Rörelsen “de gula västarna” inleddes i oktober förra året i samband med ett upprop mot stigande bensinpriser och hyror, samt att landets skattesatser slår allt hårdare mot arbetare och arbetslösa. Uppropet utvecklades snabbt till en social rörelse med falanger från vänster till höger. Gemensamt för alla är en stark kritik mot regeringen.

Den 4 december 2018 backade Macron med förslaget om höjda bensinskatter, men rörelsen gav inte vika. Fler frågor hade aktiverats och vid detta lag symboliserade de gula västarna Macrons nyliberala styre i stort, som sedan han tillträdde 2017 har slagit hårt mot lågavlönade och pensionärer, såväl som mot landets skola och sjukvård. Lördagen 8 december hade demonstrationerna i landets större städer vuxit ytterligare, samtidigt som det polisiära våldet tilltog. På måndagen därpå hade antalet arrester stigit till nära på tusen.

– Det gäller både ute på landsbygden och i staden, berättar Stéphane Enjalran, representant för fackförbundet Solidaires nationella sekretariat. Han menar att polisvåldet eskalerat och att polisens kontaktpersoner, som som vanligen förekommer vid demonstrationer, numera har ersatts av preventiva arrester.
Att polisen attackerar redan innan demonstrationen avgått är något nytt, vilket visar på den fortsatt hårdnande inställning som polisen har gentemot demonstrationer.
Stéphane Enjalran, representant för fackförbundet Solidaires

Strax innan demonstrationståget tog fart under onsdagseftermiddagen, uppstod ett tumult utanför biografen Bretagne. Polisen attackerade i så kallat ”förebyggande syfte”, och sköt flera tårgasbomber mot de franska facken CGT:s och Solidaires del av det växande tåget. Ingen av dem hade provocerat polisen, eller maskerat sig i likhet med det svarta blocket.

– Att polisen attackerar redan innan demonstrationen avgått är något nytt, vilket visar på den fortsatt hårdnande inställning som polisen har gentemot demonstrationer, säger Stéphane Enjalran.

Enligt honom måste onsdagens händelser ses i ljuset av det undantagstillstånd som rått i Frankrike sedan terrorattacken 2015.

– Rätten att demonstrera står skriven i den franska grundlagen, men på detta vis förbigår man dess fulla betydelse. Sedan 2017 uppmuntras polisen även att arrestera människor i preventivt syfte, vilket blev tydligt under första maj.

Det var ett folktomt Paris som uppenbarade sig denna onsdag – i likhet med de senaste lördagar då affärer och tunnelbanor stängts ner. Många demonstranter tvingades gå till fots till Montparnasse, där uppslutningen inför det stora tåget ägde rum. På vägen dit stod klungor av poliser i varannan korsning. Baserat på människors utstyrsel, väskor och skyltar stoppade polisen dem för visitering.

Enligt Stéphane Enjalran agerade polisen i linje med en så kallad ”état de siège”, vilket kan översättas i ett försvar mot en statskupp eller en utländsk invasion. I tidigare uttalanden hade Macron uppmanat polisen att använda de medel som krävdes, vilket uppenbarades under onsdagen, då polisen främst skyddade kulturminnesmärkena byggnader i centrala Paris, såsom restaurangen La Rotonde.

Den stängda och igenbommade restaurangen kringgärdades av ett trettiotal poliser, medan det ännu fredliga demonstrationståget våldsamt motades åt sidan. Att skydda stadens fasader var ytterligare en instruktion from Macron, och under tågets gång återkom klungorna av poliser framför utvalda platser. Men det var först närmre Place d’Italie som våldet upptrappades på allvar.

Den planerade mötesplatsen för demonstrationen utrymdes av polis med kraftiga tårgasattacker och demonstranter tvingades tillbaka på huvudgatan Boulevard Saint Marcel. Men trots att det fler hundra meter långa tåget hindrades från att anlända till sin slutdestination, blockerades även den fortsatta vägen på huvudgatan, vid korsningen mellan Boulevard Saint Marcel och Boulevard de l’Hôpital. Inom kort var en stor del av tåget inringade av poliser. Det var mycket trångt och människor var rädda.

Fastän många befann sig mycket nära hållplatsen Saint Marcel, släpptes ingen ut på en halvtimme. Det var trångt och väldigt varmt i majsolen. Flera ropade att de ju inte hade några gula västar, och att de bara hade gått i tåget för att fira första maj som vanligt, men allteftersom tiden gick blev demonstranter provocerade.

Efter ett tag sattes banken Caisse d’Épargne i brand och strax därefter en bil en bit bort. Brandkåren kom och människor jublade. I Frankrike är brandförsvaret polisens motpol, eftersom den aldrig är beväpnad. Men elden provocerade polisen ytterligare, som pressade folkmassan allt tätare och samtidigt som molnen av tårgas växte. Människor stämde upp i kör med orden ”Laissez-nous passer” – ”släpp ut oss”, men polisen gav inte vika.

Den inspärrade folkmassan samlade en bred massa demonstranter, många äldre eller unga och somliga med föga erfarenhet av större demonstrationer. Flera var oroliga över att tårgasen skulle tillta och pressade sig mot gatukanterna, gömde sig i portuppgångar och samlades längs med fasader och intill träd. Polisen sköt bomber från alla håll och några demonstranter valde att ta skydd i sjukhuset Pitie Salpietre, varefter de stormades av polis och fördes ut med våld.

Ett trettiotal demonstranter arresterades och händelsen rubricerades under torsdagen som en våldsam attack av på sjukhuset, som de ”militanta antikapitalisterna” genomförde. Men det var inte bara det svarta blocket som tog sig in i sjukhuset, och Stéphane Enjalran är kritisk mot den mediala vinkeln.

– Det är uppenbart att de sökte skydd från tårgasen. Medlemmar från Solidaires var några av de skyddsbehövande och vi vet att ingen tog sig in i sjukhuset för att göra skada, fastän nationell media beskriver det så, säger Stéphane Enjalran.

Varken le Monde eller Libération, Frankrikes största dagstidningar, har intervjuat någon av demonstranterna som flydde in i sjukhuset, men på sociala medier cirkulerar privata filmer av poliser som oprovocerat slår människor med batong, medan en annan bild fångar en polis som själv greppat en gatsten för att kasta mot en grupp demonstranter.

Strax innan kl 18 började polisen till slut att släppa ut människor från det blockerade området. Först en och en, i samband med individuell visitering. Det tröga flödet ledde till ny frustration och människor pressades åter tillbaka, varefter alla slussades vidare mot bron Austerlitz, där en ny brigad stod redo på mopeder.

De mörbultade demonstranterna vandrade fredligt över bron. Många av upp för dagen, medan andra fortsatte mobiliseringen genom att bygga barrikader av skrot och skyltar.
Det är ett våldets laboratorium som utspelar sig i Frankrike, och vem vet hur det blir nästa lördag.
Stéphane Enjalran, representant för fackförbundet Solidaires
Vid denna tidpunkt tillkom en så kallad reservstyrka från poliskåren, även den tillsatt av Macron i samband med att rörelsen väcktes i höstas. Den består av individer som nyligen gått ut gymnasiet och som har bristande eller ingen utbildning i yrket. Många vet inte hur tårgasbomber eller gummikulor ska riktas, vilket under våren har resulterat i många skadade demonstranter.

– Det är ett våldets laboratorium som utspelar sig i Frankrike, och vem vet hur det blir nästa lördag, säger Stéphane Enjalran.

Han är dock fast besluten om att folkrörelsen måste fortsätta få stöd, och trots onsdagens våld mot fredliga fackorganisationer kommer Solidaires delta i kommande lördagsdemonstrationer.

– Visst går vi bredvid alternativhögern, men även syndikalister och socialister är väl representerade i tåget och många av våra medlemmar har själva gula västar på sig. Att fortsatt bestrida Macrons politik är det enda vi kan göra, samtidigt som vi hoppas att rörelsen ska ge resultat och att våra röster ska få gehör.

Måndagen den 6 mars har inrikesministern Christophe Castaner kallat till ett möte med fackliga organisationer i landet, men utan att meddela vad detta gäller. Enligt Stéphane Enjalran kommer Solidaires troligtvis neka medverkan, som svar till bristen på kommunikation kring mötets syfte.

– Vi allierar oss med den sociala rörelsen och kommer inte att ge vika under det förtryck som nu växer, säger och förklarar att det idag är viktigt att uppmuntra människor att strejka, samt att utbilda den yngre generationen om vad en strejk innebär.

Castaners ansikte förekom som mask på flera demonstranter under onsdagen, eftersom han associeras med polisens allt hårdare grepp om det offentliga rummet, vilket bland annat inneburit oprovocerad identitetskontroll och visitering på öppen gata.

Denna kontroll tar sig även uttryck i ett tilltagande våld mot journalister. Som frilansjournalist eller fotograf är det i dag mycket svårt att få presskort i Frankrike, eftersom det kräver ett längre anställningsbevis – och utan presskort sker arrester.

– Särskilt i början av rörelsen, sent i höstas, var våldet som värst. Men det är viktigt att dokumentera vad som sker i landet, eftersom den konservativa blicken från nationell media förvrider berättelserna till Macrons fördel, förklarar Stéphane Enjalran och understryker alternativmedians viktiga roll i detta skede.

– Ändå var det flera fotografer som attackerades under första maj, fortsätter Stéphane Enjalran och berättar att några av dessa också medverkade vid Solidaires möte nästföljande dag, då man diskuterade våldet under demonstrationerna.

– Det är rena rama 1984, men vi måste fortsätta kämpa, suckar Stéphane Enjalran och beger sig in på nästa möte.

Frida Sandström