Kriget i Syrien har nu pågått i över åtta år – ett långt, blodigt, och ytterst komplext krig med många aktörer som lett till miljoner flyktingar och nästan en halv miljon döda.

När den amerikanske presidenten Donald Trump uppenbarligen tröttnade på det invecklade schackspelet och offrade kurderna till Turkiet, och Syriens framtid till Assad och Putin, följde raskt en militär aktion av den turkiska staten, ännu ett folkmord riktat mot den kurdiska befolkningen. Den kurdiska diasporan fick ännu en gång se videoklipp som visar hur över 300 000 av våra bröder och systrar tvingas fly sina hem till fots, fick återigen dela bilder av gråtande barn och döda kroppar i ett lönlöst försök att få omvärlden att agera.

Vi får rapporter om att Turkiet bombar kurder med förbjudna kemiska vapen som vit fosfor, och ser bilder från sjukhus där det bara finns civila offer. Det ter sig därför underligt att Yasir Al-Sayed Issa väljer just denna tidpunkt att skriva en debattartikel för att kritisera de kurdiska styrkorna (”Kurdiska gerillan är inga hjältar i Syrien”, SvD 2019-10-15).

Al-Sayed Issa argumenterar för att de kurdiska styrkorna, efter att ha vunnit ett slag mot Islamiska staten, IS, hotade staden Al Hasakahs invånare och drev invånarna bort från sina hem. Detta enligt en Amnestyrapport från 2015.

Han nämner varken Amnestys rapport om den syriska oppositionens potentiella krigsbrott eller rapporten från den 11:e oktober om den humanitära katastrof som Turkiets angrepp lett till. Kritiken förblir riktad mot kurderna, mot dem som själva fallit offer för krigsbrotten som den turkiska staten nu utför.

Det är dock intressant att se hur Al-Sayed Issa undviker det allra viktigaste i sin text: barn dör på grund av den amerikanska presidentens svek och att den turkiska regimens bedriver ett krig mot kurder var i världen de än befinner sig. Svårare än så är det faktiskt inte.

Så min fråga återstår: varför väljer han denna stund att kritisera SDF:s handlingar? Det finns givetvis rättfärdigad kritik att rikta mot användandet av barnsoldater, och vi bör välkomna det gedigna arbete som Amnesty och Human Rights Watch gör – men det arbetet kommer inte längre kunna pågå eftersom alla internationella välgörenhetsorganisationer nu varit tvungna att lämna området till följd av Turkiets attacker.

Al-Sayed Issa må vara av uppfattningen att den kurdiska gerillan inte är hjältar, ett ställningstagande som liknar den amerikanska presidentens uttalande att kurderna ”inte är änglar”.

Att kurderna inte är hjältar, eller änglar, det får de båda gärna tro. Men vi kurder ska inte behöva vara hjältar. Vi ska inte behöva åberopa vad kurderna gjort för hela världen genom att föra striden mot IS, eller förklara hur statsskicket i Rojava varit mer progressivt än någon annanstans i Mellanöstern. Vi ska inte behöva nämna att vi överlevt hundra år av krigföring, etnisk rensning och förbud av vårt språk, vår identitet och vår kultur.

Att över huvud taget föra in det i debatten är att ifrågasätta kurdernas värde som människor. Det är att argumentera utifrån premissen att vi kurder endast förtjänar att leva om vi faktiskt är hjältar, precis som Trump gör när han uttalar sig om om att kurder inte förtjänar hjälp eftersom vi inte slogs i Normandie.

Men man ska inte behöva vara en hjälte för att få leva i fred. Vi ska inte behöva skydda världen från den mest brutala terrorkult som någonsin existerat för att få åtnjuta mänskliga rättigheter. En åttaårig flicka ska inte behöva vara en god representant för landets fredsprocess för att slippa få sina ben krossade av turkiska bomber.

Det tar emot att behöva påpeka detta, men tydligen måste det ändå göras, i hopp om att det inte skrivs fler avhumaniserade texter som ursäktar Turkiets övergrepp, ett övergrepp som fördömts av USA:s kongress, EU, och FN.

Al-Sayed Issa tidigare hävdat i en tweet att Erdoğan är den enda som “uppriktigt står upp för folket i Syrien”.

Endast någon som väljer att ignorera hur Erdoğan bidragit till IS framväxt att kan göra ett sådant uttalande. Endast någon som anser att Syriens kurder inte hör hemma i Syrien överhuvudtaget kan göra det. Erdoğan må ha gjort många saker, men att uppriktigt stå upp för kurders rätt till liv fritt från förföljelse och våld hör inte dit.

Al-Sayed Issas tweet om Erdoğan må vara lika gammal som Amnestyrapporten han åberopar, men hans debattartikel dryper av samma likgiltighet till utrensning av kurders liv, rättigheter och villkor. Han säger sig veta vad det ”syriska folket vill”, som om försvaret i staden Serê Kaniyê inte består av kurder, araber, assyrier och armenier som tillsammans försöker överleva Turkiets övergrepp.

Och uppenbarligen kan Al-Sayed Issa se på ett otal videoklipp där turkisk milis avrättar civila syrier och ändå hävda att Turkiets invasion inte kan kallas för ”invasion av Syriens suveränitet” eftersom ”syrierna, både regimen och oppositionen, förlorat kontrollen över områdena som Turkiet attackerar just nu”. Det är därför tydligt att han inte ser Syriens kurder som syrier, och att han anser att den turkiska regimens handlingar mot oss är rättfärdigade.

Att terrorstämpla kurder är en gammal lek, något som den turkiska regimen gjort i decennier, nu senast genom att bedriva rättsprocesser mot journalister i Turkiet som vågar kritisera Erdoğans ”Operation fredsvår” genom att anklaga dem för terrorbrott.

Men journalister är inte terrorister. De avrättade kurderna var inte terrorister. Den åttaåriga flickan var ingen terrorist. Erdoğans problem med att kurder skapat en fredlig zon i Syrien är blott att vi finns. Men även om det är ett problem för Erdoğan och Yasir Al-Sayed Issa förblir det en ofrånkomlig verklighet.

Vi kurder finns.