Det är en utmaning att skriva en dystopi i dag utan att i stora drag upprepa klassikerna. När jag läser Lyra Kolis Allting växer blir det därför än svårare att ta till sig berättelsen. Allting växer följer ett mönster som är välbekant från tidigare skrivna dystopier, även om Kolis framtidssamhälle naturligtvis tar avstamp i dagens frågor.
[BOK] Allting växer
Lyra Koli
Modernista, 2018
Klimathotet är som bekant dagsaktuellt.
Koli beskriver i Allting växer en framtid där människorna lever i efterdyningarna av en klimatkatastrof. I en skyddad klimatbubbla lever alla människor i en slags tillrättalagd medelklasstillvaro, förutom en grupp som kallas ”outsiders”.
Med obligatoriska medicin- och hormonimplantat är den naturliga kroppen lika främmande för människorna i den skyddade bubblan som den mytiska naturen. Den senare kan de möjligen få tillåtelse att besöka i speciella naturreservat.
Inte heller dör människorna någonsin en naturlig död, utan sövs ner i en ”kryonisk sömn” för att i framtiden kunna väckas upp igen när sjukvården kommit ännu längre i sina framsteg.
VR-sexet framstår annars som det enda riktigt roliga människorna i
klimatbubblan har.
VR-sexet framstår annars som det enda riktigt roliga människorna i klimatbubblan har. I jämförelse verkar några av huvudpersonernas utomhussex i ett naturreservat betydligt mindre tillfredsställande.
I Allting växer får vi följa Jossi. Hon är en konstnär som blir sjukskriven och sedan dras till en organisation. Denna är icke godkänd ovanifrån och därför sektstämplad.
Organisationen samlar miljöaktivister som vurmar för naturen. Även om dess medlemmarna har ganska vaga uppfattningar om vad denna natur egentligen är, väntar de på dess återkomst.
Det är något med trovärdigheten som skaver i Allting växer. Huruvida det går att ställa högre krav på ett trovärdigt scenario i en framtidsskildring, förstås. Händelsehorisonten av Balsam Karam stack ut då det var en berättelse som på flera sätt kändes relativt trolig, och inte alltför avlägsen. Karam lät handlingen tilldra sig bland en grupp barn och kvinnor som tvingats ut ur samhället och upprättade ett alternativ med drag av det numera rivna lägret ”Djungeln” utanför Calais.
Den klimatkontrollerade framtidsvärld Koli beskriver framstår alltför klichéartad och med för många präktiga blinkningar åt vår samtid, för att vara övertygande dystopiskt och kunna tas på allvar.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill
