Issyk-kul. Världens näst största alpina sjö, och dessutom en av världens djupaste, skimrar i en klarblå kulör. En fröjd för ögat och en stark kontrast till guldgruvan som ligger uppe i bergen söder om sjön, på 4000 meters höjd.

Kumtorgruvan är världens åttonde största guldgruva, och den enda i världen som är belägen på en glaciär. Här arbetar runt 2 800 personer och gruvan står för nästan 8 procent av Kirgizistans bruttonationalprodukt. En väldigt hög siffra för ett land som i övrigt mer eller mindre helt saknar tillverkningsindustri. Men för den sakens skull är inte gruv­näringen oproblematisk.

Bybor i närheten av guldgruvan, icke­-statliga organisationer och politiker – många är de som menar att avtalet som skrivits med gruvan nästan uteslutande gynnar gruvbolaget Centerra Gold.

– Det var våra styrande som sålde ut oss från första början, säger Edil Baisalov, stabschef till regeringschefen i den provisoriska regeringen i Kirgizistan.
Politikerna skul­­le ha sett till att guldgruvan natio­na­liserades från allra första början så att pengarna och tillgångarna tillföll folket i stället för ett multinationellt företag som fullkomligt struntar i vårt lands utveckling.
Edil, Baisalov, stabschef till regeringschefen i den provisoriska regeringen i Kirgizistan
Gruvnäringen i bergskedjan Tian Shan har varit igång sedan 1997. Ett avtal mel­lan det kanadensiska gruvföretaget Cameco och den dåvarande kirgiziska regeringen slöts dock redan 1992 om att bryta guld i området.

Cameco förvärvade en tredjedel i gruvan, och två tredjedelar gick till Kyrgyzaltyn, ett statligt ägt aktiebolag. Totalt kostade det runt 450 miljoner dollar att få guldgruvan i drift.

2009 framförhandlades ett nytt avtal mellan Centerra Gold, den kirgiziska regeringen och Cameco. Det nya avtalet innebar att Centerra Gold skrev över drygt 18 000 aktier i gruvan till det statliga bolaget Kyrgyzalktyn. Centerra Golds aktie­andel i bolaget uppgick samtidigt till runt 235 000.

I slutet av samma år valde slutligen Cameco att sälja av alla sina återstående 114 000  aktier i företaget till Centerra Gold. 25 000 av dessa gick till Kyrgyzaltyn.

– De siffrorna visar ju tydligt att Kirgizistan blivit våldtaget av Centerra Gold rent ekonomiskt. Politikerna skul­­le ha sett till att guldgruvan natio­na­liserades från allra första början så att pengarna och tillgångarna tillföll folket i stället för ett multinationellt företag som fullkomligt struntar i vårt lands utveckling, säger Edil Baisalov, fräsande av ilska.

Tamga och Barskoon är två av de byar som ligger närmast gruvverksamheten. Åtskilliga av de som är anställda av och jobbar för företaget kommer härifrån.

Men många på orterna är kritiska till gruvnäringen. En ojämn fördelning av företagets tillgångar, hög arbets­löshet i de närliggande samhällena, förlust av betesmarker och förstö­relse av glaci­ä­rer är en del av den kritik som ständigt riktas mot Centerra Gold.
Jag blev själv aldrig arresterad, även om jag deltog i protesterna. Men jag har blivit tvungen att flytta ifrån byn jag bodde i innan på grund av risk för repressalier.
”Vladimir”, aktivist och tidigare bosatt i Tamga
2013 formligen exploderade konflikten, då en protest myn­­nade ut i att ortsbor ockuperade en kraft­station i närheten av Tamga, och stängde av elektriciteten till guldgruvan under några timmar.

Kirgizistans regering reagerade med att arrestera och fängsla många av akti­visterna. Flera av de som arresterades har senare hävdat att de blev slagna och tor­terade. Flertalet av dem som fängs­lades sitter fortfarande kvar i fängelse och väntar på sina rättegångar.

– Jag blev själv aldrig arresterad, även om jag deltog i protesterna. Men jag har blivit tvungen att flytta ifrån byn jag bodde i innan på grund av risk för repressalier, säger Vladimir, som egentligen heter någonting annat.

– Det är ingen som vågar tala öppet om Centerra Golds verksamhet här i dag. Säker­hetspolisen finns överallt, och de är inte sena att försvara gruvverksamhetens intressen på sitt sätt.

Tamga är litet. En lång gata skär igenom hela byn. På båda sidor av den är husen uppdelade i sektioner efter rutnätsmönster. Trots det menar Vladimir att byn är segregerad, att det går en skiljelinje mellan de som arbetar i gruvan och de som inte gör det.

– Om du vill hitta någon som arbetar i gruvan så sök dig till det området där alla bygger nya hus.

Det berättar en äldre dam vid en kiosk och pekar med hela handen mot ett område där de flesta av husen utrustats med byggnadsställningar.

Turdugul Musajeva och Soltonot Abo­ri­rova tillhör inte nybyggarna, men har däremot arbetat som kokerskor i många år för Centerra Gold. De bor i utkanten av Tamga. När jag möter dem är de i full färd med att plocka aprikoser från träden i trädgården.

– Vi ser inga större problem med Centerra Golds verksamhet. De betalar skatt och förbättrar ekonomin, säger Turdugul Musajeva.

Soltonot Aborirova fyller i:

– Det hade aldrig fungerat om de nationaliserat gruvan. Kirgizistans politiker är korrumperade girigbukar som inte skulle förstå sig på logistiken kring den. En nationalisering hade antagligen enbart inneburit att gruvan skulle fått stängas igen.

Borde avtalet med Centerra Gold omförhandlas?

– Ja, alldeles för lite pengar stannar kvar i Kirgizistan. Självklart är avtalet bra för framtiden, och det måste nog omförhandlas. Men det måste staten, som skrev på avtalet från första början, lastas för och inte Centerra Gold, säger Soltonot Abori­rova.

Aziza Abdirasulova är chef för den offentliga stiftelsen Kylym Shamy i Bisjkek, Kirgizistans huvudstad. Det är en offentlig stiftelse som bland annat kämpar för att de mänskliga rättigheterna ska upp­rätt­­hållas i landet.

Kontoret är spartanskt inrett. På en vägg har en karta över Centralasien satts upp med häftmassa. Litteraturen i bokhyllan bakom Aziza Abdirusalovas kontorsplats utgörs mestadels av lagböcker.

Under protesterna, där aktivister ockuperade en kraftverksstation och stängde av elen till guldgruvan under en kort tid i närheten av Tamga, var Aziza Abdirusalova själv på plats. Hon menar att den kirgiziska regeringen i åratal har igno­rerat de lokala samhällenas önskan om föränd­ring.

– En stor del av lokalbefolkningen känner att de ständigt blivit utestängda, och menar att avtalen som skrivits mellan Centerra Gold och Kirgizistans regering aldrig inkluderat dem. Samtidigt som de ständigt blivit ignorerade när de påpekat det. Därför var det en väntad reaktion, säger Aziza Abdirasulova och tillägger:

– I stället för att lyssna på dem valde regeringen att gripa människor. Därför kom­mer den här konflikten att fortsätta.

Samtidigt menar Aziza Abdirusalova att det inte var rätt metod att skära av elen, men att det var något som ortsbefolkningen gjorde i ren desperation.

Det håller inte Edil Baisalov med om.

– Det var helt rätt att fängsla dem. Personligen blir jag irriterad när ortsbefolkningen ständigt talar i termer av vad gruvan inte gör för dem. Det är en nationell fråga som borde handla om vad Centerra Gold inte gör för Kirgizistan i det stora hela, säger han.
Vi har följt lagen, och vi har följt avtalen till punkt och pricka. Allt snack om att vi skulle ha mutat tjänstemän är bara lögner. Ingen har väl lyckats bevisa något vad jag vet.
John Pearson, chef på investeringsavdelningen för Centerra Gold
1998 kraschade en lastbil som fraktade cyanid i närheten av guldgruvan. Nära två ton av de dödliga kemikalierna läckte ut i en flod som ortsborna hämtade sitt dricksvatten från. Över 1 000 personer hamnade på sjukhus, och enligt Aziza Abdirasulova lider många fortfarande av sviterna.

– Centerra Gold har inte på långa vägar gjort tillräckligt för att hjälpa de här människorna, anser jag.

Gruvbolaget har även blivit anklagat för att ha mutat tjänstemän i Kirgizistan vid de olika omstruktureringarna. Något som företaget vid upprepade tillfällen ne­kat till, och så även nu.

– Vi har följt lagen, och vi har följt avtalen till punkt och pricka. Allt snack om att vi skulle ha mutat tjänstemän är bara lögner. Ingen har väl lyckats bevisa något vad jag vet, säger John Pearson, chef på investeringsavdelningen för Centerra Gold.

Under ett bra år producerar Kumtorgruvan upp till 18 ton guld. Insynen i företaget, och exakt hur många miljoner Centerra Gold tjänar på gruvnäringen framgår dock inte, menar Aziza Abdirasulova.

– De olika företagsomstruktureringarna och diverse offshoreföretag, i bland annat Mongoliet, har bidragit till det. Givetvis vill Centerra Gold försvåra möj­­ligheterna att följa pengaflödet, säger hon.

– Personligen vill jag att hela verksamheten stängs ned, men det kan bli svårt. Till att börja med måste Kirgizistans regering få kontroll över guldgruvans budget, och därefter hitta nya sätt att bryta guldet på.

John Pearson hävdar bestämt att det är en lögn, och att alla avtal skrivits på under överseende av den kirgiziska regeringen och utomstående oberoende organisationer.

– Det är helt falskt. Vi är ett transparent företag. Vi publicerar alla finansiella rapporter och följer internationella riktlinjer för hur det ska göras till punkt och pricka. Det är strikta riktlinjer som är tuffare än de lokala, ska tilläggas, säger han, och fortsätter:

– Detsamma gäller alla miljörapporter. Exempelvis i samband med olyckan som inträffade 1998. Resultatet utreddes av utom­stående oberoende organisationer som inte är kopplade till Centerra Gold. Det är hemskt att olyckan ens inträffade, men vi gjorde allt vi kunde för att göra rätt för oss.

Många i Kirgizistan oroar sig för vilka effekter gruvnäringen i bergs­kedjan Tian Shan kommer att ha i framtiden. Att utvinna guld ur en glaciär är i sig kontroversiellt…

– Det är klart att en gruva påverkar miljön. Det är ju en gruva vi talar om i slut­ändan.

Vad säger du om att många ur lokalbefolkningen i närheten av guldgruvan är rädda för att tala öppet om gruvverksamheten?

– Det har jag ingen kommentar till, efter­som jag i så fall endast skulle speku­lera.