Arbetaren guidar dig till sommaren 2019

Johan Apel Röstlund.

Johan Apel Röstlund

I den lilla byn Jädraås strax sydväst om Ockelbo i västra Gästriklands mörka skogar kan du åka tåg på gammalt vis. Den sex kilometer långa järnvägslinjen, som sommartid drivs av museisällskapet på orten, är en del av sträckan Dala-Ockelbo-­Norr­­­­sundets järnväg som bygdes för främst godstrafik i slutet av 1800-talet.
Stationshus och lokstallar står fortfarande intakta och det finns dessutom gott om andra gamla industriminnen i trakten.

Tågen går på söndagar, med extra turer helgen den 20–21 juli. Kring stationen finns även gott om bad- och fiskemöj­ligheter.

Mer information på www.jtj.org
 

Axel Green

Axel Green.

Om sommarens uppvärmning påminner dig om den globala dito och får dig att snegla mot kärnkraften som lösning på ditt koldioxidsfotavtryck och är nöjd så: börja då för allt i världen inte streama HBO-­serien Chernobyl. Den fick i alla fall mig att sluta överväga det sneglandet.

Dessutom är den både välskriven, välspelad och väcker tankar om vad som egentligen hände i Tjernobyl 1986, och hur det påverkat livet här i Sverige.

PS: Det är Stakka Bo som regisserat!

HBO:s välskrivna och välspelade serie Chernobyl. Regi Stakka Bo!
HBO:s välskrivna och välspelade serie Chernobyl. Regi Stakka Bo! Foto: Liam Daniel/HBO Nordic

 

Björn Krogvig

Skaffa en cykel och stick ut på äventyr! Få saker är bättre än att susa genom landskap eller stad med ens egen muskelkraft som motor. Gör saker tillsammans och lär känna några fler att göra det med.
 

Jona Elings.

Jona Elings

Avkoppling: Åk till Furudal i Dalarna och övernatta i svävande rummet ”Supermåne” på Näsets Marcusgård.

Påkoppling: Åk till Berlin och fira Bauhausåret.

Urladdning: Bidra genom laborationer till sökandet efter 50 olika ord för kvinnors orgasm.

 

Toivo Jokkala

Res till Berlin med tåg. Om det fortfarande finns bokningsbara platser, efter det lilla uppsving i efterfrågan på klimatvänliga färdmedel som vi sett på sista tiden, är nattågen via Trelleborg–Sass­­nitz en klockren väg till den tyska (sub)kulturmetropolen. Och Berlin i sig självt är alltid klockrent som resmål.

Låna och läs böcker av Ursula K. Le Guin. Den amerikanska science fiction-författaren som dog förra året har inte bara utmärkt sig som den mest framstående i genren på sin kontinent – hon var också en lysande subtil samhällskritiker och -observatör. Perfekt för hängmattan.

 

Anna Remmets


Anna Remmets.

Utställning: Kultkonstnären och författaren Chris Kraus (i Sverige mest känd för den moderna klassikern I love Dick) ställer ut sin filmkonst på Galleri Index i Stockholm.

Aktivism: Just nu hotas flera, inte sällan socioekonomiskt utsatta, områden att ombildas till bo­stads­rätter, bland annat i Vällingby i Stockholm, där undertecknad bor. Att gå samman för att rädda det som är kvar av allmännyttan känns därför akut. Organisationer som driver dessa frågor är bland annat Nätverket Rädda hyresrätterna och Ort till ort. Aktiviteter planeras också till Järvaveckan i Stockholm i mitten av juni.

Att läsa: Med anledning av ovanstående: Renovräkt av Dominika Polanska, Sarah Liz Degerhammar och Åse Richard.  Sedan tycker jag att sommarledigheten är en utmärkt tid för att bekanta sig med den marxistiska feministen Silvia Federici, som tidigt skrev om reproduktivt arbete.

 


Tommy Sundvall.

Tommy Sundvall

I Malmö firas kultfilmen Quadrophenia 40 år den 5 juli, filmen där bland annat Sting är med, och Malmö Scooter Club firar detta med att visa den på storduk, med quiz och fest, den 6 juli klockan 20–04 i Folkets Park

Är man i Stockholm har Nordiska museet en väldigt spännande utställning om brittiskt mode och hur det påverkat oss i Sverige, inte sällan med stark arbetar­klass­förankring och funktionsplagg: British så in i Norden.

Ska man lyssna på en podd så ska man  lyssna på Apans Anatomi som ganska nyligen kommit med ett nytt av­snitt:
soundcloud.com/apansanatomi.

British så in i Norden på Nordiska museet i Stockholm.
British så in i Norden på Nordiska museet i Stockholm. Bild: Nordiska museet


Josephine Askegård.

Josephine Askegård

Se på SVT Play: Vera. Alla fyra säsonger av serien om den knarriga kommissarie Vera Stanhope som verkar i grevskapet North­umberland mot skotska gränsen finns att se, och de är en njutning. Den som roats av Morden i Midsommer vaknar till av en skarpare huvudperson och mer samtida problematik. Brenda Blet­hyn äger sitt team. Till den 25 oktober.

Odla. Fröbomber, en chili i fönstret, ett tjuv­skott vid semestervatt­ning hos faster eller delad odlings­lott med några vänner. Det finns nästan alltid möj­lighet att starta en liten odling. Att få se det spira som ur ingenting är läkande, inspirerande och ofta en inkörsport till grövre verksamhet i branschen.

Frossa i Ett fall för Vera på SVT Play.
Frossa i Ett fall för Vera på SVT Play. Foto: SVT

 

Axel Andersson


Axel Andersson.

Under sommaren 2019 finns det inget viktigare att göra än att uppsöka Youtube och se samtliga av­snitt av den brittiska tidningen The Guar­dians serie Anywhere but Westminster. Ett anti-­episkt tidsdokument av John Harris och John Domokos om hur ett politiskt system och en offentlighet har slagits i spillror av en populism understödd av digital platt­formskapitalism (ett öde som Storbritannien inte är ensamt om). Harris och Domokos vandrar i övergivna stadskärnor och ligger alltid steget före sina kollegor. Tusen artiklar om Brexit har inte lyckats säga mer än dessa fyrtio kortavsnitt om hur högern kapade periferins ursinne.

För att motverka politisk depression går det att med fördel med inspiration från den egenartade brittiska socialismen, som ofta idealistiskt sätter ett likhetstecken mellan det vackra och det rätta, att lyssna på polyfont körverk från öarna. Varför inte William Byrds Mässa för fem röster från slutet av 1500-talet? Kanske är det bara verklig­hetsflykt på änglavingar, men det kan behövas.

 


Anna Jörgensdotter.

Anna Jörgensdotter

Blå tåget eller Norrtåget! En kan åka utan att ens ha nåt mål, så himla trevliga tåg.

Serien When they see us på Netflix, skrämmande tydligt om rasism.

Plus att boken Pleasure Activism av adrienne maree brown är full av goda råd, för alla årstider!

 

Per Anders Svärd

Sommaren är bara en klibbig och obekväm transportsträcka mot en tid då man äntligen kan få något gjort igen. Det enda rimliga är att försöka undvika den genom att komma riktigt långt bort. Allra bäst är förstås att dra igång en rollspelskampanj i en helt annan värld. Folk kan snacka, men faktum kvarstår: genrer som fantasy, rymd­opera och postapokalyps är objektivt sett mycket häftigare än ”svensk sommar”. Kolla in svenska Fria Ligan eller besök DriveThru RPG på nätet för oändliga mängder äventyr i pdf-format. Dra sedan ihop några kompisar och kör.


Per-Anders Svärd.

Om alla du känner har åkt bort så får det bli superhjälte-tv i stället. Bäst just nu är Legion, Doom Patrol och Titans (i den ordningen).

Om familjen eller någon annan borgerlig institution tvingar dig att lämna bredbandsräckvidden, se åtminstone till att ta med dig Scott Hawkins The Library at Mount Char. Tänk Neil Gaiman på steroider eller Narnia baklänges så kommer du i närheten av denna makalösa bok om tolv föräldralösa barn och ett bibliotek större än världen.

Glöm inte heller att förbereda socialismen under sommaren, till exempel genom att läsa Hardts och Negris Samling eller Bhaskar Sunkaras Det socialistiska manifestet (båda nyutkomna på Tanke­kraft förlag).

 

Daniel Lindvall

Belgian Noir kallas ibland den nya vågen belgiska kriminalserier som dykt upp på senare år. Ofta utspelar de sig på landsorten mot en fond av avindustrialise­ring, kris och korruption. På Netflix hittas La Trêve,Tabula Rasa, Hotel Beau Séjour och belgisk-franska Black Spot, lite av en Twin Peaks i Ardennerna. På SVT går just nu andra säsongen av mer urbana Salamander. Dramatik för många regniga sommardagar.


Daniel Lindvall.

Svensk noir är bäst i bokform och Martin Holméns trilogi om bögen, boxaren och indrivaren Harry Kvists eländiga äventyr i 1930-talsdepressionens Stockholm är kanske de bästa kriminalromaner som skrivits i vårt land: Clinch (2015), Nere för räkning (2016) och Slugger (2017). Funkar lika bra för regn som för solsken.

Ingen debunkar liberal popekonomi bättre än Jason Hickel, antropolog med rötterna i Swaziland. På sin blogg  jasonhickel.org förintar han löpande de dumheter som vill få oss att tro att de flesta som dör av undernäring i Pakistan eller fryser ihjäl på parkbänkar i Sverige i själva verket inte alls är fattiga, eftersom de har mer än 18 kronor om dagen att röra sig med. I sommar tänkte jag passa på att läsa hans bok The Divide, en historia över den politiskt skapade – och räknat i kronor och ören alltjämt växande! – ojämlikheten mellan Nord och Syd från Colum­­­bus till våra dagar.

Exponerar sprickorna. Emil Boss nya vinbok får Julia Lindbloms rekommendationer.
Exponerar sprickorna. Emil Boss nya vinbok får Julia Lindbloms rekommendationer. Foto, omslagsdetalj: Jonas Gratzer/Federativs förlag

Julia Lindblom.

 

Julia Lindblom

Under svala och heta sommarnätter sitter det inte fel med ett eller två glas vin. Och det är väl inget konstigt med det, bara det att det är lätt att glömma bort varifrån vinet vi köper kommer. I sin bok Sydafrikanskt vin – En annorlunda vinbok, som kom ut på Federativs förlag i våras, granskar författaren, facklige akti­visten, tidigare systembolags­arbe­­­­taren och Arbetarenkrönikören Emil Boss arbetsvillkoren bakom flera av Systembolagets stor­­­­­säljare, och vilken roll svensk import spelar för lant­arbetare i Sydafrika.

Det är en bok om människorna som arbetar med vinet, men den handlar också om facklig kamp och organisering. Bokens framsida före­ställer ett vinglas mot bakgrunden av en klarblå himmel, men på närmare håll syns sprick­­or i glaset. Jag rekommenderar alla att läsa denna bok i sommar!

Publicerad
4 timmar sedan
Elinor Torp började som journalist på Dagens Arbete och Tidningen Arbetarskydd. Det lade grunden för hennes starka reportageböcker. Foto: Tove Falk

Publicistklubbens stora pris till Elinor Torp

Journalisten och författaren Elinor Torp har tilldelats Publicistklubbens stora pris. Hon har ett förflutet på tidningen Dagens arbete, där hennes arbetsplatsgranskningar kring återvinningsbranschen gav henne Föreningen grävande journalisters Guldspaden 2010. Därefter har hon gett ut flera uppmärksammade arbetsmiljöreportage i bokform.

Elinor Torps första bok, Döden på jobbet (2013), om dödliga arbetsplatsolyckors systematiska bakgrund i arbetsköparens slarv och nonchalans, väckte debatt. Inte minst reportaget från Nordkalk, där åtta unga, inhyrda från ett bemanningsföretag, brännskadades i en arbetsplatsolycka. Ytterligare en avled. Därefter har hon producerat flera initierade och uppmärksammade reportageböcker, som Jag orkar inte mer – när jobbet skadar själen, 2015.

Statsministerns papperslösa städerska

2023 utkom hennes reportagebok Rent åt helvete, med berättelser om städbranschen som en av de smutsigaste arbetsmiljöerna man kan tänka sig. Bland annat skildrade hon fallet kring den nicaraguanska städerskan Chilo Martinez, som visade sig arbeta svart och papperslöst hos statsminister Magdalena Andersson. Fallet ledde till rättegång och Martinez fick genom facklig hjälp av Stockholms LS av SAC Syndikalisterna 2024 rätt till ett högt skadestånd från arbetsköparna. 

Elinor Torp fick Dagermanpriset 2024 med motiveringen: ”För ett författarskap som riktar ett obevekligt ljus in i det svenska välfärdssamhällets skuggsida. Elinor Torps granskning av arbetslivet visar oss hur laglösheten brer ut sig och hur utländsk och oorganiserad arbetskraft utnyttjas. I Dagermans anda synliggör hon det vi blundat för.”

Publicistklubbens stora pris är på 50 000 kronor, och juryn skriver: ”Elinor Torp riktar sitt sökarljus mot välfärdssamhällets mörkaste vrår och ger röst åt de som annars inte hörs. Hon granskar arbetsmarknadens utnyttjande av utsatta i artiklar och böcker. Med stilistisk precision förmedlar hon berättelser som är omöjliga att värja sig från och som rakt in i hjärtat.”

Publicerad
2 veckor sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
4 veckor sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 månader sedan
– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod, säger journalisten Alexandra Urisman Otto. Foto: Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto ny skribent i Arbetaren

I somras sa den prisade klimatjournalisten Alexandra Urisman Otto upp sig från sitt jobb på Dagens Nyheter, i protest mot tidningens rapportering om både Palestina och klimatet. I dag publiceras hennes första text sedan dess – som frilans i Arbetaren. 

Hur kommer det sig att du börjar skriva för oss på Arbetaren? 

– Arbetaren är en väldigt fin tidning som jag både tror och hoppas kommer att nå allt fler läsare med tiden. Jag lämnade Dagens Nyheter efter nästan ett decennium på grund av den ängsliga publicistiska kulturen och att tidningen inte förmådde hålla linjen vare sig när det gällde klimatjournalistiken eller bevakningen av folkmordet i Gaza. 

– Arbetaren har en sund inställning till journalistik och jag märker redan att det är högt i tak på redaktionen. Det är som att tidningens stolta historia av att stå rakryggad i sitt motstånd mot nazismen under andra världskriget på något vis sitter i väggarna här. Jag är stolt över att få vara en liten del av den här tidningen.

Vilken typ av journalistik önskar du se mer av?

– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod. Att man står stadigt i sin syn på vetenskap, fakta och grundläggande, universella mänskliga rättigheter – och att man låter det vara utgångspunkten för journalistiken. Precis det här gör Arbetaren så bra och jag vill egentligen mest se mer av det – fler reportage, intervjuer med intressanta och relevanta personer och granskningar som ställer makten till svars.

– Helt enkelt mer klassisk, god journalistik som ger läsarna möjlighet att orientera sig i den här omvälvande tiden, med accelererande klimatkris och en destabiliserad omvärld med folkmord, krig, konflikter och stora hot mot demokratin.

Du har nyligen släppt en handbok i klimatjournalistik tillsammans med Lisa Röstlund. Hur ser dina planer ut framöver?  

– Jag har ett gäng artikelidéer som jag hoppas kunna få ur mig, och det kommer nya hela tiden. Parallellt skriver jag på en ny bok och tänker mycket på hur jag kan göra mest nytta under de här månaderna och åren när koldioxidbudgeten rinner bort framför våra ögon.

Här kan du läsa Alexandra Urisman Ottos första text i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
En städare har jobbat drygt 5 600 övertidstimmar utan att få betalt – på ett företag som påstår att ”kollektivavtal är en självklarhet”. Foto: Johan Apel Röstlund. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Vem ska städa efter den svenska modellen?

Flosklerna om den svenska modellen har varit många senaste tiden. Den ”står stadigt”, trots det nya EU-direktivet, enligt bland andra LO och Svenskt Näringsliv. ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!” skriver Rengörare Näslund, samtidigt som Arbetaren rapporterar om hur en anställd arbetat flera tusen timmar övertid utan att få betalt.

”Den svenska modellen står stadigt”, påstår såväl tjänstemannafack som LO och Svenskt Näringsliv. Anledningen till utropet denna gång är att EU:s direktiv om lagstadgade minimilöner i stort drivits igenom. 

EU-domstolen har knappt brytt sig om Sveriges och Danmarks protester. Ändå vill alla kalla det en seger. 

Kanske har de stora svenska facken rätt i att direktivet inte kommer att innebära en avgörande förändring för inhemsk lönesättning på kort sikt. Men vad är det de försvarar egentligen? 

Hotet mot den så kallade svenska modellen kommer minst lika mycket inifrån, från dem själva, som från EU. 

Priset för att ”komma överens”

”Den svenska modellen” innebär i korthet att fackföreningarna och arbetsköparsidan ska komma överens själva, utan att staten lägger sig i. Men många (allt från stora fackföreningar till partier och näringslivet) hänvisar gärna till modellen som ett samlingsnamn för mycket mer: nöjda, stolta, trygga arbetare. Men arbetare som inte bråkar i onödan – som tillsammans med arbetsköparna skapar fred på arbetsmarknaden.

Detta har aldrig varit helt sant. I dag närmar det sig ren lögn. För vad är det värt att ”komma överens” om den part som redan från början var i underläge hela tiden får mindre och mindre inflytande? 

Arbetares inflytande har försvagats på flera punkter under många år nu. Inte bara i praktiken ute på arbetsplatserna – utan lika mycket genom just ingripande från stat och politik.

Några exempel: Strejkrätten försämrades kraftigt 2019. Regeringen leddes då av det påstådda arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Samtidigt har lagen om anställningsskydd, LAS, urholkats rejält. Det började underifrån, genom att arbetsköpare tog sig allt större friheter. Motstånd kom också underifrån, förstås. Men lagändringen klubbades igenom i riksdagen 2022. Regeringen var även då socialdemokratisk.

Den svenska modellen döljer miljarder i stulna löner

Samma vecka som vissa utropar att ”den svenska modellen står stadigt” kan Arbetaren berätta om ett fall på den anrika städfirman Rengörare Näslund

En städare har jobbat cirka 5 600 övertidstimmar utan att få betalt. Det hela ska bygga på ett system som kallas ”fasttidsobjekt”: ett fast pris, långt under den normala ersättningsgraden, för varje städad lokal, och ofta flera lokaler samma dygn. 

Företaget skriver på sin sajt: ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!”

Det här har med rätta väckt upprörda känslor. Men det värsta är egentligen inte det enskilda fallet, eller företaget. Det är att det säkerligen finns tusentals fall som inte har kommit fram i ljuset – ännu. 

Arbetaren har rapporterat om många liknande ärenden inom olika branscher, inte minst byggsektorn, ofta hos företag som på papperet har ”schyssta villkor”. Men sannolikt är det knappt ens toppen av isberget som vi lyckats skrapa fram. 

Meningslösa kollektivavtal

De stora fackförbunden har de senaste åren, ännu mer än förr, enbart fokuserat på vikten av kollektivavtal. Samtidigt vet vi att dessa avtal ofta är meningslösa. Om arbetarna inte är medlemmar i det avtalsslutande facket, till exempel LO, så förmår inte LO följa upp om avtalen alls följs. Det här drabbar särskilt utrikesfödda arbetare i privat sektor.

Sveriges arbetare behöver inte mer nostalgi kring kollektivavtal eller den svenska modellen. Det som behövs är organisering för bättre villkor i praktiken och hårt motstånd mot alla försök att försämra. Oavsett vilken färg regeringen har – och oavsett om facktoppar väljer att kalla nederlag för seger.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Agnes Lansrot SAC:s generalsekreterare
Agnes Lansrot är SAC Syndikalisternas nya generalsekreterare. Foto: Vendela Engström

Agnes Lansrot blir SAC:s nya general­sekreterare

I helgen valde SAC Syndikalisterna en ny generalsekretare: Agnes Lansrot. Hon efterträder Gabriel Kuhn som haft posten sedan 2023.

Hur känns det att bli vald till SAC:s generalsekreterare? 

– Jätteroligt, känns fint att ha fått det förtroendet från medlemmarna att få representera SAC.

Hur ser du på rollen som generalsekreterare?

– Den är lite av en blandning av två saker. Dels att representera SAC utåt, dels innefattar den sekreterarbiten som handlar om det interna och att få det att fungera. Jag tänker att det kommer bli en spännande kombination och blandning av uppgifter. 

Är det något speciellt du ser fram emot?

– Vi har precis beslutat många spännande saker på kongressen som jag tänker att jag kommer få vara med och förverkliga och försöka skapa så bra förutsättningar som möjligt för. Under kongressen tänkte jag mycket på att när alla LS får chans att mötas så är det många bra saker som händer, så jag vill gärna vara med och främja mer dialog mellan LS. Att ha mer kontakt med alla LS känns som en av de roligaste uppgifterna.

Vad behövs för att fler ska välja att organisera sig fackligt inom SAC framöver?

– Att kunna vara medlem oavsett var i landet du bor eller oavsett vilket språk du pratar kommer underlättas utifrån beslut som fattades under kongressen. Ett medlemskap ska inte vara beroende av att bo i en ort med en resursstark LS, eller att du ska ha ett svenskt personnummer och prata svenska. När vi möjliggör medlemskap för fler personer så tror jag att det kommer locka fler medlemmar.


Publicerad Uppdaterad