Nazismen i Tyskland och läget i Sverige

Nazismen i Tyskland 1920–1940
Utvecklingen av de nazistiska rörelserna i Sverige hänger intimt ihop med utvecklingen i Tyskland. Den som studerar de nazistiska organisation­ernas utveckling i Sverige kan lätt se hur aktiviteterna med att starta rörelser påtagligt ökar när Hitler kommer till makten 1933. Längre fram i den här boken visas hur inställningen till Hitler och Tyskland påverkades av utvecklingen under andra världskriget.

Adolf Hitler deltog själv i första världskriget. I november 1918 åter­vände han till München där han bott före kriget. I september 1919 deltog han i ett möte med Deutsche Arbeiterpartei och han gick därefter med i partiet och gjorde snabb karriär. I början av 1920 ändrade partiet namn till Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP). Hitler utar­betade ett program med 25 punkter som partiet antog.

Bild från nazistpartiet NSDAP:s partikonvent i Nürnberg 1935. Angreppen på judarna började genast som Hitler kom till makten och kom till ett slags avgörande vid kongressen 1935.
Bild från nazistpartiet NSDAP:s partikonvent i Nürnberg 1935. Angreppen på judarna började genast som Hitler kom till makten och kom till ett slags avgörande vid kongressen 1935.

Från och med 1921 var han partiets obestridde ledare och omtalas som Führer. Partiet hade då knappt 1 000 medlemmar. Av dessa var flera tidigare militärer. Partiet var militärhierarkiskt organiserat och i dess verksamhet spelade Sturma­bteilungen (SA) stor roll. När fascisterna gripit makten i Italien 1922 blev partiet mer aktivt. Antalet medlemmar ökade och partiet fick medlem­mar även utanför Bayern. Vid »ölkällarkuppen« i november 1923 försökte nazisterna gripa makten. Antalet medlemmar var då över 50 000. Kuppen misslyckades och polisen stoppade nazisternas marsch genom München. När nazisternas demonstration besköts dödades 16 nazister. Hitler ska­dades lätt och anhölls tillsammans med andra ledare och anklagades för högförräderi. Hitler dömdes till fem års fängelse, men släpptes fri redan i december 1924. Under fängelsetiden författade han Mein Kampf.

Efter att ha givit löfte om att hålla sin politiska verksamhet inom författningens ram kunde han återskapa NSDAP. Men det dröjde till slutet av 1920-ta­let innan partiet kunde spela en politisk roll. Hitler insåg att för att nå makten måste nazisterna få stöd av samhällets elit. I det program som antogs 1921 fanns antikapitalistiska inslag. Ränteslaveriet skulle upphöra, truster nationaliseras, storvaruhusen kommunaliseras och en jordreform genomföras. Dessa krav förespråkades av vänstern inom partiet företrädd av bland andra bröderna Gregor och Otto Strasser. Dessa krav anpassades till partiets taktik för att nå framgång. År 1928 förklarade till exempel Hitler att kravet på en jordreform enbart riktade sig mot judisk markspe­kulation. NSDAP stod på den privata äganderättens grund. Från och med 1927 deltog NSDAP i de tyska valen.
Under denna period ökade nationalsocialisterna sin andel av väljarkåren från 2,6 procent till 43,9.
Valdeltagandet ökade från 75 procent 1928 till 89 procent i mars 1933. Under denna period ökade nationalsocialisterna sin andel av väljarkåren från 2,6 procent till 43,9. De konservativa gick tillbaka från 14 procent till 8 och det katolska partiet behöll sin relativa andel av väljarkåren, cirka 15 procent. Socialdemokrater och kommunister fick tillsammans ungefär lika många röster 1933 som 1928. Det mest iögonenfallande är emellertid att de liberala medelklasspartierna trots ett ökat valdeltagande i stort sett raderades ut. De fick 29,5 procent av rösterna 1928 och bara 2,5 1933 (Lipset 1966 s. 110-119).

Förklaringen till ytterlighetspartiernas framgång kan bland annat sö­kas i den depression som spred sig över Europa med början i slutet av 1920-talet. I Tyskland där det fanns en rad småpartier kom samtidigt regeringsmaskineriet i olag genom att det blev omöjligt att bilda majo­ritetsregeringar. I stället kom nu en styrelse genom presidentdekret. Wei­marförfattningen gav presidenten rätt att utfärda så kallade nödförord­ningar. Presidenten Hindenburg var omgiven av rådgivare från det gamla Tyskland, generaler och baroner som såg en räddning för Tyskland om inte i återgång till monarkin så i varje fall till dess anda. I denna krets föddes tanken att utnyttja det stora nazistpartiet till stöd för en nationell och konservativ regim med majoritet i riksdagen. Hitler fördes således till makten med stöd av Tysknationella folkpartiet.

I januari 1933 kallade Hindenburg Hitler till rikskansler. Han fick dock bara med sig två partikamrater i regeringen. Hans vicekansler blev von Papen som anses ha varit hjärnan bakom koalitionen. Alla vikti­ga departement besattes av personer ur den traditionella eliten. Hitler förklarade att han hade tre mål, nationell enhet, välstånd och likställdhet med andra länder. En av hans första åtgärder var att utlysa nyval till den 5 mars 1933. Han handlade då inom författningens ram. När den 5 mars närmade sig tedde sig inte utsikterna för att nazisterna skulle få egen majoritet i riksdagen som särskilt goda. Den 27 februari brann riksdags­huset. Denna brand framställdes som anlagd av kommunisterna. Trots denna händelse och den massiva propaganda som nazisterna bedrev fick de vid valet inte mer än 43,9 procent av rösterna. Genom att kommunis­terna berövades sina 81 mandat fick nazisterna egen majoritet i riksdagen. Genom en fullmaktslag som antogs den 24 mars 1933 gavs Hitler makt att på egen hand lagstifta och bygga upp sin diktatur. Alla politiska par­tier utom det nazistiska upplöstes liksom fackföreningarna. Arbetare och arbetsgivare sammanfördes i Arbetsfronten. Klasskampen skulle ge vika för folkgemenskapen.

Den 30 juni 1934, »de långa knivarnas natt«, inledde Hitler en blodig uppgörelse med SA, partiets halvmilitära förband. Ernst Röhm som från 1931 var chef för SA ville efter nazisternas maktövertagande 1933 göra SA till bas för en nazistisk folkhär. Härigenom utmanade han officerskåren och vållade en kris. Hitler lät med hjälp av Schutztaffeln (SS) avrätta Röhm och hans närmaste medarbetare. Även Otto Strasser blev skjuten. Hans bror Gregor Strasser hade redan vid Hitlers maktövertagande lämnat Tyskland. Genom »de långa knivarnas natt« gjorde Hitler sig definitivt kvitt vänsterflygeln inom partiet och också den makt som småborgarna i SA, som fört honom till makten, kunde utöva. SA, som haft 4 miljoner medlemmar, halverades och avväpnades.
SS skulle utgöra en raselit och partiets hårda kärna, och fick hand om koncentrationsläger och polismakt.
SS hade sitt ursprung i Hitlers livvakt. Från år 1929 var Heinrich Himmler chef för SS. Efter »de långa knivarnas natt« växte SS snabbt i storlek och betydelse. SS skulle utgöra en raselit och partiets hårda kärna, och fick hand om koncentrationsläger och polismakt. SS satte upp egna trupper som från 1940 växte till en partiarmé, Waffen-SS, med många frivilliga från andra länder.

»Der Partei-Tag« blev tidigt en viktig del i den nazistiska rörelsen. År 1934 kallades partikongressen för Frihetens partidag. Armén deltog då för första gången och hade en framträdande plats. Bland annat firade man återinförandet av allmän värnplikt och den nya flaggan. Angreppen på judarna började genast som Hitler kom till makten och kom till ett slags avgörande vid partikongressen 1935.

Den 15 september 1935 infördes de så kallade Nürnberglagarna. Med dessa lagar förlorade judarna sina mänskliga rättigheter. I lagarna angavs bland annat att endast medborgare med tyskt eller närbesläktat blod kun­de vara medborgare, äktenskap eller utomäktenskapliga förbindelser mel­lan judar och arier förbjöds. Judarna kunde inte längre bli statstjänstemän och lärare och hade inte heller längre rösträtt och yttrandefrihet. Den 9-10 november 1938, kristallnatten, genomfördes en omfattande pogrom. Hundratals synagogor förstördes och cirka 30 000 judar fördes till kon­centrationsläger. Judisk egendom överfördes i statens ägo. Judeförföljel­serna kulminerade under andra världskriget genom Hitlers order 1942 om judefrågans slutgiltiga lösning. Alla judar skulle transporteras till koncen­trationsläger, som fungerade som tvångsarbetsläger och förintelseläger.

Partidagarna blev allt mer storslagna. Kanske kulmen nåddes 1936. Hitler riktade då budskap inte bara till Tyskland utan till hela världen. Deltagare från olika länder strömmade också till. Sista dagen vid denna kongress hölls stora militära uppvisningar. I sitt avslutningstal gick Hitler till hårt angrepp mot bolsjevismen.

År 1936 hände också andra saker på den fascistiska och nazistiska are­nan. I mars besatte tyska trupper Rhenlandet. I maj tågade italienska trupper in i Addis Abeba. I Spanien reste sig armén mot folkfrontsreger­ingen och först på våren 1939 slutade det blodiga spanska inbördeskriget. I november skapades Antikominternpakten, en överenskommelse mellan Tyskland och Japan riktad mot den internationella kommunismen. Man­chukuo, Spanien och Ungern anslöt sig till pakten 1939. År 1941 anslöt sig också Bulgarien, Danmark, Finland, Kroatien, Rumänien och Slovakien.

I mars 1938 införlivades Österrike och det Sudettyska området med Tyskland. Hitlers intresse riktades därefter mot Tjeckoslovakien. År 1938 fick han en del och 1939 resterande delar av Böhmen och Mähren, samtidigt som Slovakien blev ett tyskt lydrike.
Den 1 sep­tember rullade den tyska krigsmaskinen in i Polen. Andra världskriget hade startat.
Den 24 augusti 1939 tillkom »Molotov-Ribbentroppakten.« Den 1 sep­tember rullade den tyska krigsmaskinen in i Polen. Andra världskriget hade startat. Några veckor senare gick Ryssland in i Polen från öster. Samtidigt ökade Ryssland trycket mot de baltiska staterna och Finland.

Den 30 november anföll Ryssland Finland. Den 9 april 1940 inledde Tyskland ockupationen av Danmark och Norge. Den 10 maj inleddes Hitlers blixtoffensiv genom Holland och Belgien mot Frankrike. Efter Frankrikes nederlag trädde Italien in i kriget, som därigenom vidgades till Medelhavet, Nordafrika och Balkan. Den 22 juni 1941 inleddes Ope­ration Barbarossa, Tysklands angrepp på Ryssland. Det finska vinterkri­get hade slutat i mars 1940. Därefter hade Finland förenat sitt öde med Tyskland, bland annat genom transiteringsavtal med Tyskland som också fått rätt att ha etappförband grupperade på finsk mark. Den finska krigs­förklaringen mot Sovjet dröjde några dagar och motiverades med ryska bombningar på finsk mark.

Den tyska planen var att ta Moskva, men vintern 1941/1942 stoppades den tyska framryckningen. Sommaren 1942 gick tyskarna på nytt till offen­siv, nu mot söder. Tyskarna nådde fram till Stalingrad, men här fick kriget en vändpunkt hösten 1942. Ungefär samtidigt vände de tyska och italienska framgångarna i Nordafrika. Den 6 juni 1944 kom så de allierades landstig­ning i Normandie och andra världskriget gick därmed mot sitt slut. Den 30 april 1945 tog Hitler sitt liv och den 7-8 maj kapitulerade Tyskland.

 

Sveriges kronprins Gustav Adolf inspekterar soldaterna vid Upplandsmanövern 1926. 925 års försvarsbeslut som medförde nedläggning av flera regementen har angetts som en anledning till att nazismen fick fotfäste inom den svenska officerskåren.
Sveriges kronprins Gustav Adolf inspekterar soldaterna vid Upplandsmanövern 1926. 925 års försvarsbeslut som medförde nedläggning av flera regementen har angetts som en anledning till att nazismen fick fotfäste inom den svenska officerskåren.

Utvecklingen i Sverige
Utvecklingen av de nazistiska rörelserna i Sverige måste också placeras in i ett svenskt historiskt sammanhang. De som var med och startade nazis­tiska rörelser i Sverige var i regel födda under perioden 1880-1915. De hade således sina rötter i ett fördemokratiskt samhälle. Många hade också sina rötter i den maktelit som härskade före det demokratiska genombrottet. Parlamentarismens genombrott brukar anges till 1917 och allmän och lika rösträtt infördes 1921. När 1930-talet började, det årtionde då Hitler kom till makten, var den parlamentariska demokratin i Sverige inte mer än drygt tio år gammal.

De människor som tog ställning för nazismen kan ha gjort detta som en följd av en samhällsutveckling där de både politiskt och ekonomiskt var förlorare. År 1900 uppgick Sveriges befolkning till drygt 5 miljoner invånare och 1920 till cirka 6 miljoner. Därefter avtog befolkningsök­ningen och 1940 uppgick befolkningen till cirka 6,5 miljoner. Denna ut­veckling gjorde att man under 1930-talet talade om en befolkningskris.

Makarna Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan utkom 1934 och 1935 tillsat­tes en befolkningskommission för att utreda orsakerna till de sjunkande födelsetalen. Jordbruket befann sig också i kris. Jordbruksbefolkningens storlek minskade. År 1900 var knappt tre miljoner invånare verksamma inom jordbruket. Till i slutet av 1940-talet hade antalet minskat med en miljon och utgjorde då drygt 30 procent av totalbefolkningen. Den här utvecklingen innebar att industrialiseringen och övergången till handel och samfärdsel kunde fortgå utan uppehåll. Folk flyttade till städerna. Av landets totalbefolkning bodde år 1900 knappt 30 procent i tätorter, 1920 knappt 45 procent och 1950 drygt 65 procent. Nazismen växte således fram i ett samhälle som genomgick stora och snabba förändringar.
En ny överklass med storföretagare inom industri, handel och bankväsen växte fram.
Den här skisserade utvecklingen ledde till att klasstrukturen föränd­rades. En ny överklass med storföretagare inom industri, handel och bankväsen växte fram. Denna överklass smälte successivt ihop med det tidigare aristokratiska och byråkratiska ledarskiktet. Men inom denna nya överklass fanns spänningar. Det gamla ledarskiktet hade fått ge plats för nya ledare, som baserade sin ställning på att de var ekonomiskt fram­gångsrika. Industrialiseringen medförde att nya mellanskikt bildades av företagare inom handel, industri, samfärdsel och serviceverksamhet. Inom de något större företagen växte det fram ett nytt mellanskikt av tjänstemän. Detta skedde också inom den offentliga sektorn, även om utvecklingen där gick sakta.

Den största förändringen som följde med industrialiseringen var fram­växten av en arbetarklass. Redan i slutet av 1800-talet hade arbetarklassens förhållanden stabiliserats på det sättet att de flesta av arbetarna var barn till arbetare. Det var också vid den tiden som arbetarna började att organisera sig fackligt och politiskt. Landsorganisationens (lo) medlemsantal uppgick 1907 till 186 000. I samband med storstrejken 1909 gick det tillbaka och det dröjde ända till 1917 innan man uppnådde samma medlemsantal som före strejken. Men sedan växte lo ständigt i styrka och 1939 hade man 961 000 medlemmar. Inom fackföreningsrörelsen liksom inom nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen växte en ny typ av ledare fram. Fredrik Thorsson var den förste med arbetarbakgrund som tog plats i en regering. Han blev 1918 finansminister i Nils Edéns regering och hade gjort karriär inom fackför­eningsrörelsen. Arbetarklassen kunde också efterhand förbättra sina vill­kor. 1920 infördes åttatimmarsdagen. Under perioden 1920-1940 skedde också en viss reallönestegring. Framväxten av en stark fackföreningsrörelse fick vissa kretsar att tala om fackföreningstyranni.

1917 hade liberaler och socialdemokrater bildat regering tillsammans. De viktigaste uppgifterna var att klara försörjningen och lösa författ­ningsfrågan. När författningsfrågan var löst fanns inte längre gemensam­ma intressen som var så starka att liberaler och socialdemokrater kunde fortsätta att regera tillsammans. Tidigare hade man talat om en skiljelinje mellan högern och vänstern, till vilken liberalerna räknades. Nu drogs i stället skiljelinjen mellan socialister och borgerliga. Detta innebar emel­lertid inte att de borgerliga kunde bilda regering tillsammans. Liberalerna ville ogärna regera ihop med högern som kämpat emot den demokratiska utvecklingen och parlamentarismen. När regeringen Edén avgick i mars 1920 följde därför en period av minoritetsregeringar som varade ända till 1936, då Socialdemokraterna och Bondeförbundet bildade en koalitionsregering. Under dessa 16 år skedde inte mindre än tolv statsministerskif­ten. Regeringarna blev svaga och riksdagen stark. Detta var anledning till att man på högerhåll under 1920- och 1930-talet talade om demokratins misslyckande, efterlyste en stark regeringsmakt och ville minska riksda­gens inflytande.

I både början av 1920-talet och 1930-talet drabbades Sverige av svå­ra ekonomiska kriser som spritt sig från land till land. Från borgerligt håll ansåg man att kriserna skulle lösas genom att företagens produk­tionskostnader sänktes och statens utgifter minskades. Politiken ledde till ökade sociala motsättningar och konflikter på arbetsmarknaden. Den mest omskrivna konflikten är den som resulterade i de så kallade Ådalskravallerna 1931.
Sedan militärerna försökt stoppa demonstrationståget kommenderades eldgivning.
I januari utbröt en lokal arbetskonflikt vid två fabriker i Ådalen, som tillhörde Graningeverken. I maj tillkallade koncernen ett 60-tal strejk­brytare för att utföra lossnings- och lastningsarbeten. De ordinarie arbe­tarna uppträdde hotfullt mot strejkbrytarna och länsstyrelsen rekvirerade en militärstyrka från Sollefteå. Den mottogs vid sin ankomst med sten­kastning. Dagen därpå anordnade kommunisterna ett demonstrationståg mot Lunde, där strejkbrytarna var förlagda. Sedan militärerna försökt stoppa demonstrationståget kommenderades eldgivning. Fyra deltagare och en åskådare, en ung kvinna, dödades och fem andra deltagare skada­des. Denna händelse ledde till en mycket upphetsad stämning. På många platser anordnade socialdemokrater och kommunister demonstrationer, där militären anklagades för mord. En kommission tillsattes för att reda ut vad som hänt. En tid efter skotten i Ådalen hölls två rättegångar, en mot militären och en mot de arbetare som betraktades som ledare för aktionerna mot strejkbryteriet. Kapten Mesterton, som varit chef för mi­litärstyrkan, dömdes till åtta dagars arrest utan bevakning, en löjtnant till tio dagars husarrest och en furir till tre dagars arrest utan bevakning. I den andra rättegången dömdes några arbetare och redaktörer till fängel­sestraff för misshandel respektive ärekränkning.

En annan stor stridsfråga på 1920-talet var nedskärningen av försvaret. 1925 års försvarsbeslut som medförde nedläggning av flera regementen har angetts som en anledning till att nazismen fick fotfäste inom officerskåren.

Även om de kommunistiska partierna aldrig kunde samla särskilt många väljare bedrevs från högerhåll en kraftig propaganda mot kommu­nisterna och det krävdes också förbud mot kommunistiska partier. Detta var särskilt påtagligt inför valet 1928, som har brukat kallas kosackvalet. Anledningen till detta är att Sveriges nationella ungdomsförbund (SNU), som fungerade som högerns ungdomsförbund spred »kosackaffischer.« Rädslan för kommunismen kombinerades med en gammal rysskräck. Kommunister och socialdemokrater framställdes som nationellt opålit­liga. År 1931 avslöjades Munckska kåren, som var ett slags reservpolis, vilken skulle kunna sättas in mot upproriska element. Kåren tillkom på initiativ av Stockholms polismästare och organiserades av generallöjtnant Bror Munck.

Vid andrakammarvalet i september 1932 gick socialdemokraterna kraf­tigt framåt och bildade med Per Albin Hansson som statsminister en ny regering, dock inte med egen majoritet i riksdagen. I propositioner till 1933 års riksdag lade regeringen fram förslag till en ny arbetslöshets­politik. Socialdemokraterna ville inrätta beredskapsarbeten med mark­nadsmässiga löner, avveckla Arbetslöshetskommissionen och införa en frivillig arbetslöshetsförsäkring. Kostnaderna skulle täckas genom ökad upplåning och höjda skatter. De borgerliga förespråkade mer traditionella lösningar, det vill säga reservarbeten och sparsamhet med statens medel för att möjliggöra lönesänkningar. Vidare krävde bönderna skydd för den egna produktionen, medan Socialdemokraterna förespråkade en konsu­mentvänlig frihandelslinje. Det parlamentariska problemet löstes genom »krisuppgörelsen« mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet. So­cialdemokraterna fick med vissa ändringar igenom sitt krisprogram, men måste i gengäld överge sin frihandelslinje.
Regeringen återfick det politiska initiativet och riksdagens inflytande minskade.
Krisuppgörelsen har setts som en vändpunkt. Regeringen återfick det politiska initiativet och riksdagens inflytande minskade. Uppgörelsen har också setts som ett genombrott för en expansiv finanspolitik i enlighet med Keynes tankegångar och som startpunkten för ny slags socialpolitik. Samverkan mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet fortsatte, med ett kort uppehåll före valet 1936, till andra världskrigets utbrott då en samlingsregering bildades. Alla var eniga om att upprustning av försvaret var nödvändig. År 1936 fattades beslut om en ny försvarsordning. Nya förstärkningar av försvaret beslutades 1938 och 1939.

Bland de reformer som genomfördes under 1930-talet kan nämnas att 1934 infördes en statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring och 1935 genom­fördes en folkpensionsreform. Det var dock inte möjligt att försörja sig på pensionen. Vidare kan nämnas att 1936 fick även lantarbetarna åtta timmars arbetsdag och samma år genomfördes en lag om förenings- och förhandlingsrätt. Reformerna på arbetsrättens område fortsatte 1938 då alla fick rätt till två veckors betald semester och Åkarpslagen, som var en lag riktad mot fackföreningsrörelsen till skydd för strejkbrytare, avskaffa­des. 1937 infördes behovsprövad mödrahjälp och bosättningslån. Arbets­lösheten låg dock kvar på en hög nivå ända tills andra världskriget bröt ut.

Sverige var under början av 1900-talet starkt influerat av Tyskland. Denna utveckling inleddes när det nya tyska kejsardömet upprättades 1871. Relationerna mellan Sverige och Tyskland kom att omfatta inte bara industri och handel utan i ännu högre grad vetenskap och kultur. Franskan ersattes av tyskan som förstaspråk i skolorna och många veten­skapsmän fick utbildning i Tyskland. Den tyska armén blev förebild för den svenska och även på det militära området skedde ett utbyte. Svensk arbetarrörelse tog också intryck från Tyskland.

För Sverige var Ryssland den traditionella fienden och även Finland såg Ryssland som ett hot. För Danmark var däremot Tyskland den tradi­tionella fienden. I Norge var också de flesta inför andra världskriget klara över att man inte skulle agera så att man blev Tysklands bundsförvant.

 

→ Del 3 i vår serie utdrag ur Svensk överklass och högerextremism under 1900-talet kan läsas HÄR.

Publicerad Uppdaterad
3 timmar sedan
Kollage: Bild på lokföraren Nino Mick, skärmdumpar från Järnvägssektioen om varsel och olaga avsked
Det var i onsdags förra veckan som fyra anställda vid SJ och SJ Götalandståg blev varslade. En av dem är lokföraren Nino Mick, som också skriver för Arbetaren. Foto: JiV av SAC, Wikipedia, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Göteborg: Varslet om avsked kom som total chock för de anställda

Tre tillsvidareanställda blev varslade om avsked, och en timanställd blev nekad fortsättning, i förra veckan vid SJ och SJ Götalandståg i Göteborg. De är alla med i den syndikalistiska Järnvägssektionen i Väst av SAC. Varslen ska ha skett efter en offentlig brevskrivningskampanj inför avtalsrörelsen.

Varslet meddelades den 11 november. De anställda kallades in på separata möten tillsammans sina fackliga ombud. Som enda anledning till avskeden angav SJ:s representanter händelser som ägde rum söndagen 1 november.

När Arbetaren pratar med en av de drabbade, den timanställda lokföraren Nino Mick som också är kulturskribent, berättar hen om vad som hände den dagen:

 – Vi hade en brevskrivningskampanj inför avtalsrörelsen där vi bad förbipasserande kollegor att formulera några rader om hur jobbet påverkar deras liv och vad som skulle kunnas göra för att göra jobbet bättre.

Breven skulle sedan skickas till vd:arna för SJ och SJ Götalandståg. Enligt Nino Mick förflöt workshoppen lugnt och trevligt med många bra samtal med kollegor i cirka en timme tills det dök upp en mellanchef som sa åt dem att avbryta allt och packa ihop. 

Sedan dök det upp ytterligare en chef.

Nino Mick berättar att det uppstod diskussioner mellan fackföreningsmedlemmarna och en av cheferna.

 – Från vår sida hävdade vi vår rätt att verka som fackförening enligt medbestämmandelagen. Medan mellanchefen hävdade att fackföreningen absolut inte fick vara i lokalen och dela ut information, säger Nino Mick.

Fackföreningen fortsatte att hävda sina rätt och fortsatte brevskrivningskampanjen.

Fick inga skriftliga varningar

Det är denna händelse som SJ anger som skäl för när de senare varslar om avsked.

Men ingen av de inblandade fick några skriftliga varningar efter händelsen och ingen av dem har heller några varningar från arbetsköparen sedan innan, enligt Nino Mick.

– Jag hade förberett mig på att det kanske skulle komma en skriftlig varning.

När de sedan blev varslade om avsked var det en total chock.

De tvingades lämna in sina passerkort och visades ut ur lokalerna.

Nu väntar fackliga överläggningar.

”Finns ingen rättvisa för den som kan köpa sig fri”

Varslen har föregåtts av flera konflikter mellan ledningen för SJ Götalandståg och den syndikalistiska Järnvägssektionen. I våras stämde Järnvägssektionen SJ Götalandståg för förhandlingsvägran och i en tidigare artikel i Arbetaren har facket anklagat SJ för att förhindra dem från att sprida facklig information.

Mycket talar för att facket kommer att stämma SJ Götalandståg för brott mot föreningsrätten enligt medbestämmandelagen och olaga avsked. Men en dom i Arbetsdomstolen kan i bästa fall bara konstatera att företaget gjort fel och utdöma skadestånd. Och vinner syndikalisterna kan företaget ändå köpa sig fria genom utköp av de anställda.

Samma dag som Nino Mick kom hem efter det sista mötet med SJ försökte hen berätta vad som skett för sina tonåriga bonusbarn.

 – Det är just det här med att försöka förklara rättvisa. Även om vi skulle vinna i arbetsdomstolen så får vi inte våra jobb tillbaka. Att den som har tillräckligt mycket pengar kan köpa sig fri från rättvisa.

För Nino Mick som var timanställd innebar varslet ett direkt avsked. Rent juridiskt innebär det att hen fick sin företrädesrätt till tillsvidareanställning nekad.

Nino Mick har jobbat inom järnvägen i nästan tio år. Först som tågvärd och sedan som lokförare med några perioder av uppehåll och tjänstledigt för att skriva.

För de tre tillsvidareanställda väntar nu en oviss period.

De är precis som Nino Mick avskurna från kommunikation med sina kollegor och de har inte rätt att vistas på arbetsplatsen. Nu väntar en facklig överläggning och om SJ inte ändrar sig så kvarstår varslet. Det kommer i så fall innebära att de tillsvidareanställda varken har rätt till uppsägningstid eller lön.

Järnvägsektionen i Väst meddelar på sin hemsida att de kommer ta fajten och att de hoppas att ”du vill fajtas med oss!”.

SJ hänvisar till ”beteende”

När Arbetaren frågar SJ om varslet svarar SJ:s presschef Niklas Ekström via mejl:

”Vi kan inte gå in på detaljer i pågående personalärenden. Det aktuella ärendet handlar inte om facklig tillhörighet, utan om ett beteende som vi bedömer inte är acceptabelt på vår arbetsplats. Alla medarbetare har rätt till en trygg arbetsmiljö, och som arbetsgivare har vi ett ansvar att agera.”

Men när Arbetaren ställer motfrågan vad det är för ”beteende” som SJ avser så upprepar Niklas Ekström bara svaret: ”Vi kan inte gå in på detaljer i pågående personalärenden.”

Järnvägssektionen uppger på sin hemsida att SJ vid varslen den 11 november ska ha sagt att det handlar om ett beteende under brevskrivningen den 1 november. Att det ska ha handlat om att syndikalisterna ”varit olydiga mot cheferna”, men att SJ:s representanter samtidigt inte velat berätta vad det är för uppmaningar syndikalisterna har brutit mot.

När Arbetaren frågar Nino Mick om vad ”beteendet” skulle kunna handla om, svarar hen:

– Ett ”beteende” som utgör laga grund för avsked skulle förstås vara något extremt hotfullt eller våldsamt som vi alla fyra skulle ha gjort. Men det vi faktiskt har gjort är att hålla en facklig brevskrivning på arbetsplatsen och inte gå när chefen sa åt oss att gå. Menar presschefen att vi har betett oss hotfullt? Inget hotfullt hände, och det vet alla som var där. Vi har inget emot att SJ går in på detaljer i våra personalärenden, tvärtom är det välkommet att de talar ur skägget om vad vi står anklagade för.

Publicerad Uppdaterad
7 timmar sedan
Det råder missförhållande på många av de gårdar som använder sig av utländska praktikanter. Foto: Anna Hållams /TT, Vendela Engström.

Vad ska jag säga till Migrations­verkets utredare?

Migrationsverket vill förstå hur utländska praktikanter utnyttjas i det svenska jordbruket. När både arbetsmarknadens parter och myndigheter misslyckas med att stoppa exploateringen krävs mer än enstaka ingripanden, skriver SAC:s migrantorganisatör Pelle Sunvisson.

Jag har blivit inbjuden till ett möte med Migrationsverket. De vill veta vad vi inom SAC och Solidariska lantarbetare vet om hur utländska praktikanter utnyttjas i det svenska jordbruket. Det är en kunskap som fler än svenska myndigheter bör ha tillgång till.

Uppläggen för exploatering ser olika ut, men det handlar om uteblivna ersättningar för övertid, obekväm arbetstid och semester, om oskäliga avdrag på lönen, avsaknad av utbildningsmoment och handledare och brott mot arbetstidslagen. Men också om omfattande brister i såväl boende- som arbetsmiljön, om gårdar som drivs nästan uteslutande av praktikanter, och ibland också om hot och övervakning.

För de enskilda praktikanterna handlar det om en ekonomisk förlust som kan räknas i sexsiffriga belopp, och om förluster i hälsa som är svårare att kvantifiera. Om begynnande förslitningsskador, stresskador och utbrändhet, kraftig viktnedgång och hjärtklappning. Om ångest och sömnförlust och om fysiska skador i olyckor som hade gått att förebygga.

Systemet missbrukas av många

Varje år beviljas några hundra uppehållstillstånd för praktikanter inom två olika program: JUF (Jordbrukare-Ungdomens Förbund) och Bixter. Och sammanlagt har 148 svenska lantbruk använt sig av systemet under de senaste sex åren. På tio av dem kan vi säga säkert att systemet har missbrukats på något eller alla de sätt som beskrivs ovan. (Sedan det här skrevs har det framkommit att systemet har missbrukats på ytterligare fem gårdar.)

Att det är missförhållanden hos sju procent av gårdarna låter kanske inte så farligt. Men det är inte främst mot det totala antalet gårdar jämförelsen ska göras. De tio gårdarna ska i stället ställas mot de två gårdar där vi kan vara hyfsat säkra på att systemet inte har missbrukats utanför lagens ramar.

Orsaken till att vi inte vet mer ligger hos arbetsköparna. Vem som har tillträde till en arbetsplats är strikt reglerat. Utan vare sig 
kollektivavtal eller medlemmar på en gård saknar vi grund för att gå in. Däremot borde det i teorin vara en enkel uppgift att söka upp praktikanterna i deras hem för att prata villkor och rättigheter. I praktiken är det nästintill omöjligt.

Praktikanterna får sitt boende anordnat av gårdarna. Boendet kan vara en barack inklämd mellan djurstallen eller ett rum i en villa flera kilometer från arbetsplatsen. Trots att gårdsägarna inte har någon rätt att begränsa sina hyresgästerna rätt till besök sker det gång på gång. Under en serie gårdsbesök nyligen möttes vi av polis och godsägarbeskedet att ”mina arbetare vill inte prata med er”.

Det krävs en maktanalys

Det finns förstås också annat som ekar statarsystem. De fasta och årslånga avtalen, att en del av lönen ges i form av boende och mat (på en gård rättfärdigade bonden de låga lönerna med att arbetarna fick dricka hur mycket mjölk de ville och äta av de kor som måste nödslaktas), det hårda arbetet och de dåliga boendena. Men till skillnad från i statarlängorna finns på dagens gårdar inga barn och bland praktikanterna inte heller några fruar eller äkta män. Det är ett uttryckligt krav att deltagare i JUF:s program varken har barn eller fasta förhållanden.

Liksom statarsamhället har också praktikantsystemet sina historiska rötter. Det var en gång tänkt att ge unga människor en möjlighet att skaffa sig värdefulla erfarenheter samtidigt som de upplever nya kulturer. Och så länge som praktikanterna kom från Norge, Danmark och Tyskland fungerade det säkert. Men precis som i andra frågor kopplade till migrantarbetare måste man förmå att göra en enkel maktanalys.

När praktikanterna kommer från Uganda, Filippinerna och Uzbekistan är det något annat än när de kommer från grannländerna. Skillnaden är inte främst en skillnad i kultur eller kunskap. Den avgörande skillnaden är de ekonomiska och migrationsrättsliga villkoren. Alla arbetsköpare har ett avgörande inflytande över sina anställdas arbetstid och inkomst. Arbetsköparna i praktikantsystemen har förutom det dessutom närmast total makt över de anställdas boende, fritid, rätt till information och möjlighet att få stanna i Sverige. För att en sån anställning inte ska övergå i exploatering krävs en exceptionell principfasthet. Och det är bara att konstatera att de allra flesta bönder inte är exceptionella.

Parterna förmår inte reglera systemet

Det går också att konstatera en rad andra saker:

• Även när alla regler efterföljs fungerar praktikantsystemet diskriminerande. Det gällande kollektivavtalet för svenska praktikanter ger en betydligt högre ingångslön och skarpare steg för lönehöjning. Det handlar om en lönedumpning i storleksordningen 30-40 procent för en praktik på ett år.

• JUF och Bixter kan inte tillåtas att själva administrera systemet. Vi ser hur praktikanter utan att få gehör gång på gång framför klagomål till sina respektive organisationer. JUF har varit ute på gårdar och i växthus där praktikanter månad efter månad arbetar över 300 timmar, där besprutning sker utan skyddsutrustning och där varken övertidsersättning eller OB betalas. Ändå har de inte upptäckt några missförhållanden. Korruption eller inkompetens blir mot den bakgrunden snarast en semantisk fråga.

• Parterna förmår uppenbarligen inte att själva reglera systemet. Gröna arbetsgivare tycks inte intresserade av att göra det och det 
kollektivavtalsbärande facket är bakbundet av sina egna beslut. När praktikanterna till slut vågar berätta om missförhållandenasätter interna regler för karens och retroaktiv reglering stopp. Att LO centralt gått med på att inte kräva in löneskulder äldre än två år blir i sammanhanget en gåva direkt till fuskarna.

• Inte heller staten förmår att reglera systemet. Det handlar såväl om hinder inbyggda i den svenska modellen som om resursbrist. Vi har exempel på gårdar där det har genomförts myndighetsgemensamma razzior, men där missförhållandena sen fortsatt som om inget hänt.

• En fackförening med några tusen medlemmar och en småbarnspappa som nyss blivit vald till migrantorganisatör utgör det största hotet mot den systematiska exploateringen. Det säger förstås något om potentialen i syndikalistisk organisering, men mest är det ett bevis på de enorma bristerna hos de institutioner som är tänkta att utgöra skyddsnät.

Inför ettårigt moratorium

Rekommendationen till Migrationsverket är därför att införa ett ettårigt moratorium på beslut om uppehållstillstånd för deltagande i praktik. På ett år borde inblandade parter kunna ge svar på hur de anser att exploatering ska förebyggas i framtiden och hur tidigare praktikanter ska kompenseras.

För gårdar som under tiden saknar arbetskraft finns alltid möjligheten att bjuda in tidigare praktikanter – jag har en mycket lång kontaktlista – att arbeta till vanliga löner och som vanliga anställda. LRF har genom ett intensivt lobbande redan fått igenom ett undantag i det annars höjda lönekravet för arbetstillstånd. Tänk om de hade använt samma kraft för att säkra schysta arbetsvillkor.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan

”Vi hoppas du vill fajtas med oss” skriver Järnvägssektionen i Väst av SAC. Foto: Wikipedia, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Göteborg: Fyra fackligt aktiva syndikalister varslade om avsked

Fyra fackligt aktiva syndikalister blev under onsdagen varslade om avsked av SJ Götalandståg. Olaga avsked och föreningsrättskränkning, skriver facket om agerandet.

Det var under onsdagen som fyra fackligt aktiva syndikalister i Göteborg blev varslade om avsked av SJ Götalandståg.

Varslen ska ha skett i samband med att facket delade ut information om avtalsrörelsen i SJ:s lokaler och att fackföreningsmedlemmarna inte slutade när ledningen sa åt dem att sluta, skriver facket.

Fackföreningen Järnvägssektionen i Väst av SAC kallar agerandet olaga avsked och föreningsrättskränkning.

Arbetaren söker SJ Götalandståg AB.

Publicerad Uppdaterad
6 dagar sedan
En historisk ägarkoncentration av medier sker i Sverige – samtidigt som det varnas för just det i hela Europa, skriver Amalthea Frantz, chefredaktör på tidningen Arbetaren. Foto: Johan Apel Röstlund, Christine Olsson / TT. Skärmdump: tidningen Journalisten, Skärmdump: Facebook

Amalthea Frantz:
Statliga mediestödet går till släkten Bonnier

Den politiska styrningen av medier ökar i Europa – samtidigt som medieägarna bli färre. I Sverige belönar man storägarna med statliga stöd. Bonniers delade nyligen ut en halv miljard till sina ägare. Och de stora medierna är påfallande ointresserade av att debattera situationen. 

Små, fristående nyhetstidningar har de senaste åren nekats mediestöd. Flera slogs ut ganska direkt: främst mindre tidningar med vänster- eller miljöprofil, men också ett par kristna och liberala.

Tidningen Arbetaren klarar sig just nu, även om vi redan har tvingats skära ner på antalet anställda. Men snart hotas även vår verksamhet på allvar.

Egentligen skulle jag vilja att tidningar som vår stolt kunde tacka nej till statligt stöd. Men när man jämför med vart det statliga stödet – alltså våra skattepengar – går, så blir det snabbt absurt. 

Över en miljard i vinst

Låt några enorma siffror sjunka in: 

Förra året fick Bonniers dagstidningar drygt 270 miljoner kronor i statligt mediestöd. Det motsvarar cirka en tredjedel av det totala mediestödet. Räknar man även in Gota Media och Erna Media, som Bonnier är delägare i, så går ungefär hälften av mediestödet dit. 

Samtidigt gjorde Bonnier News (som är en del av Bonnier Group) rekordvinst: drygt en miljard kronor.

Därefter delade Bonnierskoncernen ut nära en halv miljard till sina cirka 100 delägare. Man håller det inom familjen. Av privatpersonerna ligger dessa i topp: 72-årige Pontus Bonnier kunde förgylla pensionen med nära 25 miljoner. Lillebror Åke Bonnier, som är biskop, fick drygt 23. Till holdingbolaget Albert Bonnier AB, som ägs av samma personer som Bonnier Group, gick strax över 93 miljoner. 

Det här är egentligen inga nyheter, siffrorna har varit kända länge. Men den stora debatten uteblir. 

Ägarkoncentration, pengar och politik

Facktidningen Journalisten har just gjort en gedigen sammanställning om bland annat lokaljournalistiken, som det förändrade mediestödet skulle gynna, och om varför företag får dela ut så stora vinster och ändå ta emot statligt stöd.

Stöd till levande lokaljournalistik är viktigt. Men flera av Bonniers lokaltidningar går med överskott, och de riktigt stora vinsterna dras in av Dagens Nyheter och Dagens Industri, säger Jonas Ohlsson, föreståndare för medieinstitutet Nordicom vid Göteborgs universitet.

Både han och Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert tror att flera lokaltidningar hade lagts ner de senaste åren – om de inte hade köpts upp av Bonnierskoncernen. ”Från att nästan inte ha ägt några lokaltidningar alls äger man i dag halva lokaltidningssverige. En sådan koncentration av titlar till en enda ägare saknar motstycke i svensk historia”, säger Jonas Olhsson i artikeln.

Det var just det, ja. Ägarkoncentrationen. I slutänden är pengarna tätt sammanlänkade med politik. I Journalistens granskning står Jan Scherman, publicist och tidigare TV4-chef, för den kritiska rösten. Han påminner om hur han en gång blev uppmanad av medlem i familjen Bonnier, som då ägde TV4, att stoppa ett reportage om drottningens pappas nazistiska engagemang. Scherman sammanfattar: ”Jag tycker att det är både oroväckande och oerhört märkligt att vi i Sverige inte har en diskussion om medieägandet. Det räcker att titta ut över USA för att se vilka konsekvenser ett koncentrerat medieägande kan få.”

Vi kan titta närmare än USA för att hitta skräckexempel. EU har nyligen infört en så kallad mediefrihetsförordning – eftersom det behövs. 

Hög risk i samtliga EU-länder

I somras kom en ny viktig mätning av mediers mångfald och frihet. Vartenda EU-land löper hög risk för ägarkoncentration i mediebranschen. Ganska många känner nog till situationen i Ungern, där regeringen under Viktor Orbán i princip kontrollerade medierna mellan 2010 och 2026. Samtidigt ägs nästan alla privata medier av ett fåtal miljardärer i exempelvis Frankrike. Och i Italien minskar pressfriheten, bland annat med politiska så kallade munkavlelagar.

Rapporten slår också fast att politikers inflytande över medier ökar i EU. Just i Sverige bedöms denna risk vara låg, än så länge. Men risken för ägarkoncentration i Sverige är hög. Och sambandet mellan hög ägarkoncentration och ökad risk för politisk påverkan har varit tydlig i många länder.

Jan Scherman säger till Journalisten att han ”försökt föra den här diskussionen i decennier, men på något sätt avvisas den hela tiden. Man kommer med naiva motargument som att i Sverige har vi upplysta medieägare som inte lägger sig i eller att i Sverige har vi ett system som innebär att ägarmakten är åtskild från det publicistiska ansvaret.”

Här kan säkert finnas en del svensk naivitet. Blandad med självgodhet. Och förstås kallt beräknande – det går ju utmärkt att tala vackert om pressfrihet och samtidigt äga stora delar av pressen, plus få skattepengar.

De som har får mer

När annonsmarknaden tappat har europeiska medier blivit mer beroende av statliga annonser. Eller andra statliga stöd. Just statliga annonsintäkter måste nu börja redovisas öppet av medier i EU. Andra finansiärer kan fortfarande hållas hemliga. 

Vi på Arbetaren har inget att dölja. När övergångsstödet från Mediemyndigheten tar slut kommer våra pengar uteslutande från våra prenumeranter, medan vår ägare, fackföreningen SAC Syndikalisterna, skjuter till det de kan. Inga miljardärer vill sponsra våra perspektiv. Med små, krympande resurser gör vi allt vi kan för att lyfta röster som annars inte hörs. Rapportera om underbetalda eller arbetslösa, om utsatta och kämpande människor.

Samtidigt går Sveriges statliga mediestöd till dem som redan har.

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Fackföreningar och bostadsaktivister blockerar vägar under den stora generalstrejken i Spanien
I bland annat Pamplona blockeras vägar när fackföreningar och bostadsrättsaktivister gått samman i de gemensamma protesterna. Foto: Miguel Oses/TT

Miljontals ilskna spanjorer i historisk generalstrejk

Fabriker, butiker och kollektivtrafik. Stora delar av Spanien står i dag stilla när miljontals arbetare gått ut i en generalstrejk mot den omfattande bostadskrisen i landet.

Strejken, utlyst av bland annat syndikalistiska CGT och CNT, där de två dominerande fackförbunden UGT och CCOO snabbt anslöt sig, kommer efter en höst av omfattande protester i ett Spanien som kokar av ilska över den omfattande bostadskrisen. 

Frågan om kraftigt höjda hyror har dominerat den politiska dagordningen i landet den senaste tiden och har bland annat fått premiärminister Pedro Sánchez att utlysa nyval den 29 november.

Under onsdagsmorgonen stannade därför stora delar av landet när miljontals anställda lade ner sina arbeten under huvudparollen ”Löner, bostäder, priser”. 

På sina håll har vägblockader satts upp av strejkande som gått samman med bostadsaktivister. Enligt den amerikanska tv-kanalen ABC News har även strejkvakter drabbat samman med polis vid en gigantisk grossistmarknad i utkanten av Madrid.

Polis mötte demonstranter med tårgas på gatorna i Madrid under den omfattande strejken. Foto: Francisco Seco/TT

Enligt uppgifter från facken så deltar omkring 90 procent av arbetarna inom bilindustrin och den betydelsefulla hamnsektorn i landet. Även inom andra stora branscher rapporteras deltagandet vara högt och generalstrejken beskrivs som historisk och den mest omfattande på 14 år.

– Vi kommer inte att sluta förrän vi har förändrat landets bostadsmodell från grunden, så att bostäderna finns till för att bo i och inte bara för en minoritet, sade en talesperson för hyresgästförbundet i Madrid till Reuters när strejken inleddes vid midnatt.

Redan imorgon torsdag kommer den sittande vänsterregeringen med Pedro Sánchez i spetsen att försöka få igenom två bostadsdekret i parlamentet som tidigare röstats ned.

Nyval den 29 november

Samtidigt har partiet Sumar, som också ingår i koalitionsregeringen, gett de strejkande fullt stöd. 

– Vänstern behöver att landets arbetare mobiliserar sig. Rättigheter vinns först ute på gatorna och därefter i de politiska institutionerna, sade Sumars talesperson Verónica Martínez nyligen i ett uttalande.

Från högerhåll har dock facken kritiserats och anklagas bland annat för att ägna sig åt ”politiskt spel för att hjälpa regeringen att behålla makten” vid det kommande valet.

– Det här är ingen generalstrejk, det är en valstrejk, sade Partido Populars talesperson Miguel Tellado i tisdags.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Biildmontage: Till vänster i bilden skribenten Håkan Gustafsson, i bakgrunden två undersköterskor i en korridor
Håkan Gustafsson jobbar som arbetslivsredaktör och marknadsförare på Arbetaren. Foto: Fredrik Sandberg / TT, Mika Kastner Johnsson. Montage: Arbetaren

Den som har hårdast jobb borde också ha kortast arbetsdag

”Högern och näringslivet har haft fel hela tiden – vi har visst råd”, skriver Håkan Gustafsson, med anledning av den arbetstidsförkortning som just nu genomförs i Göteborgs stad.

640 undersköterskor och vårdbiträden i Göteborg kommer, med start hösten 2027, att få sex timmars arbetsdag under resten av mandatperioden.

Det beskrivs som den största arbetstidsförkortningen någonsin i en svensk kommun. Och det visar att högern och näringslivet har haft fel hela tiden – vi har visst råd! I slutändan visar det också att sex timmars arbetsdag inte är alls är så dyrt som näringslivets dysterkvistar har hävdat.

Den kommunala reformen i Göteborg kommer nämligen att kosta 25 miljoner per år. Det kan låta mycket. Men utslaget på hela Göteborgs stads årsbudget på över 40 miljarder – är det egentligen ganska lite

Samtidigt driver det rödgröna styret i Göteborg också en politik för arbetstidsförkortning inom förskolan och inom socialtjänsten.

Reformerna borde egentligen vara större. De borde ha gällt all personal på golvet inom äldreomsorgen och inom förskolan.

7 av 10 inom äldreomsorgen vill byta jobb

Just äldreomsorgen, förskolan och socialtjänsten, tillsammans med skola och fritids, är några av de kommunala verksamheter där marginalerna är som minst och där arbetsrelaterad stress och ohälsa är som störst. 

Det är med andra ord några av den kommunala sektorns hårdaste yrken.

Det har lett till att många inte klarar att jobba heltid, eller ens kommer att kunna jobba kvar till pensionen. Enligt en rapport från Stockholms universitet vill nästan sju av tio anställda inom äldreomsorgen lämna sina jobb.

Och en rapport från Socialstyrelsen 2026 visar att undersköterskor i äldreomsorgen har dubbelt så höga sjuktal, jämfört med alla yrkesgrupper på arbetsmarknaden.

Resultatet är hög personalomsättning och arbetskraftsbrist.

Men de dåliga arbetsvillkoren är inte bara farliga för undersköterskorna, vårdbiträdena, lärarna, barnskötarna och förskollärarna. De drabbar i förlängningen barn, äldre – och oss alla som har nära och kära med behov av omsorg.

Vem ska betala?

Näringslivets andra stora invändning mot kortare arbetstid brukar vara: vem ska ska betala?  Men faktum är att personalen på golvet inom den offentliga sektorn redan betalar – med sitt arbete, med sina kroppar och med sina låga löner.

En arbetstidsförkortning kostar så klart pengar. Men exemplet från Göteborg visar att det inte kostar så mycket som näringslivet vill göra gällande. Samtidigt innebär kortare arbetstid också mer återhämtning – och därmed lägre kostnader för sjukfrånvaro.

Socialtjänst samt omsorg om barn och äldre är gemensamma behov. Därför måste kostnaderna för sänkt arbetstid hämtas ur det gemensamma.

Att personal bryts ner och ständigt byts ut är det största slöseriet – ett slöseri med människor och erfarenhet.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Salla och Masse, Salazar Brothers
The Salazar Brothers avtryck i den svenska musikhistorien är enormt. De har producerat storheter som Linda Pira, Labyrint och Mando Diao. Foto: Jan-Åke Eriksson

Hiphopens röda linjer

Samtidigt som de upplevde ett land i kraftig förvandling förändrade de den svenska musikscenen för all framtid. Nu är bröderna Salla och Masse Salazar aktuella med den nya biografin Mejor Futuro, Sverige, Hiphop och Röda linjer. Arbetaren mötte upp för en intervju i den mytomspunna Redline-studion någonstans i Stockholm.

Mejor Futuro, boken om Salazar Brothers skriven av Amat Levin

– Det kunde vi ju inte veta då, när vi grundade Redline, att uttrycket skulle användas så mycket i dag 30 år senare.

DJ Salla lägger telefonen på bordet och sneglar mot brorsan Masse som rycker lite sömnigt på axlarna åt påståendet. Att röda linjer aldrig känts så aktuellt som här och nu. I spåren av eftervalsanalyser och de än så länge havererade regeringsförhandlingarna är det svårt att inte komma in på frasen. Redline, ett av Sveriges genom tiderna mest inflytelserika skivbolag, firar just nu 30 år och bakom alltihop står Salla och Massa. Den legendariska producentduon Salazar Brothers från Botkyrka i södra Stockholm.

– Det där de håller på med är väl mest strategi. Själv håller jag mig helst utanför politik faktiskt, säger Masse.

– För oss handlar den röda linjen om varifrån vi kommer. Men det är klart att man drar gränser också. Saker man inte gör. Som att producera musik enbart för pengar eller berömmelse, fyller Salla i.

Fittja, Tunnelbana
Fittja i norra Botkyrka. Härifrån förändrades den svenska musikhistorien för all framtid. Foto: Fredrik Sandberg/TT

I mitten av 1960-talet invigdes tunnelbanans röda linje. Några år senare utvidgades spårnätet och i dag går en av de två linjerna mellan Ropsten, rikemansgettot Karlaplan och det fashionabla Östermalmstorg vidare mot miljonprogramsområdena i Fittja, Alby och Norsborg. En tågtur på 42 minuter men där det skiljer fem år i medellivslängd bland befolkningen. En urban klassresa genom Sveriges huvudstad som är svår att blunda för. Från pengar och välstånd till hårt arbete, förslitningsskador och rabattkuponger.

Det var hit, till Norra Botkyrka, som familjen Salazar kom från militärdiktaturen i Pinochets Chile på 1970-talet och det var här allt började. Musiken som växte fram under det tidiga 1990-talet i ett Sverige präglat av ekonomisk kris, Lasermannens härjningar och Ny Demokratis framfart. Samtidigt toppade vitmaktrockarna i Ultima Thule listorna och Bingolotto med Leif Loket Olsson stod för fredagsunderhållningen i ett land mitt i en stor förändring.

Masse och Salla Salazar
Masse ler åt minnet från när brorsan Salle och de andra i The Latin Kings kom hem med sin första singel, genombrottet Snubben. Foto: Jan-Åke Eriksson

Redan 1991 bildades den banbrytande och sedan länge kultförklarade hiphopgruppen The Latin Kings av Salla, Chepe, Dogge och Rodde. Masse, född senare än de andra, var för ung men minns tiden tydligt.

– För mig som bara var 13, 14 år då var det stort. Jag kommer ihåg när de kom hem med cd-singeln ”Snubben”. Ren glädje alltså, och jag var så otroligt stolt över vad de gjort.

Salla och Masse, Salazar Brothers, i redline studion
I den legendariska studion. Foto: Jan-Åke Eriksson

Låten var TLK:s första singel och slog ned som en bomb i ett musiksverige som törstade efter något nytt. Med nyfikenhet och lekfulla samplingar av bland annat Georg Riedels Emil i Lönneberga-klassiker Hujedamej Sånt Barn Han Var lade gruppen grunden till vad som ett knappt årtionde senare skulle explodera: Svensk hiphop.

– Shit alltså, vi har verkligen inte gjort det lätt för oss. Bara det där med att rappa på svenska. Det var ju ingen som trodde på oss då i början. ”Varför kör ni inte bara på engelska”, tjatade alla på oss om. Men vi ville ju beskriva vår verklighet och det vi upplevde här hemma. Därför byggde vi upp ett svenskt ljudkollage. Snappade alltid upp saker. Från nyheter till samplingar av gamla svenska klassiker. Vi utvecklade den här stilen till vår grej, säger Salla.

Amat Levin och nya boken

Nu, 30 år efter bildandet av brödernas bolag Redline, är de aktuella med journalisten och den tidigare Augustnominerade författaren Amat Levins biografi Mejor Futuro, Sverige, hiphop och röda linjer.

En fantastiskt fin berättelse om ett inte betydelselöst stycke svensk nutidshistoria.

– Det har varit lite som terapi faktiskt. Att gå tillbaka till alla gamla minnen, säger Masse och Salla nickar.

– Jag tänker att det här faktiskt är viktigt. Att vi får dela våra föräldrars historia om hur de lämnade Chile och började om helt på noll i Sverige. Men det är inte bara deras och vår historia. Det är så många andra här i landet som delar samma bakgrund och som kommit hit från Latinamerika eller andra delar av världen.

Både Salla och Masse beskriver uppväxten som trygg. Föräldrarna fick visserligen slita hårt, barnen följde ofta med på städjobben bland innerstadens kontorslokaler, men det var ett kärleksfullt hem. Samtidigt ett land och en stad i snabb förvandling.

– För mig var 80-talet mer harmoniskt. Som målat i pastellfärger, men sen hände det något. Den där löpsedeln om du kommer ihåg den? Då kände man sig inte så välkommen längre, minns Masse.

”KÖR UT DEM!”

Den svarta rubriken på det skrikigt kritvita löpet stack ut och lyste upp de många tobakbutikernas skyltfönster. Tre ord i aggressiva versaler som skapade både oro, ilska, sorg och stor debatt. Det var i september 1993 och Expressen byggde sin kontroversiella artikelserie Svart på vitt kring en Sifo-undersökning om svenskars attityd till flyktingar. Löpsedeln, ett pressetiskt magplask, ledde till hård kritik och fick till följd att tidningens dåvarande chefredaktör Erik Månsson avskedades.

Samtidigt bubblade Latin Kings musik under ytan och kom kort senare att plockas upp av både tv-kanaler och nyfikna kvällstidningsjournalister.

– Stämningen i samhället då var ju bara en försmak av hur det ser ut i dag. Fast nu är det mer globalt, säger Salla.

Jag minns ju det där själv. Det var liksom Ultima Thule på skolor och fotbollsläktare. Men så kom ni som någon slags motkraft. För många kände det nog som en befrielse…

– Det var nog mest media som gjorde oss till en motkraft. På den tiden ville vi bara göra en skiva och bli respekterade för vår berättelse om Sverige. Jag tänker att de överdrev hur politiska vi var. Vi hade kanske en politisk låt annars körde vi ju bara på och hade kul.

Masse tittar ner i bordet.

– Men å andra sidan. Att sådana som oss bara fanns och syntes upplevdes nog som politiskt för många då…

Latin Kings och framförallt Redline har banat väg för en lång rad artister och har påverkat den svenska musikscenen mer än kanske några andra under de senaste årtiondena. Namn som Linda Pira, Labyrint och Stor har alla nära band till bröderna Salazars nästan mytomspunna bolag.

Salle Salazar, redline records och Latin Kings
Salla tror på en ny generation som kan bygga hiphopen igen. Foto: Jan-Åke Eriksson

Samtidigt har det parallellt med deras framgångar vuxit fram en ny undergren på hiphopscenen. Svensk gangsterrap är lika omdiskuterad som kontroversiell och har under 2020-talet tagit över allt mer av strömningstjänsternas topplistor. En genre som är djupt sammankopplad med grov gängkriminalitet.

– Det har ju vart lite svårt de senaste åren med den vågen. För vi har valt att inte jobba med den genren. Vi vill ha sammanhållning och glädje i det gör, även om texterna ofta kan vara mörka, förklarar Masse allvarligt.

– Vår musik ska vara medveten och där har vi ett ansvar. För oss handlar hiphopkulturen om att samarbeta. Som en sport nästan. Att man tävlar lite fast med kreativitet och att hitta ett nytt språk. Å andra sidan förstår jag ju att många av de som rappar i dag inte har samma bakgrund som oss, säger Salla.

Han tittar mot Masse och det märks att frågan om utvecklingen av det de själva en gång startade, svensk hiphop, inte är helt lätt att diskutera.

– En del av musikens själ dog när det gick så långt att vissa till och med dödades.

– Jag tror, säger Salla efter en kort stunds koncentrerad tystnad, på en ny generation som kan bygga hiphopen igen. Med en positiv vibe, precis som vi hade.

Men hur gör ni då. När ni går till jobbet i studion varje dag. Är det inte svårt att bevara nyfikenheten och försöka komma på något nytt hela tiden?

Masse svarar snabbt.

– En fördel med att bli äldre är att jag inte måste köra i samma hastighet i dag. Samtidigt måste man ju hela tiden våga prova sig fram och testa nya grejer.

– Ja. Att utmana sig och att hela tiden leta ny musik att lyssna på. Inte bara hiphop, utan på allt. Jag försöker lära mig genom att lyssna på vad andra gjort. Höra musik från hela världen som ofta producerats med väldigt små medel. Det handlar om kreativitet, säger Salla.

Ni har hållit på mer än 30 år och hela tiden varit centralfigurer i utvecklingen av svensk musik. Vad har ni för råd till unga personer som sitter där hemma och vill börja producera själva?

– Fortsätt göra din grej och samla en klick som tänker likadant. Hjälp varandra och jobba kollektivt.

– Exakt, säger Salla.

– Hjälp varandra att bygga nått tillsammans. Det är alltid bättre att vara ett kollektiv. Vi hade aldrig varit där vi är i dag utan alla personer vi jobbat med genom åren.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Students attend a protest against the government's release of next year's draft budget, in Paris, Tuesday, Sept. 29, 2026. Placards read:" No fascists here," "More funds for education, not for the military."
Demonstrerande studenter i Paris, den 29 september 2026. På ett av plakatet i mitten står ”Mer pengar till utbildning, inte till militären”. Foto: Teresa Suarez/TT

Frankrike: Storstrejk för ”rättvis fördelning av rikedom”

De franska studenterna går i bräschen för de landsomfattande protesterna, som har utvecklats från att handla om resursbrist i skolan till att rikta sig mot skenande priser och den förda politiken. Under torsdagen väntas nya protester då fackföreningsrörelsen kallat till storstrejk. 

Sedan mitten på september har hundratusentals fransmän gått ut på gator och torg för att visa sitt missnöje och kräva förändring. Protesterna inleddes av gymnasiestudenter som har fått nog av lärarbrist, nedgångna skolbyggnader och överfulla klassrum. Snart anslöt sig även de gula västarna, fackföreningar och andra grupper till protesterna.

Till följd av det franska höstlovet har skolorna i landet varit stängda mellan den 17 oktober och 2 november. I måndags, när eleverna återvände, sattes återigen skolor i blockad. 

Fotografen Patrik Öberg, från Pråmfilm, är på plats för att dokumentera proteströrelsen för en kommande dokumentä, och berättar att det pågår blockader, protester och politiska evenemang ”överallt” i Paris.

– Det är en fantastisk stämning i staden, säger han.

Tvärfacklig storstrejk den 5 november

CGT:s generalsekreterare Sophie Binet i samband med en demonstration i Paris den 29 september 2026. Foto: Teresa Suarez/TT

Den 5 november manar den stora fackliga centralorganisationen CGT tillsammans med andra franska fack till en nationell storstrejk. Fackens krav handlar bland annat om löneökningar samt en annan stats- och socialförsäkringsbudget.

”Med tanke på de höga levnadskostnaderna, löner som står stilla, otrygga anställningar och försämringen av den offentliga servicen är det brådskande att kraven från arbetslivet blir hörda”, skriver CGT i ett pressmeddelande och tillägger:

”Högre löner och pensioner, resurser till den offentliga servicen, finansiering av det sociala trygghetssystemet – låt oss mobilisera den 5 november för att uppnå sociala framsteg!”

– När arbetarna stannar av, stannar landet av, ekonomin tvärstannar och det kommer tillåta att våra krav hörsammas, sade CGT:s generalsekreterare Sophie Binet enligt Aftonbladet i samband med att strejken annonserades.

Även den franska syndikalistiska fackföreningen CNT-SO uppmanar till en tvärfacklig strejk den 5 november med utgångspunkt från arbetsplatserna, för att ”få en bestående inverkan på ekonomin” med ”en rättvis fördelning av rikedom och arbete” som mål. 

I ett pressmeddelande skriver facket att ”vi måste ta tillfället i akt att skapa strukturer för självorganisering – såsom stormöten och strejkkommittéer – för att hålla rörelsen vid liv framöver”. 

Även syndikalistiska CNT-F uppmanar till strejk och samma dag planerar studenterna att inleda en ny våg av blockader. 

A person holds a French national flag during a protest against under-resourced schools in Paris, Thursday, Oct. 8, 2026.
Demonstration i Paris, oktober 2026. Foto: Aurelien Morissard/TT

Protesterna sprider sig i Europa

Men det är inte bara i Frankrike som studenterna har fått nog. Likande protester har under hösten blossat upp i bland annat Grekland, Spanien, Belgien, Italien, Albanien och Tyskland. I Serbien har studentrörelsen, som startade efter tågolyckan i Novi Sad, resulterat i att Aleksandar Vucic och hans nationalistiska parti SNS, som styrt landet i 12 år, förlorade makten i parlamentsvalet den 25 oktober. Valets vinnare blev ”Studentlistan”, ett parti sprunget ur studentrörelsen. 

Även fransmännen står inför en valrörelse. Landet ska hålla presidentval i två omgångar den 18 april och 2 maj. Nuvarande president Emmanuel Macron kommer inte kunna ställa upp i ytterligare ett presidentval enligt konstitutionen, då han har suttit två mandatperioder. 

Just nu leder högerextrema Marine Le Pen, med partiet Nationell samling (tidigare Front National) i opinionsundersökningarna. 

Förra året dömdes Le Pen, och åtta partikamrater, för att ha förskingrat drygt 32 miljoner kronor ur EU-kassan mellan åren 2004 till 2016, och i stället använt pengarna till sin nationella partikassa.

Domen överklagades och i somras dömdes hon i högsta instans till tre års fängelse, två av dessa villkorligt och ett under elektronisk övervakning. Trots detta får hon ställa upp i valet, konstaterade domstolen den 7 juli. 

Saint-Denis borgmästare Bally Bagayoko från vänsterpartiet La France Insoumise, LFI. Foto: Teresa Suarez/TT

På opinionsundersökningarnas andra plats hittar vi vänsterkandidaten Jean-Luc Melenchon från partiet La France insoumise, LFI ( på svenska: ”Det okuvliga Frankrike”). 

Medlemmar i LFI har deltagit i protesterna och ett videoklipp blev viralt när Bally Bagayoko, tillhörande LFI och borgmästare i Parisförorten Saint-Denis, ställer sig mellan studenter och kravallpolis för att skydda ungdomarna och dämpa spänningarna. Polisen valde då att använda tårgas.

Högerextrem konferens stoppades

I vissa fall har de franska protesterna kantats av skadegörelse och plundring, liksom våld från både demonstranter och polis. Det är något som utnyttjats av högerextrema grupperingar som i sin propaganda hävdar att upploppen är en effekt av invandringen. Exempelvis planerades en högerextrem konferens om ”återvandring” i Paris den 31 oktober. Franska myndigheterna valde att stoppa konferensen.

Den 23 oktober genomfördes en masskjutning i Trappes utanför Paris, ett dåd som av president Emmanuel Macron klassificeras som ett ”rasistiskt terrordåd” då gärningsmannen enligt honom ska ha riktat in sig på personer utifrån hudfärg. En 26-årig man dödades och fem personer skadades. 

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Olyckan inträffade i Stuvsta, söder om Stockholm
Olyckan skapade kaos i tågtrafiken till och från Stockholm på torsdagsmorgonen. Foto: Adam Ihse/TT och Anders Wiklund/TT

Banarbetare svårt skadade i tågolycka söder om Stockholm


En allvarlig arbetsplatsolycka inträffade natten till torsdagen när ett tåg kolliderade med en grävmaskin i Stuvsta strax söder om Stockholm. En person vårdas just nu med allvarliga skador.

Det var vid 02-tiden som tåget av oklar anledning körde in i en grävmaskin vid ett pågående banarbete. Maskinen ska då ha skjutit iväg och material från platsen ska ha träffat två arbetare i 30-årsåldern. Räddningstjänst kallades till platsen och bägge männen fick föras akut till sjukhus. En av dem i ambulanshelikopter med allvarliga skador, enligt polisens uppgifter.

Skadeläget var under torsdagsmorgonen fortfarande oklart. Olyckan har gjort att en del av järnvägssträckan stängts av vilket medfört stora förseningar i tågtrafiken till och från Stockholm.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Bildmontage: I förgrunden till höger Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz, i bakgrunden bild från senatorn James Talarico valmöte i Texas
Makten måste tas tillbaka på riktigt, inte via politiska partier, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz. Foto: Eric Gay/TT, Johan Apel Röstlund. Bildmontage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Resultaten är hoppfulla – men bara rörelser kan ta tillbaka makten

Protester i Europa och val i USA inger hopp. Men den farligaste fällan för alla som vill förändra samhället i grunden är att hoppas på partipolitiken.

Resultatet i USA:s mellanårsval är hoppfullt. Inte egentligen för att fler röstar på Demokraterna, som är ett av två högerpartier. (Även om det är fascinerande hur extremhögern delvis lyckats med den otroligt fantasifulla skräckpropagandan om att de är ”kommunister”.)

Resultatet är snarare hoppfullt för att det visar att väljarna är som folk är mest: de röstar till stor del utifrån sin egen ekonomiska situation, sin vardag. Missnöjet är stort med priserna på bränsle, bostäder, vård, utbildning. De röstar inte blint på Trump av ideologiska skäl. Snarare verkar många ha tröttnat på den galna personkult som presidenten själv oblygt försöker driva på.

I Texas vann den jämförelsevis progressiva demokratiska kandidaten James Talarico i senatorsvalet. Resultatet beskrivs av många som en rörelseseger över den republikanska kandidaten Ken Paxton, vars kampanj sponsrades av Elon Musk med flera hundra miljoner. Också i det viktiga guvernörsvalet vann den demokratiska kandidaten Gina Hinojosa i Texas. Även i andra traditionellt republikanskt dominerade delstater som Ohio och Kansas vann demokratiska kandidater.

Protester ger mer hopp än partier

Det är lätt att spontant sortera in Demokraternas valresultat bland andra skeenden den senaste tiden, som framgångar för vänsterpartier i olika länder. Eller de pågående stora protesterna i Europa.

Visst finns delvisa samband. Men europeiska väljare är fortfarande, mer än allt annat, djupt splittrade mellan höger och vänster. Protesterna, däremot, bär på mycket mer hopp än någon partipolitisk vänstervåg. Samtidigt som de innebär stora faror.

Hopp, för att de visar att det tillsammans fortfarande går att påverka samtiden från gator, skolor och arbetsplatser. Till och med vinna delsegrar. 

En fara ligger i avsaknaden av organiserade och erfarna folkliga rörelser bakom, som kan förvalta segrarna och formulera gemensamma mål. I exempelvis Spanien är läget kanske något bättre, eftersom man har en lång tradition av stadsdelsorganisering och liknande.

Partipolitik är farligt

För den största faran på sikt är just – partipolitiken. Att rörelser sugs upp, oskadliggörs, av olika partiledare som lovar det ena eller andra. Partier som sedan antingen vinner ett val och sviker vad de lovat – eller inte vinner valet, och då skapar hopplöshet och passivitet hos dem som hoppades.

För att återkoppla till USA: i P1 Morgon i dag sammanfattar korrespondenten det som att trenden över tid är att politiker efter politiker lovar bättre ekonomi, får röster, misslyckas att ge folk bättre ekonomi, och sedan förlorar nästa val. 

Så kan vi ju inte ha det. Varken där eller här. Men låt oss inte sätta hoppet till någon ”vänstervåg” i politiken. Låt oss i stället göra allt för att bygga upp verkliga alternativ. Så att alla maktlösa, i stället för att splittras, själva kan ta makten över sina liv: ekonomi, boende, arbete. För att det ska lyckas behövs de gemensamma målen, och redskapen: solidaritet, frihet och jämlikhet.

Publicerad Uppdaterad