Mineralfibern asbest användes länge som bland annat isoleringsmaterial vid byggen och inom fordonsindustrin, men totalförbjöds i Sverige 1982.
Trots förbudet uppskattar Arbetsmiljöverket att omkring 400 000 ton av det giftiga ämnet finns kvar i olika byggnader runt om i landet. Byggnader som då och då måste renoveras eller rivas, vilket utsätter arbetarna på plats för livsfarliga risker när fibrerna rivs upp och sprids i luften. Extra problematiskt blir det då flera företag med underentreprenörer är inkopplade, eftersom säkerhetsinformationen riskerar att gå förlorad ju fler som är inblandade.
– Vi vet att riskerna ökar med kedjor av underentreprenörer. Vi har flera fall där utländska entreprenörer har asbestsanerat byggarbetsplatser utan skyddsutrustning och utan att följa vår lagstiftning, säger Johan Lindholm, som är förbundsordförande i Byggnads, till Arbetaren.
Han säger också att de asbestrelaterade sjuktalen sällan syns i debatten.
– Det är en glömd grupp av byggnadsarbetare som får betala ett högt pris för dålig arbetsmiljö.
Tidningen Dagens Arbete har gått igenom Socialstyrelsens cancerregister som visar att antalet fall av mesoteliom, även kallad asbestrelaterad cancer, ökat de senaste åren. Vid i stort sett varje enskilt fall var sjukdomen arbetsplatsrelaterad. Siffran steg från 94 fall 2008 till hela 137 fall 2013.
Värst drabbade är elektriker, rörmokare, byggnadsarbetare och isolerare. Men också textilarbetare, packare och byggstädare lever i en ständig riskzon att drabbas av den dödliga sjukdomen på jobbet.
Enligt Jimmy Åsberg, ombudsman på Svenska Elektrikerförbundet, kan en stor del av problemet bero på okunskap hos arbetsköparna.
– Vi ser väldigt allvarligt på det här och det är klart att det finns en oro bland våra medlemmar. Ingen vill väl riskera sin hälsa för att gå till jobbet, säger han.
Asbestrelaterade sjukdomar tar ofta lång tid att upptäcka. Inte sällan kan det gå tiotals år innan påföljderna visar sig. Jimmy Åsberg menar att det därför är viktigt att alla misstankar om kontakt med asbest dokumenteras och anmäls till facket.
– Det är naturligtvis skrämmande att leva med ovissheten om man drabbats så pass länge och inte veta hur det ser ut med hälsan om 20 år.