Vi dröjer vid tavlan och pressekreteraren pekar ut det nybyggda robotiserade FC:t i Winsen för mig. Plötsligt kommer Stephanie Schreiber, högsta chef, så kallad ”General Manager” för Amazon i Bad Hersfeld, in genom dörren med andan i halsen.

Hon förklarar att hon precis varit på ett ”Birthday Roundtable” med sina deltidsanställda. Det är ett möte då anställda på Amazon som fyller år samma månad får möjlighet att träffa den högsta chefen under vad som ska föreställa avslappnade former. De dricker kaffe och äter tårta, men får också möjlighet att ställa frågor och komma med invändningar gällande arbetsmiljön.

Stephanie Schreiber berättar att de under mötet diskuterat air-condition, hur man ska motverka rökningen på parkeringen och att det numera saknas mikrovågsugnar i kantinen. 

– Vi tog bort mikrovågsugnarna på grund av brandrisken. Någon lagade mat med förpackningen på och en av mikrovågsugnarna höll på att fatta eld. I dag berättade jag varför de är borta och inte kommer tillbaka, förklarar hon med ett bestämt tonfall.

Jag frågar Stephanie Schreiber vad hon tänker om relationen mellan Amazon och Verdi. Sedan 2013 har fackförbundet kämpat för ett eget kollektivavtal och åtskilliga protester och strejker har genomförts på lager runt om i landet. 

– För det första måste du förstå att endast en liten del av vårt folk är fackanslutna. De flesta arbetar även under perioder av strejk, och är nöjda med sina jobb. Jag vill ha en god relation till mina anställda och till arbetsrådet. Det fungerar som en triangel, säger Stephanie Schreiber.

Foto: Julia Lindblom– Work Hard, det ligger i vårt DNA, säger Stephanie Schreiber, General Manager på FRA3 i Bad Hersfeld.
Foto: Julia Lindblom
– Work Hard, det ligger i vårt DNA, säger Stephanie Schreiber, General Manager på FRA3 i Bad Hersfeld.

Hur kan du hålla på med modern business som online-retail och arbeta med instruktioner från sextiotalet?

Stephan Eichenseher, pressekreterare för Amazon i Tyskland

I Tyskland är det lag på att så kallat arbetsråd får finnas på varje arbetsplats som har ett visst antal anställda. Arbetsrådet har också inflytande på arbetsplatsen och kan godkänna om arbetsgivaren ska avskeda eller anställa nya personer. Trots att Amazon officiellt inte förhandlar med Verdi och vägrar teckna kollektivavtal, har fackförbundet flera representanter i arbetsrådet och viss möjlighet att påverka arbetsplatsen.

Stephan Eichenseher säger att många anställda inom logistikbranschen säkert skulle tjäna mindre med ett kollektivavtal. 

– Vi har till exempel förmåner som aktier som du inte hittar i ett kollektivavtal. Kollektivavtalet som finns i Tyskland kommer från sextiotalet och har inte uppdaterats sedan dess. Jobbeskrivningarna passar inte in i den moderna världen. Hur kan du hålla på med modern business som online-retail och arbeta med instruktioner från sextiotalet? Det funkar inte. Därför säger vi att fackföreningar och Amazon inte passar ihop, säger Stephan Eichenseher.

Amazon använder flera metoder som de beskriver som personalinflytande. Förutom så kallade ”birthday roundtables”, finns en stor anslagstavla vid ingången till produktionsområdet som går under namnet ”The Voice of Associates”. För att få åtkomst till tavlan behöver man ange sitt användarnamn, och sedan skriva förslag och synpunkter på hur säkerheten kan förbättras. 

Foto: Julia LindblomHR-avdelningen på lagret i Passo Corese i Italien. Istället för fackliga skyddsombud menar Amazon att anställda kan utöva personalinflytande genom att bland annat skriva på en anslagstavla vid namn "The Voice of Associates".
Foto: Julia Lindblom
HR-avdelningen på lagret i Passo Corese i Italien. Istället för fackliga skyddsombud menar Amazon att anställda kan utöva personalinflytande genom att bland annat skriva på en anslagstavla vid namn ”The Voice of Associates”.

Amazon har också en egen internvaluta som anställda belönas med om de arbetar övertid eller noterar säkerhetsrisker. I stället för fackliga skyddsombud kan anställda om de noterar en fara, till exempel att en kollega inte håller i ledstången när den går i en trappa, fylla i en blankett och belönas med så kallade ”swaggies”. Det går dock inte att lösa in sina hopsparade swaggies i pengar. I stället kan man köpa Amazons egen merch, som består av bland annat solglasögon i plast, vattenflaskor och t-shirts.

I just Bad Hersfeld har arbetsrådet lyckats avskaffa systemet med swaggies, genom att gå till en domstol och lyfta frågan om personintegritet och GDPR. Den interna valutan fungerar nämligen också som data som går att koppla till enskilda anställda. 

Stephanie Schreiber berättar att alla lokaler på FRA3 bär namn efter döda rockstjärnor, eftersom FRA3:s första general manager var en ”hardcore rockstar”. I det moderna Winsen är temat på lokalerna istället diskotek och barer. Stephanie Schreiber har själv valt att namnge en liten box efter Mozart. Den stora roboten som ska underlätta arbetet på lagret kallas för Chuck Berry.

Varje dag är ”Day one” här, som på vartenda FC.

Patricia Schade

Fyrtiofem minuter senare befinner jag mig på golvet i lagerbyggnaden. Patricia Schade arbetar som PR-assistent på Amazon i Bad Hersfeld och håller tourer för utomstående turister på Amazons lager två gånger om dagen, fem dagar i veckan. 

Foto: Julia LindblomPatricia Schade PR-assistent
Foto: Julia Lindblom
Patricia Schade PR-assistent

– Varje dag är ”Day one” här, som på vartenda FC. Nu börjar det närma sig helgen, så jag föreslår att vi fokuserar rundturen på Outbound-avdelningen, alltså det som ska levereras. Välkommen in i världens största walk-in closet, skrattar Patricia Schade.

Amazons lager är uppdelade i sektioner som bär samma namn världen över; Inbound och Outbound är de två viktigaste. Produkterna tas emot på Inbound-avdelningen och levereras vidare ut från Outbound-avdelningen. De placeras i de svarta boxarna, totsen. Det ”kaotiska systemet”, som tillämpas på Amazons FC:s, handlar om att så mycket utrymme som möjligt ska kunna frigöras.

Varorna sorteras inte utifrån sina respektive kategorier, utan systemet bygger på ett särskilt automatiserat inventeringssystem. Produkterna placeras till synes slumpvis på fria ytor, men i själva verket sorteras de med exakthet in i systemet med hjälp av streckkoder. Arbetet sköts med hjälp av tekniska algoritmer, och scannrar som registrerar streckkoderna på varorna. Detta gör att Amazon med exakthet kan mäta hur många varor som passerar mellan en lagerarbetares händer varje dag. Det kaotiska systemet gör det också svårt för de anställda att skapa sig en översikt över lagret och produktionsprocessen. Algoritmerna vet mer än arbetarna.

Foto: Julia LindblomChuck Berry kallas den grå robot som skymtas bakom stängslet. FRA3 är ett lager som inte är robotiserat i lika hög grad som andra FC:n.
Foto: Julia Lindblom
Chuck Berry kallas den grå robot som skymtas bakom stängslet. FRA3 är ett lager som inte är robotiserat i lika hög grad som andra FC:n.

FRA3 i Bad Hersfeld är Tysklands äldsta lager och därför inte i lika hög grad automatiserat som de nybyggda lagren. PR-assistenten presenterar mig för den legendariske roboten Chuck Berry, som hon beskriver som en ”specialkollega”.

– Chuck Berry bryr sig inte om hur tunga de här varorna är. Han ersätter inte de anställda, utan snarare behöver han anställda för att kunna fungera. Han behöver sina IT-kollegor och sina andra kollegor som hjälper honom.

Patricia Schade förklarar att varorna efter att ha hanterats i Bad Hersfeld ofta forslas vidare till ett annat FC i Tyskland, Tjeckien eller Polen. 

– Vi har endast modevaror här i Bad Hersfeld. En kund kanske till exempel beställer byxor till ett barn, och vill ha det i samma paket som en leksak. Då måste byxorna skickas vidare till ett FC någon annanstans och sättas ihop med leksaken, och först då skickar vi vidare paketet till kunden. På det här lagret har vi inte båda varorna. Men i Katowitz i Polen har de också kläder, säger Patricia Schade.

Foto: Julia LindblomPå FRA3 hanteras modevaror som kläder och skor. Om du beställer ett par skor från Tyskland, scannas och paketeras dessa med stor sannolikhet i Bad Hersfeld.
Foto: Julia Lindblom
På FRA3 hanteras modevaror som kläder och skor. Om du beställer ett par skor från Tyskland, scannas och paketeras dessa med stor sannolikhet i Bad Hersfeld.

Stefan Wampler har en blå bricka, en så kallad ”badge”, om halsen och arbetar som Operations Manager på Amazon i Bad Hersfeld. Han växte upp i staden och har nu arbetat på företaget i tio år. Stefan Wampler berättar stolt att han började som packare på första nivån, men nu efter universitetsstudier i logistik lyckats avancera till sjätte nivån. 

Foto: Julia LindblomVarje dag hanteras tusentals varor på Amazons lager i Bad Hersfeld. Scannern mäter hur många varor som passerar mellan en lagerarbetares händer varje dag.
Foto: Julia Lindblom
Varje dag hanteras tusentals varor på Amazons lager i Bad Hersfeld. Scannern mäter hur många varor som passerar mellan en lagerarbetares händer varje dag.
Foto: Julia LindblomStefan Wampler arbetar som Operations manager på Amazon i Bad Hersfeld.
Foto: Julia Lindblom
Stefan Wampler arbetar som Operations manager på Amazon i Bad Hersfeld.

Hierarkin på ett Amazon FC är strikt och arbetsdelningen på golvet tydlig. Förenklat kan man säga att de som packar, stuvar eller plockar befinner sig på första nivån. De kallas för ”pickers”, ”stowers” eller ”packers”. Därefter kommer så kallade ”leads”, som bär gula västar och fungerar som förmän. ”Area-managers” ansvarar över respektive avdelning under specifika skift, och därefter finns en så kallad ”Operations manager” som har större ansvar för Outbound- eller Inbound-avdelningen som helhet. Efter ”Operations Manager” finns det en ”Senior Operations Manager” som ansvarar för alla avdelningar och skift på ett visst område. Chefen på ett Amazonlager kallas för ”General Manager”.

– Jag ansvarar för hela Outbound: alltså picking-området, packing-området och shipping-området. Det är över 600 personer som jobbar på pick, pack och ship på det här skiftet just nu, så det är ganska många. Jag arbetade på pack-området i två och ett halvt år, sedan åkte jag till Madrid i fem månader för att hjälpa till att bygga upp deras Outbound-avdelning, säger Stefan Wampler.

Ungefär såhär ser arbetsdelningen ut på ett Amazon Fulfillment Center, FC.
Ungefär såhär ser arbetsdelningen ut på ett Amazon Fulfillment Center, FC.

I den italienska orten Passo Corese, två mil utanför huvudstaden Rom, bränner solen den här förmiddagen. Vi rör oss från det äldsta lagret i Tyskland, till ett av de nyaste och mest robotiserade lagren i Europa.

FC01 är det distributionscenter som ligger i anslutning till Italiens huvudstad Rom. Amazon etablerade sig i Piacenza i norra Italien, som är den mest industrialiserade delen av landet, för mer än tio år sedan. När lagret FC01 öppnade ville man också nå ut till den södra delen av landet. Det är numera ett av de mest moderna och robotiserade Amazonlagren i Italien.

Foto: Julia LindblomFC01 är ett av de mest robotiserade och automatiserade lagren i Italien. Det ligger i den lilla orten Passo Corese cirka två mil från huvudstaden Rom.
Foto: Julia Lindblom
FC01 är ett av de mest robotiserade och automatiserade lagren i Italien. Det ligger i den lilla orten Passo Corese cirka två mil från huvudstaden Rom.

När det invigdes i oktober 2017 sände den italienska statstelevisionen ett långt inifrån lagret-reportage till musiken av Kraftwerks ”We are the Robots”. Den 20 kvadratkilometer stora byggnaden färdigställdes på mindre än två år, på ett område där man tidigare bedrivit arkeologiska utgrävningar.

I Passo Corese var arbetslösheten stor innan Amazons etablering. Många ungdomar som i dagsläget arbetar på lagret har flyttat från andra orter i södra Italien i jakten på jobb. 

Francesca Gemma är 30 år och har arbetat på Amazon i tre år. Hon bor i den lilla byn Collevecchio som ligger fyrtio minuters bilfärd från lagret i Passo Corese. Flera av hennes jämnåriga vänner har lämnat byn eftersom det är svårt att få jobb, och när Francesca genom ett bemanningsföretag blev erbjuden anställning på Amazon tackade hon ja direkt. I dag har hon ett fast kontrakt, vilket också gör att hon vågar engagera sig fackligt.

Foto: Julia LindblomDe gula hyllrobotarna används framförallt på de mer robotiserade av Amazons lager. Så fort en robot är färdigpackad med varor skjutsas den iväg av sig själv i hög hastighet.
Foto: Julia Lindblom
De gula hyllrobotarna används framförallt på de mer robotiserade av Amazons lager. Så fort en robot är färdigpackad med varor skjutsas den iväg av sig själv i hög hastighet.

– Amazon har så många bemanningsanställda som arbetar under osäkra förhållanden. Folk blir inringda bara någon dag i förväg, och av rädsla att förlora jobbet tackar de alltid ja till passen. Om du istället för en grön vill ha en blå badge, som innebär en fast anställning, måste du anstränga dig extra hårt. I början vågade jag inte ens gå på toaletten, säger Francesca Gemma.

Hon menar att Amazon är fixerade vid produktivitet. 

– Du kan få en varning om du bara kommer en minut för sent till din arbetsstation. Men trots att du gör allting perfekt är det inte alls säkert att kontraktet förnyas, säger Francesca Gemma och fortsätter:

– Att som jag arbeta på packavdelningen är monotont och robotarna skjutsar ständigt fram nya varor. Det handlar inte bara om fysisk uthållighet, utan också mental.

Foto: Julia LindblomFrancesca Gemma har arbetat på lagret i Passo Corese sedan öppningen 2017. Hon bor i den lilla byn Collevecchio utanför Passo Corese, där det råder brist på jobb.
Foto: Julia Lindblom
Francesca Gemma har arbetat på lagret i Passo Corese sedan öppningen 2017. Hon bor i den lilla byn Collevecchio utanför Passo Corese, där det råder brist på jobb.

Amazon har ett särskilt sätt att sköta sina sociala medier i Italien. Anställda får under kortare perioder betalt för att under arbetstid svara på de kommentarer på Facebook där företaget kritiseras eller omnämns. De får också i uppgift att ge positiva motbilder när arbetsvillkoren och arbetsmiljön kritiseras. Dessa kallas för ”social medie-ambassadörer” och får samma låga timlön som när de arbetar i pack- eller andra avdelningar.

En genomsnittlig månadslön efter skatt ligger för en lagerarbetare i Italien på omkring 1250 euro. Skiften varar i cirka 8 timmar och varierar mellan morgon, eftermiddag, natt och dag, timersättningen blir 15 procent högre om man arbetar natt.

Många lageranställda vågar inte ställa upp på intervju av rädsla att förlora jobbet. Tills nyligen fanns det inte heller någon facklig organisering i Passo Corese.

Foto: Julia LindblomAmazon har under coronapandemin infört social distansering i högre grad på golvet.
Foto: Julia Lindblom
Amazon har under coronapandemin infört social distansering i högre grad på golvet.

Om de lyckas få igenom Proxemics här i Italien är detta allvarligt, eftersom det innebär övervakning på en helt ny nivå.

Alessandro Peschi, lagerarbetare på Amazons FC i Passo Corese

Alessandro Peschi är 28 år och har liksom många av sina kollegor flyttat från Kalabrien i södra Italien för att arbeta på Amazons lager i Passo Corese. Han berättar att säkerhetsföreskrifterna mot covid-19 ytterligare försvårat det för anställda att ha social kontakt på lagergolvet.

– Säkerhetsåtgärderna som Amazon infört mot pandemin har i dagsläget ingen tidsgräns. Amazon har skapat en situation som gör att vi även efter pandemin kan få se social distansering på golvet, säger Alessandro Peschi.

Foto: Julia LindblomAlessandro Peschi flyttade från Kalabrien för att arbeta på Amazons lager i Passo Corese.
Foto: Julia Lindblom
Alessandro Peschi flyttade från Kalabrien för att arbeta på Amazons lager i Passo Corese.

Han berättar att företaget nu försöker driva igenom ett säkerhetssystem vid namn ”Proxemics”, för att skapa social distansering på golvet och undvika att folksamlingar skapas. Proxemics har utformats av Amazons egna AI-experter och togs i bruk i mars. Systemet, som bygger på kameraövervakning, finns nu i lagerbyggnader runt om i världen.

– Om de lyckas få igenom Proxemics här i Italien är detta allvarligt, eftersom det innebär övervakning på en helt ny nivå. Men på de ställen där det finns facklig organisering är det svårare att få igenom det nya säkerhetssystemet.

Elena Cottini är pressekreterare på Amazon i Italien. Hon säger att företaget inte kontrollerar enskilda anställda, utan ser till helheten.

– Vi tar den stora datan från avdelningarna för att se om målen uppnås, säger Elena Cottini. 

Foto: Julia LindblomRast på Amazons lager i Passo Corese. På väggen står företagets motto "Work hard, Have fun, Make history" målat.
Foto: Julia Lindblom
Rast på Amazons lager i Passo Corese. På väggen står företagets motto ”Work hard, Have fun, Make history” målat.

Alessio Giuiusa, som vid tidpunkten för intervjun var Amazons General Manager i Passo Corese, instämmer och menar att företaget snarare ser till individuella beteenden när det kommer till säkerhetsrisker.

– Det kan handla om att en anställd har håret utsläppt, vilket kan utgöra en säkerhetsrisk. Då kan en manager komma och ge personen i fråga en hårsnodd, påpekar Alessio Giuiusa. 

Foto: Julia LindblomMassimo Pedretti är facklig representant för CGIL och organiserar Amazonarbetare i Lazio-regionen i Italien.
Foto: Julia Lindblom
Massimo Pedretti är facklig representant för CGIL och organiserar Amazonarbetare i Lazio-regionen i Italien.

Massimo Pedretti är facklig representant för CGIL och organiserar Amazonanställda i Lazioregionen, där huvudstaden Rom ligger. Han säger att det är svårare för facket att ha närvaro på Amazon i södra Italien. När Amazon startade upp i Turin i norra Italien tog det endast någon månad innan en facklig närvaro fanns på lagret, men i Passo Corese utanför Rom tog det närmare två år. Detta trots att Amazon enligt den italienska arbetslagen är skyldiga att förhandla med de stora facken CGIL och UIL.

Massimo Pedretti säger att Amazon ändå undviker förhandlingar och driver igenom bonusar och lönepåslag månader efter att facket föreslagit dem, så att dessa ska framstå som företagets egna initiativ. 

Men Amazon genomför enligt honom också omorganiseringar som kan få ödesdigra konsekvenser för hela den italienska arbetsmarknaden. 

– Just nu försöker Amazon få igenom att deras leveransbud i Lazio också ska arbeta på söndagar. I det logistiska kollektivavtalet står det inte uttryckligen att man inte får jobba på söndagar, utan endast sex dagar i veckan. Om Amazon lyckas driva igenom detta kommer alla andra logistikföretag ta efter, och så har man förändrat villkoren för en hel bransch, säger Massimo Pedretti.

Foto: Julia Lindblom Amazon håller i en utbildning för de som fått anställning på företaget. Numera hålls utbildningen online på grund av coronapandemin.
Foto: Julia Lindblom
Amazon håller i en utbildning för de som fått anställning på företaget. Numera hålls utbildningen online på grund av coronapandemin.

Nu i veckan, den 15 september 2020, var det återigen dags för välgörenhetsdagen Amazon Goes Gold. Det senaste mer lekfulla initiativet i Passo Corese ägde rum i slutet av januari, strax innan coronapandemin bröt ut. Det var ett träningspass som gick under parollen ”Amazon Olympics”.

Den dåvarande HR-chefen och lagerchefen klädde under evenemanget ut sig i färgstarka åttiotalstrikåer och peruker. De uppmuntrade anställda på lagret att göra hundratals situps och upphopp innan skiften. 

– De här tillställningarna är menade att göra arbetsplatsen rolig, och kanske får en att skratta för en dag. Men i stället för en dag med pyjamas på jobbet skulle trygga anställningar och värdiga löner vara att föredra, säger Massimo Pedretti.

Julia Lindblom

Publicerad Uppdaterad
3 timmar sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte har fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
3 timmar sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
5 timmar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad
7 timmar sedan
Right Liveliehood 2026
Timnit Gebru och Zakithi Sibandze från organisationen Rural Women's Assembly och den georgiska människorättsaktivisten Tamar Oniani är några av årets pristagare. Foto: Right Livelihood

Det alternativa fredspriset: Här är årets vinnare

Kampen mot patriarkalt våld, auktoritära styren och en allt mer okontrollerad AI-utveckling. Det är temat på årets Livelihood-pristagare som presenterades under onsdagsmorgonen.

– Ett system byggt för att tjäna ett fåtal kommer aldrig att hålla. I år hedrar vi kvinnor som vägrar att vänta på tillåtelse. De skriver om reglerna som auktoritära och patriarkala ledare samt Silicon Valleys mäktigaste män tagit för givet att de fick skriva själva, säger Ole von Uexkull, verkställande direktör för Right Livelihood i ett uttalande.

Det prestigefyllda så kallade alternativa Nobelpriset har i över 45 år delats ut till människor och organisationer som leder väg för en mer rättvis och hållbar värld. Pristagarna garanteras livslångt stöd i sin kamp och uppmärksammas varje år i stora internationella medier. 

På onsdagsmorgonen tillkännagavs vinnarna av 2026 års Right Livelihood-pris vid en presentation i Stockholm med följande motiveringar:

Jalila Haider. Foto: Right Livelihood

Jalila Haider. Som den första kvinnliga advokaten från den hazariska minoriteten i Pakistan kämpar hon mot etnisk, statlig och patriarkal förföljelse, driven av övertygelsen att ingen människa är illegal.

Rural Women’s Assembly. Organiserar kvinnor på landsbygden i södra Afrika. Enligt juryn ”i en förenad kraft som försvarar land, fröer och kroppslig autonomi mot företags och patriarkala strukturers övertygande”.

Nona Kurdovanidze och Tamar Oniani från Georgian Young Lawyers’ Association kämpar för demokrati och mot auktoritär repression. Foto: Right Livelihood

Georgian Young Lawyers’ Association, GYLA. Människorättsorganisation av frivilliga jurister som kämpar för demokrati och medborgerlig makt inför ”auktoritär repression” i Georgien.

Timnit Gebru. Amerikansk forskare inom artificiell intelligens. Enligt juryn utmanar hon maktkoncentrationen inom AI och banar väg för digital teknologi som är rotad i rättvisa, levd erfarenhet och mänsklig handlingskraft.

Publicerad Uppdaterad
8 timmar sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Wikimedia Commons. Montage: Arbetaren

Veckovers: I skenet

Jag halvligger i soffan.
Vardagsrumskvällen är sen.
Mitt ansikte och två andras
upplysta av tre telefoners sken.

Arbetsdagen egentligen slut
men jag öppnar och läser ett mejl.
Kan inte motstå att gå in och kolla
hur många gillar mig?

Min dotter längtar efter luren
fastän hon inte fyllt två
hade hon lärt sig exakt vad den var
långt innan hon lärde sig gå.

Allting jag älskar blir content
och jag älskar det mindre därför
men jag är ungefär som alla andra
och gör ungefär som dom gör.

Jag minns vagt andra sätt att bete sig.
Att på gott eller ont hitta på
något med den eller vad
som råkade finnas där just då.

Det var lättare att tro på något eget.
Att behålla vår egen illusion.
Nu när alla illusioner är deras
återstår väl bara tappa tron.

Rädsla äter upp hjärnorna.
Den förvandlas till politik.
Skärmen visar mig alla fienderna.
Såna måste förvandlas till lik.

Vem önskade sig det här livet?
Jag vet nog ingen alls.
Ändå sitter alla jag känner
med Zuckerbergs kniv mot sin hals.

Det känns som jag sitter i fängelse
men även såna har sina vägar ut.
Detta köttätande nätcasino
var någonstans finns dess slut?

Hur gör jag för att inte spela med?
Hjärtat svider och ömmar.
Snälla säg hur jag får ett slut
på reklaminslagen i mina drömmar.

Jag tar dottern till havet en regnig dag.
Vi kastar småsten i böljan den grå
och jag knäpper inte ett endaste kort.
Det här ska dom fan inte få.

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
Josephine Askegårds avskedstext inför pension.
Josephine Askegård har jobbat på Arbetarens kultursidor sedan millenieskiftet. I och med att hon nu går i pension tänker hon tillbaka på de två decennier som gått. I bakgrunden: Broderi av Britta Marakatt-Labba. Foto: Jan-Ake Eriksson, Hans Olof Utsi/Kiruna

Kulturens subversiva liv

”Radikala högerkrafter och den kapitalstyrda politiken har gjort analysen som vi måste arbeta vidare med: konst och kultur bär en stor och avgörande del av beskrivningen av våra liv”. Den vetskapen är vår räddning, menar Josephine Askegård som ansvarat för Arbetarens kultursidor under större delen av 2000-talet.

Min senaste kulturupplevelse var häromdagen: Riksteaterns Ett hjärta i vår tid, med skådespelarna Ann Petrén och Anna Wallander, skriven av John Ajvide Lindqvist, i regi av Anna Takanen. Det är en föreställning som speglar vår tid perfekt — myndigheternas valhänt korrekt bemötande av en redan marginaliserad person som från sin balkonglåda sett förfallet. En kvinna som till slut tar saken i egna händer, uppbackad av vad ”alla säger”. Hennes rädsla och förtvivlan speglas väl i det just genomförda riksdagsvalet, där ingen egentligen vann eftersom någon ideologisk riktning i politiken knappt existerar – och definitivt inte redovisas. 

Men kulturen lever sitt subversiva liv. 

Från Stig Dagerman till Anna-Klara Bratt

Att tillträda tjänsten som kulturredaktör på Arbetaren, vilket jag formellt gjorde 2001, efter tunga och mångåriga medarbetare som Ahto Uisk och legendaren Stig Dagerman, som svävar över tidningen som skyddshelgon och ofrånkomlig målbild, var en ingång som gjordes på tå. Med en relativt stor personalstyrka, där även en praktikant eller vikarie upptäckte att man hade en röst som togs på allvar på redaktionsmötena, var det närmast en chock efter i princip alla tidigare arbetsplatser.

Samtidigt skedde en revolutionerande omgörning av tidningen – det som kallades könsbalansering. Inte alla uppskattade förändringen. Det krävdes hårda nypor från Anna-Klara Bratts, tidningens första kvinnliga chefredaktör, och hennes redaktionskollektiv för att inkludera perspektiv som tillhörde tidigare marginaliserade läsare. Annan media hånade och skrattade åt formalian som innebar att en medarbetare satt och räknade genus på skribenter, intervjuade eller personer som var i fokus på bild. När tidningen slutade kvotera in det manliga perspektivet på högt och lågt, uppstod en förändring som provocerade många. 

Tidningen förlorade en och annan läsare (och i sanningens namn också medarbetare), men vann många nya som plötsligt fick sin verklighet skildrad. Arbetaren blev snart en förebild för hela mediasverige som i dag uppvisar ett ansikte som inte existerade då. Inkludering och mångfald i text och bild har gått mot självklarhet i media (vilket förstås svårt provocerar de som vill ha tillbaka det ”gamla fina”).

Marginaliserade gruppers mångfald

Senare medarbetare uppehöll detta arbete, som Vilhelm Moberg-stipendiet (med 15 kvinnliga namn på de över 50 pristagarna) vilket efter nästan lika många år odramatiskt avlöstes av Ottarpriset. 

Jag uppehåller mig vid denna process eftersom jag ser den som avgörande för tidningens utveckling och som en flygande start för min egen tid på redaktionen.

Elise Ottesen-Jensen. Foto: Anna Riwkin
Jamaica Kincaid. Foto: Wikimedia Commons

Stödet och den ständiga diskussionen kring vilka som lyfts upp i spalterna och får göra sin röst hörda har varit min trygghet och motor under åren. Det gäller alla marginaliserade grupper och personer; kvinnor, ickebinära, barn, människor utanför ”arbetsmarknaden”, flyktingar och andra invandrade, människor med erfarenheter som den medelklassiga svensken kanske inte har, de med brinn i huvudet och i kroppen, funktionsvarierade av alla mångfalder. I de texter jag ansvarat för eller skrivit själv har jag velat lyfta fram konstnärer som vuxit fram under dessa år med sina berättelser om den verkligheten. Bland dem har funnits  sådana som Anneli Jordahl, Vigdis Hjorth, Adania Shibli, Jamaica Kincaid, Édouard Louis, Didier Eribon, Scholastique Mukasonga, Elisabeth Ohlson, Suzanne Osten, Lukas Moodysson, Erik Holmström (Malmö dockteater) Slavenka Drakulić, Nike Markelius, Emil Jensen, Jenny Wrangborg, Edna O’Brien, Britta Marakatt-Labba, Åsa Grennvall, Sara Olausson och Anneli Furmark. Av deras verk kan man välja vilket som helst och känna det spraka och flamma på riktigt. 

Dessa ovan är förstås bara ett väldigt litet urval av författare, serieskapare, filmare, konstnärer och andra som ryms inom begreppet kultur och som får en att känna tyngden i kropp och själ. Och texterna om deras verk finns fortfarande att läsa på Arbetaren.se.  

Kommersialisering och kulturkanon

Är det någon som ens ägnar en tanke åt regeringens kulturkanon-satsning, så sent som 2025, i dag? I dag framstår den genom dimmorna som lagt sig över spektaklet än tydligare som en satsning på nationalistisk normkultur mitt i kommersialiseringen som pågått under 2000-talet. Vi ser hur kulturutövare som musiker, skådespelare, konstnärer och en och annan känd skribent tvingas kämpa i tv-kanalernas utslagstävlingar och bekännelselekar för att överleva. Det är effekterna av indragningar av kulturstöd nationellt och regionalt till fri och oberoende kulturskapande. Fasansfullt snabbt har kulturutövare skolats in i att det är upp till dem att söka sponsorer från privata donatorer. Vi ser också hur konsten därigenom backas upp av privata ”aktörer” som Handelshögskolan och Prinsessan Estelles kulturstiftelse, i ett slags kulturwashing som står mig upp i halsen. 

Tillsammans visar detta hur inte bara radikala högerkrafter, utan också den kapitalstyrda politiken, gjort analysen som vi måste arbeta vidare med: konst och kultur bär en stor och avgörande del av beskrivningen av våra liv. Vår räddning.

Jag vill tillägga att det inte bara handlar om ägande, utan också tillhörighet, växande och självförtroende i erkännande, utövning och överföring av det taktila hantverket. 

Jag har kanske lyckats ibland med att väcka intresse för människans skapande och behov av gemenskap i det, utanför kapitalets luriga spindelnät, men varje gestaltning av detta är en liten räka i en stor damm, som måste få leka med andra räkor och fiskar för att bli ett bärande ekosystem.

Och i så fall har jag gjort det tack vare medarbetare, arbetskamrater och läsare. Tack för hjälpen.

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
Joel Källgren bylinebild
Joel Kellgren är Arbetarens nya kulturredaktör. Foto: Mika Kastner Johnson

Han är Arbetarens nya kulturredaktör

Joel Kellgren blir Arbetarens nya kulturredaktör efter att Josephine Askegård gått i pension. ”Som liten och nischad tidning tror jag vi har en plats att fylla i bevakningen av subkultur som inte ges utrymme på andra kultursidor”, säger han.

Hej Joel! Välkommen till Arbetaren. Du är tidningens nya kulturredaktör. Vem är du och vart har du jobbat tidigare? 

– Stort tack! Jag är kulturjournalist boende i Göteborg. De senaste åren har jag arbetat i redaktionen för kulturtidskriften Ord&Bild samtidigt som jag varit verksam som litteraturkritiker i Aftonbladet, Sveriges Radio och Göteborgs-Posten. 

Vad har du för tidigare relation till Arbetaren? 

– Min relation till Arbetaren är både professionell och personlig kan man väl säga. Jag vikarierade en sväng som redaktör för tidningen 2024, och har under åren skrivit en del på frilansbasis. Men jag har läst Arbetaren hela mitt vuxna liv, i sena tonåren var den formerande för mig, inte minst då kultursidan. Vilket såklart gör att det känns extra roligt – och ansvarstyngt – att jobba som kulturredaktör på Arbetaren.  

Hur vill du forma tidningens kultursidor? 

– Jag vill både förvalta och vidareutveckla det arv av nyfiken frihetlighet som Arbetaren i allmännhet och min föregångare Josephine Askegård i synnerhet har stått för. Som liten och nischad tidning tror jag vi har en plats att fylla i bevakningen av subkultur som inte ges utrymme på andra kultursidor. Sen vill jag också rikta fokus mot kulturarbetares arbetsvillkor, vilket i sin tur flyter in i brännande frågor om AI, nedskärningar och en alltmer politiserad kulturpolitik i kulturkrigets kölvatten. 

Har du något särskilt du ser fram emot under hösten? 

– Just nu ser jag mest fram emot att arbeta med våra grymma frilansare, både nya och för tidningens läsare redan kända. Redaktionellt arbete är alltid kollektivt och sker i samklang med andra, tillsammans tror jag vi kan göra en kultursida att vara stolt över. 

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Skylt med texten King utanför företagets kontor i Malmö
Företagat King ligger bland annat bakom mobilspelet Candy Crush-saga. Foto: Håkan Gustafsson

Strejken avblåst: Candy Crush-företaget tecknar avtal

Det var i elfte timmen som beskedet kom att mobilspelsutvecklaren King tecknar kollektivavtal med Unionen och Sveriges Ingenjörer.

– Det här visar vilken kraft som finns när de anställda går samman och bestämmer sig för att de vill förändra. Utan det fantastiska deltagande från medlemmarna på King hade det varit mycket svårare att få till avtalet, säger Camilla Frankelius som är förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer i ett pressmeddelande.

Avtalet börja gälla den 1 april 2027 och Unionen kallar det nya avtalet för ett styrkebesked för den svenska modellen.

Kollektivavtal tecknat 

Både Sveriges Ingenjörer och Unionen menar att avtalet kommer att innebära att de anställda får mer inflytande över sin arbetssituation. Kollektivavtalet innebär bland annat ökade rättigheter för facklig organisering och ökad rätt att få information vid stora omorganisationer.

– Jag är oerhört stolt över våra medlemmar. Vi har kämpat länge för att få till stånd ett kollektivavtal och ibland har det känts som att målet varit långt borta. Men vi gav aldrig upp. Att vi nu har ett avtal på plats visar vad som är möjligt när kollegor sluter upp bakom ett gemensamt mål och fortsätter driva frågan tillsammans, säger Henrik Jönsson, vice ordförande för Unionenklubben på King i ett pressmeddelande. 

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan

Greta och Alexandra: Resan slutar – kampen fortsätter!

Vi har ett valresultat – men ingen regering – när det nu är dags att avsluta den här bloggen. 

I februari publicerades det första inlägget. Då skrev jag (det är Alexandra som skriver) att det just hade kommit en forskarvarning om att världen ”kommer allt närmare en brytpunkt då den globala uppvärmningen börjar skena utan att kunna stoppas.” Nu har en ny rapport just bedömt att fler än 450 000 människor kan dö till följd av den ökade värmen under de kommande fem månaderna och en annan att nästan alla de ”planetära gränserna” är passerade med råge. Det här – att mänskligheten med stormsteg är på väg ut ur det som forskare kallar för ”livets korridor” – har varit en av utgångspunkterna för vår resa och de samtal vi har haft med väljare och andra vi har mött. 

En annan har varit att vi lever i en tid när den internationella rättsordningen är i fritt fall. Där flera folkmord pågår – och understöds – på en och samma gång. En tid när det borde betyda något att vara tyst inför de stora saker som sker men där det istället ofta är människorna som säger ifrån som demoniseras.

Från Vittangi till Ljungbyhed

Vår resa har gått från Vittangi i norr till Ljungbyhed i söder. Vi har varit i olika delar av Stockholm – Skärholmen, Karlaplan, Hallunda, Mariatorget, Hägersten. Besökt bland annat Gävle, Umeå, Vännäs, Murjek, Jokkmokk, Forshällan, Kiruna, Västerås, Örebro, Södertälje, Göteborg och Fagersta. Vid sidan av texterna här på bloggen har det blivit flera större väljarintervjuer och en del relaterade krönikor. Allt material finns samlat här, för den som skulle vilja läsa ikapp. 

I våra möten har många människor sagt samma sak: ”Det finns inget bra alternativ att rösta på.” 

Och det var faktiskt just den insikten som startade projektet från första början. Att Greta och jag båda två – utifrån våra roller som aktivist respektive journalist – betraktade hur det politiska samtalet präglades av faktaresistens och en känsla av att det ingenstans tycktes finnas några alternativ för den verkliga förändring som så akut behövdes.

– Det här är en fråga som jag bär med mig personligen. Vad fan ska man göra? Som medborgare och som aktivist. Jag vet att jag inte är ensam som väljare i att känna mig maktlös, desperat och extremt frustrerad över att diskursen är helt frånkopplad från verkligheten, samt att det inte finns något politiskt parti som överhuvudtaget tar dessa enorma utmaningar på allvar, sa Greta innan vi gjorde vår första intervjudag i Stockholm i början av året.

Folkligt engagemang för något bättre

Och det är viktigt att påminna sig om att just detta – att stora samhällsförändringar är nödvändiga – inte är en åsikt utan något som följer av vetenskapliga slutsatser. Redan för åtta år sedan konstaterade FN:s klimatpanel IPCC att det krävdes ”snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i alla delar av våra samhällen” för att möta klimatkrisen. Sverige har som ett rikt land, enligt FN:s klimatkonvention och Parisavtalet, en skyldighet att gå före i omställningen. Men vi har inte ens målsättningar för politiken som är i linje med vad som motsvarar en rättvis andel av omställningen. 

De svenska klimatmålen omfattar vare sig konsumtionsutsläpp, eller utsläpp från biobränslen. Sammanlagt saknas omkring två tredjedelar av svenskarnas utsläpp i de nationella klimatmålen. 

En annan sak som har återkommit många gånger längs vägen är folk som gör något. Människor som engagerar sig i stort och smått, som kämpar och går utanför sin bekvämlighetszon för att utmana det livsfarliga business as usual som just nu råder i samhället. Det här är vad vi har att ta med oss framöver – en påminnelse om att vi inte är siffror i storföretagens eller partiernas excelark. Utan att var och en av oss är eller har potential att vara en del av en rörelse mot något annat. Något bättre. 

Bloggen slutar här – men det kommer säkerligen en och annan ytterligare artikel kopplad till våra resor här på arbetaren.se och i magasinet. Hoppas också att vi ses på gator och torg framöver. Det här är bara början!

Publicerad Uppdaterad
6 dagar sedan
Vänsterpartiets partiledare Nooshi och Alexandra Urisman Otto
Alexandra Urisman Otto om regeringsbildningen och behovet av en politisk spelplan som utgår från verkligheten. Foto: Anders Wiklund/TT, Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto:
Behöver vi verkligen ”få saker gjorda” just nu?

”För att kunna driva den politik som ovillkorligen måste till för att bekämpa fascismen och bemöta klimatkrisen krävs ett folkligt stöd som ännu inte existerar i Sverige.” Alexandra Urisman Otto om behovet av politiska ledare som talar klarspråk och politiska förslag som ligger i linje med det vetenskapen säger krävs.

Många är vi som har längtat efter något annat de senaste fyra åren. Vad som helst, har det känts som ibland. Allt som kan ersätta den obehagligt populistiska och ofta rasistiska grundton som genomsyrat Tidöpartiernas tid vid makten. Och nu är det väl snart dags. Så fort Vänsterpartiet har tagit tag i de allvarliga valfusk-anklagelserna och lämnat sin katastrofala krishantering bakom sig. Då kan de bli en del av ett politiskt alternativ som kavlar upp ärmarna, plockar fram sina förslag och får lite saker gjorda.

Ju mer jag tänker på det, desto mer skrämmer det mig. För – missförstå mig rätt – att ”få saker gjorda” är inte vad vi behöver just nu. 

Mandatperioden som ligger framför oss är på många sätt helt avgörande. Ett misslyckande skulle inte bara innebära en försvagning av de enda två enda partier – V och MP – som har potential att driva på för en mer radikal transformation av det svenska samhället till det bättre. Det skulle också bädda för en rekordstark comeback, en Tidö 2.0, där risken är avgörande för att SD:s inflytande leder oss mot en situation som liknar Trumps USA eller Erdoğans Turkiet.

Sju av nio planetära gränser är nu överskridna

I omvärlden råder någon typ av undantagstillstånd, och det tycks råda på obestämd tid. Benjamin Netanyahu, som i snart tre år har lett ett folkmord mot den palestinska civilbefolkningen och är efterlyst för brott mot mänskligheten av den internationella domstolen ICC, talar i FN i New York och reser sedan lugnt tillbaka till Israel igen. Donald Trump monterar bit för bit ner samma ICC med svepande sanktioner. Och så har vi den lilla detaljen med planetens livsuppehållande system:

I veckan har två olika rapporter dominerat mitt flöde. Den ena berättar att det klimatkris-dopade, extrema El Niño-fenomenet som just nu sveper över världen väntas leda till omkring 450 000 dödsfall de kommande fem månaderna. Den andra kommer från forskarteamet som fokuserar på de nio så kallade ”planetära gränserna” som beskriver de sammankopplade processer i jordsystemet som måste hållas inom säkra nivåer för att bevara planetens stabilitet. Sju av nio planetära gränser är nu överskridna – och samtliga sju ligger längre utanför den säkra zonen än vid någon tidigare mätning.

Det vi behöver i det här läget är givetvis att ”få saker gjorda” men för att det ska gå behöver vi först en politisk spelplan som utgår från verkligheten. För att kunna formulera och driva den politik som ovillkorligen måste till för att bekämpa fascismen och bemöta klimatkrisen krävs ett folkligt stöd som ännu inte existerar i Sverige. Att ett sådant skulle gå att skapa utifrån en trängd regeringsposition fylld av urvattnade kompromisser är väldigt svårt att tänka sig. 

Mer än något annat behöver vi nu politiska ledare som talar klarspråk och politiska förslag som ligger i linje med det vetenskapen säger krävs, hur långt ifrån det nuvarande paradigmet de än framstår. FN:s klimatpanel tydliggjorde redan för två hela mandatperioder sedan vad det är som behöver ske: ”Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.” 

Bryt politikernas status quo

Forskare och tänkare över hela världen presenterar gång efter annan förslag på verkliga systemtransformationer, nya ekonomiska system och hur vi kulturellt och politiskt ska kunna röra oss ditåt. En grupp ekonomiska experter, sammankallade av FN, har tagit fram rekommendationer för att mäta resultat bortom BNP – ett steg bort från det konstanta fokuset på evig tillväxt, i riktning mot något som mäter det som människor verkligen värdesätter.

Ändå råder i det svenska medielandskapet ett mer eller mindre uttalat tabu mot att ens andas om verklig systemförändring. Och partiernas politik och kommunikation utgör hittills inga undantag. Trots att Sverige är ett av de länder i världen som har bäst förutsättningar att agera kraftfullt talar vårt mest ”radikala” riksdagsparti fortfarande om ”hållbar tillväxt” och vill att vi ska veta att man kan ”ta en charter till Sunny beach och ändå vara vänsterpartist”. 

Så nej, jag tror tyvärr inte att det här är mandatperioden när vi ska försöka ”få saker gjorda”. Det skulle ta all vår tid och kraft, göra att vårt kollektiva fokus hamnar helt fel och sammantaget med största sannolikhet göra större skada än nytta. Nu är det dags att gemensamt börja tala om rätt saker och att mobilisera ett motstånd mot det status quo som hotar precis allt det som betyder någonting på riktigt.

Publicerad Uppdaterad