Strumpbyxor och rosa balaklavor

Jag torkar minutiöst av kängorna när jag kommer in, så att de är blanka och jag kan se min spegelbild i det bubbelgumsrosa fusklädret igen. Ute är det vinter, men inte sagolandsvinter utan slaskvinter. Den del av vintern då snön smälter och fryser igen om vartannat, så att trottoarerna blir till knöliga ismattor. Jag känner ändå ett slags lugn inför det hela.

En klimat­panik som, om än falskt, lindrats av att det blev vinter i år igen. De rosa Dr. Mar­tens som jag speglar mig i köpte jag 2012, då var klimatdebatten inte lika levande i mainstream­medierna som den är i dag. Då fylldes kultursidorna i stället av texter om punk och motstånd. Pussy Riot och deras aktion Punk Prayer hade precis sett dagens ljus, och i vissa avseeenden kändes sensommaren 2012 som 1977.

I slutet av november förra året hade snön inte kommit till Malmö än och
jag hade inte just de kängorna på. Men jag var på väg till ett möte med en av personerna som föranledde modet med kängor i grälla färger och blommiga klänningar, Maria Aljochina från Pussy Riot.

– Får jag kalla dig Masja?
– Ja, alla som är snälla mot mig kallar mig Masja.

Jag hade skrivit långa frågor, invecklade och komplicerade, för att verka intellek­tuell och initierad. Jag hade precis läst Masjas nyutkomna bok Riot Days och skulle intervjua henne om den på scen framför publik. Men när jag väl sattdär mittemot henne så var det framför allt bilden av de färgglada kängorna och blommiga klänningarna som seg­lade framför mig. De hade kommit att symbolisera motståndet, kampen mot en korrupt och nepotistisk nyfascism.

– Hur är det att leva i Putins Ryssland?

– Det finns ingen frihet eller demokrati. Ingen yttrandefrihet. Det enda vi kan göra är att protestera. Det senaste valet i Ryssland observerades av oberoende delegater från EU. När de kom fram till att valprocessen och resultatet inte var tillräckligt transparent och rättssäkert svarade Putin: ”Vad är dessa för tölpar som ska lära mig om mitt eget val? De borde lära sina fruar att laga borsjtj ordentligt i stället”, säger Masja och fortsätter:

– Egentligen har jag utreseförbud från Ryssland nu, men jag lyckades ta mig hit med hjälp av smugglare via Ukraina. Anledningen till förbudet är att Pussy Riot protesterade mot regeringens beslut att förbjuda den enda oberoende meddelande­appen ”Telegram”. Vi samlades utanför den gamla KGB­byggnaden och kastade färgglada pappersflygplan som protest. För detta dömdes vi till 100 timmar samhällstjänst och fick därmed också utreseförbud innan vi hade genomfört dem. Men det hade jag inte tid med, jag skulle ju komma hit.

Återigen förekommer de kulörta färgerna. Som en kontrast mot den grå, ogenomträngliga byråkratin. Motståndet gentemot det monolitiska och monokroma livet som håller folket i sitt grepp. Men när jag frågar Masja om valet av färger och estetik säger hon att de tog vad som fanns tillgäng­ligt just då. Hon verkar nonchalant inför frågan, men jag har läst hennes bok noggrant och i den berättar hon om hur det gick till när de valde turkosa strumpbyxor och rosa balaklavor. En blandning av det som är snyggt, billigt och provocerande. Till och med när hon satt i fängelse vid Uralbergen återkom idén om estetik, den här gången som en symbol för förtrycket.

– När jag var inlåst i kvinnofängelset tvingades vi sy militärens och special­ polisens uniformer, samma polis som hade eskorterat oss till förvaren. Vi såg till att knapparna var blanka och sömmarna raka, säger Masja.

Men Pussy Riot är naturligtvis mer än det visuella, och motståndets es­tetik tar sig olika, spretiga uttryck. Det relevanta är handlingen, striden, protesten. Anledningen till att Masja fängslades 2012 var just detta. Punk Prayer var en 40 sekunder lång perfor­mance inuti Kristus Frälsarens katedral i Moskva, som ledde till två år i fängelse. Ett välplacerat långfinger i den heliga statens hus.

– Anledningen till att vi valde att spela Punk Prayer just i den stora katedralen var att kyrkan hade blivit så korrupt under Putins styre. Ärkebiskopen hade handplockats av Putin. Han är en gammal KGB-agent som Putin själv och blev tillsatt så att staten kan vara säkra på att alltid ha kyrkans stöd. Dessutom är det inte längre en helig plats. Det finns en event-verksamhet där och man kan hyra lokaler för företagsfester. Katedralen drivs som en business, säger Masja, som själv är troende kristen.

Masja håller med om min egensnickrade idé om att Pussy Riot är ett ”fuck you” mot staten och makten. Hon ser nöjd ut när jag säger det. Hon har betalat ett högt pris för sitt motstånd. Två år i ryskt kvinnofängelse utan att få träffa sin, vid fängslandet, femårige son utom vid enstaka tillfällen.

– Upplevelsen av att sitta i ett ryskt kvinnofängelse beror på vilken avdelning du hamnar i. Jag har suttit både i en egen cell med TV och böcker och i isoleringen ensam i ett madrasserat rum, samt delat cell med andra intagna. Oavsett var du hamnar är en sak säker: om man bråkar med vakterna får man ett helvete med dem och ledningen. Och man måste bråka för att få sina basala mänskliga rättigheter tillgodosedda, säger Masja.

Under tiden bakom lås och bom fick hon flera gånger besök av människorättsaktivister som bevakade förhållandena i fängelset. Masja hade hungerstrejkat åtskilliga gånger i protest mot behandlingen hon och de andra intagna utsattes för.

– Jag ville inte vara tyst när jag kände att någonting orättvist pågick. Och allt som händer i fängelserna är orättvist. Vi har lagligt slaveri i vårt land. De fängslade kvinnorna jobbar i tolv till fjorton timmar per dag, sex dagar i veckan, med att sy polisuniformerna och uniformer till den ryska militären. För det får man motsvarade tre dollar i månaden. Vi kunde vara 100 personer i ett rum och dela på två toaletter utan varmvatten. Men mina stora problem uppenbarade sig först när jag började uppmärksamma dessa saker och protestera, säger Masja och fortsätter:

– När jag förflyttades från ett fängelse till ett annat skrev jag snabbt ner vad jag hade varit med om på en liten lapp och gav den i hemlighet till en människorättsaktivist som kom på besök. Efter det sattes jag i isoleringscell helt utan förklaring eller förvarning. Fängelseledningen satte hård press på mig och straffade mig ofta, de sa att jag bröt mot deras ”interna fängelselag”. Så jag ställde dem inför domstol.

Publiken framför scenen jublar när Masja efter en kort konstpaus yttrar orden ”och vann”. Jag känner någon slags stolthet svälla i bröstet när hon säger det. En av mina flickidoler, Maria Aljochina från Pussy Riot vann mot fängelset. I rätten, på deras egen plan- halva. Parallellen till David och Goliat ligger förstås nära till hands, men faktum är att det inte är en helt renhårig jämförelse.

För Masja hade hela världens stöd i ryggen. Även om de inte var där i fängelset med henne. Även om hon blev straffad av det korrupta systemet precis på samma sätt som andra fängslade kvinnor i Ryssland så var det en betydande skillnad mellan henne och hennes medsystrar där. Hon var världskänd, innan fängslan- det hade hon intervjuats i snart sett alla större medier i världen.

Hon visste att människor på utsidan brydde sig. Ett tveeggat svärd då detta också ledde till att hon bestraffades hårdare av fängelsepersonalen. Hon skulle inte tro att hon är något.

Det fanns andra politiska fångar i det fängelse Masja satt av sin tid, men majoriteten av förbrytarna på hennes avdelning var kvinnor som hade begått vad vi i en annan tid och på en annan plats hade kallat för självförsvar. Kvinnor som hade fått nog av att bli misshandlade av sina äkta män, kvinnor som varit på väg att bli våldtagna och huggit med ett vapen i ett sista desperat försök att komma loss.

Kvinnor som för att undvika den mest förtvivlade fattigdomen hade sålt droger. I Ryssland står nämligen kvinnors rättigheter inte särskilt högt i kurs, menar Masja.

– I mitt hemland är det tillåtet att misshandla kvinnor. År 2017 avkrimina­liserades våld i hemmet och redan innan det var lagen ett skämt. Poli­sen är alltid på mannens sida. Om en kvinna misshandlas och ringer polisen kanske de på sin höjd tar in honom i fyllecell över natten. Sedan när han kommer tillbaka är han ännu argare och misshandlar kvinnan värre, säger hon och fortsätter:

– Därför är det så förhållandevis få anmälningar om våld i hemmet som görs, för att man vet att det är lönlöst. Det finns ett stort mörkertal. För många av de kvinnor som var inlåsta med mig var fängelse det bästa alternativet för att komma undan de som misshandlade dem.

Jag frågar om metoo-rörelsens genom­ slagskraft i Ryssland och berättar om hur den tog sig uttryck i Sverige, då otaliga kvinnor skrev upprop mot sexuella trakasserier. Vittnesmål om maktmissbruk och ofredanden brann i offentligheten. En fördämning som brast. Masja är inte alls intresserad av att diskutera metoo dock. I hennes ögon är det ett västerländskt fenomen som inte är aktuellt i Ryssland, där kvinnor blir mördade på löpande band utan att staten gör någonting.

Det är tyst i salen. I ett måhända dumdristigt försök att lätta upp stäm­ningen frågar jag Masja om det inte också finns någonting positivt med att bo i Ryssland? Jag ångrar frågan direkt. Jag ville egentligen bort ifrån partikulariserandet och, i viss mån, exotifierandet av Ryssland som är så vanligt i Sverige och i det europeiska väst.

För oss är det som att kalla kriget aldrig tog slut, inte egentligen. Vi misstänkliggör allt som kommer från Ryssland och hyllar förbehållningslöst allt som är kritiskt mot Putin. Inte för att vi egentligen bryr oss om hur det ryska folket har det utan för att vi tolkar det som västvänligt.

I Ryssland finns en växande Sovjetnostalgi. Människor födda efter unionens upplösande längtar efter Stalin. Masja ser det som komplett galenskap. För enligt henne är Putins Ryssland inte så annorlunda från den värsta tiden i Sovjet, bortsett från att han är mycket mesigare än de gamla Sovjetledarna.

– Putin var bara en anonym, grå liten KGB­mus, men nu ska han vara Rysslands starke man, säger hon.

Maria Aljochina kallar sig feminist och kvinnorättskämpe. På frågan om hon hade g jort om allting, med den vetskap hon har idag, svarar hon tveklöst ja. Allt från Punk Prayer till protesterna i fängelset. Så länge Putin styr Ryssland kommer Pussy Riot att strida för rättvisa.

– I Ryssland är alla årstider så vackra, det är ordentlig vinter, vår, sommar och höst. Samt människorna och maten, det är det positiva med Ryssland. Jag skulle inte vilja bo någon annanstans i världen, säger Masja.

Publicerad
3 timmar sedan
Forum Noden Röster från rörelserna
Ett nytt diskussionsforum för vänstern har lanserats: Noden forum. Foto: Annika Byrde/TT, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Nytt internetforum för vänstern: ”Behövs en mötesplats för diskussion”

På några dagar har det nya internetforumet Noden samlat ihop över 150 medlemmar som skapat lite mer än 500 inlägg. Vilka ligger bakom det och varför behövs ett nytt forum för vänstern?

Ni beskriver Noden forum som vänsterns nya mötesplats på nätet. Berätta mer, vad är tanken med forumet och hur kommer det fungera?

– Vi tror att det behövs en mötesplats där saker kan diskuteras i lugn och ro och inte försvinna direkt i sociala medie-flöden. Nu finns det en mötesplats men det är upp till användarna att möblera den.

Vilka är ni som startar upp det?

– En insatsstyrka med handplockade medlemmar som alla brinner för en stark rörelse. Redo att fylla forumet med intressanta ämnen, hålla rent och bidra till en kamratlig stämning.

Är forumet kopplat till Radio Noden?

– Vi har kopplat ihop forumet med Radio Noden för att det är en grym infrastruktur. Och så slapp vi hitta på ett nytt namn. Ingen kan ana hur många usla namn vi kom på innan.

Varför behöver den radikala vänstern ett nytt internetforum?

– Vi själva behövde det nog för att kunna snacka saker med likasinnade. Det senaste året har vi åkt runt och pratat med många kamrater och många har saknat något liknande. Om vänstern i allmänhet tänker likadant lär vi ju märka.

Vilka hoppas ni kommer hitta dit?

– Gamla rävar och unga lejon. Förhoppningsvis några som också mest är nyfikna på att organisera sig. Men vi skulle gärna se att klimatrörelsen också hittade forumet.

Publicerad Uppdaterad
3 timmar sedan
Bildmontage: I förgrunden förhandlaren Daniel Jonzon från Linköpings LS. I bakgrunden Trädgårdstorget torg i Linköping
– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon. Foto: Toivo Jokkala, Fredrik Sandberg / TT. Montage: Arbetaen

Nu satsar fler lokala fack på migrant­organisering

Både i Linköping och i Göteborg satsar nu syndikalistiska fackföreningar på att organisera arbetare med migrantbakgrund.

I Göteborg har man precis genomfört ett flerspråkigt möte för migrantarbetare och i Linköping har man redan vunnit flera fall.

Daniel Johanzon, förhandlare för Linköpings LS, berättar att de har jobbat med flera fall både inom jordbruksektorn, frisörbranschen och på byggarbetsplatser.

– Vi hade bland annat ett fall på ett bygge där en medlem blev uppsagd, men där vi lyckades förhandla fram ett skadestånd för felaktig uppsägning och att medlemmen skulle få betalt för den tid han faktiskt jobbat.

För varje liten seger berättar Daniel Johanzon har det trillat in fler och fler medlemmar med migrantbakgrund i Linköpings LS.

– Som LS har vi växt det senaste året och jag tycker det är jättesporrande. 

– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon.

Flerspråkiga möten för arbetare i Göteborg

I Göteborg anordnades det nyligen ett möte för migrantarbetare på ryska och ukrainska där organisatörer från Stockholms LS deltog.

I en artikel i SAC:s medlemstidning syndikalisten berättar Alex Bohlin från Göteborgs LS:

– På sikt hoppas och tror jag att vi kan stötta medlemmar till att organisera och hjälpa varandra, särskilt personer inom samma bransch och på samma arbetsplatser.

– Göteborgs LS får genom de här mötena förhoppningsvis även möjlighet att kunna se inom vilka branscher i Göteborg med omnejd som många migranter arbetar och antagligen utnyttjas och var vi kan hjälpa till att organisera arbetare.

Publicerad Uppdaterad
4 timmar sedan
Vänsterpartisten Mohamed Ali och Silas Aliki.
”Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer”, skriver Silas Aliki. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Lo River Lööf

Silas Aliki:
Tidöstyret är inte över

”Tiden efter den mest rasistiska valrörelse Sverige haft i modern tid har, föga förvånande, även den präglats av rasism. Drevet mot den vänsterpartistiske ledamoten Mohamed Abdukardir Ali, som tog sig in i riksdagen med personkryss, är en berättelse om hur högerns världsbild totalt dominerar vårt offentliga samtal”, skriver Silas Aliki.

Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer. Det lilla styrkeprov från jordens fördömda som inkryssandet av honom i riksdagen utgör är tillräckligt för att trigga både anonyma trollkonton och namnkunniga opinionsbildare till höger. 

Samtidigt pågår fortfarande Tidös paradigmskifte, som bara syftat till att ge samma rasistiska kapitalism mer muskler, i bakgrunden. Den extrainkallade riksdagen röstade under sommaren igenom enorma reformer som nu trätt i kraft och börjar få effekt. Nyligen fick jag ett mejl från en lokalradioreporter som undrade varför en åklagare i den lokala tingsrätten begärt en person utvisad. Det rörde sig bara om misstanke om ett mindre bidragsbrott, varför?

Utvisningar kan sexfaldigas

Jag tvingas svara att det beror på ny lagstiftning som trätt i kraft den 1 september i år, där åklagare gjorts skyldiga att alltid lägga till ett yrkande om utvisning, om de gör bedömningen att målet kan leda till att den tilltalade döms till en strängare påföljd än böter. Tidöregeringens förhoppning om att regeländringen ska sexfaldiga antalet utvisningar kanske är i överkant, men i praktiken innebär den att en dom för rattfylla eller flera fall av ringa narkotikabrott kan innebära deportation.

Till detta ska läggas den så kallade straffreformen, där riksdagen bland annat höjde straffen för närmare 50 olika brott och tog bort regeln om att annan påföljd än fängelse ska väljas om det är möjligt. Reformen beräknas leda till 16 000 fler utdömda fängelseår de kommande tio åren och öka antalet människor i fängelse till 40 000. Riksdagen röstade under sommaren även igenom förändringar i försörjningskravet för anhöriginvandring, som kommer att öka antalet så kallade tonårsutvisningar kraftigt.

Sossarna röstade för många av Tidös förslag

Lagstiftning är, även i Tidöregeringens antidemokratiska expressfart, ett långsamt verktyg. Det kommer att dröja månader och år innan ändringarna slagit igenom så pass att allmänheten märker det i sin vardag. När kollegor, klasskompisar och vänner som levt hela sina liv i Sverige utvisas för småsaker och anhöriga som döms för brott inte längre får vård utan enbart straff kommer sannolikt en motreaktion. Men de partier som nu vunnit valet känner redan till konsekvenserna. Socialdemokraterna röstade i den absoluta majoriteten av fallen dessutom för att införa dem. 

Det är i ljuset av allt detta drevet mot Abdukardir Ali måste ses. Om den parlamentariska vänstern inte förmår riva upp dessa klasslagar, denna institutionaliserade rasism, finns inget existensberättigande kvar. Det åligger dessutom oss som bor i det här landet att göra våra röster hörda, om vi inte vill att den här politiken ska genomföras i vårt namn. Att en enda av folket inkryssad ledamot kan dra igång så mycket rädsla och reaktion från makten är en indikation på vad vi kan göra om fler av oss organiserar oss som och med Mohammed Abdukardir Ali.

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
En lotsbåt och ett fartyg från Kustbevakningen på plats vid det 130 meter långa fartyget BBC Lagos
Fartyget i bild har inget att göra med domen. Foto: Johan Nilsson / TT

Lotsarnas arbete i Marstrand stoppas efter dom  

Lotsarnas arbete i Marstrand pausas efter veckans dom, då en lots fälldes för den uppmärksammade dödsolyckan på Tjörn i juli. 

Den 28 juli kolliderade ett fraktfartyget Misje Verde med en fritidsbåt utanför Tjörn. En mamma och dotter ombord på båten omkom, medan pappan och sonen klarade sig. 

I veckan dömdes Göteborgs tingsrätt kaptenen och lotsen för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik.

Kaptenen får villkorlig dom, och lotsen villkorlig dom med dagsböter. Båda har nekat till brott.

– Det vi försöker ta reda på nu är hur många i arbetsgruppen som mår så pass dåligt att de behöver bli sjukskrivna och vår förhoppning är att de som mår bra ska kunna återgå till arbete snart, säger Björn Alverfeldt, presstalesperson på Sjöfartsverket till Svt.

Lots och kapten nekar till brott

Enligt lotsens advokat har allt för stort ansvar lagts på lotsen och han har till Svt sagt att de kommer att överklaga domen. Han hävdar att det inte är lotsen som ska ha ansvar för utkik.

– Det är fartygschefen som har ansvar för utkik, inte lotsen, säger Thomas Håkansson, lotsens försvarare till Svt.

Kaptenens försvarare håller inte med:

– Det synes vara praxis i svenska farvatten att lotsen tar över manövrering och styrning av fartyget, men då får man ta ansvar för det också, säger Taavi Tuula som är kaptenens försvarare, till Svt.

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
Israel rullstolrar för barn Gaza
Trots ”vapenvilan” dödar den israeliska militären i snitt ett barn om dagen inne i Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/TT och Oded Balilty/TT

Israels blockad: Inga rullstolar till barnen i Gaza

Trots det humanitära katastrofläget vägrar Israel fortfarande släppa in rullstolar avsedda för barn i Gaza. Det rapporterar nu den australiensiska public service-kanalen ABC News.

Splitter- och skottskador, amputerade ben och söndertrasade kroppar. Enligt FN-organet Unicef har över 11 000 barn i Gaza drabbats av livsförändrade skador till följd av Israels bombningar. Trots det blockeras fortfarande en leverans av 900 specialdesignade rullstolar av de israeliska myndigheterna, avslöjar ABC News.

Rullstolarna, skänkta av bland annat hjälporganisationen Kids on Wheels Alliance, anlände till Jordanien redan vintern 2025 men har sedan dess inte släppts in i Gaza.

Över 20 000 palestinska barn döda

Israel menar, enligt ABC News, att rullstolorna kan ha ”dubbla användningsområden”.

Rullstolarna är specialdesignade för att klara svår terräng, som exempelvis rasmassorna inne i det sönderbombade landskapet, och dessutom byggda för att kunna justeras i takt med att barn växer.

Vid sidan av de många svårt skadade uppskattas över 20 000 barn ha dödats av den israeliska militären sedan oktober 2023. Trots den så kallade ”vapenvilan” som trädde för ett år sedan har FN och andra människorättsorganisationer rapporterat om att ett barn om dagen dödats inne i Gaza sedan dess.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte verkar ha fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Right Liveliehood 2026
Timnit Gebru och Zakithi Sibandze från organisationen Rural Women's Assembly och den georgiska människorättsaktivisten Tamar Oniani är några av årets pristagare. Foto: Right Livelihood

Det alternativa fredspriset: Här är årets vinnare

Kampen mot patriarkalt våld, auktoritära styren och en allt mer okontrollerad AI-utveckling. Det är temat på årets Livelihood-pristagare som presenterades under onsdagsmorgonen.

– Ett system byggt för att tjäna ett fåtal kommer aldrig att hålla. I år hedrar vi kvinnor som vägrar att vänta på tillåtelse. De skriver om reglerna som auktoritära och patriarkala ledare samt Silicon Valleys mäktigaste män tagit för givet att de fick skriva själva, säger Ole von Uexkull, verkställande direktör för Right Livelihood i ett uttalande.

Det prestigefyllda så kallade alternativa Nobelpriset har i över 45 år delats ut till människor och organisationer som leder väg för en mer rättvis och hållbar värld. Pristagarna garanteras livslångt stöd i sin kamp och uppmärksammas varje år i stora internationella medier. 

På onsdagsmorgonen tillkännagavs vinnarna av 2026 års Right Livelihood-pris vid en presentation i Stockholm med följande motiveringar:

Jalila Haider. Foto: Right Livelihood

Jalila Haider. Som den första kvinnliga advokaten från den hazariska minoriteten i Pakistan kämpar hon mot etnisk, statlig och patriarkal förföljelse, driven av övertygelsen att ingen människa är illegal.

Rural Women’s Assembly. Organiserar kvinnor på landsbygden i södra Afrika. Enligt juryn ”i en förenad kraft som försvarar land, fröer och kroppslig autonomi mot företags och patriarkala strukturers övertygande”.

Nona Kurdovanidze och Tamar Oniani från Georgian Young Lawyers’ Association kämpar för demokrati och mot auktoritär repression. Foto: Right Livelihood

Georgian Young Lawyers’ Association, GYLA. Människorättsorganisation av frivilliga jurister som kämpar för demokrati och medborgerlig makt inför ”auktoritär repression” i Georgien.

Timnit Gebru. Amerikansk forskare inom artificiell intelligens. Enligt juryn utmanar hon maktkoncentrationen inom AI och banar väg för digital teknologi som är rotad i rättvisa, levd erfarenhet och mänsklig handlingskraft.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Wikimedia Commons. Montage: Arbetaren

Veckovers: I skenet

Jag halvligger i soffan.
Vardagsrumskvällen är sen.
Mitt ansikte och två andras
upplysta av tre telefoners sken.

Arbetsdagen egentligen slut
men jag öppnar och läser ett mejl.
Kan inte motstå att gå in och kolla
hur många gillar mig?

Min dotter längtar efter luren
fastän hon inte fyllt två
hade hon lärt sig exakt vad den var
långt innan hon lärde sig gå.

Allting jag älskar blir content
och jag älskar det mindre därför
men jag är ungefär som alla andra
och gör ungefär som dom gör.

Jag minns vagt andra sätt att bete sig.
Att på gott eller ont hitta på
något med den eller vad
som råkade finnas där just då.

Det var lättare att tro på något eget.
Att behålla vår egen illusion.
Nu när alla illusioner är deras
återstår väl bara tappa tron.

Rädsla äter upp hjärnorna.
Den förvandlas till politik.
Skärmen visar mig alla fienderna.
Såna måste förvandlas till lik.

Vem önskade sig det här livet?
Jag vet nog ingen alls.
Ändå sitter alla jag känner
med Zuckerbergs kniv mot sin hals.

Det känns som jag sitter i fängelse
men även såna har sina vägar ut.
Detta köttätande nätcasino
var någonstans finns dess slut?

Hur gör jag för att inte spela med?
Hjärtat svider och ömmar.
Snälla säg hur jag får ett slut
på reklaminslagen i mina drömmar.

Jag tar dottern till havet en regnig dag.
Vi kastar småsten i böljan den grå
och jag knäpper inte ett endaste kort.
Det här ska dom fan inte få.

Publicerad Uppdaterad