Förlossningssalen ekar tom. I de nedsläckta lokalerna på Sollefteå sjukhus, som för drygt ett år sedan var en av landets mest framgångsrika barnbördsavdelningar, står övergivna britsar, stolar och övervakningsapparater.
Det sista barnet förlöstes natten mot den 1 februari 2017, och sedan stängde avdelningen för gott. Ådalenborna hänvisades till länssjukhuset i Sundsvall, tolv mil därifrån.
Det blev startskottet till en av de mest uppmärksammade protesterna mot nedskärningarna inom vården i Sverige. Fortfarande samlas folk från hela landet för att visa sitt missnöje med politikernas beslut.
– Vi ger oss inte. Vi tänker sitta här tills vi får vårt BB tillbaka, säger Carina Hellström som är en av initiativtagarna till ockupationen.
– Nu väntar vi på att partiledarna ska komma hit under valrörelsen. I december träffade jag Stefan Löfven, men han tog inte alls in berättelserna om patienter som råkat illa ut, utan försvarade beslutet och berättade att det har tillsatts si och så många miljoner till förlossningsvården.
I höst ställer Carina Hellström upp i landstingsvalet som kandidat för Vänsterpartiet, det parti som varit tydligast i sin kritik mot nedläggningarna i Sollefteå. Hon står som femte namn på partiets lista, och det här är första gången hon engagerar sig politiskt.
– Ärligt talat är jag inte så jättepepp på det, men kommer vi ingen vart med ockupationen är jag beredd att kliva in politiskt, säger hon.
Nu väntar vi på att partiledarna ska komma hit under valrörelsen.
Carina Hellström, initiativtagare till BB-ockupationen i Sollefteå
Den stränga vintern håller fortfarande Västernorrland i ett järngrepp. Snön ligger tjock över trakten. 36-åriga Malin Bruce väntar sitt tredje barn vilken dag som helst.
– Vägarna är blöta och det kan vara halt. Det är inga vårvägar precis. Det var länge sedan vi hade en så lång vinter, säger hon.
Arbetaren träffade Malin Bruce redan i september förra året, då hon nyligen fått reda på att hon och sambon väntade barn.
– Jag var lite kaxig och tänkte att det inte spelar så stor roll var jag föder. Men ju närmare förlossningen jag kommer desto mer gruvsam blir tanken på att vi ska köra så långt. Då tänkte jag att vi skulle ha fina vägar när det väl blev dags, men nu vi fick ju en vinter som inte vill ge sig, säger hon.
Paret har bestämt sig för att föda i Östersund, 15 mil hemifrån. De har valt det sjukhuset dels för att vägen är bättre och dels för att det finns mobiltäckning under hela resan. Men framför allt väljer de ett sjukhus utanför länets gränser för att markera mot landstingspolitikernas beslut att att skicka alla patienter till Sundsvall.
– Det är det bästa sättet för mig att visa att jag inte tycker att det är okej. Jag tänker inte sätta mig i Sundsvall. Östersund ligger i ett annat landsting, och det kostar vårt landsting pengar att jag föder där, säger Malin Bruce.
Ilskan mot sjukvårdspolitikerna går inte att ta miste på i Sollefteå, ett samhälle som sjuder av kämpaglöd. Sedan BB stängdes för drygt ett år sedan har människor samlats i sjukhusentrén dygnet runt för att protestera mot nedläggningen.
Ett varmt ljus sprider sig från entrén ut på den tomma parkeringsplatsen. Väggarna inne i foajén är prydda med banderoller, teckningar och planscher. ”Hjälp mammor att få ett mirakel”, står det i ett av de handskrivna breven.
Nedläggningen av Sollefteå BB blev en symbol för bristerna inom den svenska förlossningsvården. Jonas Sjöstedt (V), Annie Lööf (C) och Gudrun Schyman (Fi) reste till Ådalen för att visa sitt stöd för ockupanterna, samtidigt som rubriker om personalbrist, fullbelagda avdelningar och barnmorskor som knappt hinner gå på toaletten duggade tätt.
Nyheten om att gravida kvinnor i välfärdslandet Sverige tvingas ge sig ut på långresor på snötäckta vägar spred sig som en löpeld över hela världen. Den brittiska tidningen The Guardian gjorde ett nedslag, och även BBC och CNN rapporterade om barnmorskorna som höll kurser i bilfödande i studieförbundet ABF:s regi.
Nu finns det ingen kirurg i Sollefteå för bedömning och omedelbar åtgärd, utan människor skickas ut uppemot 20 mil på dåliga vägar. Risken är stor att man inte överlever.
Nils-Gunnar Molin, ordförande för Sollefteå Framtidens akutsjukhus
Men för Sollefteåborna var nedläggningen av BB bara spiken i kistan för en lång rad nedskärningar som började redan 2015. Året därpå fattade landstingspolitikerna beslut om att lägga ned akutortopedin i Sollefteå och rehabiliteringen i Härnösand.
I oktober 2016 kom beslutet att stänga förlossningsavdelningen, och till slut lades även akutkirurgin ned. Nu hänvisas allt från benbrott till akuta kejsarsnitt till sjukhusen i Sundsvall och Örnsköldsvik.
– Akutkirurgin är själva hjärtat av akutsjukvården. Men nu finns det ingen kirurg i Sollefteå för bedömning och omedelbar åtgärd, utan människor skickas ut uppemot 20 mil på dåliga vägar. Risken är stor att man inte överlever, säger Nils-Gunnar Molin som är ordförande i den ideella föreningen Sollefteå Framtidens akutsjukhus.
Uppmärksamheten kring ockupationen har lyft hela sjukvårdsfrågan, menar Nils-Gunnar Molin.
– Den kommer att bli den viktigaste frågan i valet. Vi har uppnått ganska många delmål även om vi har långt kvar till det slutgiltiga målet – att alla i länet ska överleva ett svårt sjukdomstillstånd, säger han, och tillägger:
– Kraften vi har uppammat här i Ådalen tror jag inte vi kan få stopp på. Människor i Västernorrland kan mer om sjukvård än i någon annan del av landet. Det har blivit en folkrörelse.
Ewa Söderberg, som fram till 2010 satt i ledningen för Socialdemokraterna i Västernorrlands landstingsfullmäktige, håller med Nils-Gunnar Molin. Hon ser också något positivt komma i kölvattnet av BB-nedläggningen, en vilja att förändra som hon säger att hon själv känt i hela sitt liv. Hon berättar att hon är ”heligt förbannad” och besviken på sina partikamrater som drivit igenom nedmonteringen av akutsjukvården i Ådalen.
– Har du brutit en arm eller ett ben, eller har smärtor och behöver opereras akut, då kanske du inte ens kommer fram i tid. De som bor längst norrut i länet har minst åtta mil till närmsta samhälle och kanske 20 mil till sjukhuset i Sundsvall, säger hon när vi träffas på Folkets hus i Sollefteå.
Ett snöoväder har precis dragit fram över Västernorrland och flera vägar är stängda. Ewa Söderberg skakar på huvudet åt tanken på att sätta sig i en bil och ge sig ut på snötäckta vägar. Som före detta landstingspolitiker är hon väl insatt i vårdkostnader och sparkrav, men menar att beslutet att lägga ned akutsjukvården i Sollefteå inte är ekonomiskt försvarbart.
– Vad har de sparat? Det hade varit betydligt klokare om man hade utnyttjat de resurser som finns här, både byggnader och personal. I Sollefteå finns två nybyggda operationssalar, medan Sundsvall är det sjukhus i länet som är minst renoverat, säger hon.
FAKTA Ökad satsning på förlossningsvården
Regeringen och Vänsterpartiet satsar en miljard kronor per år 2018–2022 för att förstärka personaltätheten och förbättra arbetsmiljön inom förlossningsvården.
Enligt ett pressutskick från regeringskansliet sker satsningen som ett tillskott till den befintliga satsningen på 400 miljoner kronor per år som planeras att pågå till och med 2019. I vårändringsbudgeten sköts ytterligare 500 miljoner kronor till, som fördelas under detta och nästa år.
Diskussionerna om att samla all akutsjukvård i Sundsvall har pågått i mer än två decennier. Då fanns fyra akutsjukhus i länet: Sundsvall, Härnösand, Örnsköldsvik och Sollefteå. Härnösand fick stryka på foten först, och snart stod Sollefteå på tur.
Trots det gick Socialdemokraterna till val med löfte om att behålla tre akutsjukhus i länet. När de hade säkrat sin majoritet i landstingsfullmäktige skred de till verket. Sveket mot Ådalen var ett faktum.
– Det kommer folk aldrig att förlåta. Sveket genomsyrar hela befolkningen här, säger socialdemokraten Sven-Göran Johansson som sitter i kommunstyrelsen i Sollefteå.
Hans partikamrater i Sollefteå är i konflikt med S-politikerna i landstinget. I kommunhusets fönster syns skyltar där det står att Sollefteå kommun stöder BB-ockupationen. Motsättningarna inom länet har funnits i många år, berättar Sven-Göran Johansson.
– Redan i slutet på 1990-talet predikade Ewa Back (landstingspolitiker och tidigare ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, redaktörens anmärkning) på torget i Sundsvall att i framtiden behövs bara ett sjukhus i Västernorrland. Och nu fortsätter de att riva, säger han.
Höggravida Malin Bruce känner viss oro inför förlossningen.
– Båda mina äldre döttrar är födda med igångsättningar. Jag vet inte hur jag hanterar det om förlossningen sätter igång själv eftersom det i så fall blir första gången, säger hon.
Hon har diagnosen hydronefros – förstorad njurvägg – vilket gör att hon går på regelbundna kontroller på specialistmödravården. Under hennes tidigare graviditeter åkte hon till BB i Sollefteå för övervakning varje gång hon fick en attack.
– Det har jag inte haft möjlighet till nu. Jag åker inte 15 mil tur och retur för att få en morfinspruta. I stället har jag fått citadon utskrivet, vilket inte är samma sak. Men framför allt har jag inte haft samma övervakning av bebisen. Men det var ett val jag gjorde, och det hade man kanske inte gjort om det var första barnet. Då hade man tagit de där turerna till Östersund, säger hon.
Carina Hellström är övertygad om att sparkravet bara var ett svepskäl för att stänga BB i Sollefteå.
– Det finns ingen vilja att ha kvar BB, säger hon.
– Politikerna säger att det inte finns personal, men det är inte det som är problemet. Jag kan nämna flera läkare som vill börja jobba här igen.
Även om det i dagsläget inte finns några planer på att Sollefteå ska få tillbaka sitt BB, menar Carina Hellström att kampen varit långt ifrån förgäves.
– Vi känner att vi har lyft en väldigt stor fråga och bidragit till att det kommer mer förlossningspengar. Men när pengarna kommer får vi ingenting.
