Sedan 2013 har facken slagit larm om att Almegaföretag tycks ha infört en ny rutin att försöka förmå anställda att uppge om de är medlemmar i facket när det vankas strejk. Under de tre senaste avtalsrörelserna har varslade arbetsköpare framför allt via färdigtryckta blanketter, men också via sms och internmejl, velat få reda på om de anställda är anslutna, eller om de är oorganiserade och i så fall om de tänker strejka eller inte.

Från fackligt håll har reaktionerna varit uppbragta och tilltaget har ansetts vara ett sätt att försöka pressa anställda att inte delta i stridsåtgärderna.

– Jag blev ju väldigt upprörd. Vi har ändå vissa demokratiska rättigheter. Då tycker jag inte att de ska rota i de anställdas facktillhörighet. Det slutade med att ingen fyllde i det på mitt arbetsställe, sade Claes Ek, sektionsordförande för Seko på Bring Citymail, till Arbetaren 2013.

Jag blev ju väldigt upprörd. Vi har ändå vissa demokratiska rättigheter. Då tycker jag inte att de ska rota i de anställdas facktillhörighet.
Claes Ek, sektionsordförande för Seko på Bring Citymail, till Arbetaren 2013

Facklig tillhörighet är en skyddad uppgift enligt Personuppgiftslagen, PUL, och får som grundregel inte efterforskas av arbetsköparen. Ett brott mot det har både böter och fängelse i straffskalan. Men facken har också anfört i media att den kan röra sig om ett brott mot föreningsrätten, även det en allvarlig anklagelse.

– Det är upprörande. Det är en demokratisk rättighet att tillhöra en fackförening. Att undersöka detta kan bara mynna ut i försök att pressa enskilda individer att arbeta trots strejk. Det är ett hot mot demokratin, sade Per Persson, avtalssekreterare i Hotell- och restaurangfacket, HRF, under konflikten vid Casino Cosmopol tidigare i år.

Sedan 2013 har Arbetaren rapporterat om att företeelsen, vid strejkvarsel, drabbat fackförbunden Seko, Fastighets, Unionen, Kommunal och HRF. Vid alla tillfällen förutom ett var det ett företag anslutet till Almega som genomförde kartläggningen. Vid ett tillfälle var det ett företag anslutet till den Almega närstående arbetsköparorganisationen Visita.

Arbetaren har också tidigare gått igenom rättsläget med Datainspektionen. Även om ett förbud är grundregeln får arbetsköpare efterforska om det sker för att denna ”skall kunna fullgöra sina skyldigheter eller utöva sina rättigheter inom arbetsrätten”.

Det är något som Almega har tagit fasta på och till Arbetaren har Almegas chefsjurist Jonas Stenmo uppgett att deras tolkning är att det är tillåtet om ”arbetsgivaren behöver uppgifterna”.

– Man har alltid rätt att tillfråga om anställda är medlemmar eller inte. Det bygger hela den svenska modellen på, säger Jonas Stenmo även nu när Arbetaren frågar.

Enligt flera av de drabbade facken och den tidigare förbundsjuristen på LO-TCO Rättsskydd Kurt Junesjö är arbetsköparens behov av att få reda på hur en strejk drabbar företaget negativt inte det ”legitima syfte” som krävs. Kurt Junesjö, som anser agerandet vara ett stort övertramp, menar också att facken borde ingripa handfast mot företeelsen.

Men även om de fackliga parterna har varit upprörda tycks frågan ständigt ha nedprioriterats så fort parterna träffat avtal. Till Arbetaren bekräftar Sofie Rehnström, jurist på LO, att moderorganisationen inte heller anser frågan ha hög prioritet, eller har lagt några större resurser på att utreda rättsläget. Fackets upprördhet förklarar hon med att i en konfliktsituation ”ska de vara upprörda”.

Under de fyra år som Arbetaren har följt frågan har de företag som utfört kartläggningen och Almega ömsom hänvisat till varandra som inititativtagare. Men efterhand har Almega uppgett att det är en fastlagd rutin vid konflikt och att organisationen uppmanar sina medlemsföretag att utföra den.

När Arbetaren tar del av Almegas konfliktinstruktioner till medlemsföretagen, daterade 2016, anges kartläggningen som det första steget vid ett strejkvarsel efter att man upprättat en ”konfliktorganisation”. Till Arbetaren uppger nu Almega att rutinen dessutom inte är ny utan något ”helt normalt” inom den svenska modellen.

– Jag vet inte om vi börjat med det nu, det har vi nog alltid gjort. Jag förstår inte varför den här frågan ens kommer upp, säger Jonas Stenmo.

Almegas arbetsgivarpolitiska chef Stefan Koskinen säger dessutom att rutinen använts så länge Tidningsutgivarna, arbetsköparorganisationen för pressen, varit del av Almega. Han själv, med bakgrund i just den organisationen, säger att så länge han var en del av den ”ställde vi alltid frågan”. Uppgiften dementeras dock av flera mångåriga centrala källor inom Journalistförbundet, SJF.

– Att det skulle förekommit registrering i förväg skulle man ha fått reda på. Upprörda medlemmar skulle ha hört av sig. Jag tror inte på Koskinen här, det ska man inte göra, säger Magnus Lindström, pensionerad central ombudsman på SJF, som deltagit i organiseringen av varenda strejk på dagspressområdet sedan 1980.

Jag tror inte på Koskinen här, det ska man inte göra.
Magnus Lindström, pensionerad central ombudsman på SJF

Från fack och forskare har det framförts att det inte är en slump att det är just Almega som tryckt på kartläggningsstrategin. I stället beskrivs organisationen som den mest militanta i sin kritik mot strejkrätten, och att metoden att kartlägga enskildas strejkvilja är ett led i en långsiktig politisk strategi att angripa fackens möjligheter till stridsåtgärder.

Men både Jonas Stenmo och Stefan Koskinen säger till Arbetaren att några andra motiv än att kunna förutsäga hur en strejk kommer att drabba företagen finns det inte. De förnekar även att det skulle finnas ett motiv att minska antalet strejkande.

– Vi kan inte påverka strejkens omfattning. Det har ju inte att göra med det. Det vi vill veta är vilka som direkt har för avsikt att strejka, säger Jonas Stenmo.

Så det finns inga planer på att sluta med rutinen?

– Nej, absolut inte. Jag har planer på att övertyga de fackliga organisationerna att stå upp för den fackliga modellen.