[FILM] Den allvarsamma leken
Regi: Pernilla August
Författaren Hjalmar Söderberg visste allt om att gifta sig till pengar.
Johan Cullbergs och Björn Sahlins bok (2014) om Söderberg och hans katastrofala hantering av sin hustru Märta Abenius som slutade som ett vrak, runtskickad på olika mentalsjukhus, och sin vilsna barnaskara medan han själv levde i sin ”skrivarlya” och åt goda middagar på hustruns bekostnad innan han djupt alkoholiserad och utfattig flydde landet, kom som en chock för alla som läst och älskat hans inkännande romaner från förra sekelskiftet.
Men boken gav också nycklar till berättelserna om ”hjärtats oro” och ”själens obotliga ensamhet” som var hans credo mitt i romantiken.
Romanen Den allvarsamma leken skrev Söderberg i Köpenhamn, flera år efter hans utomäktenskapliga kärlekshistoria med Maria von Platen, en stark personlighet i den tidens kulturliv. Skildringen av henne/bokens Lydia växlar mellan att beundra hennes idéer, på den tiden mycket utmanande, om kvinnans rätt till ett eget liv å ena sidan och att å den andra uttrycka sarkasm över dem när han känner sig sviken.
Lydia lämnar – liksom Maria von Platen gjorde – man och barn för att leva ett fritt och eget liv i Stockholm medan Söderberg, liksom bokens Arvid, tvekade att lämna sin familj av ekonomiska och kanske i viss mån sociala skäl.
Den allvarsamma leken har filmats flera gånger, senast en fin och hyperromantisk version 1977 i regi av Anja Breien där Lydia äntligen fick plats som en egen person till skillnad från bokens huvudfokus på Arvids känslor.
Miljöerna är ofta torftiga, med knarrande golv, flagnande tapeter i små lägenheter.
Pernilla August har i sin film fört in klassperspektivet i berättelsen, trycker på den ekonomiska situationen som låser in kärleksparet i ett omöjligt läge och smular sönder deras möjligheter att mötas på riktigt.
Miljöerna är ofta torftiga, med knarrande golv, flagnande tapeter i små lägenheter och det är uppenbart att steget Lydia tar vid skilsmässan är en ordentlig klassresa nedåt, som också innebär att hon förlorar kontakten med sin dotter.
Däremot fördjupar sig filmen inte särskilt i hennes många brott mot tidens borgerliga kvinnoideal som i verkligheten skandaliserade Maria von Platen.
Chocken efter avslöjandena om författarens familjeliv var stark men filmatiseringen ger perspektiv som, utan att ursäkta, kompletterar bilden. Filmen har skalat bort nästan all romantik i situationen, just därför blir den gripande och en nästan fysisk gestaltning av det hårda sociala och ekonomiska klimatet i det sena 1800-talets Stockholm.
Människor låtsas att de har handlingsutrymme inom det liv som är dem givet – ”man väljer inte sitt liv” är en mening som hävdas och ifrågasätts fram och tillbaka – medan friheten hela tiden framstår som villkorad.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill