Hörnet där Rigaerstraße och Liebigstraße möts är välkänt. Liebig34:s fasad är färgglad, en knuten näve med en lila lillfingernagel sträcker ut sig mellan åtta fönster. Mittemot finns en lika graffititäckt fasad. Kollektivet som bodde här vräktes en januarinatt för några år sedan med hjälp av 2 500 poliser. Bakom fasaden döljer sig nu nyrenoverade lägenheter. Ytterligare ett hus bort finns Rigaer94, som fick stor uppmärksamhet för vräkningen 2016.
Nu står Liebig34på tur. Som så många andra hus i Östberlin ockuperades Liebig34efter att Berlinmuren föll. Det blev sedan legaliserat med ett hyreskontrakt med egen förvaltning, det som kallas husprojekt. 1999 bestämdes att bara kvinnor och lesbiska skulle bo i huset. I dag är olika queera identiteter välkomna. De vill leva kollektivt utan vardagssexism och patriarkala strukturer. Det är det enda separatistiska husprojektet i Berlin. Ett av få i hela Europa.
I baren på bottenvåningen brukar de boende anordna folkkök och politiska arrangemang. En söndagskväll i januari har ett fyrtiotal personer trängt ihop sig på stolar i en ring, i skenet av ljusslingor och tända stearinljus. Någon smäller upp en dagordningslista på väggen. Tre hundar tassar omkring, väggarna är täckta av tyger och affischer med politiska budskap. Det är ett öppet möte om den nya situationen. Husägaren har lämnat in en vräkningsansökan mot dem, det är officiellt nu.
Helena tar till orda. Vräkningsansökan lämnades in långt innan hyreskontraktet gått ut, har det visat sig. De boende har redan anordnat demonstrationer, tryckt upp klistermärken och banners, fixat stödfester. Det har varit en intensiv höst, men det börjar närma sig slutet nu.
– Det vi behöver nu är mer solidaritet utifrån. Vi behöver mobilisera fler. Alla kreativa aktioner välkomnas, säger Helena.
– Vad hände med ryktet om att stadsdelens byggnadsråd skulle erbjuda husägaren en annan fastighet? undrar en granne.
– Är hoppet ute att Liebig34 kan få ett hus någon annanstans? frågar en annan.
– Vi kan inte lita på att politikerna är på vår sida, bryter någon av.
Ingen verkar veta vad som händer nu. Men ett namn nämns om och om igen – Padovicz.
Gijora Padovicz äger ett komplicerat nätverk av fastighetsbolag i ”Padoviczgruppen”. Redan när han köpte Liebig34för tio år sedan tog oron vid. Han är ökänd för att köpa upp gamla hus, lyxrenovera och höja hyrorna. Ibland genom att lämna husen i förfall i åratal och vräka hyresgäster med skrämselmetoder, enligt aktivisterna. Bara i stadsdelen Friedrichshain äger han över 200 hus. Under en ”Padovicz-watchblogg” organiserar sig Liebig34och andra som bor i fastighetsmagnatens hus. De träffas regelbundet och kartlägger Padoviczgruppens verksamheter.
Padovicz svarar inte på Liebig34:s brev, men har förhandlat med stadsdelens byggnadsråd Florian Schmidt från De gröna. Schmidt håller tyst om vad dessa förhandlingar går ut på, men säger att de fortfarande förhandlar och att inget akut vräkningshot finns så länge samtalen pågår.
Philipp Möller arbetar på Berliner Mietergemeinschaft, en vänsterorienterad hyresgästförening. Han känner till Padovicz väl.
Berlin har blivit enormt populärt och bostadsmarknaden är lukrativ. Hyrorna och fastighetspriserna drivs upp.
Philipp Möller, verksam vid Berliner Mietergemeinschaft, en vänsterorienterad hyresgästförening
– En av de vanligaste sakerna hyresgäster hör av sig till oss om är att de är oroliga för att ett företag som är känt för tveksamma metoder och hyreshöjningar har köpt deras hus. Padoviczgruppen är bara ett av flera sådana företag.
– Berlin har blivit enormt populärt och bostadsmarknaden är lukrativ. Hyrorna och fastighetspriserna drivs upp. 2015 infördes en ”hyresbroms” för att hindra utvecklingen, men den fungerar dåligt i praktiken, säger Philipp Möller.
– Situationen är dramatisk. Hyreshöjningarna, vräkningarna, priserna. Men de senaste åren har vi sett en växande rörelse mot gentrifieringen. Den är jätteviktig för att sätta press, säger han.
Staden är tapetserad med klistermärken, banners, graffiti. Liebig34 bleibt (stannar). Potse bleibt, Syndikat bleibt, Wir bleiben alle. De tre projektens kontrakt gick ut vid årsskiftet men de vägrar lämna över sina nycklar. 30 husprojekt har redan vräkts det senaste årtiondet.
Ett rökmoln bildas ur munnen när vi går uppför trapporna i Liebig34, det är kallt. Rummen värms upp med kol som de boende måste gå ned till källaren för att hämta.
I köket på fjärde våningen är väggarna turkosa med en stor krokodil målad ovanför köksbordet. Just nu bor 17 personer här. De brukade vara fler, men många har flyttat ut inför den stundande vräkningen. Några har flyttat in för att försvara huset. Två av dem är Helena och Chris. De har båda bott här i ungefär ett halvår. Helena har flätat hår, glasögon och stora örhängen. Hon har varit aktiv inom den anarkistiska, queerfeministiska rörelsen i flera år.
– Jag har dåliga erfarenheter av att bo med män. Också som aktivist var det svårt att vara organiserad med cis-män. Jag har alltid varit ganska blyg och passade inte riktigt in. Jag fick inte plats, säger Helena.
Om det här huset försvinner förlorar Berlin ett viktigt utrymme för organisering, en organisationsform och det enda kvinno- och transseparatistiska huskollektivet.
Chris, boende i Liebig34
Hon betonar att det inte är perfekt i Liebig34 heller. Andra maktstrukturer kvarstår, de har olika privilegier. Men den större bilden är viktigare.
– Jag växer hela tiden. Det är speciellt att bo här för att vårt hus verkligen är i centrum av diskussionen och kampen mot gentrifiering. Folk pratar om oss. Det väcker frågan om privat egendom. Ska människor behöva betala hyra eller är det en rättighet att ha någonstans att bo? säger Helena.
– Om det här huset försvinner förlorar Berlin ett viktigt utrymme för organisering, en organisationsform och det enda kvinno- och transseparatistiska huskollektivet, tillägger Chris.
Varken Chris eller Helena känner sig oroliga inför att vräkas, mer arga, säger de. De kommer inte att lämna huset utan motstånd.
– Jag är inte rädd. Jag är redo att kämpa för det här. Det är inte bara ett hus. Det handlar också om feministisk kamp, klasskamp och levnadsutrymmen, säger Chris.
Katja Palo
Helena och Chris heter egentligen något annat.
