Stora sekretessrisker med stoppad corona-app

Den 9 april tecknade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ett avtal med det privata hälsoteknikföretaget Platform24 Healthcare för att ta fram ett digitalt verktyg med syftet att kartlägga symptom för covid-19 och personers beteendeförändringar till följd av pandemin. Den omtalade så kallade ”appen”, stoppades senare av Folkhälsomyndigheten, men avtalet är fortfarande i kraft och MSB har uppgett till Arbetaren att man hoppas att kunna ta projektet vidare i närtid.

Inom ramen för molntjänstlösningen använder sig Platform24 av den amerikanskägda underleverantören Amazon Web Services (AWS), som ägs av nätjätten Amazon. I projektets risk- och sårbarhetsanalys framgår att även om all lagring enligt avtalet antas ske i Sverige innebär den enligt amerikanska lagstiftningar att USA har rätt att begära ut information och data från servrarna.

Den utomstående advokatfirman Delphi som gjort en risk- och sårbarhetsanalys för MSB skriver att ”Villkoren för AWS kan ensidigt ändras från AWS sida. Även om Platform24 tar ansvar gentemot MSB innebär detta viss risk, inte minst då Lösningen hostas och rent fysiskt lagras av AWS.” Inget anpassat avtal har ingåtts med AWS, utan det avtal som Platform24 använt sig av är ett så kallat ”standardavtal” som är mycket förmånligt för AWS.

När Arbetaren ber MSB att skicka över standardavtalet svarar de efter flera dagar att “efterforskningen tagit lite tid”, och att det inte finns hos myndigheten. Samtidigt har de svenska myndigheternas samarbetsorgan eSam avrått myndigheter från att använda sig av amerikanska molntjänster.

Risken att amerikansk underrättelsetjänst använder sig av den amerikanska lagen och begär ut uppgifter från servrarna, bedöms i analysen som liten, dock utan något resonemang om vad bedömningen grundar sig på.

Arbetaren har låtit Björn Lundell, professor i datavetenskap vid 
Högskolan i Skövde, ta del av avtalet, kravspecifikationen och den 
sårbarhetskalkyl som tagits fram till tjänsten. Han känner sig 
konfunderad inför projektet.

Björn Lundell menar att det förefaller uppenbart att känsliga 
personuppgifter kommer att behandlas, och att det är svårt att få grepp 
om vilka länders lagstiftning kommer att påverka denna behandling. Många användare kommer att logga in i den nya tjänsten med Bankid, vilket Björn Lundell menar är problematiskt.

Foto: Högskolan i SkövdeBjörn Lundell, professor i datavetenskap vid Högskolan i Skövde
Foto: Högskolan i Skövde
Björn Lundell, professor i datavetenskap vid Högskolan i Skövde

– Avtalet preciserar att leverantören kan komma att få tillgång till uppgifter som lyder under säkerhetsskyddslagstiftningen och hantera uppgifter som lyder under offentlighets- och sekretesslagen. Även om MSB uttryckt att all lagring kommer att ske i Sverige, betyder inte det nödvändigtvis att all behandling av data kommer att stanna här, säger Björn Lundell och fortsätter:

– Med tanke på den oro många människor känner i det rådande läget förefaller det oklokt att behandla uppgifter med hjälp av underleverantörer som lyder under andra länders lagstiftning och jag kan tänka mig att människors benägenhet att använda tjänsten skulle bli högre om all databehandling endast träffas av svensk lagstiftning.

Björn Lundell menar att en annan problematisk aspekt är att frågor om 
val av licenser för programvara som kommer att utvecklas inte regleras i 
avtalet. Han säger att det för en myndighet många gånger kan vara lämpligt att ställa krav på att specifikt utvecklad programvara ska tillhandahållas som öppen programvara för att stimulera vidareutveckling i en öppen 
samverkan, men av avtalet är det oklart om det är möjligt att använda en 
sådan licens (som exempelvis licensen AGPL 3.0).

–  Det är en stor brist att kravspecifikationen saknar preciserade krav 
på vilka format som ska användas för att förvalta insamlade data och det 
vore önskvärt att myndigheten ställt krav på att data ska kunna 
exporteras i öppna filformat för att undvika oönskade inlåsningseffekter 
och därigenom säkerställa att data kan återanvändas. Det är mycket viktigt att myndigheten hela tiden har full kontroll på förvaltningen av alla insamlade data, säger han.

Foto: KammarkollegietDaniel Melin, it-upphandlare på Statens inköpscentral vid Kammarkollegiet
Foto: Kammarkollegiet
Daniel Melin, it-upphandlare på Statens inköpscentral vid Kammarkollegiet

Att anlita utländska företag för att lagra och bearbeta exempelvis hälsouppgifter är kontroversiellt menar Daniel Melin, it-upphandlare på Statens inköpscentral vid Kammarkollegiet. Han menar att innehållet kan vara åtråvärt för utländska underrättelsetjänster.

– Även om det ibland är bråttom måste man göra en ordentlig risk- och sårbarhetsanalys över vad projektet kan få för konsekvenser. Ska man samla på sig stora mängder information om Sverige och svenska medborgare bör man ha med Sveriges säkerhet och Sveriges krisberedskap i analysen, säger Daniel Melin till Arbetaren och fortsätter:

– Om ett amerikanskt företag får en begäran om utlämnande av information till amerikansk underrättelsetjänst via till exempel lagen ”FISA” får de inte berätta detta för sina kunder. Kunden kommer i sådana fall aldrig få reda på att leverantören lämnat ifrån sig informationen, säger han.

Om det kopplas till enskilda individer genom Bank-ID är det ytterst allvarligt om det passerar genom tredjehandsleverantörer som man inte har koll på.

Marcin de Kaminski, program chef på Civil Rights Defenders

Marcin de Kaminski, programchef på människorättsorganisationen Civil Rights Defenders, ser en oroande utveckling i många länder där människors integritet och IT-säkerhet inskränks under coronapandemin. Han menar att många länder runt om i världen tar fram lösningar på kort tid och att viktiga rättsprinciper då sätts åt sidan.

– Vi har haft en innovationsvurm och det är klart att myndigheter försöker hitta verktyg att begränsa smittspridningen i krisen. Men det finns så många problem med att utveckla väldigt integritetsnära tjänster väldigt fort utan att ha några safe guards, säkerhetsspärrar, på plats. Här finns en beröring mellan alla de digitala lösningarna i alla länder, säger han och fortsätter: 

– Vi har också sett att många av de här corona-apparna kopplas till ett digitalt identifikationssystem. Man tänker att informationen då blir mer vidimerad, mer korrekt, men problemet är att om systemet samlar in känslig information om hälsotillstånd genom en säkerställd identifikator som Bank-ID blir det ännu viktigare att fundera över var data tar vägen egentligen. Om det kopplas till enskilda individer genom Bank-ID är det ytterst allvarligt om det passerar genom tredjehandsleverantörer som man inte har koll på, säger Marcin de Kaminski. 

Foto: Civil Rights DefendersMarcin de Kaminski, programchef på CRD
Foto: Civil Rights Defenders
Marcin de Kaminski, programchef på CRD

Han säger att exempelvis coronaappen som marknadsförs för forskning vid Lunds universitet, där själva appen i sig är framtagen av en brittisk e-hälsoaktör, är problematisk. Bland annat för att den använder sig av så många externa leverantörer att det är svårt som användare att förstå vem som får tillgång till datan som matas in. 

– Man vet inte om apparna kommer att funka eller hjälpa Sverige framåt i krisen. Man har snabbt introducerat tredjepartsunderleverantörer som man inte har koll på. Risken är också att man implementerar en lösning som man sen har svårt att bli av med. När väl tjänster, appar och tekniska lösningar lanserats, så finns de där för framtida bruk. Därför är det så viktigt att man så långt det är möjligt gör rätt redan från början. Annars riskerar saker som integritet och andra mänskliga rättigheter sättas åt sidan, vilket innebär en risk för såväl individer som grupper som är utsatta och sårbara – men också för en bredare allmänhet.

MSB:s lansering av det digitala verktyget blev tidigt ifrågasatt också från högre ort. Den 20 april skriver kanslirådet Karolina Lemoine på regeringskansliet ett mejl direkt till Åke Holmgren på MSB. Hon hade lyssnat på ett inslag från Sveriges Radio där Datainspektionen varnat för att lagring av svenskars coronasymtom hos utländska företag kan innebära en sekretessrisk, och ber honom om en uppdatering av arbetet med självskattningsverktyget. 

Karolina Lemoine undrar om MSB haft en dialog med Datainspektionen och om de kan säkerställa att patientdata inte hamnar i orätta händer. Hon undrar varför MSB inte valt en svensk molnlösning.

Åke Holmgren svarar henne samma dag. Han skriver att det handlar om ”anonyma data, inte patientdata” och att myndigheten tagit höjd för både informationssäkerhet och dataskydd i samråd med externa experter. Platform24 menar han är en certifierad medicinteknisk produkt. 

Mycket viktigt att betona är att data kommer att lagras i Sverige (datacentraler fysiskt i Sverige) OCH de är anonyma. Data är även krypterade.

Åke Holmgren, enhetschef på MSB

På frågan om varför MSB inte valt en svensk molnlösning skriver han att molnfrågan varit ”en mindre del, rent kostnadsmässigt” och att de behövt förhålla sig till en ”mycket aggressiv tidsplan”. Eftersom lösningen skulle realiseras på endast tio dagar var det nödvändigt för MSB att välja en lösning som snabbt ”kunde skalas upp”.

”Det går att köra i en svenskägd molnlösning (skulle tagit längre tid att få på plats) om man önskar. Det innebär ökad kostnad, men valet har inte skett utifrån pris – utan vad som tekniskt är möjligt på så kort tid. Vi har bett om offert på annan underliggande molntjänst – dvs nu när projektet har fått en ny tidplan… Men, mycket viktigt att betona är att data kommer att lagras i Sverige (datacentraler fysiskt i Sverige) OCH de är anonyma. Data är även krypterade.”, skriver Åke Holmgren i mejlet. 

Arbetaren har tidigare kunnat rapportera att avtalet med Platform24 skedde genom en direktupphandling med hänvisning till att det var bråttom och ”absolut nödvändigt för att skydda människors liv och hälsa”. Ett förfarande som experter som Arbetaren talat med underkänner direktupphandlingen menar inte har gått rätt till. Enligt lagen om offentlig upphandling får avtalet vid en direktupphandling inte löpa på obestämd tid, vilket varit fallet när det kommer till den omtalade ”corona-appen”.

– De skriver att grunden för direktupphandlingen är att det är så bråttom, men om det här projeketet ännu inte dragit igång verkar ju så inte vara fallet, säger Andrea Sundstrand, docent i offentlig upphandlingsrätt till Arbetaren. Det måste därför ses som ett långsiktigt projekt med flera faser, och då går det inte att göra den här typen av upphandlingar.

Om lösningen sätts i bruk kommer Platform24 inkassera över en halv miljon i månaden i skattepengar.

Arbetaren har sökt MSB för en kommentar om sekretessriskerna, men pressekreteraren Anna Lindbäck skriver att myndigheten inte vill inte ställa upp på intervju eftersom projektet är ”pausat”. 

Marcin de Kaminski vid människorättsorganisationen Civil Rights Defenders understryker att det nu blir viktigt att följa utvecklingen noga, och att våga ifrågasätta de innovationer som snabbt tas fram. Detta för att göra utvecklingen mer transparent och för att sedan kunna utkräva ansvar, såväl i Sverige som andra delar av världen.

– Vi arbetar med människorättsförsvarare i några av världens mest repressiva länder. Många har sett hur undantagstillstånd utlysts och tvångsmedel använts i godtyckliga sammanhang tidigare. De är nu oroliga för de åtgärder och metoder som använts runt om i världen. Inte minst då det finns en risk att metoderna normaliseras och fortsätter användas även när smittspridningen är under kontroll.

Publicerad Uppdaterad
16 hours sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
6 days sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
7 days sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
7 days sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad
3 weeks sedan

Stefan, 70 i Örebro: ”Egoismen är farlig”

Här kommer en liten tillbakablick till tidigare i våras, när Greta och jag gick omkring i centrala Örebro för att träffa väljare. Det första som hände var att vi stötte på lokala representanter för Moderaterna, som stod och bjöd på kaffe på gågatan – och delade ut smörknivar som give aways. 

“Framtiden börjar vid frukostbordet”, stod det på dem.

Vi gick fram och pratade med dem en stund. Högsta prioritet för deras del inför valet var bland annat framkomlighetsfrågor i staden, berättade de. Det var viktigt med cykelvägar och bussar men “bilen har också sin plats” och därför behövdes fler parkeringsplatser.

Det här mötet ägde rum i mars, just efter att Iran hade svarat på Israels och USA:s folkrättsvidriga bombningar av landet genom att attackera andra länder i Mellanöstern. En av representanterna, som inte ville vara med på bild, berättade att “man förstås är medveten om alla krig och allting som händer i världen just nu” och förklarade sedan hur hen själv var berörd:

– Mina föräldrar är fast i Malaysia. De skulle flyga hem via Dubai men flygen går inte.

Vi talade om röda linjer. Har ni några sådana i ert politiska engagemang? Bara en av representanterna hade ett tydligt svar: Hon hade två pappor, berättade hon. Så HBTQI-frågorna var avgörande för henne.

Ingen tyckte att det egna partiet hade passerat några röda linjer dittills.

Vi tackade för samtalet och hann bara en kort bit innan vi passerade en ICA-butik och blev stoppade av en man som presenterade sig som Stefan. Han var 70 år och särskilt intresserad av miljö och klimat, berättade han. Han ställde upp på en intervju men ville inte vara med på bild.

Greta frågade:

 Vad är dina spontana tankar kring inför valrörelsen nu, det politiska läget i Sverige?

Ja, eftersom jag står med dig då… Jag är ju väldigt intresserad av det här med klimatet och sånt. Det är ju något som man ser ut att nedvärdera fullständigt på alla plan. Om man lyssnar på till exempel Johan Rockström eller andra så är det rätt uppenbart vad som sker, sa Stefan.

– Jag är inte jätteengagerad. Men för mig är det viktigt. Jag har barn… Vi kan göra vårt. Alla har ett ansvar. 

Egoismen är ett stort problem, både i politiken och i samhället i stort, menade Stefan.

– Alla tänker på sig, ingen tänker på mig… Det är lite oroande, tycker jag. Det är pengar och pengar och pengar och makt. 

Ser du några ljusglimtar, något hopp någonstans? 

– Ja, det är ju oss, det är vi människor som måste göra någonting. Det finns många som gör. Jag tror ju på människan generellt. Politiken, jag vet inte.

Har du varit engagerad politiskt?

– Nej, inte alls. 

Finns det någon särskild anledning till varför? 

– Nej, det har nog bara inte blivit så. Jag är intresserad, men jag har inte haft någon anledning att… Det har inte blivit av. 

Men om dina vänner sa: “Nu går vi på en demonstration”, så skulle du ha följt med…? 

– Det skulle jag kunna göra och det har jag gjort. Gått i demonstrationer. Men sen att engagera sig politiskt i en kommun eller något sånt där. Om det var så du tänkte… 

Att engagera sig politiskt behöver inte vara att man är i politiska partier eller direkt i politiken.

– Nej, det vet jag. Men jag trodde det var så du menade, sa Stefan.

– Men nog går jag ju och talar om vad jag tycker och skriver vad jag tycker, det gör jag. 

Ja, och det kanske på något sätt är mer värt… 

– Det är väl kanske det som jag jag menar med att människorna… Att man en och en kan påverka.

En reflektion från mig (det är Alexandra som skriver): 

Det här är något som har återkommit i våra intervjuer. Inställningen till politiskt engagemang. Vid sidan av den mycket frekventa kommentaren “jag kan inget om politik” eller “jag är inte insatt” så är det också många som spontant ser på politiskt engagemang som att det per definition innebär att vara partipolitiskt aktiv. På samma sätt verkar många se demokrati som något som man ägnar sig åt vart fjärde år, i samband med allmänna val.

Samtidigt vet vi ju från historien att i princip alla stora samhällsomvandlingar har krävt andra former av demokratiskt engagemang. Ofta i form av civil olydnad. 

För några år sedan stod jag på en motorväg tillsammans med aktivister från Återställ våtmarker. Jag gjorde ett större reportage om dem för Dagens Nyheters Lördagsmagasin och i artikeln intervjuade jag Stellan Vinthagen, professor i fredligt motstånd vid University of Massachusetts Amherst. Han kallade sig ”aktivistforskare” och var själv aktivist men inte i de rörelser han forskade på.

– Jag skulle vilja hävda att nästan varenda fri- och rättighet vi har i den svenska grundlagen är kopplad till historiska folkrörelsers arbete. Man har inte kallat det civil olydnad, men man har utmanat lagar och huvudsakligen fredligt och öppet brutit mot dem. Och sen har makten anpassat sig till detta efterhand – för att undvika någon form av social revolt eller revolution rentav, sa han till mig då.

En utmaning, trodde Stefan utanför ICA i Örebro, är att människor har så lite tid över i sin vardag. Det blir svårt att hinna med motståndet.

– Folk känns så upptagna med sitt. Det är mycket jobb, det ska tjänas pengar och man ska ha det ena och det andra. 

I valet kommer det bli något av partierna han röstat på tidigare, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, sa han. Men ännu hade han inte bestämt sig. Och det är svårt att känna att det spelar så jättestor roll – det finns ju ingen riktig opposition, menade Stefan.

Den här diskussionen, att inget parti har en politik som svarar mot de massiva utmaningarna vi står inför, har för övrigt just lyfts av SVT, som berättar om Arbetarens satsning och den här bloggen i samband med en intervju med MP:s Amanda Lind.

Sista frågan från Greta till Stefan i Örebro:

Finns det något som skulle kunna få dig att bli mer engagerad?

– Jag har själv en allvarlig sjukdom. Så jag mår inte alltid så bra och har varken ork eller energi. Men övergripande tror jag att det som behövs är starka ledare som kan motivera andra att vara med i kampen, sa han.

Det var allt från Örebro för denna gång. En annan sak: 

Några som inte ger sig är alla människor som kämpar för att Bella Aksoy ska få stanna i Sverige. Efter demonstrationen på förvaret för ett par veckor sedan (som jag skrev om här) har det hållits en massa demonstrationer till stöd för henne och det har skrivits väldigt mycket om hennes fall – både i tidningar och på sociala medier. På savebella.org har över 8 600 personer skrivit på ett upprop.

Publicerad Uppdaterad